Mitt i veckan ....
Maria och hundarna var då på väg längs E4:n norrut och ett par gånger stannade hon till, svängde av från stora vägen och rastade hundarna .., som här, vid en liten insjö.
Mitt i veckan ....
Solig dag i landet Halland ...
Gladast i stan ....
Överdåd ....
Kanske var det kogödseln - inhandlad på Hemköp - som genererade sommarens överdåd i rabatterna? Kanske nånting annat?
Den här madamen fick vi för flera år sedan av pv:s faster och farbror, Maj-britt och Stig, (bor i Bjärlöv i Skåne) och då som liten krabat.
Dagens fönster ...
"Hej!
Jag hade med fönsterhåven idag midsommardagen på vår kul kultur tur till Deje Gamla Kraftstation som nu är konsthall.
Där finns ett och annat fönster och ett fångade jag till dig.
Vassego från varma Värmeland.
Turtlan."
//Och tack! säger bloggmadamen.
Louise Odier ….
Dagen därpå ....
Dan före dan ...
Britt ....
Veckans andra dag ….
Kan man tänka sig .., sol även idag, men lagom varmt. Sneglar ut genom köksfönstret och kan notera att körsbärsträdets grenar vajar i vinden.
Det var trivsamt hos Ecke och Britt igår. Vi satt ute i trädgården, med enorma - och utblommade - rhododendronbuskar bakom oss och en bit ifrån .., där finns en rund rabatt; egentligen under ett äppelträd (Belle de Boscop) och där vimlar det av aklejor i olika färger!
Fridfull …
Så kan man nog sammanfatta den här dagen. Inte så gräsligt kvavt och hett som igår, utan ljuvlig och syrerik luft. Såå mycket bättre jag mår när det är så här!
Pv hade många ärenden att uträtta inne i Halmstad och själv tillbringade jag tid i växthuset .., grönkålsplantan fick komma till pallkragen och får nu sällskap av mängder av ringblommor, ja, när dom väl börjar blomma, alltså och jag vattnade och kollade om där var sniglar eller snäckor .., jag hängde tvätt och diskade undan och lite sånt.
Men lugnt och skönt ändå.
Vid tretiden var vi bjudna på eftermiddagskaffe hos Ecke och Britt. I hörnan av deras tomt, nära bäcken, står ett ljuvligt doftande träd - en Robinia - eller Falsk Acacia som den också heter. Nej, det fungerar inte att skriva. Jag har ögonmigrän ikväll och text och bilder bara hackar, så jag börjar må illa.
Återkommer i morgon.
Allt på en gång …
Ungefär så är det väl med livet.
Det lullar på lite hit och dit, mest är det som det brukar vara - eller alltid har varit - och så får man covid och sen blir man övermodig och tror sig vara släkt med starke Adolf .., man ramlar på altanen, får en fraktur på vänster handled, blir gipsad och därefter opererad och man glömmer - eller lägger viruseländet bakom sig - och så uppenbarar sig besök av sonen med sambo och minsting och allt blir bara solsken.
I dubbel bemärkelse. Planer går kanske inte i stöpet på grund av frakturen, men planerna blir aningen mer diffusa. Mer av en ”vi-får-väl-se-hur-det-blir-tillvaro”.
Innan skånegänget återvänder söderut, tar vi en titt på båten. Inte bara en titt …, vi slår oss ned under kapellet och svettas ymnigt …, äter Pv:s rabarberpaj med glass och minstingen får för första gången i sitt tvååriga liv fånga en krabba.
Ja, nu är det kanske mest hans pappa som står för själva fångandet och minstingens mamma som håvar UPP krabban i hinken, men ändå! Såå spännande. Och stor var den också, krabban!
Mera?
Tidigt på morgonen åker vi (den minste, mamman och jag själv) till bageriet i Slöinge och köper nybakat bröd till frukost. Den minste får av sin farmor en kanelbulle som läggs i en brun papperspåse och hela väggen hem sitter någon och tittar längtansfullt ner mot bullen.
Jag tänker att äventyr behöver inte alltid vara nåt märkvärdigt; det kan räcka med en bulle i papperspåse
En alldeles egen bulle.
Och nu ..?
Nu är här precis som vanligt. Vi har haft spontant besök av Hildas mamma Mymmel som kom med en skörd från sin kolonilott; en bukett med kattmynta, daggkåpa, stjärnflocka, bergklint och rosa-röd stäppsalvia (bara såååå fin!), samt en planta grönkål som nu ska sättas ut i landet.
Mymmel hade tillbringat ett par timmar på stranden, när åska och något som liknade ett skyfall drog in från Jylland och oj, vilket regn sen!
Nåja, det behövs sannerligen!
Ungefär så är livet här i landet Halland. (Och nu dök Sigge upp också! Han har hållit sig borta i helgen, så som han ofta gör när vi har besök).