Helgdag ....

Igår hos Ecke och Britt. 

Visade den här bilden för Britt som tittade och sa .."men så fin trasmattan är på bilden!" och jag sa att nu var det ju inte direkt trasmattan jag ville visa, utan hur fin Ecke var ,-) 

Det är så svårt för honom att orientera sig i sommarhuset och detta är ett bekymmer förstås.

Lite snett till höger om Ecke skymtar Harry. 

"Är Harry med ..? Har ni tagit med Harry ..?" är den ständiga frågan från herrn i huset. 

Jo, han är med och går fram till Ecke och blir klappad på sidan ..., "klapp-klapp-klapp" och "Du är fin du Harry .., jaaa, du är en fin hund!" säger Ecke. 

Här sitter herr och fru Bengtsson och skrattar åt nånting som  jag inte kommer ihåg vad det handlade om. Gifta i mer än sextio år. Båda f.d. lärare. Britt från Nässjö och Ecke från Ystad, men det kommer ni kanske ihåg? Britt har alltid en sån här scarf i håret! 

Att sitta vid ett köksbord och dricka kaffe med människor man tycker om .., vilken glädje det ändå är! Vårt eget köksbord står alldeles nära dörren till hallen och det är trist .., jag vill liksom "gå in till ett kök" och det ska vara välkomnande och varmt och ombonat. 

Kanske kan man ändra det så småningom? 

Hos Bengtssons var det tio plusgrader i sommarhuset, det är därför dom var så rejält klädda.

Igår på Instagram frågade jag vad läsarvännerna hade för planer inför dagen? Det blev många svar och det gör mig så omåttligt glad .., det är som att spankulera omkring i vårt avlånga land och få ta del av andra människors liv. 

Så här skrev t.ex. Solveig i Dalarna (hon är från Arjeplog egentligen, i Norrbotten och var det inte Arjeplog som vann Världens-Barn-insamlingen när det gällde bidrag per person?). 

Bilden från Solveigs fotobok. Hon är en synnerligen kreativ människa. 

Så här berättade hon igår och ja, jag har frågat henne om det är okej att visa det här.

"Fick min nya madrass levererad, den är tillverkad i Dalarna! Wasabedden i Älvdalen!! Nu ska jag fylla på fågelfrö. Så skottkärra fram och resterande uteblommor får skjuts till en kompost/jordhög. Strålande sol, 4 plusgrader. Ikväll kommer Ronja (hennes älghund) hem efter älgjakten. Längtar. Då är alla fyrbeningar hemma. Sexton tassar. Ha det gott!"

Tack Solveig! (Som för övrigt berättade att hon numera deltar i en skrivarkurs på distans och hur roligt det är!)

Söndagsfönstret ....

Här kommer ett fönster fångat på Djurgården. Ja de flesta kan nog räkna ut vilka som hade de kläderna. 

Hälsningar Turtlan. 

// Ja, hade jag inte sneglat lite till höger, hade jag inte fattat vad du menade. Nu förstår jag ,-). Tack Annica!

Denna dagen ett liv ....

Eller flera liv i ett. 

Lugn morgon. Inget jobb för pv. Ingen uppstigning klockan fem och hemma igen tolv timmar senare. Gemensam frukost. Läser dödsannonserna och tittar på tv-tablån. Därefter Kvarntorpsrundan tillsammans. Det är våldsam motvind som blir till sidvind och jag är glad att mössan är med. Framför oss går ett äldre-äldre par och dom går nog en 6-7 kilometer varje dag; men samma sträcka, inte runt, utan tillbaka samma väg.

Här någonstans bor dom. Vilken utsikt. Och Jylland långt borta på andra sidan havet. 

Hittar en stor svamp med gul undersida. 

Är inte alls säker på vad det är, då dom enda svampar jag själv plockat är murklor, vilka ju är i det närmaste förenade med livsfara att förtära. Men så var det spännande också att se huruvida man skulle klara middagen - älgstek med murkelsås - med livet i behåll. 

Stannar till nere i hamnen där pv ska ta upp bommar på den brygga där han har sin båt - det vill säga, det har han inte längre, men båtplatsen har han kvar -. En bom får han upp, övriga får bli senare - kanske i morgon eller på måndag - då han har rätta verktygen med sig. 

Jag går längst in i hamnen, eller ut - närmast gattet - och vågorna slår över klipporna och det nästan  d r a a a r  i magen och jag tänker på hur rädd jag skulle vara om vi befunnit oss ute till havs. Tar i stället en bild av utblommad trift. 

Det knirrar och knarrar och gnisslar från bryggor och båtar och längst bort står pv och kollar till järnbryggan som nästan ser ut att kunna slita sig, vilket den gjort tidigare. Och två av båtarna ligger väldigt nära bryggan. 

Nästan hemma säger jag till pv att när vi ändå ska in till stan, kan vi kanske svänga förbi hos Ecke och Britt .., ta med oss fikabröd och hälsa på en stund? Jo, det tycker han blir bra. Men när vi passerar den gula sommarstugan upptäcker vi deras gamla Saab parkerad vid infarten och då knackar vi på dörren .., frågar om dom bjuder på kaffe, så fixar vi det övriga? 

Jo, det vill dom gärna! 

Så där blir vi sittande i kanske en timmas tid. 

På bordet ligger en kokbok från Viktväktarna vilken tillhör deras äldste son som uppenbarligen ska börja ett Nytt Liv. 

Det mesta hinner avhandlas .., allt från Attefallshus, solceller på taket, höga elpriser, det goda brödet - recept från Britts bror - och så har Ecke, gammal lärare och rektor, förslag på hur detta med gängkriminalitet ska åtgärdas. I alla fall några förslag. 

Underbara människor är dom!

På köksväggen hänger den här fina tavlan, målad av någon bekant till dem för länge sedan.

Tapeten bakom tavlan går i ljusblått .., det blir sååå fint tillsammans!

Nu blev det ett sånt här långt inlägg igen. 

Jag ger upp.

Dagens fönster ...

 Å, sicken härlig blandning det blev mellan gårdagens och dagens fönster! 

Så här skriver fönsterfångerskan: "Se grandet i din broders öga men inte bjälken i sitt eget, tänkte jag på när jag såg det här. Behöver man påminna sig om ibland."

Och det var madamen i Porto som tänkte så. 

Tack! säger jag.

Hon heter Anna ...

Så var det dags för återbesök hos hjärtsköterskan - hon som heter Anna -. 

Som vanligt är jag där för tidigt, men det behövs, för det är tämligen lång sträcka att promenera och den som går med rullator eller på andra sätt inte tar sig fram så snabbt, lär ha det lite kämpigt. 

Hinner i alla fall tänka att stengolvet är såå vackert. 

För att inte tala om detta. 

Kanske ser någon vågor? 

Jag ser fåglar.

Till hjärtmottagningen är det målpunkt G som gäller. Möter idag endast en annan medmänniska som irrar omkring och hur härligt är det inte att kunna visa vägen ..? 

Att visa Den Rätta Vägen. 

Personalen på hjärtmottagningen har fikarast och sitter längst nere i korridoren och en kvinna som följer sin mamma (som sitter i rullstol) säger att det är ju för hemskt, att där inte finns ett riktigt personalrum. 

Och när fikarasten är tillända tittar sköterskan Anna på resultaten av onsdagens prover på vårdcentralen och hon säger att allt, precis allt ser bra ut! Långtidssocker, blodtryck, blodfetter, ja, allt är som det ska. 

Nästa möte blir på distans, via telefon och det passar mig bra. 

Efteråt köper jag mig en kopp kaffe och en skinksmörgås i sjukhusets cafeteria. 

Vid ett bord intill sitter en omåttligt storvuxen man och hans hustru och inför oss övriga pratar han högljutt i sin mobil; det gäller ett bankärende, ett lån ..., och han berättar för människan i andra änden av luren att han har inte ett endaste lån, ja, han har det gott ställt, nåt annat ska dom inte tro ..., och mannens hustru hyssjar honom ideligen, vill att han ska ta detta när dom kommer hem. 

Jag förstår henne. Själv hade jag lämnat bordet.

"Jaså, det är redan beviljat .., på det viset?" säger mannen till sist. 

Sen mot parkeringen. 

Intill vår bil har någon annan parkerat och jag hajar till när jag ser dekalen på bakrutan. 

Och så hemåt. 

Till en glad Harry, till Sade som sjunger så vackert och till strålande solsken och nu lång promenad.

Fredagsfönstret ...

Höstfärger från Monets balkong i Norrtälje och ett fönster i bakgrunden. 

Tack! säger jag.