Dagens fönster ...

... fångades av Guy och det var hemma i Arvidsjaur. 

Tack Guy! (Upptäckte förresten först nu att det var fler än tre fönsterbidrag i ditt mejl!

Han skriver också att hösten har anlänt och att det nu gäller att klä sig för kyla och vindar.

Sprida skurar från en måndag i september ...

Då blir det en cykeltur till affären. Det är en kylig morgon och fingervantarna kommer till användning. 

Inte  e n  enda cyklist möter jag och det är helt otroligt, i jämförelse med i somras när det var med risk för livet man trängdes med lycracyklister - ofta i bredd -,  strosande turister på väg till eller ifrån Göstas Café .., eller alla som gick med barnvagnar eller hade cykelkärror på släp och mängder med packning! 

Nu är det som en helt annan tillvaro. 

En gång för flera år sedan - på väg hem från jobbet - mötte jag en älg som kom hoppande över en stenmur och ibland tänker jag hur nära det var .., då körde jag moped men hann bromsa in i tid. 

Utanför affären blev det en stunds småprat med M som blev änka för fem år sedan. Hennes makes död, den bidrog i allra högsta grad till att jag bestämde mig för att tacka för mig i affären, ja, ett halvår innan själva pensionsdagen. Mannen (som var pappa till fyra av mina arbetskamrater - alla hade under olika perioder arbetat i affären) avled helt plötsligt bara och det blev som en chock för alla .., han hade ju varit så pigg! Kund i affären .., så rar och trevlig.

Då tänkte jag, som så många gånger förut (men då mer påtagligt!), ja, vad vet man egentligen om hur långt eller kort ens liv blir? Ingenting. Och så meddelade jag Magnus och Bodil att .., nej, jag struntar i om jag förlorar pengar på det, jag går lite i förtid. 

M vittnar om hur jobbiga somrarna är. 

Alla dessa ständiga grillfester .., grannar som sitter ute tillsammans och små eller större sällskap på stränderna .., ja, men all denna gemenskap och "jo, jag har många vänner och jag har ju barn och barnbarn, men det är ju ändå inte samma sak ..", säger hon. 

Sen cyklar jag hemåt. Det är motvind. 

Därefter har jag suttit här i soffan och följt sändningen från London och Drottning Elizabeths begravning.

Såå mäktigt det har varit! 

Och igårkväll visades det allra första  avsnittet av "Tunna blå linjen", tv-serien som skildrar malmöpolisens arbete. 

Jag fullkomligt älskade den första omgången som visades, men igårkväll tyckte jag att det var rörigt och spretigt, men det kanske tar sig. 

Och att den här sure polisen som är så kär i sin kollega ., ja, att han skulle sura även nu ., nej, det tycker jag är för mycket. 

Vår granne två hus bort -  Annelie Wemstad -  hon skötte scenografin i serien och när jag nu känner till den saken,  ja, då tittar jag på så mycket annat runt omkring. Intressant. 

Nu ska jag i alla fall ta Harry med mig på promenad. Solen flödar. Himlen är ljust blå. Och i Skåne har treåringen varit på  sin nya förskola nästan hela dagen och utan någon mamma eller pappa som funnits i bakgrunden.

Inskolningen har gått bra och trygga - lite äldre pedagoger - har tagit emot honom på allra bästa sätt, till farmors oerhörda glädje! 

Over and out! 

Ajöken, sa fröken.

Dagens fönster ....

Från Carin i Malmö kommer följande rader. "Hej, tycker att det är häftigt med igloona (heter det så i plural bestämd form??)  vid station Triangeln i Malmö! Takfönster kanske? Häftigt och informativt när dioder lyser på väggen vid spåret när tåg är på väg in. 

 På Malmö Central är det landskap som passerar förbi fönster ovanför spåret i perrongen! Annorlunda och uppskattat av mig! hälsar Carin i ett soligt Malmö."

// Tack Carin! säger jag. 

Återbördad ....

Det blev ett på alla sätt och vis trivsamt kalas i Skåne. Syskonen med partners (och säkert också Emma) hade fixat och hjälpts åt och det var frågesport av olika slag och musikquiz och underbart god mat och A och M hade gjort sååå ombonat och fint i uterummet! 

En kökssoffa inhandlad på Marketplace för några hundralappar hade fått ny dyna på sitsen och oj, så fin den blev! 

Fyra hundar sprang omkring - men i omgångar - och det var en hel massa surr och framför allt: en treåring som var i full gång från morgonen till vid tiotiden på kvällen! Han gick i princip från famn till famn. Hans lillebror gjorde inte mycket väsen av sig och sov mest hela tiden.

Och tänk, att en treåring kan leka med en enda ballong i TIMMAR!!  

Jag har haft en viss anspänning inför det här kalaset - och fråga mig inte varför - (jo, men jag är ju en sån usel festmänniska), men det gick bra. Lite huvudvärk senare på kvällen .., på vippen till migrän anade jag, men det klarade sig. 

Pv hade köpt rött vin (Big Zin )- underbart gott till grillat - och jubilaren tycktes sååå lycklig och rörd. Jag tänkte att det här kan ha varit en av hans livs bästa dagar. 

Sååå mycket kärlek som virvlade runt honom. 

Vid tio, halv elva på kvällen gjorde vi sällskap med C och M (sonens svärföräldrar) som bor ute på Ön i Limhamn. Bilden visar utsikten från vardagsrummet. Med altandörren öppen hörs vågklucket. Ja, jag skulle lätt kunna bo i lägenhet om läget vore som detta.

Det blev en fin förmiddag. Vi satt vid matbordet och pratade om allt och inget och det handlade om Putin, hus-kontra-lägenhet .., barnbarn .., golf .., om att börja om på nytt och att förlora ett barn.

Så kan det också vara. 

Livet, alltså. 

Nu är vi på hemmaplan och såväl Harry som jag själv däckade totalt, allt medan pv eldar i kaminen och jag planerar inför morgondagens begravningsgudstjänst i London, samt - därefter - Halmstad Filmstudios första film för  säsongen. 

Det blir denna. 

Spännande!

Dagens fönster ....

Kristinehamns kyrka. 

En sak är säker: Kristinehamn har verkligen kommit i ropet här på bloggen! 

Nu är det Kerstin i Dalarna som hade håven redo och så här skriver hon: 

"Hej!

Fler fönster från Kristinehamn 

När jag och äldsta barnbarnet J varit på bio i somras, åkte vi förbi kyrkan. Har aldrig varit in i den men det kanske blir en annan gång. Tycker den är väldigt ståtlig och fin utifrån sett. 

Trevlig helg Elisabet och Thomas!"

//Ja, jag säger detsamma till dig kära Kerstin och tack att du tog dig tid att skicka bilden!

Ps.Titta här så vacker den är på insidan! Ds.

Lördagsfönstret ...

.... fångades i Arvidsjaur och det var Guy som kom ihåg att någon blir himla glad över fönsterbidrag. 

Tack och bock! säger jag. 

Förmiddag i mitten av september ...

I Nyhetsmorgonstudion sitter en kvinna från  Knivsta och skrapar Trisslott. Vinsten är tänkt att gå till ett växthus och där ska hon ha ett bord, två stolar och lite tomater och kryddväxter, säger hon leende. 

Tidigare var Annie Lööf gäst i studion. Hon berättar om sitt beslut att avgå som partiledare och hon berättar om hot och hat .., och man undrar hur människor orkar/kan/vill ta på sig politiska uppdrag, inte minst på lokalnivå.

Jag tänker att Annie Lööf ser ut att vara så otroligt  l ä t t a d. 

(Igår tittade jag in på Flashback och googlade A.L:s namn och höll på att svimma när jag läste vad män skrivit om henne! Det var så grovt, så vedervärdigt och så sexualiserat, ja, fy sjutton! Nu på morgonen hörde jag - så där i förbifarten - någon forskare som menade att alla hårda ord och allt som skrivs på sociala medier - från alla möjliga håll och kanter - såklart påverkar och uppmuntrar till detta elände. Och jag är övertygad om att Trump och hans anhang har del i det hela .., att det blir accepterat, helt enkelt. Och kanske att - framför allt män - dras med. Det är min stora skräck att denne man - Trump - blir omvald och jag blir inte ett dugg förvånad om så sker.)

Mera Nyhetsmorgon. Nu dyker Björn Ranelid upp och då handlar det bland annat om handstil och hans nya bok som har titeln "Min skolfröken skall vara ett frimärke". Den boken ska jag beställa. Jag tycker om Björn Ranelid.

För övrigt finns inte så mycket att förtälja. Morgonen är tämligen ny. Gråmulet ute. Ska hämta pv när han slutar för dagen. Han trivs verkligen bra på den här skolan. Igårkväll pratade vi om detta att det kan skilja så mycket på stämningen i olika skolor (jag - som inte är lärare - förvånas ofta över just detta) och att det i vissa skolor inte är någon ordning och reda, att det är såå mycket stökigare på lektionerna osv.

Och nej, det har inte så mycket med eleverna att göra, menar pv, det är skolans ledning och attityd det handlar om. Bra ledarskap smittar av sig. 

Ännu mera för övrigt. Idag hade han en lunch inplanerad med en kompis från tiden i Umeå, men igårkväll kom meddelandet att hon drabbats av covid och låg totaldäckad, så den lunchen gick upp i rök. 

Nu ska jag göra DN:s nutidstest, men på nätet.

Uppdatering: 8 rätt av 10. Hade fel på den nationalekonomiska termen, samt den läskiga yrkesgruppen

Ännu mera uppdatering: pv hade full pott. Jäklar!.

Dagens fönster ...

Här kommer ännu fler fönster från Värmland och Kristinehamn! 

Tack än en gång , ellem! 

Och bra att du tog med skylten också!

Dagens fönster ...

... fångades i Ystad på Åbergs Trädgård och det var jag själv som höll i håven.

Torsdag och möte med polisen ...

Inte mycket till kraft idag, men det kanske beror på blåsten. På  lunchrundan med Harry gick vi Johanssonrundan, men så snart vi kommit bara en bit förbi bäcken, mötte vi en polisbil som kom körande i promenadtakt.

Jag drog åt mig kopplet och Harry och till min förvåning stannade bilen och rutan mot min sida åkte ner.  

"Men vad i all världens dagar gör polisen här  ..?" undrade  jag. 

I bilen satt en kvinna och en man och den  kvinnliga polisen frågade om det var min hund, var vi bodde (tvärs över vägen bara, uppe på backen, sa jag och pekade åt det hållet) och vart jag var på väg?

Jag sa som det var och undrade vad som hänt? Hade någon blivit hundbiten? (Läste nämligen på FB i förrgår om en hund som anfallit och bitit en äldre dam , det var i Särdal någonstans). Eller hade någon hund  rivet ett får? Jo, så var det. 

Och den kvinnliga  polisen bad att jag skulle vänta lite och så åkte rutan upp igen och hon pratade i sin telefon. Det kändes på gränsen till obehagligt .., nästan som om jag vore skyldig fast jag ju visste att så var det inte; Harry får aldrig vara lös när fåren eller hästarna går i reservatet och det är för övrigt koppeltvång där. 

Så åkte rutan ner igen och kvinnan log vänligt och sa att "nej, nej, ni passar inte alls in på signalementet" och så var det tack och hej och vi gick vidare.  

Men jag tänkte hela tiden på att ..., ja, men den husse eller matte vars hund orsakat detta elände, kunde kanske ringa in till polisen och skylla  på någon annan  - t.ex lämna signalementet på en svanslös, svart hund med sin matte som ofta går i en grå sticketröja -? 

Jo, man har väl sett deckare och vet hur det kan gå till! Hade jag något alibi? Nja, att jag suttit och tittat på två avsnitt av "Sjuksystrarna på Fredenslund" skulle knappast vara tillräckligt, ty  Harry hade ju kunnat vara ute för sig själv.

Och att jag besökt affären och kört till Harplinge och haft Harry med i bilen ..., ja, det senare hade jag ju inget vattentätt bevis för. 

Sånt tänkte jag på medan vi passerade fabrikörens stora hus där den elektriska grinden hindrar ovälkommet besök ., och därefter det gamla tullhuset där lekstugan försvunnit från tomten och järngrinden står öppen .., vidare förbi alla stickiga buskar med stora slånbär ..,och så nerför åsen och ner till grusvägen och havet på ens högra sida. 

Vid det laget bultade mitt hjärta så hårt. dock inte av rädsla. Det dunkade mer än slog och när vi kom till parkeringen sloge jag mig ner på en av bänkarna - det var bara Harry och jag själv och vi blev kvar i "tio-minuter-en-kvart" - så där som pizzabagare alltid säger att man får vänta. 

Då hade kraften någorlunda återvänt, men väl hemma stöp jag på soffan tänkte att det är ju hopplöst med den här sviktande energin, men det är väl som det är och man får vara glad att man lever och  att vi i helgen får åka till Skåne på sjuttioårskalas (exet) och nästa vecka gå på en-kvinns-teater i Skipås och jag måste hitta receptet på sardellrullarna (ungefär som rulltårta, fast med smördeg) och så blir det provtagning i Slöinge och sist av allt ett rutinbesök (1-årsbesök) på hjärtmottagningen, avdelning 42 i Halmstad.

Så är det.

Fönster av ett annat slag ...

Ja, men vilket underbart insektshotell som ellem upptäckte under sin vistelse i Värmland! 

Tack! säger jag.

En bild från Texas ...

Så här skriver avsändaren: "Tänkte på dig när jag såg det här i butiken! Det som inte syns är att det är chili på baksidan av lådan/trallen också så det finns mycket att välja mellan."

Cecilia i Houston

//Tack Cecilia! Rart av dig att tänka på den yrkesskadade madamen! Och påhittig var den som ordnade skylten!

Onsdag ....

I min för övrigt tämligen enjängda tillvaro, tycks den här dagen - hittills - vara riktigt händelserik! 

Förs ett besök hos Lantmännen i Harplinge och för inköp av nya - starkare - läsglasögon, då dom jag  köpte på Gullholmen i Bohuslän visade sig vara på tok för svaga. (Det fanns inte något stort urval). Köpte även träskor till pv. Där är alltid lika trevlig och vänlig personal och inte minst:  h j ä l p s a m.

Efteråt stannar jag till och tar några bilder av det nybyggda bostadsområdet - beläget bara ett stenkast från Lantmännen -.  

Nu börjar det bli aningen lummigare runt husen och jag tycker att det är så fint. 

Annorlunda. 

Det avviker helt från tidigare bebyggelse i lilla Harplinge och jag tänker att det liiiite påminner om området Jakriborg i Hjärup i Skåne; det som känns som en kuliss nästan. 

Men fint är det i alla fall och när alla buskar, häckar och träd fått något år eller fler på sig, blir det säkert ännu vackrare.

Den vackra röda färgen går igen i mycket. Snyggt, tycker jag. 

Svänger så förbi affären och handlar lite .., och får av alltid så rara Caroline i kassan höra att hon natten mot idag drömde att vi - hon och jag själv - befann oss på vår pv:s segelbåt och det var verkligen bara vi och ingen av oss kunde styra båten, ja, hu .., det lät inte trevligt! 

Vid fruktdisken möter jag en kvinna vars son (i 60-årsåldern) brukade handla i affären, fram till dess att det blev omöjligt, då sonen efter en operation blev helt "ofärdig" i foten och numera sitter i rullstol. Om honom pratar vi en bra stund .., jag tyckte såå mycket om honom som kund och brukade försöka packa i varorna och bära ut dem till hans bil, ja, det hände att andra kunder fick vänta någon minut eller två.

Och i foajén står en man och pantar flaskor och han frågar hur det står till och pratet går av och an en liten stund, sen bär det av hemåt. 

Kommer hem och gissa, hur förvånad jag blir när en Volvo står på uppfarten! Men vad ...?

Jo, det visar sig vara sonens underbara svärföräldrar vilka tillbringat några dagar i Falkenberg där dom träffat goda vänner och spelat golf och Harry blir överlycklig när han ser dem .., ja, men Claes och Monica känner han ju ingen! 

Så blir det kaffe och mackor och Claes säger att Conferencepäronen var jättegoda och vi pratar om världsläget, Putin förstås, Ragusa choklad och minstingarna. 

Återstår nu att se vad resten av dagen har i sitt sköte.

Letar nånting ..., hittar något annat!

Tack Cecilia i Houston för ditt suveräna bidrag till bloggen .., ja, det var i början av december för fyra år sedan! Jag har nu suttit och läst dina rader om igen och tycker att det är lika intressant nu, som då. 

Och vilka fina bilder du tog! Illustrativa!

Jo, men jag är nog för alltid yrkesskadad. 

Här är länken.

Onsdagsfönstret ...

... kommer från Arvidsjaur och då förstår ni nog att det var Guy som höll i håven. 

Tack Guy!

Skolan, mobiltelefoner och lite annat ...

Åkte till Ullarp och köpte tre flak ägg när pv kommit hem. 

Två flak till äldsta dottern och ett flak till mannen som i morgon fyller sjuttio. Tommy, alltså. 

Mina barns pappa, men det vet ni väl vid det här laget. 

Ullarp ligger kanske fem kilometer bort och själva gårdsförsäljningen har utökats allt eftersom. 

Där säljs fårskinn ., lammkött och  friherrinnan t.ex brukar köpa en halv gris när det har slaktats .., där finns grönsaker, blommor, pumpor, bröd och kakor från Börjes i Harplinge (i frysen) och så är där ju mängder med bruna höns, vilka värper  bruna ägg. 

På väg dit berättar pv om dagen som varit. Hela den här veckan ska han vikariera på högstadiet i en skola inne i Halmstad och han verkar hittills nöjd över dom två dagarna. 

I den här skolan tillåts inga mobiltelefoner, i vare sig klassrum eller övrig tid. Eleverna får låsa in telefonerna i därför avsedda skåp och dessa (mobilerna) överlämnas inte förrän skoldagen är tillända. Inget gnäll alls, det fungerar jättebra, säger pv och tänk, om det hela ville fortsätta även i gymnasiet, när dom redan nu är vana vid just detta! 

(Tänk bara .., ingen kan filma någon annan i smyg under lektioner eller på raster .., ingen som kollar på Tiktok eller skickar/tar emot meddelanden .., och nog borde väl avsaknaden av mobilerna generera mer samtal mellan eleverna?)

Annat som varit bra? Jo, han hade idag varit hjälplärare i matte och kunnat sitta med en grupp på bara fem elever och hjälpa och förklara i lugn och ro och efteråt fick han av en annan lärare i samma ämne höra att någon elev hade uttryckt sin glädje över att äntligen förstå vad det handlar om! 

Hur roligt måste inte det vara att få sån respons? Och vilken generös kollega!

I samhällskunskap visas filmen "Schindler´s list" för en niondeklass och oj, så klokt! (Uppdelad på tre lektioner). 

Otroligt intressant för undertecknad som haft ett helt annat yrke, ja, att få ta del av hur mycket det kan skilja mellan olika skolor.

Trettonde september ...

 

Vaknar vid femtiden till ösregn och blåst. Två timmar senare strålar solen, men då har pv - som egentligen vill cykla till jobbet - redan givit sig av med bilen. 

Förresten har han krångel med sin cykel som borde lämnas in för repartion.

Det allra bästa med att vara pensionär, det är morgnarna. Att inte en enda gång behöva titta på klockan .., aldrig behöva slänga ett öga på mobilen för att se om där kommit något sms från jobbet ("kan du möjligen ...?"), nej, bara detta att komma ner i köket .., ordna frukost, titta på morgonens nyheter (just nu analyser av valet), tända ett ljus .., ja, lite sånt. 

Det är det bästa.

Att därefter - när man diskat undan och plockat bort rent allmänt - ta harry på promenad, gör inte det hela sämre. 

Utanför Ecke och Britts hus står en kranbil och lyfter över virke till det som nu ska byggas. Hitom bäcken, där det nu är grönsaksland, ska det bli parkeringsplats och jag upptäcker att runt  e n  del av landet har det byggts en mur av betongstenar.

Det är inte Ecke och Britt som bygger, utan en av sönerna som tar över sommarhuset (eller husen, det är ju ett större och ett mindre).  Det mindre huset har målats grått och fått vitt tak (förut var det gult) och det större huset ska väl få samma färg; det är det taket som skymtar i mitten av bilden.

Passerar hästhagarna och Harry drar som vanligt till vänster .., vill på inga villkor komma nära dom fyrbenta krabaterna i hagen. Det märks att det har regnat. Jorden är lerig. På vägen där vi går, syns tydligt spår av hästhovar. När jag ser bilden nu, tänker jag .., va, är där en stenmur vid hagen? Nej, degt är ju översta brädan på staketet, förstås!

Och valet. 

Hela tiden har jag sagt att jag inte blir det minsta förvånad om SD går framåt än mer än tidigare.

Åkesson vid bensinpumpen som klagar på bensinpriset .., ja ,det skulle garanterat locka mängder med män - inte minst i inlandslänen med långa avstånd - och när man på sociala medier har tagit del av det enorma hatet mot t.ex. Miljöpartiet i allmänhet och Märta Stenevi i synnerhet (oftast från män), ja, då var jag övertygad.

I morgon lär valresultat fastställas och det blir åtskilligt med övertid för herr talmannen Norlén 

Tänka sig att det kan bli en sverigedemokrat i hans ställe - det blir nog annorlunda det -.

Tittar på resultatet hemma i Malå 1. (I Malå 2 är förhållandet ungefär likadant, men nåååågot jämnare mellan V och  S).

Vänsterpartiet får flest röster (29.7 procent), med Socialdemokraterna på andra plats (28.1 %). Därefter kommer Malålistan och Liberalerna och först på femte plats dyker SD upp (5.4 %). Då faller lite min teori om män i inlandet och förhållandet till SD, men det finns ju som bekant fler inlandskommuner i vårt land.

Miljöpartiet då i Malå? Noll röster. 

Ja, ja, det är tur att man inte arbetar som valanalytiker, hälsar f.d. kassörskan Nilsson.

Dagens fönster ....

... finns och fångades i Klövsjö  i Jämtland och det var den flitiga ellem som hade håven redo! 

Tack ellem!

Och så löste det sig ....

... med medicinerna. 

Kontaktade kundtjänsten per telefon, fick tala med en vänlig kvinna och hon förstod inte var ordrarna tagit vägen, ja, något har  klickat/krånglat i alla fall. 

"Men är jag den enda som haft det här bekymret ..?" undrade jag. 

Kvinnan lät tveksam.  "Nja, ibland blir det ju ..". 

Nu vågade jag inte lägga ännu en order och invänta ett paket som inte kommer, så jag ringde i stället Apoteket Ekorren i Getinge och där fanns det mesta utom en sort, men den tar dom hem. 

Underbara friherrinnan, som ändå skulle åka dit, svängde förbi och plockade upp mig, och så löste sig allt. 

Expediten berättade att jag inte var den enda som haft problem med apotea-ordrarna, nej, där hade varit flera kunder hos dem vilka vittnat om samma krångel. 

Nåväl. 

Nu är allt gott och väl. Ett besök på Coop hann vi också med. Där ska det läggas nytt golv och butiken var mer eller mindre i något slags "kaos", men extrapriskaffe hittade vi i alla fall. Helt otroligt är det ju att man - numera - tycker att ett paket Arvid Nordquists Gran Dia är billigt när det kostar 44:50!

Ps. Bäst att säga att jag tidigare aldrig haft problem med att beställa läkemedel via nätet. Tvärtom. Det har fungerat ypperligt och ofta har paketet kommit redan nästa eftermiddag eller ytterligare någon dag senare. Nu var jag ute nästan två veckor i förväg och fick besked att varorna fanns i lager och kunde hämtas dagen därpå. Ds.

Lugn och ro ....

Knappast. 

Nu ska valet  a n a l y s e r a s   in i minsta detalj. 

Aningen missnöjda partiledare övar sig i att hålla god min och de som är nöjda, försöker behärska sin glädje, ja, man vet ju inte säkert .., tänk, om det svänger igen! 

Det är alltid lika intressant att försöka läsa av ledarnas kroppsspråk. Tittar sedan in på valresultatsidan för att se hur det blev här hos oss, i Falkenbergs kommun och särskilt i den valkrets som vi tillhör, Ugglarp-Långasand. 

Aha, så här ser det ut! (Försök ändå att behärska er glädje över att se ännu flera staplar om valet ....,-).

Här blev moderaterna vinnare, tätt följda av socialdemokrater och inte minst centerpartister!! Ja, här finns många lantbruk .., det betyder säkert mycket. 

Nu tänker jag inte ägna mera åt valet idag .., nu ska jag putsa fönster .., göra en lista på diverse inköp och gå på flera promenader med Harry.

Är sååå besviken på apotea.se, där jag i vanliga fall beställer läkemedel och ofta får dem dagen därpå. 

Så gjorde jag nu också, fick besked att allt fanns i lager och dagen därpå skulle jag kunna hämta ut det hela på Ankaret i Haverdal.  Men se något paket har  jag inte sett skymten av och det är snart en vecka sedan och nu har jag bara en enda blodtryckstablett kvar! 

Gick in på deras kundtjänstssida, men där var kommentatorsfunktionen nedstängd och att chatta gick inte heller. Bedrövligt dåligt, tycker jag. 

Ps. Tittade på SVT:s valvaka igårkväll och jag tyckte att dom skötte det hela fantastiskt bra! Ds.