Gårdagen ...

På väg hem från Halmstad (inköp av den godaste fisksoppan ever-ever!), beslutar vi oss för att titta in hos pv:s moster Sonja. Sonja är nu nittiotvå år och jag har känt henne sedan våren 2008, alltså i sjutton år. (Bilden från kanske 2008 - 2009).

Pv ringer och undrar om hon kan tänka sig att bjuda på kaffe, så håller vi fikabröd?

Jo, det kan hon. 

"Då kommer vi om tio minuter ..", säger han. 

Så det gör vi. Kaffet har ännu inte satts på, så pv går in i köket och fixar den saken, dukar fram koppar och assietter och sedan blir det någon timmes prat vid vardagsrumsbordet. 

För var gång vi hälsar på Sonja, märker vi hur hon liksom har krympt och hon påminner allt mer om en liten fågelunge. Att minnet sviktar, det säger hon själv och det är väl i allra högsta grad mänskligt, då, när man bara har åtta år kvar till hundra.

På vardagsrumsbordet ligger ett stor A4-kuvert fyllt med utskrifter av bilder på släktingar till Sonja, där är ättlingar till den som en gång utvandrat till Amerika och där är släktträd som visar hennes mor, - och farföräldrar och på ett av arken är Sonjas alla syskon (och dom är många!!) uppräknade och yngst av dem alla är Sonja. Kanske hade hon tio syskon? Minst. Uppvuxen i Markaryd i Småland och hennes mamma hette Amri och var den som höll ihop familjen och hushållet .., allt medan pappan var någon slags gårdsförsäljare och sålde vävskedar.

Pv frågar om Sonja har någon hemtjänst? Nej, det har hon inte och vill inte ha heller. Hon är gammal distriktssköterska och vill väl klara sig själv.

Men .., efter viss övertalning, ska han idag agera just hemtjänst och har iordningställt skurhink, såpa, skurtrasor och annat och klockan tio nu på förmiddagen ska han agera hemtjänst och ni kan tro att det tog tid för henne att acceptera detta. 

Själv tänker jag rensa ogräs på hennes uteplats. Bilderna t.v visar  denna underbara Sonja under tidigare år. Uppe till vänster tillsammans med de tre barnen, Mats, Ann och lilla Maria. 

Och nere till höger, Sonja och Gösta. 

För övrigt kan berättas att sommarens simturer blir allt längre. Igårkväll nere hos oss. Inte en kotte på stranden då heller .., och pv som stod och höll koll, medan jag simmade fram och tillbaka. 

På väg hem (tar väl 1 minut med cykeln) upptäckte jag blommande almöke i solnedgångsljuset .., såå vackert var det!

Efteråt tittade vi på EM-fotboll och jag började läsa boken som ellem i Skellefteå tipsat om; "Pojken på utsidan", författad av Jeanine  Cummins. 

Boken fanns inte inne på bibblan i Harplinge, men dagen därpå, då hade den kommit på plats. 

Det handlar om Irland 1959 och resandefolket. 

Det här tror jag är en bok som jag kommer att tycka om.

Dagens fönster ...

"Hej!

Här kommer ett fönster från midsommardagens lilla utflykt till Bjurbäckens slussar.

Här serveras alltifrån kaffe, nybakade bullar till sallader, glas och mycket mer därtill.

Fullt med folk denna soliga dag. Här innanför fönstret finns köket där det jobbades för fullt.

Annica på tur."

//Tack Annika som tog dig tid! säger jag.

Vilket underbart program ....

Så mycket värme ... på så många plan ., och så många tankar dessa kvinnor delar med sig av. Har du ont om tid, så har du gott om tid på dig - dokumentären finns på SVT-play fram till 2027 och är gjord av estniskan Anna Hints.

Tisdagmorgon ....

Nu är tiden inne för prakt,- eller strandlysing. I många år har jag irriterat mig över hur dom sprider sig som öknens gräshoppor i rabatten, men nu tycker jag plötsligt att .., ja, men dom är ju riktigt fina!

Och lätta att dra upp är lysingen också; om man vill gallra lite. 

Tittar på Nyhetsmorgon och får veta att det idag kan bli upp emot trettio grader på vissa ställen i vårt land. Fyrtioåtta i Spanien eller Portugal. Vilken fasa!

Något annat. Länkade jag någonsin till Emil Jensens midsommardagsprat i "Tankar för dagen" ? 

Gjorde jag det inte, så finns länken här Sååå bra. Tyvärr känner jag igen mig i en hel del.

Dagens fönster ...

... fanns i det gamla huset som en gång fanns i Minnesota, USA och visar hur det kunde se ut hos en svensk familj som emigrerat västerut. Och precis som Elliot konstaterade, var där "väldigt många bord" i det stora rummet med öppen spis för matlagning och annat.  

Noterat ...

För andra dagen på raken är jag Ankarets första kund. Klockan är bara sju på morgonen. Överallt i butiken ser jag sommarjobbande ungdomar och synd är det ju att ingen bär namnskylt; det blir så opersonligt. 

Kör hemåt. I Särdal ligger mängder med tackor och smålamm och drar sig på ängen. Lammen är antingen svarta eller beigefärgade och på deras ryggar - i ullen - spatserar kajor och pickar och har sig .., kanske är där insekter eller är det ullen dom vill åt?.

Hitom Steninge ligger en död mård på min väghalva. 

Och vid Glassvik en överkörd skatunge.

Sedan Anders och pojkarna tackade för sig nu på morgonen, har jag hunnit med mycket. Kört ett antal maskiner fintvätt (allt har torkat), klippt ner i rabatten, ryckt upp ormbunksplantor som vägrar ge sig .., dammsugit, renbäddat, städat badrummet, lyssnat till Klas Erikssons Sommarprat som handlade om detta att förlora ett barn som inte ens hans komma till världen. 

Halvlåg i solstolen och lyssnade. Kände tacksamhet. Denne Klas Eriksson var så sympatisk i "Över Atlanten" och han utstrålade samma värme i programmet. 

Vid 1-tiden kom pv och hans bror åter från Göteborg. Brodern sade hej, nu vill jag hem och bada och bygga på min stenpir och vips, var han försvunnen. 

Tjugofem grader i skuggan. För tolv år sedan var pv, Emil och jag själv på Kreta och åt världens godaste omeletter. Hur varmt är det på samma ställe idag? Tar en titt. Aha, ungefär som här. Tur att jag inte lever i ett land med olidlig värme. Kanske dumt att härja på som en furie i den här värmen, man får väl skylla sig själv.

Noterar ännu mera att Tremastarblomman spridit sig i rabatten, vilket gör mig själaglad. När den fick stöttning, blev det sååå mycket bättre.

Detta var eftermiddagens notering. I dagens mejl från min syster i Australien berättar hon om väninnan som troligen har covid och är riktigt rejält dålig. Covid ...? Hur många av oss tänker på covid numera?

Ny vecka, ny giv ...

Klockan är halv sex på morgonen och jag har - efter att ha legat och snurrat i sängen någon i timmes tid - lämnat mitt sovsällskap (den äldre av pojkarna) - och sitter nu ensam i soffan Ektorp och tittar på någon gammal repris av underbara "Kvartersdoktorn", samtidigt som det knappas på tangentbordet.

Soffan på bilden, den bekantade jag mig med igår på High Chaparall och jag tyckte att den var så fin, så fin. Och apropå soffor, så kan jag berätta att innan helgen, då dammsög jag i uterummet och upptäckte då något som liknade utspillt kaffe under en ena kortsidan på soffan. På golvet, alltså. 

Första tanken var att det var någon katt som kissat där, men se det var det inte .., när vi tippade soffan så vi bättre skulle se vad det handlade om, så visade det sig att där inne under överdraget, där upptäckte pv ett getingbo! 

Det var inte stort, som ett större ägg kanske, men där var full aktivitet och stackars getingar blev såklart förvirrade när vi föste ut boet, tog bort överdraget och plötsligt var deras hem borta. Nu har vi fått hålla dörren till uterummet helt stängd och förvirrade getingar försökte ideligen att ta sig in, men vi tror - eller i alla fall hoppas - att vi har visat att soffan Ektorp inte är tänkt som bostad.

Den här bilden förklarar hur bilden här ovanför kom till. 

På väg tillbaka till bilen, efter en nästan heldag bland pistoler och pang-pang och häftiga skådespel, guldvaskning och annat, tittade jag in i det här gamla huset och det var där den vackra soffan stod. 

Till min förvåning såg jag att Elliot också tittade in där, då hade vi andra börjat gå mot bilen. 

"Visst var det fint, även om det var väldigt enkelt ...?" sa jag. 

"Jaa, men det var väldigt många bord där ...", svarade han. 

Det hade jag inte tänkt på själv.

Idag åker sonen och pojkarna ner till Skåne igen. Tre övernattningar har det varit. Plötsligt ska här bli tomt och tyst; inga svärd eller pistoler eller små eller lite större barnskor ska då översvämma hallen och inga jackor ligga slängda på golvet (mest för att vi inte har några krokar i lämplig hänga-upp-höjd), ja, det blir som vanligt igen. 

Pv åker tillsammans med sin äldre bror till Göteborg, det är något årsmöte vad gäller .., inte vindkraft, utan något annat (företaget heter Liquid Wind) och kommer hem ikväll. Alltså blir jag alena här hemma. Tänker lyssna på någon av de Sommarpratare jag missat och lite annat. 

Detta blev ett spretigt inlägg, men hjärnan kanske inte vaknat ordentligt ännu.

Dagens fönster ...

"Det har varit Kyrkhelg i Bonnstan med sång och musik spontant och anordnat, marknad med hemlagat och handgjort av olika slag. Lite av det följde med hem. 

Det roligaste är att man träffar så många vänner och bekanta som man pratar med. Och så att hälsa på i olika bonnstadskammare. Likadant var det på midsommaraftonen. Trevliga arrangemang! På vägen tillbaka fastnade några fönster i håven. (Vet inte varför bilderna gungar till först.) ellem"

//Tack ellem! Så vänligt av dig att ta fram håven!

Lördagkväll ...

Och vi är tämligen möra efter ett par timmar ute längs Kattegatts stränder - allt för att leta glas-stenar -, och fikat och kappsprungit och därefter middag och titta på ett naturprogram och nu är det snarat läggdags, i alla fall för den yngste. 

Pv och Elliot ska ligga i tält i natt. Det är litet tvåmanstält, men en riktig madrass har lagts, nu fattas bara täcke och kuddar. 

Har missat tre Sommarprat på raken, kanske för att jag är så trött när jag väl går till sängs. Förundras över hur många skådespelare/artister som är Sommarpratare. Kanske tänker man att dessa är verbala och vana att prata offentligt, någon orsak måste det ju vara. 

Jag skulle vilja göra ett antal sommarpratarprogram med helt vanliga människor med olika livsöden. 

En städerska .., en gruvarbetare, en fiskare .., någon inom hemtjänsten, ja, ungefär så. Ett alternativ. Minns med glädje Lars Ulvenstams Sommarprogram; de handlade ofta om just vanliga människors livsöden, om det nu finns några "vanliga  människor".

Vi började med att leta vackra snäckor eller stenar på stranden vid Ugglarp. 

Så här fint hade någon gjort tidigare. Påhittigt!

Stranden vid Ugglarp äver totalt översållad av snäckor av alla de slag. 

Det  k n a s t r a r när man promenerar där .., nästan så det är otäckt. 

En enda glas-sten hittade Elliot och jag kom osökt att tänka på Lindalotta, bettankax dotter som gjorde så mycket vackert av just sådana stenar av slipat glas. 

Klockan närmar sig sju. Undrar när bröllopsfotografen kommer hem? 

Elliot och Viggo jagade varandra och den förstnämnde slog tummen i köksbordet och det just under nageln .., nu sitter han intill mig och har ont.  

För övrigt? En stor dag igår .., jag slog pv på Nutidskrysset och det kommer jag att leva på länge. Det var knappt att han trodde mig. Och tre mer rätt!! 

Härmed stängs skrytavdelningen. Nu ska jag se till att borsta tänderna på Viggo.

Fredag i slutet av juni ....

Så är vi hemma igen. Till vardag och tvätt och ännu mera tvätt och pv har strukit örngott, sina t-shirts och kalsonger (ja, han är förste strykare i det här huset och allt viks ihop så prydligt, nästan som vore han en vik-expert) och naturligtvis kom regnet när vi verkligen skulle ha behövt torkväder! 

Nåja, den kanske visar sig. 

Innan vi gav oss av, skrevs listor på vad som skulle inhandlas för en 2-veckors vistelse ombord på en båt. Nu skrivs nya listor. 

Blommorna som fick komma ut och bo invid växthuset - i skuggan - nära Sigge och pElles grav, togs in. Pelargoniorna återvände till köksfönstret .., doftrankan bidar sin tid, den var så våt, men ska få komma in idag. 

Alla små violer som blommat så fint från slutet av maj, ja, dessa ska idag klippas ned helt och hållet. Och rosbusken som inhandlades för ett par år sedan, blommar nu i en ljuvlig rosa färg! Ack, om jag någonstans hade skrivit ned rosens namn! Den måste i alla fall stöttas upp på något vis och Katsurabusken (som kan bli ett mindre träd), den har nog avlidit på grund av torka. Få se om den tar sig. 

Om några timmar får vi helgbesök av dom här pojkarna. Anders ska i morgon vara fotograf på en kollegas bröllop här i närheten och då får vi glädjen att agera barnvakter. Härligt!

Bilden kom som en liten film på familjechatten och texten löd: "Det är bättre du tar min jacka, den är varmare."

Tänk, att ha en storebror som är så omtänksam. 

Nu är pv igång och stryker igen, den här gången är det mina klänningar. Och ja, tänk, att ha en sambo som är så omtänksam! Han tycker dessutom att det är trivsamt att stå vid strykbrädan och det kan jag säga, att dithän har jag inte kommit ännu. Till den insikten, alltså.

Samtidigt som han stryker, tittar han på tv. När vi träffades, häpnade jag ofta över att strykbrädan alltid stod framme i vardagsrummet. Det gör den inte numera, men heller inte långt härifrån.

Slutligen en gårdagsbild från Höganäs. Vilken liten pärla den staden är! Så lagom stor eller liten .., så lummig och grön .., det känns som om någon verkligen har tänkt till när det planterats eller byggts.  Här var det väl tomtägaren som förgyllt muren med stockrosor! 

Och bara detta att ha en så fin bokhandel; en riktigt genuin bokhandel och ett vackert och välkomnande bibliotek som helt uppenbart har funktionen som en slags samlingsplats, ja, för såväl äldre som yngre. Vilken ynnest!

Nu ska jag torka golven!

(Ps. Den lilla myggan tog siesta på en av linorna som löper längs däck - pv säger att det heter mantåg - men jag blir så less på alla båttermer och det VIMLAR av dem! Nåja, om ni visste hur glad jag blev över det lilla sällskapet!! Där satt den allt medan vi var i närheten av Hallands Väderö och kanske var den helt enkelt bara trött, kanske ville den bara vila sina små vingar ...? Ds.)

Dagens fönster ...

För en tid sedan besökte annannan Lissabon och då kom det här fönstret susande genom rymden och landade i min dator. 

Tack att du tog dig tid! säger jag. 

Bilden fångades från ett museum och om detta har annannan bloggat tidigare, här, till exempel. 

Men med bilden följde också följande rader: 

Bilden är tagen inifrån museet som är inrymt i ett före detta silkesspinneri, med vy ut mot parken där mullbärsträden (E: stod eller står), de som silkesmaskarna levde av. 

En av mina absoluta älsklingsplatser i Lissabon och i världen också för övrigt. 

Fotograf var P.

Kväller ...

Först lunch på helt underbar indisk restaurang - nämligen den här - och det var länge sedan - om någonsin - som jag ätit så god indisk mat! Kocken var ensam för dagen och hade fullt upp, så vi fick vänta lite, vilket gjorde oss ännu hungrigare, men då kom han med nybakat bröd och då fick vi hopp. 

Pv valde kyckling med svamp och vitlök + ris, själv valde jag lammköttsgryta som smakade himmelskt och ännu fem timmar senare har jag kvar smaken av alla kryddorna! 

Billigt var det också. 119:- för dagens lunch och det var rejäla portioner. 

Passerade den här gröna ytan på väg till restaurangen. Jag räknade till fjorton träd i nästan en cirkel .., så fint det var!

Visar den första bilden igen. Det finns säkert fyra eller fem olika stegar ner till vattnet från den långa bryggan som går förbi byggnaden till höger på bilden. Grunt från början, djupt efter stege nr två. Sexton grader i vattnet, sa någon, men jag tror nog på sjutton. Simmade två längder. 

Dom kroppsformade vilbänkarna  finns det väl kanske åtta stycken av och jag satt i flera timmar och tittade på folklivet och på en fiskmås som fångat en krabba som blev halvt uppäten och en liten flicka grät förtvivlat över krabbans öde. 

Unga killar samlades i klunga med cyklar med tjocka däck. Tolvåringar, kanske. En var längre än de övriga och åkte hela tiden på bakhjulet .., han var tuffare än de övriga och sa att om det blev bråk med den dom pratade om, så kunde han hjälpa dem, han var starkare än de i andra gänget. 

Jag tänkte på uppväxten hemma i Malå .., såna, bakhjulscyklande killar fanns alltid. 

Mängder med kvinnor kom gående med badhanddukar i ena handen. Barn åkte rutschkana långt ute i vattnet (det är extremt långgrunt!) och på andra sidan stranden sågs en hjullastare köra bort tång från stranden. 

Innan vi gick till båten, råkade jag prata med paret intill oss, de som hade en liten fin hund. Om detta har jag skrivit på såväl instagram som Facebook, så jag ska inte dra det en gång till, men det visade sig att mannen var uppvuxen i Malå och jodå, jag kände till namnet på i alla fall hans pappa. 

Själv hade han sedan nio års ålder vuxit upp i Perstorp, dit pappan flyttat, men i sommar eller kanske nästa sommar, skulle han och den rara hustrun åka norrut och då planerades att även besöka Malå. 

Otroligt vad världen är liten och vilken tur att man vågar prata med främlingar, då kan man få sig överraskningar till livs!

Pratade nyss med båtgrannen som håller på att förbereda båten för en fyra veckor lång seglats söderut .., kanske mest vid danska kusten. Kvinnan visade sig vara sjuksköterska och arbetar på en liten hälsocentral här i Höganäs, hade om möjligt mer lockigt år än jag själv och skulle nu endast arbeta i morgon fredag. 

Själva ska vi kasta loss senast klockan 7 i morgonbitti och en timme  tidigare skulle den lockiga kvinnan och hennes man sätta segel, så vi ger oss av samtidigt, om än åt olika håll. Paret hade förresten haft Skallkroken som hemmahamn tidigare!!

Onsdag .., förmodligen sista dagen i Höganäs för den här gången ...

Då tar vi en promenad längs hamnområdet och där jag brukar bada (pv har ännu inte doppat sin lekamen här i Höganäs) och stannar till vid lekparken, där två klätterställningar finns uppställda. 

På bilden syns den högre av den. Den är rejält hög och längst där uppe - men inte i bild - sitter då en ung gosse och peppar sin kamrat att våga ta sig upp. 

Den är verkligen hög, pv gissar på fyra, fem meter och jag tänker att här kan nog några armar eller nyckelben ha gått i kras, men så har jag ju livlig fantasi också. 

Inte långt därifrån träffar jag en hund som heter Kalle. En alldeles omåttligt sprallig coco-poo och jag frågar om jag får ta en bild av honom och det får jag. 

Kvinnan som håller honom i koppel, säger att Kalle väntar på husse, det är därför han är så skuttig. Så går vi vidare in till centrum och hamnar, precis som igår, på biblioteket. då är klockan 11.00, det bli ju lagom till elvakaffet. Samma unga flicka som står i kassan och det är hon som bakat kladdkakan, den som är så mäktig, så där så jag slår in hälften i en servett och säger till pv att den får han äta upp ikväll, om han önskar. 

Jag tar en titt på hyllan för reserverade böcker. Precis som på återlämnade-hyllan, får jag ofta tips om något boklån .., jaha, ja, den ser intressant ut och på samma sätt är det med exemplar som är reserverade. 

Så där står jag och låter blicken vandra mellan bokryggarna. Aha, där är Bruno-Liljefors-boken som jag själv har läst och tyckte mycket om!

En trappa upp finns en utställningshall, men någon utställning hittar jag inte och tar i stället en bild ner mot cafédelen. 

Där sitter pv djupt försjunken i krimboken som han köpte igår. Det är knappt han är talbar.

Vid andra bord sitter äldre-äldre kvinnor och män och läser dagstidningen och någon studerar Allt om Trädgård. Igår var där många barn, idag är det helt tyst där inne. 

På väg hem till båten passerar vi återigen Höganäs Bokhandel. Tar en runda där inne .., handlar en penna med tunn spets - men inte den tunnaste - plus en ABC-bok (typ) till Elliot, samt en härlig p-skiva med motiv av Pettson. 

Pv köper ännu en bok, nu av författaren/dansken Jens Henrik Jenssen. 

Två kvinnor står i kassan  och berättar att nej, det är inte som jag tror - att det är flest kunder sommartid - dom har faktiskt alltid trogna kunder. Vilken lycka! tänker jag, som när jag tittar in på bokhandeln nära C.O i Halmstad, nästan alltid är ensam besökare och nu är den butiken till salu. 

Här hejar personalen direkt någon kommer in. Sånt betyder mer än man anar. 

Och nu är vi på båten, men ska strax gå och äta indisk lunch en bit härifrån. Kanske håller vi på att bli aningen irriterade på varandra, efter alla dagar ombord på båten. Går jag in i en butik, går pv långt före och tycker väl att jag är för impulsiv med inköpen - även om det inte belastar hans konto -. 

Eller så är han bara less på att vänta. Eller mest troligt: jag är hungrig och lättirriterad. 

Tisdagmorgon ... 

Detta blev en vaken-natt utav sällan skådat slag! Pålen som håller piren på plats, åker upp och ner allt eftersom vattnet stiger och sjunger på grund av blåsten och då låter det  något så hemskt! 

Nåja, kanske att det mojnar lite tills i morgon? 

Pv föreslog nyss att vi i stället för att sitta här och läsa var sin bok och samtidigt försöka glömma bort oljudet, ja, så kan vi ju ta oss till biblioteket och sitta där. Ja, det var en bra idé. Då kan jag ju ta mig ett dopp på tillbakavägen. 

Den här orange-röda båten ligger mitt emot oss och är en verklig färgklick i tillvaron. 

Tidigare på morgonen kom en båtgranne (som bor här i Höganäs) och tittade till sina förtöjningar. Han föreslog att vi skulle hälla i Yes diskmedel nere vid pålens början ..., så att det smörjer upp lite. Ja, det kan jag lova att här ska införskaffas en flaska Yes! Det är ju så drygt, dessutom -,) 

Innan vi gav oss av hemifrån, bestämde jag mig för att inhandla en ny väggklocka till båten; en som var behändig och lätt att se när man står och styr. Svängde förbi C.O och där upptäckte jag den här klockan som verkligen var "lätt och behändig", dessutom billig, men det visade sig såklart vara en väckarklocka! 

Nåja, den fick göra oss sällskap och sitter nu inte på väggen, utan här uppe där pv styr och jag sitter, ja, ibland styr jag också, då, när annat ska göras. Det blev med andra ord ett bra köp, om än det inte var det tänkta..

Om det blåser lika starkt idag, undrar ni kanske? 

Svar: Det gör det! Minst. 

Funderar allvarligt på att ta på stickemössan när vi går till biblioteket. 

Att vi blir kvar här även i morgon, är redan nu bestämt. Det blir tre inblåsta dagar, precis som i fjol. 

Ajöken, sa fröken .., som gläds omåttligt åt att äntligen ligga i en hamn där man har wifi.

Måndag ....

Nej, det blev inget kasta-lossande från Ven igår, det blev i stället en helt underbar dag med mängder av dopp .., god mat på Hamnrestaurangen som egentligen heter nånting med Agdas. 

Pv valde hamburgare, jag tog heta gambas med bröd till. Öl, respektive vitt vin till detta. 

Eftersom vi ju sett att ovädret skulle dra in, men inte förrän vid femtiden idag måndag, beslöt vi att göra tidig kväll och stiga upp senast klockan sex för att ge oss av. 

Så blev det också. Jag låg länge och lyssnade till Sommarprataren Johan Floderus som suttit i ökänt fängelse i Teheran, men som slutligen frigivits och nu berättade om sitt liv och tiden som fånge. Nej, det programmet gav mig inte så mycket. Förlåt, Johan Floderus. (Musikvalet däremot!)

Vaknade mitt i natten av åska och blixtar och häftigt regn och kände lätt panik. Tittade på den fina teckningen som Elliot gjorde när han övernattade hos oss två nätter på raken och blev glad ändå. Försökte tänka positivt. 

Steg upp just innan sex i morse och när klockan var lite över 7 var vi helt klara och solen strålade och det var nästan ingen vind. Som på bilden såg det ut när vi närmade oss Höganäs. Sällan har jag känt en sådan lättnad som när vi bums fann en ledig båtplats och allt gick som bäst och kan man tänka sig, vi hann bara krypa in i båten så kom det värsta oväder jag nog varit med om i en hamn, om alls någonsin. Skyfallsliknande regn, åska och stormvindar! 

Under ett kort uppehåll gick vi till badområdet och jag tog en simtur .., duschade i servicehuset och så blev det full syra till båten igen, ty då började det hela om. Just nu, halv sju på kvällen, när pv kommit hem från Höganäs bibliotek med två lånade böcker (Torgny Lindgren till mig, Jörn Lier Horst till pv) är det samma dunder och skyfall och stormvindar igen!

Nåväl. Det går ju bra ändå. Här blir vi förmodligen även i morgonkväll/natt, då det inte syns någon ljusning på ovädersfronten. Förmodligen även natten torsdag. 

När vi var här i Höganäs förra torsdagen och fredagen, då upptäckte vi att nya sittplatser i trä hade kommit till, eller höll på att byggas. Sååå fint det blev. 

Och i stora  blomlådor av cement (förmodar jag) blommar röllekor, stäppsalvia, oregano och dom här gula höga (finns det gula röllekor, tro ..?), som jag inte kommer ihåg namnet på. 

Den som är ansvarig för utsmyckningen av blommor och blader i Höganäs, borde få medalj, ja, enligt mitt förmenande. 

Av alla ställen vi besökt, finns det inget som slår Ven. Det är verkligen som paradiset. Fem meter knappt till badstegen, ett kristallklart vatten, ett bageri där man köpa gott bröd bakat på durumvete, en ur-skruttig toalett och ingen märkvärdig dusch - men det fungerar - men allra skönast är att komma dit när det inte är helg (eller ännu värre: storhelg) då det vimlar av besökare och båtar! Men där är så outsägligt lantligt och vackert och att lyssna till smålammens bräääääkande när dom försöker hålla sig upprättstående i branta sluttningen .., eller att se tornsvalor och strandskator eller svanen som är så orädd och kommer nära när man badar, , men å, vilken glädje det är. 

I morse, när jag gick till duschen (de tre vita dörrarna är en damtoalett, en pissoar och den längst till höger har en dusch, det är allt) upptäckte jag de små foppatofflorna som någon liten Iben hade glömt .., jag mötte en kelig gulvit katt  med många fästingar under hakan .., och vi var bara tre gästbåtar i hela hamnen. Underbart att hinna med en simtur innan det är dags att ge sig av. 

Nu har det plöstligt ljusnat i väster, men mörknat i öster. Pv har börjat läsa sin lånebok och det ska jag med göra. Dagens fönster får vänta lite tills vi kommer hem.

Söndagmorgon i landet Skåne. 

Sitter på - inte handlarns trapp och gråter så övergivet - men väl på lilla hamnkontoret (som för övrigt tycks vara bara ett litet rum) - och försöker se om jag kan få iväg några rader. Min telefon som hackat betänkligt den senaste tiden, avled lugnt och stilla igårkväll och så var det med den saken. 

Det är inte ens säkert att detta går att få iväg, men kanske. 

Vi är på Ven och som alltid är vi först uppe, sen kommer alla hundägare - dom flesta har små pudlar - (lätthanterliga att ta av och på en båt) och det är då ofta männen som rastar dem. Själva tog vi ett dopp i ett kylslaget hav .., och nu är det den allra vackraste morgon man kan tänka sig. 

Mitt emot där jag sitter, ser jag en man stå på sin balkong och titta ut över hamnen .., svenska flaggor vajar i en ytterst försiktig vind .., och svalor flyger av och an. 

På agendan idag står att ta sikte norrut. Egentligen vill jag ju gärna vara kvar, men det är perfekta vindar för att gå till Mölle eller Höganäs, säger pv och han är ju kapten på skutan. 

Utan telefon blev det tidigt sänggående. Halv nio låg jag under täcket. Vaknade tidigt och lyssnade till någon repris som handlade om skrattgrodor .., därefter var det mest om USA-Iran och Trump som sade att en sååå fantastisk operation som den USA utfört nu, hade väl aldrig världen varit med om. Och igår kunde man i ett klipp höra honom säga att jovisst borde han tilldeleas Nobels fredspris, tänk bara Rwanda, Kosovo och så drog han upp alla krig som varit och jodå, han hade minsann sett till att få fred överallt. Man tar sig för pannan. 

Nu ska jag försöka posta detta. Ingen internetanslutning har vi.

Dagens fönster ...

... fångades av Turtlan när hon var på väg till Uppsala, eller var det kanske i själva Uppsala som hon tog fram mobilen?

Oavsett vad, tack Turtlan!

Dagens fönster ...

.... med en liten nyfiken krabat som tittar ut och håller koll på fotografen, nämligen madamen i Porto. 

Tack annannan!

Torsdagkväll ...

Idag blev det så till att återvända till landet Skåne. Vi kånkade på en stor Ikeakasse, en dieseldunk (tom), min vanliga tygväska, en ryggsäck, plus en kylväska innehållande ost, bregott ,och lite annat. 

Väl på tåget upptäckte pv att kylväskan var försvunnen! Jo, det visade sig så småningom att den blev kvar vid ytterdörren hemma! Tur att grannen Birgitta förbarmade sig över den och ställde in kylvarorna i kylen. Tack Birgitta, du underbara granne!

Två timmar tar tågresan. Lagom mycket folk .., en högljudd kvinna i min ålder kanske, satt och mobilpratade nonstop och alla fick ta del av samtalet. Mest handlade det om hur midsommar skulle firas och var hennes tygkransar (till håret) fanns och nyckeln också. 

Jag hade köpt en liten docka till Viggo, han som annars präglas så mycket av sin pappa .., det är mycket "stor och stark". Åååå, så hjärtat nästan smälte när denne annars så tuffe och orädde lillkille tog sig an "Olle" (som dockan fick heta), ja, t.om ammade honom ! Stor glädje. 

Här får Olle en puss! 

Om en stund ska vi åka till båten .., Elliot har valt att sova över hos oss och jag har äntligen kunnat använda min dator - det går aldrig på båten enär wifin aldrig räcker till oss som ligger längst ute i hamnen. 

Någon gång ska vi köpa ett mobilt bredband som vi kan ha med oss, det är ganska jobbigt och knökigt att göra inlägg via mobilen. 

En enda vallmo i en kruka ute på altanen .., den hade Maja planterat. Såå vacker! 

I morgon kommer pojkarnas farfar och Karin hit och firar midsommar med oss och dagen därpå seglar vi iväg.

Dagens fönster ...

Ja, här ligger herr Prickigt Djur och vilar med benen i vädret, faktiskt hade han den natten när bilden togs, fungerat som fönststerstopp. Om det uppskattades av honom? Inte det minsta! Dessutom har han skadat nosen, men det går ändå ganska bra.