Elisabet

tisdag 28 december 2021

Nästan som på Röda Kvarn ...

Av en ren händelse råkade vi ramla in på den här filmen - The Imitation Game - med Benedict Cumberbatch i huvudrollen som Alan Turing; ett matematiskt snille som, inte helt alena, men ändå .., lyckades knäcka koden till tyskarnas Enigmachiffer under andra världskriget.

På riktigt, alltså.

Det blev allt tystare i vardagsrummet allt eftersom handlingen fortgick. Vi hade missat en del i början, men förstod så småningom att denne Alan Turing hade varit homosexuell och vad det fick för följder för honom. Ja, hur samtiden och rättsväsendet såg på det hela. Helt enkelt förfärligt var det och är det ju fortfarande i många länder.

(Samma sak när vi igårkväll såg filmen om Gustav den femte.)

Bilden: Allen Leech.

Nå. Denne Benedict Cumberbatch var alldeles utsökt i rollen som Turing och där var ju också han från Downton Abbey - irländaren Allen Leech - som jag tycker är så bra. (Spelade han inte chaufför i den serien?) Vackra Keira Nightley hade en viktig roll tillsammans med Cumberbatch .., men tänk .., att jag tycker att hon alltid har samma minspel, precis som Julia Roberts och Meg Ryan.

Eller så är det så att det är just såna roller dom erbjuds.

En bra film var det i alla fall.

Intressant.

Annat som inte var sevärt, men väl hörvärt jo, vinterpratet i P1 med författaren Mikael Niemi. Låg och lyssnade till hans minnen när jag i natt inte kunde somna.

Sååå bra!

Tisdagsfönstret ...

Under ett besök i Porto för att rösta i riksdagsvalet, passade den skånska madamen på att ta fram fönsterhåven. Det var för tre år sedan, men bilderna kom för snart en månad sedan, så det var lång leveranstid.

Älskar såna här gamla skruttfönster .., zoomar in och försöker kolla vilka gardiner som används. Bor där någon numera? Och vad är det för växt som hittat ett fint hem ovanför och till höger om dörren?

Sånt kan man fundera på.

Tack annannan!

måndag 27 december 2021

Måndag ....

Och jag känner en sån lättnad att helgerna nu är över och tänker än en gång, att jag är sannerligen en vardagsmänniska.

Igår frågade jag pv om han möjligen kunde tänka sig att titta på filmen Nomadland, den som jag själv såg i höstas, men gärna ville se ännu en gång. Varför? Kanske för att man då ser helt andra saker; sånt man missade eller helt enkelt inte lade märke till första gången.

Och ja, jag vet att jag skrivit om det tidigare, men nu gör jag det igen.

Jo, det hade han.

Vi streamade den via sf anytime till en kostnad av 39 kronor, vilket ju är avsevärt mycket billigare än om man går på bio. Å andra sidan ska ju en sån här film - med storslagna vyer - ja, den blir såklart bäst på bio, men nu hade vi inte den möjligheten.

Egentligen var jag aningen orolig att pv i n t e skulle orka se hela filmen, då han ofta hellre ser lite mer actionbetonade grejer, men till förvåning tyckte han om den! (Minns ännu när han och Sonja somnade på biografen i Halmstad när vi tittade på en film som handlade om Ingrid Bergman!)

Inte förändrade Nomadland mitt liv .., (texten ovanför trosorna på tork) den här filmen, men den gav mig ett annorlunda perspektiv när det gäller min bild av USA. Och så fascinerades jag av människorna/skådespelarna, av vilka många helt enkelt var sig själva, alltså inte några "riktiga" skådisar.

Så t.ex linda may, kvinnan t.v. på bilden i mitten.

Om någon inte vet vad den handlar om - filmen - så får vi följa människor vilka förlorat eller lämnat sin ordinarie tillvaro, ofta på grund av ekonomiska orsaker och nu lever ett slags nomadliv .., där dom hjälper varandra så gott det går och för övrigt rår sig själva.

Husbilar av enklaste modeller är deras hem. Dom flesta är pensionärer.

Precis nu ringde sonen via facetime.

Vi kom att prata om film och han berättade då att han börjat streama den italienska tv-serien "Gomorra", baserad på journalisten/författaren Roberto Savianos bok med samma titel och som handlar om den napoletanska maffian Camorran. Jo, den minns jag, men maffiafilmer är ofta så våldsamma, så jag blir nästan rädd.

Och hur modig är inte denna Roberto Saviano!!

När detta skrivs är klockan halv elva.

Det är inte klokt.
Och här sitter jag i nattlinnet och skriver!

Pv tycks fascinerad av den bok jag gav honom i julklapp och mellan varven går han till sin laptop här mitt emot mig och tittar på kartor och annat, ja, han vill tydligen veta mera om det som boken berättar om. Så roligt när en julklapp blir till nånting bra. Om det ska jag berätta senare.

Dagens fönster ...

Igår, på annandagen, skrev ellem så här: "Jag har varit på en promenad i det lite kyliga vintervädret. Genom köksfönstret ser jag M som dricker kaffe vid köksbordet.

Vi brukar skotta upp snö mot väggen, det isolerar bra."

Tack ellem och God Fortsättning! säger jag.

söndag 26 december 2021

Spridda skurar ...

Julhelgen går mot sitt slut.

Pv äter sin kokt-på-nytt-sätt-risgrynsgröt (i ugnen) och säger att det ska bli den varianten hädanefter.

Och så tittar vi på en film som handlar om Vindelälven. Den sändes i SVT2 och finns på play och har man inte drabbats av hemlängtan innan, så kommer den insvepande under tiden. Jag säger till pv att nästa sommar eller höst ..., kanske?

Och äldsta dottern ringer som vanligt; hon är på väg på sitt andra pass av tre på jobbet.

Idag fyller Micke 50 år.

Tänka sig .., det känns som om det är nästan omöjligt att båda svärsönerna och åtminstone ett av ens egna barn, ja, innan 2022 är tillända, kommer att ha uppnått just den åldern! Och i september fyller barnens pappa sjuttio!

Här en bild från löparloppet Prinsens minne i Halmstad (syftar på Prins Bertil) där såväl Micke, Anna som Pv deltog.

Grattis Micke!

Mera Micke.

"Här Elisabet, här är accessfördelaren ...", visar han som då var fem år yngre.

Kanske var det tändsticksasken som var fördelaren?

En bild medan mamma ännu var i livet och jag bodde i Bjäresjö. En liten kusin till ätteläggarna var på besök från Göteborg och stod länge och borstade min mammas hår.

Några körsbärsblommor hamnar i håret.

"Det blir ju jättefint", tycker den lilla kusinen.

Och i morgon vardag.

Så skönt!

Ja, som pensionär spelar det ju ingen roll .., alla dagar är då röda dagar i ens livs almanacka.

Nu ska vi titta på det andra avsnittet som handlar om Gustav den femte och hans kärleksliv.

Dagens fönster ...

Annandagsfönstret fångades den första advent i St Mary Abbots Church, nära Kensington High Street och det hotell där vi bodde under några dagar ..., det var äldsta dottern Maria, hennes väninna Jennie och Jennies mamma Kerstin.

Eftersom jag väl var den mest morgonpigga i ressällskapet, tittade jag in här i kyrkan för att se hur där såg ut och det var så underbart familjärt där .., jag kände mig så glad och inuti-varm!

lördag 25 december 2021

Juldagen ....

... och dagens fönster.

Det var då det .., vi hade tillbringat höstlovet på Irland och det här var sista dagen och vi var på väg till flygplatsen. Solljus och dimma på en gång och det kändes som om vi reste i yttre rymden, till någon avlägsen galax.

Men nu är det juldag, den bästa dagen av alla.

Rofylld, skulle jag vilja kalla den.

Fridfull.

Hittar bilder från förr.

pElle i min famn. Goe, fine pElle.

Och här en bild från vägen utanför huset där jag tillbringade sju, åtta år.

I Bjäresjö, utanför Ystad.

Vägen är inte bred och i ett huj drevar den igen om det blåser och snöar.

Bilden togs 2010 och exet var nog fotograf.

Jo, elva år sedan var det och då såg det ut så här på sonens innergård i Malmö.

Så underbart läckert!

En passande registreringsskylt upptäckte jag tydligen också.

I Malå hade dom flesta som bodde i egna villor, ja, dom hade - eller har - förstås egna uppfarter till sina tomter. Man skottar själva. Många hemifrån raljerar över hur dålig snöröjningen är i södra Sverige, men när jag ser såna här bilder som från Malmö .., då tänker jag att hur lätt ska det vara att vara snöröjare? Bilar överallt!

Så här ser det i alla fall ut i landet Halland, juldagen 2021.

Lätt pudersnö.

En vacker julbegonia på fönsterbrädan.

Inramat fotografi av min pappa, då kanske fyra, fem år.

Smålammen.

Och mitt emot mig sitter pv som igårvkäll - i mörkret - halkade i johanssonbacken och kom hem med en höft som värkte. En liten, liten ficklampa hade han med sig och visste sedan tidigare på dagen att där var isfläckar, men minnet kan som bekant vara kort.

Nåja, det hade kunnat gå mycket värre och han konstaterade i alla fall, där han låg på rygg, att himlen var översållad av stjärnor!

Nu ska jag leta mig en film att titta på, i brist på Dagens Nyheter. Eller ska jag kanske bläddra i den tunga bok som pv fick av mig i julklapp, den som handlar om Otto Nordenskiölds expeditioner?

fredag 24 december 2021

Dagens fönster ...

... .togs av mig ..., det är förstås vid det vi tidigare kallade för "Polska ambassaden" (där stod alltid ett flertal polskregistrerade bilar). Då var det också mer snö än vad vi har nu .., nu är det bara ett litet pudertäcke, knappt det.

Julafton 2021 ...

Å, som jag har gullbett min syster i Australien att höra med sonen eller hans fru Shae att ta några bilder och skicka, så där så man ser hur det ser ut på Galatea Street numera, ja, ännu hellre inne hos syrran. Det är trettiofem år sedan vi var där på besök, exet och jag själv. (Varför hon inte själv skickar bilder? Hon kanske inte kan, tror jag, eller har en mobil utan den funktionen).

Det blev Shae som gick runt med kameran och här är en av bilderna.

Glögg på gång och min systers smala arm/hand ,-)

(Jo, det kom flera bilder, mest av små tomtar).

Julduken är säkerligen broderad av mina systrars mamma Gunhild som dog alldeles för ung, när döttrarna bara var sex och nio år gamla.

Och så idag .., på väg ner till stranden i Haverdal och det årliga juladoppet, ja, inte för oss, men för så många andra.

Jag undrar hur många gånger vännerna från Tyresö har gått här när det är sommar, ty deras sommarhus ligger bara någon minuts promenad härifrån. Det får bli en liten hälsning till dig Eva, du har ju dessutom namnsdag idag och är det någon annan Eva som läser här, så grattis!! Eva Grelsson är ju en av alla evor.

Klockan 11.00 går reveljen (räknas det ner) och pv gissar att det måste ha varit kanske trehundra modiga människor vilka trotsade en iiiiiisande östlig vind och tog sig ett dopp.

Och mängder med åskådare förstås!

Tio minuter innan det är dags .., och mannen heter Svante och är den som räknar ner från tio, högt och ljudligt .., men så är han lärare också och van att använda rösten. Pv berättar att denne Svante går i kortbyxor och sandaler på jobbet, även på vintern. Såväl han som hustrun Anna-Karin sitter i samma arbetsrum som pv på Sannarp.

Även hon badade!

Nu är det nära ...

Och så bär det iväg ut till havs och stackarna får springa ganska långt, ty det är långgrunt i Haverdal! Alla tycks återvända till stranden välbehållna. Och alla tycks så himla upprymda

Efteråt .., underbara Carina från affären (slutade något år innan jag själv gick) tillhör friskusarnas skara och blev omkramad av pv.

"Men det var nästan skönt!" utbrast hon efteråt och jag är helt övertygad om att hon menade det.

Någon (som tycks frusen) på väg upp igen ..., och att ha badskor är i alla fall en klar fördel såna här gånger.

Å, det är så roligt att vara där .., det är liksom sån gemenskap! Pv hade med sig badväskan, men glömde badbyxorna hemma, annars kanske.

Efteråt svänger vi förbi hos friherrinnan och Ann-Marie och vi har köpt med oss fikabröd, men det fanns redan på bordet, plus den här vackra tulpanbuketten vilken Lena förärats igår. Sååå fin!

Pv:s mobil (inköpt hos Swappie, alltså begagnad) avled igår och nu fick han låna A-M:s gamla Nokia (tror jag). Skönt, nu kan han i alla fall ringa och ta emot samtal.

Bilden visar den godaste kakan jag vet .., jitterbuggare!

Och nu hemma med oss själva.

Har pratat med en liten krabat i Skåne som fått öppna ett paket på morgonen och minsann var där inte ännu en dinosaurie, men inte från något ägg! Hans pappa arbetar dagpass och farfar som skulle varit tomte, han är covidpositiv och får hålla sig hemma på landet. Och pv:s yngste bror som är musiker, trodde sig eventuellt ha blivit smittad under ett jobb och är nu hemma med feber.

Om någon människa tittar in här, så ha en fin julafton!

torsdag 23 december 2021

Kvällen innan ....

Två underbara dagar.

Igår med bonusdotter, bonusbarnbarn, Sonja och Mymmel .., och idag telefonsurr med mina tre ätteläggar och när allt detta fungerar, då känns det bra.

Likadant med härligt storasystersprat från Skåne.

Hon är så oändligt snäll.

Pv har i omgångar masserat min rumpa med liniment som värmer och det blir skönare, men oj, så det skär som knivar om jag rör mig på fel sätt. Nåja, det blir säkert bra.

Så vill jag, så här kvällen innan julafton säga hur glad jag har blivit för alla rara julkort som landat i den gröna postlådan och som spridit sån glädje. Och en sak till: vilken supervacker handstil du har Bente! Och tänk, vad pojkarna Hugo och Noah i Hallsberg har vuxit! Och dina vackra granar på framsidan av julkortet Eva!

Någon annan skriver att julen aldrig blir densamma sedan maken gick bort för något eller ett par år sedan, han som hette Jan och var en sån trevlig kund i affären.

På Raggarön blir Babsan allt mer huslig .., från Laholm kommer rar hälsning från före detta Malåborna Egon och Eva-Britt. På bilden står dom intill sin husbil.

Jag ska göra ett litet collage av alla bilderna i morgon.

Tack också för digitala hälsningar, på instagram eller facebook!

Själv har jag missat att skicka till kanske tiotalet vänner.

I min afrikaväska ligger fem vykort vilka åkt fram och åter och inte kommit att postas. Nån slags anspänning, tror jag.

Och så här skrev jag om forna tiders jular, då i början av 60-talet.

Dagens fönster ...

När man är en liten kisse och för första gången upptäcker s n ö ..., då kan det se ut så här!

Oj, så fin hon är! Katten som är halvåret ung heter Messi och bor hos Monet och hennes man Bengt, allt uti Norrtälje.

Tack för bilden! säger jag.

Födelsedag ....

Ja, inte för mig, men för Silvia.

Blir man någonsin "Drottning Silvia" med henne? Själv säger jag alltid "Kungen och Silvia" och även om jag finner systemet med monarki helt vansinnigt, i alla fall rent logiskt - detta att ärva ett ämbete - så har jag svårt att tänka mig en bättre drottning än just Silvia, ja, om vi nu ändå har det på det här viset. Sen kommer ju Victoria och hon blir säkert helt underbar som drottning, ja, ni hör .., så talar en i hjärtat republikan som följer alla möjliga rojalistiska sidor på instagram.

Det blev en sån fin lillejulafton igår, tillsammans med Hilda, Edvin, Mymmel och Sonja.

Först fick Hilda lära sig hur man byter däck på bilen (Toyotan som hon får överta) och så var det ju middag så småningom och julklappsutdelning. Edvin erbjöd sig generöst att hjälpa till med allas paketöppning och kanske blev han mest glad över monstertrucken som han fått av morfar? Kanske var det första året som tanken var att ge honom mer neutrala leksaker, typ dockor och annat, men det verkar hopplöst .., en monstertruck med stora hjul tycks vara lyckan!

Jag hade gjort paella med blåmusslor i skal, stoooora räkor och falafel-köttbullar och en massa grönsaker - såväl den här som en vegansk variant - och det blev så klart över, säkert hälften. Undrar om någon kurs i ämnet "lär dig laga lagom mycket mat" startar efter nyår?

Det var pv som körde till Haverdalsbro och hämtade gästerna vilka kom med buss och jag pratade med honom i mobilen och han sa att nu kunde jag gå ut och tända marschallerna.

Tio stycken.

"Nej, det gör jag inte, det är ju för ljust än och så många timmar brinner dom inte ..", svarade jag, men ångrade mig efter en stund och tänkte att ... ja, ja, några kan jag ju tända.

Tog på mig sandalerna .., hämtade en tändare och gick ut .., tre ynka trappsteg bara på trappstegen av granit och så låg jag på marken och vrålade rakt ut.

Ja, ja, ni behöver inte säga nånting, jag vet.

Handleder, armar och ben och annat höll, men rumpan fick sig en stjärnsmäll och det var knappt att jag kunde kravla mig upp.

Minsta oförsiktiga rörelse under kvällen .., ja, då skar det som knivar!

Julfirandet med döttrar, mågar och barnbarn seglade all världens väg.

Nu blir vi hemmavid.

Bilden togs det här datumet men 2012. pElle hade hoppat upp på det gamla ekskåpet och vi trodde knappt våra ögon!

Så vad gör vi?

Pv:s mobil har hastigt avlidit .., lunchekot från P1 .., mulet ute .., en röd julbegonia i fönstret ut mot eken .., och nya julhälsningar med posten. Alltid denna glädje!

Annat som gör hjärtat glatt: Edvin, fyra år i juli, som så generöst lät "Elidabätt" få flera kramar igår och som med blåmusselskal (vilka agerade mobiltelefoner) ringde ovan nämnda Elisabet och även morfar fick samtal.

Nu mot soffan och en Alvedon.

Det blir nog bra det här. Men dyr inköpt lax och fyra aluminumformar med hemlagad Janssons frestelse ., ja, det får vi nu leva på i ett par veckor.

onsdag 22 december 2021

Dagens fönster ....

... fångades i Helsingör för många, många år sedan.

Kanske .., femton?

Och fortfarande blir jag glad av tomten och snögubben och den där lille nissen nere till vänster. När lägsglasögonen kom på, upptäckte jag ännu en tomte .., mellan snögubben och den tomtegubben.

Vad händer här annars?

Jo, pv byter två däck på Toyotan, dom andra ska Hilda få vara med och byta, då hon får överta bilen från och med idag .., jag har förpackat och ska frysa in Janssons som ska tas med till julfirandet .., samma sak med chokladgodiset.

Så kan jag berätta att vi fått ett tunt lager med pudersnö.

Och i västerfönstret står en underbart vacker röd julbegonia!

Var rädda om er allesammans!

tisdag 21 december 2021

Spridda skurar ...

Förmiddag i ett kylslaget Halland. Ljust, ljust, ljust blå himmel, ja, mer vit än ljusblå.

Nyhetsmorgon på tv .., trötta kompisar i soffan. Kuddar som åkt hit och dit. Och en trött och utnött Ektorpsoffa där jag försökt pussla ihop dynor från trean i uterummet, utan lyckat resultat. Det hade varit underbart om Ikea sålde reservdynor, men då hade väl försäljningen förstås gått ned .., vad beträffar nya soffor.

Pv, endast iklädd kallingar, strumpor och tröja, knäskurar golvet i vardagsrummet och nu i lilla hallen. Jag har varit ute och kollat laddningen på bilen. Jo, i det närmaste full sprutt.

Igår svängde vi förbi där vi leasade bilen och fick instruktion (bad om det) hur man ordnar på displayen så man hela tiden vet var närmaste laddstation finns! Suveränt bra! Det var samma unge man som vi mötte när vi hämtade bilen .., ett under av vänlighet är han!

Och Sigge intill mig tidigare på morgonen.

Hur ljuvligt är det inte att ha fixat frukost till oss själva, men också till dom fyrbenta .., att tända ljus och sedan ha en gosesjuk katt intill sig. Och ja, ärret på handleden är inte vackert, men det spelar ingen roll. Den - handen - fungerar bra nu, om än den tappat i styrka.

Och ont har jag nästan aldrig.

Och så tog förstås tejpen slut.

Och pv tittar ut genom västerfönstret .., kollar kanske om ekorren kommit och det har den. Det var den här lille krabaten med påskfjäderliknande svans.

Rimligen borde hen ha sämre balanssinne med så tunt roder?

Intill paketet, nere till höger, skymtar ett vitt ark med handskriven text - en summering av sommaren 2014 -.

"Knäoperation .., Bodil vid sängen .., VÅR ., rehab, växthus, stranden Steninge, Lena, BAD .., semester, Skärhamn, Turtlan .., BAD .., fotboll, Jämtland, blues, BAD .., frukost, het fisk hos Gunnar .., Eva på Rödön .., Dikanäs, röding, Kittelfjäll, Guy, Malå .., stentrappan .. Barbro kusin .., BAD .., Agnetha och Johnny .., Bröllop i Räften .., Gothia Cup .., Maria, Peter, Emma, Emil, Malin, Bia och barnen .., Monica och Bengt .., Lena Lindholm med sambo .., Lena i Särdal, seglats till Tyskland .., färska kryddor, Alfred och Elliot .., fasadbyte .., nya fönster .., Anders .., hunden Molly .., Göstas Café .., Linda och Marcus, Ebba och Hugo .., Barnen i Vernette, Göstas Café .., Ghana .., Karlsborg .., Karolinska .., vykort, rabarberpaj .., färska kryddor .., BAD ., benspark .., rehab, Gösta och Sonja .., Rigmor, Rita, Nathalie .., längtan, London."

Och tänk, i morgon vänder det! Nu blir dagarna längre (eller iaf dagsljuset) och även om det inte märks så där på en gång, så vet man ju. Hurra!

Dagens fönster ..., och dan före dan, före dan, före ....

Men här kommer ett juligt fönster och skymtar ni - liksom jag själv - någon slags kakel på väggarna, då anar man .., jodå, det kommer från den ytterst flitiga fönsterfångerskan från Portugal! (Nu är hon för övrigt inne på bokstaven U och berättar om ordet yla.)

Stort tack! säger jag.

måndag 20 december 2021

Peppinlägg .....

Letar en julig bild, men snavar över den här.

Å, en hälsning från lilla Filippa .., och det var skrivet för nästan fyra år sedan, då när Filippa och hennes syster och mamma flyttat från Haverdal till lägenhet närmare stan. Innan dess var dom trogna kunder i affären och från att ha varit en liten tös bara när jag började på Ankaret, hann nog Filippa bli kanske åtta år när dom flyttade.

S o m jag kom att sakna dem!

Såna här små meddelanden skulle man skriva ut och rama in och ha på sängbordet. Nånting att vila blicken på när man inte alls känner sig som den "snelaste".

Dagens fönster ...

Tänkte mig ett riktigt juligt fönster som dagens variant, men så har jag tittat på Nyhetsmorgon och deras prat om alla krav och all ångest som julhelgen framkallar hos många människor. Alla som är ensamma .., alla som känner sig tvungna att fira en jul som inte alls är vad dom e g e n t l i g e n drömmer om. Så mycket besvikelse.

Då tänkte jag att det kanske är så här det känns, som på bilden.

Ett enda oöverstigligt berg att ta sig över; ett berg av förväntningar.

Men man kan ta det piano också.

I programmet tipsade en av dom inbjudna experterna att man kunde bjuda in grannarna.

"Ja, fast här i vårt land hälsar vi ju knappt på våra grannar ...", sas det unisont.

Gör man inte?

Det tror jag faktiskt är ett storstadfenomen.

söndag 19 december 2021

Dagens fönster ...

... känns nog igen, i alla fall för den som tittat in här på bloggen i några års tid. Ja, nu och då, alltså.

Fönstret fanns i min lilla etta i Ystad och där är utsikten mot Maggans second-hand-butik på hörnan. Möllers bageri ytterligare tjugofem meter bort. Där fanns Milanokakor. Det gör det inte längre.

Fjärde advent ....

Alla fyra ljusen har tänts. Vi är inte så noga med det där .., och själv tycker jag om när alla ljusen är lika långa. Å, det är väl som att häda, men så är det. (Egentligen är nog pv noga med att tända ljusen i rätt ordning, men han tycks ofattbart obekymrad om mitt system).

Han eldar just nu i kaminen och har gjort i ordning elvakaffet. Från där jag sitter ser jag ekorren - den som har en så väldigt tunn svans, tunnare än en påskfjäder - skutta omkring i eken. På soffan ligger Sigge och Harry.

Ute är det ljust och fint, inte som igår när dimman låg som en våt filt över oss. Vi funderar på ett dopp, men det är annat som kanske prioriteras. Julspelet där pv var med och sjöng igår, blir av även idag, men nu i det vackra biblioteket i Halmstad och jag tänker göra honom sällskap.

Bilden: men vad menade vi med 566 ...?

Nästan varje gång vi besökt Ankaret, har vi frågat om nästa års almanacka har kommit och svaret har alltid varit att "nej, det är ovanligt sent nu ..". Men igår hände det!

Så här såg det ut på januaribladet det här året.

Den sextonde januari tog vi ett dopp i - 1gradigt vatten och jag minns att jag häpnade över att det inte frusit, ja, tills pv förklarade att saltvatten fryser långsammare.

Nu har vi funderat klart över det eventuella doppet och bestämt oss för att vänta tills i morgon. Då ska det vara i det närmaste vindstilla och även soligt. Perfekt.