Upp i ottan ....

Klockan fem ringer pv:s mobillarm och han tar Harry på rejäl promenad och vid kvart i sju skjutsar jag magistern till Stora Skipås där han ska ta bussen till Halmstad och så hejdå och ha det så bra! 

En timme senare hoppar Harry in i baksätet och jag tar sikte på Slöinge och besöket på vårdcentralen. Halvvägs framme passerar man en sjö eller vad man ska kalla det ..., kanske är det uppdämt på nåt vis, men varje år brukar där vimla av sjöfåglar och just den här morgonen ser jag två tranor och en tofsvipa (lite till vänster i bild) och hjälp, vilken lycka! 

Rent hopplöst är det att hitta någonstans att parkera, så man får hålla koll på den där slingriga vägen så man inte får nån bil i baken om man nu vill ta en bild. 

Det gick bra. 

Och besöket på vårdcentralen gick också bra. 

Sjuksköterskan är kund i affären ("jag saknar dig Bettan!" säger hon och detta får mig nästan att börja gråta) och allt går så bra och det där elvabesöket hos läkaren, det klaras av så där i en mellanakt och det är ju helt perfekt, då behöver jag inte köra hem och dit igen.

Den rara T i receptionen sa - när jag kom - "tänker du stanna här tills mötet med doktorn?" och jag sa att hur trivsamt jag än tycker att där är, så tre timmar i väntrummet, nej, det finns gränser ,-)

Och så hemåt! 

Har surrat med två av tre barn, börjat sortera ut vissnade blomster (i mer än en vecka har dom stått så fint!), gjort diskhon fin med citron och lite annat .., och ska nu ta Harry på promenad, ge fåglarna lite frön och fortsätta att känna mig sååå mycket starkare. 

Och så lyssnar jag till Zara Larsson som sjöng så vackert hos Carina Bergfeldt. Tänk, vad musik betyder. Jag satt på sängkanten (i sjukhussalen) och såg reprisen av Carina Bergfeldts show och så skulle då Zara L. sjunga utan stor orkester eller annat och när hon börjar, då är det som om allt brister inombords och jag gråter  h e j d l ö s t. 

Det var som om den sången hade nyckeln till ens hjärta och till all oro och ångest. 

Här är hon. 

Foto: Kjell-Erik Kristiansen, Sweski/com.

Likadant var det när tvåan i årets Vasalopp - Anton Karlsson - gick i mål och intervjuades. 

"Tvåan Anton Karlsson var känslosam och hade glädjetårar, på dagen 16 månader efter en ryggoperation.
– Att äntligen få ut precis allting, perfekta skidor och en perfekt kropp på den här dagen betyder mycket. Gjerdalen var ett nummer för stark idag, så jag är så nöjd, jag kämpade precis allt jag hade och kunde inte ha åkt en hundradel fortare. Det är bara att gratulera."

Då ringde jag till Anna .., jag snörvlade i telefonen och sa "den här Anton Karlsson ...", och hon förstod på en gång! 

Tänk, att man kan bli så ...., ja, lättrörd är jag i vanliga fall också, men ändå, nu finns det liksom inga gränser

Dagens fönster ....

I Porto tänker sig annannan att köpa fisk, men endast en kund i taget får vara i butiken, så här står hon och väntar på sin tur. 

Tack! som kom ihåg fönstret, säger jag. 

Inte den här gången ....

I vanliga fall gjorde jag postcertifieringen samma dag som jag fick det här meddelandet. 

Älskade att ha det bortgjort! 

Nu dök den upp i min inkorg. 

Så hej på dig du postcertifiering .., men tack och nej tack!

När dörrar öppnas ....

Bilden från 2018, tagen nere hos Ecke och Britt. 

Så vacker färg på hennes tröja!

Det händer mycket nu. 

Först ett mejl från min syster i Australien och hela brevet andas lättnad och glädje, ja, på torsdag ska hon - äntligen - få sin första spruta och det är väl som om frihetens grind nu börjar ställas på vid gavel. Nu är det nära. 

Och igår knackade det på dörren här hos oss och där var Britt med munskydd och hon kom med en så vacker orkidée, en kvist att sätta i vas, allt för att önska oss god bättring och hon var så glad, så glad .., nu hade såväl hon som Ecke fått sin första spruta! 

Det skiljer trettio år mellan oss, men det känns inte. 

Märks inte. 
Ibland spelar ålder  verkligen ingen roll. 

Och det är som en stor våg av glädje som sköljer över människor, vilka äntligen - efter all isolering och oro - ser ett slut på eländet, eller i alla fall, det kan väl inte bli sämre?

Och här i gula huset?

Jo, pv körde till jobbet i morse och jag tycker nog att han såg aningen splittrad ut, men efter fyra veckor hemma (helt ofattbart), så är det kanske inte så konstigt. 

Själv har jag dammsugit, diskat (vi handdiskar och jag älskar det!) tänt ljus, blåst i pipen och ska nu ägna mig åt dagstidningen. 

Någon DN fick vi inte igår söndag. 

Man tappar onekligen sugen. 

I alla fall tidningssugen. 

Dagens fönster ....

Utsikten från lagår'n ut över en av våra åkrar.Det doftar torrt, solvarmt gräs. Vår!

//Tack Ulrika! 

Framåt ....

Sitter ute hur länge som helst. 

Nån slags meditation. 

Yllekappan på och ullsjalen virad om huvudet. 

Lovikkavantarna som Eva stickat. 

Efter ett bra tag går jag runt huset .., i alla fall halva. 

Upptäcker att pv lämnat vattenslangen kvar på gräsmattan, ner mot slänten till. 

Det är det vanliga. 

Han lämnar - jag plockar -. 

Så nu fångar jag in den .., drar försiktigt .., virar ihop den på träpinnen, den på väggen.

Sen är orken slut. 

Men bra så, Elisabet!

Söndag ...

Blå himmel och fint väder rent allmänt, men isande vindar. 

Sätter mig ute på altanen - enda stället där jag hittar någorlunda lä - och gör absolut ingenting. Lite  längre bort längs Ejdervägen hör jag någon kämpa med en motorsåg. Funderar över om det är ett stort träd som ska fällas? Nej, så är det inte. Det är ett altanräcke i trä som nu ska tas bort  och det är dom nya - unga - ägarna till huset som såldes för ett år sedan, det som en gång tillhörde Arne och Ingegerd, men så dog Arne i cancer och ja, då blev det som det blev. 

I det gråblå huset på bilden, bor rara grannen Birgitta som för övrigt har födelsedag just idag. Alltid så vänlig är hon! 

Nu har det blivit spontan lunch (sannerligen inget märkvärdigt) och nu tänker jag gå ut och leta lä igen. Pv målar en gammal byrå ..., slalom på tv och nu kom grannen Britt med en helt fantastisk blomstjälk .., men jag undrar just vad det är för blomma? Sååå snällt. Såväl Ecke som Britt har nu - äntligen - fått den första vaccinationen och oj, så jag gläds med dem!

Söndagsfönstret ...

"Det här fönstret ser ut som det just slagit upp sina luckor mot morgonsolen. Godmorgon på dig" skriver avsändaren som är annannan i Portugal. 

Jag svarar: "tack snälla, där inne bor nog en snäll människa , tror jag". 

Nu tycker väl någon som läser här att det var väl naivt i överkant att tro nåt sånt, bara genom att titta på fönsterluckorna som står på vid gavel. Men annannan skriver: "Tror jag också. Det är en sådan gata!

Tack! säger jag.

Somliga kommer ihåg ...

Det har varit två urjobbiga dagar då jag knappt kunnat prata, då har jag börjat hosta nåt hemskt. Om det pratar vi, friherrinnan och jag själv. 

"Men kommer du inte ihåg hur du en gång reagerade på ny blodtrycksmedicin ...?" säger hon som tydligen har en inre patientjoiurnal, inte bara för egen del. 

Nej, det kom jag inte ihåg. Inte förrän hon sa det. 

På tisdag har jag tio minuters konsultation med läkaren Per. 

Då vill det till att jag har skrivit upp sånt som jag inte får glömma bort att ta upp. Och så får man prata snabbt. 

Bytte febertermometer till en som man stoppar i örat. Oj, då hade jag ingen feber alls. 

Vilken oerhörd glädje!

Dagens fönster ....

... från Babsan - inte längre stationerad i Uppsala - utan numera på Raggarön, kommer dagens fönster. 

Och raka besked är det på anslaget på väggen också. 

Tack Barbro!

 

Mejl från down under ....

//Min tio år äldre syster har opererats för starr och berättar om det hela i gårdagens mejl. 

I alla fall så gick min operation bra enligt kirurgen och efter det jag legat och halvvilat i ca 2 timmar så kom Annkristin och hämtade mig.  Då var jag lite wobbly så det var bra att jag kunde hålla i henne.  Eftersom man skulle fasta före operationen så var jag jättehungrig så när vi kom hem drack vi kaffe och åt mackor.  Sedan satt vi i  soffan och pratade resten av eftermiddagen.  Jag hade ju bandage över

ögat så allt var litet ur fokus och verkade påverka balansen en del, så jag fick ta det lugnt när jag var uppe och gick.  

Till middag hade jag förberett  din räkgryta, dvs allt utom räkorna, som jag nu la i och så åt vi den med pasta till och fortsatte och pratade.  AK är så trevlig och lättpratad, men till slut  var jag så vansinnigt trött så vi gjorde natt.

I går efter frukost åkte AC hem till sitt för då skulle dottern operera bort visdomständer och AC skulle passa barnen.  På eftermiddagen skulle jag  till ögonkliniken för efterkontroll och ringde efter en taxi.  När det var 15 min. kvar till mitt appointment så hade den fortfarande inte kommit och

jag började bli frustrerad.  Då hade grannen Matt kommit hem och råkade se mig sittande på trappan vid huvudentren och kom över och undrade varför jag satt där.  När jag förklarade situationen för honom sa han till sin apprentice att skjutsa mig till kliniken och jag kom dit med en minut till godo och kom in på en gång.   

De var nöjda med hur det såg ut och jag fick en tid  13 april för operation av nästa öga.

I går var det soligt och 29C och det är ungefär samma i dag och jag har varit ute

och vattnat.  

Annars är jag tillsagd att ta det lugnt, inte lyfta något och ingen gardening och ingen excercise på 2 veckor, så jag kommer att vara superslapp.

Ha det så gott i vårvädret.

Och så gårdagens ....

Det är nog bäst att du tar det lugnt så att du inte drabbas av något återfall.

Mitt öga känns bättre och bättre och i dag har jag kört bil för första gången efter operationen och det var inga problem, men jag åkte bara upp till affären. Gick på banken, posten, apoteket och sedan handlade jag några färskvaror.  Efter uppackning satt jag ute ett tag och lyssnade på radion, som för en gångs skull inte tog upp ämnet Meghan-Harry.  

Australien tillhör ju Commonwealth med drottningen som överhuvud, så allt som rör engelska kungahuset ältas alltid i evighet.  

Solen skiner och det är 30C.

Vad gäller ev. Sverigebesök i sommar så är det väldigt ovisst för, för  närvarande har vi inga internationella flyg härifrån.  Allt stängdes ju ned för att skydda oss från Covid och vi har ju faktiskt varit nästan Covid-fria i stort sett hela tiden bortsett från det som hände i Melbourne och då rörde det sig ju om hemvändande aussies, som inte riktigt följde karantänreglerna.  F.n. är det bara aussies som varit strandsatta utomlands som får flyga in i specialchartrade plan och hämtas på flygplatsen och omedelbart tas till ett karantänhotell där de måste vara under uppsikt i 2 veckor och får inte lämna det innan de har haft 2 negativa tester.

Men  det skall väl bli bättre för nu har vaccineringen påbörjats trots att Italien stoppade en sändning hit då de tyckte att andra behövde det mera. Nu har alla frontline workers dvs ambulanspersonal, läkare, sköterskor etc. etc. fått sin första spruta  och nästa vecka skall man börja med de som är över 70 med kroniska besvär är det meningen och där passar jag ju in.   

Ha det så gott.

Hemma i en veckas tid ...

Det är knepigt det här, ja, att det är så svårt att liksom få kläm på tiden som var innan jag hamnade på sjukhus och än knepigare är det att få ihop tiden efteråt -. 

"Ja, men du kom hem i torsdags för en vecka sedan ...", säger pv. 

Däckade helt igårkväll. 

Somnade på soffan .., gick i säng tidigt .., kände att jag hade feber .., tog Alvedon. Hela natten har jag snurrat av och an i sängen .., nattskjortan - den ljusblårandiga som är så fin - var våt av svett. Håret bångstyrigt. 

Men det blir bättre. 

Så ringer dom - återigen - från Folktandvården och jag blir nästan galen. 

Nej, det finns inte på kartan att jag lägger mig raklång och försöker hålla igen hostattacker. Kvinnan, som väl bara gör sitt jobb, säger att hon flyttar fram besöket en månad. 

Lite över sju på morgonen ringer äldsta dottern, nu på väg hem efter en ny omgång nattpass. Först fyra nätter på raken, så en hel ledig dag och så på det hela igen. 

Hon låter skör. 

Den som planerar schemaläggningen vill att hon ska arbeta i Huddinge, men där har hon varit i fem veckor innan jul och vill inte alls. 

Och påskledigheten kan hon se i stjärnorna efter.

Kanske kan dom vara på landet, hos svärföräldrarna? 

För övrigt?

Väntar fortfarande på svar angående utslaget under bröstet (det är inte bältros i alla fall) och halv två är det blodtryckskoll på vårdcentralen, mitt i skidskyttet. 

Nu väntar påfyllning med fågelfrö (jag har ångrat mig, såklart att dom ska få lite mat och ännu har ingen råtta uppenbarat sig i huset sedan pv tätade så noga)  och så hoppas jag hitta riktigt fina vårblommor som ska planteras i blomlådan, den som pv byggde och som sitter till vänster om ytterdörren. Nog måtte väl detta var ett tecken på tillfrisknande .., att man ser framåt. 

Jo, det tror jag.

Dagens fönster ....

"Ett fönster till dig ...", skriver avsändaren som är Ulrika. 

Och alla som har katt, vet att nånting mer ljuvligt än en tom kartong, knappt finns för en kisse. 

Tack Ulrika!