Dagens fönster ...

Så här skriver fönsterfångerskan som även idag är annannan: 

"Här bor någon med intresse för avantgarde-inredning!" 

Tack! säger jag.

Glömde berätta ....

... att igår, när Birgitta bjöd oss tre kvinnor på lunch, så pratade vi inte enbart om olika baltiska länder, nej, Sonja (vilket vackert namn!) kom av någon anledning in på Västra Sallerups kyrka .., i Skåne, jo, men denna Sonja hade ju bott i Eslöv i många, många år, det var väl därför! Kyrkan är från 1100-talet .., tänk, kyrkan hemma i Malå invigdes officiellt 1852! 

Letade på nätet på den förstnämnda kyrkan och blev så glad, då det sannerligen inte är ofta som kyrkor är öppna mitt i veckan, så där på dagtid. Men det är tydligen Sallerups kyrka och den ska jag absolut besöka! 

Sonja berättade också om när hon och maken var i Thailand och hon plötsligt en morgon upptäckte att ena handen bara hängde rakt ner och kändes som vore den tiodubbelt så tung som i vanliga fall. När maken sedan lyfte upp samma arm, då försvann även känseln upp till axeln! Hon hade alltså drabbats av en stroke, men av detta märktes nu intet.

Och så kom vi att prata om dödsannonser. 

"Det är inte så många kors numera i annonserna ...", sa Sonja och så var det pratet igång. Och jag kom ihåg att jag hade sparat den här, till vänster.

För att inte tala om den här ....

Sånt kom jag plötsligt ihåg ikväll, när nu jag sitter här i min ensamhet och slötittar (men fascineras allt mer ...) på ett program i SVT 2 som handlar om Radiokören.

Kväller ....

Det var knappt att jag hann fånga det allra sista av solen, då när jag körde förbi Skallkrokens hamn. Två husbilar - båda svenskregistrerade - stod uppställda och jag tänkte att det kan komma att bli mindre trevligt, då det hade börjat blåsa rejält just då. 

En lugn lördag har det varit. Börjar bli knappt om ved till kaminen, nästan så jag funderar på att köpa en säck, så jag har tills jag åker norröver. Till stora pannan är det inga problem, men alla är för långa och det är kaminen jag mest eldar i.

Och som vanligt har underbare Ecke ringt och kollat om allt står bra till. Det gör det.

Dagens fönster ...

Från Portugal och Porto (tack annannan!) kom två bilder ikväll. Så här skrev hon: "Fönster med höstlöv! Välj mellan "med människa" eller "med körskolebil. Härligt väder här idag!"

Jo, jag valde med människa, mest för att då kom också lite av väggklockan med.

Lunch på bortaplan ...

 På Torsgatan, i en ljuvlig lägenhet med gott om ljusinsläpp och ett hörnfönster i köket (vilken lycka!), där bor sommarhusgrannen Birgitta. Det var idag som hon bjöd på lunch och vilken lunch sen! 

Först en toast med löjrom .., därefter en underbart god köttgryta och sist av allt en lika smarrig tårta. Alkohofritt vin i glasen eller öl, som det passade. 

Sonja, som sitter till höger på bilden, var född och uppvuxen i Halland, hade med sin make bott i Eslöv i trettiosex år (där fanns då hur många företag som helst!) och nu inne i Halmstad. Britt är född i Nässjö i Småland, Birgitta är någon slags rumpmas (men har även bott i Linköping)  och jag själv, ja, det torde ni väl veta. 

Mycket surr blev det. 

Två damer som närmar sig 100 år, skärpta och tämligen pigga. Och ser man på, är det inte en garderobsblomma som står där på det lilla, runda bordet!

Vad pratade vi om? Allt möjligt! Resor .., Estland, Lettland, Litauen, Polen .., om att drabbas av en stroke när man befinner sig i Thailand .., om Eslöv och hur otroligt många företag som fanns där när Sonja (t.h) bodde där med sin man! Hon räknade upp en hel drös, men mest känt är väl (i alla fall för mig) Felix fabrik. Här en länk om detta. 

Om jag nu inte visar bilden av middagen, så tror ni kanske att jag bara hittat på det hela ..., nej då, så här såg det ut på min tallrik. Köttgrytan gjord på högrev som fått puttra länge.

Nu är det kväll. I morse var jag uppe klockan 06:00 och pillade med löjromstoasterna och nu är jag tämligen slut som artist. 

Och Ukraina utsätts för världens utpressning av Ryssland/Putin. Mitt tidigare hat mot Putin har inte förminskats, tvärtom.  

DN-quizzen gick si så där. Såväl pv Pv som jag själv hade 8 av 10 rätt på nutidsquizzen, själv hade jag urdåligt på orddelen, knappt jag vill berätta det .., 7 av 12. Förmodligen hade pv inte så bra heller, eftersom han inte skrivit resultatet, men jag ska nog påminna honom! Jo, han hade 11 av 12. Hjälp!

Dagens fönster ...

Så här skriver avsändaren, som var Turtlan i Karlstad: 

"Hej! Fångade detta juliga skyltfönster på väg till jobbet i morse. Det är stadens mest välsorterade belysningsbutik som har skyltat om inför advent och jul. Gediget jobb av butiken att fixa allt detta varje år. Vink-vink från en solig Solastan! 

Annica."

Bemärkelsedag ....

Just idag har friherrinnan födelsedag! Sjuttiofem år har hon hunnit bli och kanske har jag känt henne i femton år och arbetat tillsammans i kanske fyra, eller fem av de åren. 

Hon hade önskat sig en härlig födelsedagsmorgon med champagne och löjromstoast och när klockan var sex i morse steg jag upp och började fixa med toasten. 

Inte en enda gång i mitt snart sjuttiotvååriga liv har jag gjort dylika .., pv ringde och vi fejs-tajamade och han sa "aj, aj, du har glömt citronskivor på två av dem!" och det hade jag verkligen gjort. 

Och så körde jag de fyra kilometrarna till Steninge, dörren hade hon låst upp och så låg hon där i sängen och jag sjöng lite - men bara lite - och sedan satt vi runt matbordet i vardagsrummet, ungefär som på bilden (då i Steninge, när vi vinterbadat, jag tror vi firade vintersolståndet) och katten Tiger, denna underbara katt, kurade på mattes favoritplats och det var eld i kaminen och tända ljus. 

Så här såg det ut. 

Oändligt många stranddagar tillsammans har det blivit och nästan var gång har friherrinnan letat sina bilnycklar när det är dags att packa ihop och åka hemåt. Här i Särdal. 

Och här efter bad i Steninge och bilnycklarna upphittade! 

Det var likadant på jobbet ,-).

På besök i segelbåten och mer än fika ombord - vid land - blir det inte, då damen i fråga har lätt för att bli sjösjuk! 

Mycket har hänt under de femton år som jag känt henne. Det är armar och handleder som brutits och en axel som havererat efter ett fall och hon har flyttat från sitt barndomshem och bor nu kanske 200 meter bort och trivs gott. 

Från vardagsrumsfönstret kan hon se solen gå upp i öster. Hon älskar katter .., tycker om god mat .., är berest, hoppas på storvinst när hon spelar på hästar (har vunnit ett flertal gånger), har kollat till Sigge när vi varit ute till havs .., var innerligt älskad av Harry .., och var en noggrann kassörska. 

Är hon på picknick, ja, då har hon med sig en duk .., och hon tycker om att bära hatt och långa klänningar, har fina broscher .., ja, ungefär så. STORT GRATTIS på födelsedagen kära Lena!

Ännu mera pv berättar ...

Ofta när pv ringer (vi talas vid många gånger per dag!) frågar jag hur dagen har varit? Något särskilt? Nu undrade jag om det var något han lagt märke till, så där lite mer än annat. 

Jo, hur olika ord används. T.ex att ordet det blir "hä", typ .., jo, men hä gå bra - vilket betyder jo, men det går bra. (Som synes faller r:et bort i ordet går). 

Och den, kan bli såväl han som hon. "Du kan he han på bänken - du kan lägga den på bänken, t.ex kniven. Klockan är "hon" - hon är tjugo över två -. Bilen är han - "Ja ha ställt han på parkeringen". 

Och ordet "he" blir alltså dels lägga, men kan också betyda kom .., som t.ex: "men he dig hit!", vilket betyder snabba dig och kom hit! 

Själv kan jag tillägga att ibland vänder man på en mening. "Jag har snö fulla skorna!", låter ju underligt, men så sade jag ofta själv. 

Och så undrade jag hur fördelningen män/kvinnor är bland lärarna. Så här blev svaret: 

"Med mig är vi fem män och så är det kanske tio, femton kvinnor. Och förresten, vet du att musikläraren Robin, han har spelat ihop med Per-Erik som var på bloggträffen i Steninge och som bodde med sin Anitha i Skåne under en period. Sen har vi Fredrik som har hand om trä, - och metallslöjden, och så är det Jonas, Jakob och jag själv i matte och naturkunskap."

Sen var det godnatt!

Fyra dagar kvar ...

Spelar julmusik. Det är Bing Crosby som sjunger och jag tänker på det jag  läst om honom .., hur han bland annat agade sina barn, framför allt de från första äktenskapet. 

Läser följande:

"Gary claimed his father regularly beat him with a lether strap or a heavy studded belt for minor transgressions, taunted him with cruel nicknames likes Fatso and Bucket Butt, and enforced a harsh, rigid household discipline. Gary stated the beatings continued until he bled." 

Det tänker jag på när herr Crosby önskar oss "A merry Christmas". 

Nej, jag byter jag låt. Nu blir det John Rutter´s  "The Lord bless you och and keep you". 

Idag i affären träffade jag en äldre man som egentligen är från Norrbotten. Vi stod och surrade en stund och han berättade att han i höstas - precis som pv och jag själv - gjort en rejäl rundtur hemmavid, totalt 140 mil. 

"Vet du Bettan, jag kommer ihåg första gången vi träffades, du stod i kassa 1 och jag frågade dig vars soppåsarna låg och då sa du ..., säger du vars, då måste du nog vara från mina hemtrakter, och så var det ju. 

Och så berättade han vidare att när han sålde huset i Boden, då var köparen från Malå och hette Lars Wiklund. 

"Jaså, Lars!" sa jag häpet.

Lars pappa hette Birger Wiklund och var slöjdlärare på skolan i Malå .., känd för att vara hetlevrad, men hade ett hjärta av guld. Min egen pappa Ivar hade Birgers pappa Hjalmar som lärare i småskolan i Kalvträsk och denne Hjalmar hade tydligen också ett hett humör. 

Birger Wiklund sitter längst uppe till vänster; han ser ut som en buspojke. Mannen i slips och kavaj var min lärare i tyska och engelska, hette Carl-Olof Sjölund och var sträng men underbar; den bästa lärare jag har haft! (Läste många år senare in gymnasiepsykologi och där var C-O också lärare).  Mannen i vit skjorta kallades allmänt för "Sotar-Kalle" och då förstår man vad han sysslade med. I sin ungdom var han omåttligt grann och säkerligt även omåttligt populär bland Malås unga damer. Det måste ha varit någon slags prisutdelning när bilden togs, jo, alla var nog idrottsledare på något vis. Längst nere till vänster sitter Björn Stenberg som tog över "Sigges El" efter sin pappa.

För övrigt har jag idag övningskört in till grannen Birgitta som vintertid bor i lägenhet på Torsgatan i Halmstad. Ja, jag kollade bara så att jag skulle hitta dit utan att virra omkring. Nu blir det endast Britt och jag som åker dit - Ecke blir hemmavid -. Lätt som en plätt visade det sig vara och ååå, så skönt! 

Kom hem med en vacker amaryllis .., och tänkte - när jag sedan körde hem - på kvinnan (i min ålder, kanske) som jag mötte utanför Ankaret, hon som berättade att hon drabbats av cancer, behandlats för detta, men nu hade man hittat ännu mera av detta elände som inte skulle vara i hennes kropp. Åh, vilken oro för henne! 

Jaaa, så kan en vanlig torsdag i november se ut. Tänk, så mycket man får ta del av.

Ps. När jag letar bilden på Birger, hittar jag även den här som visar lärare i Malå Realskola i början av 60-talet. Någon du känner till Gunnel ...?" Ds.

Här några kommentarer Gunnel. Ingen tycks ha namnen på dem alla, men se, din kusin Elon med det varma leendet, var tydligen allmänt bekant: Nedre raden 3:a från v Britta Piuva, längst till höger Elon Hermansson. Sedan fanns det någon Birgitta Hedberg o Hans Welander???

Nere till vänster var kanske Åke Lidström??

finaste Elon Hermansson 

Nere fr v Åke Lidström, Thorsten Hedman, Britta Piuva, Elvy Lidström, Hjördis Renberg (tror jag) och Elon Hermansson.

Obs! Uppdaderat! Tala om att kvinnorna har lärt sig hur man ska sitta fint med benen. Den kursen har jag tyvärr inte gått. 

Dagens fönster ....

Igårkväll plingade det till i min mobil och ser man på, det visade sig vara ett infångat fönster från Porto! Klockan var då 20:14. 

"Fångat på väg hem från jobbet precis. Det är ytterdörren på ett vanligt bostadshus, nog drygt 100 år gammalt. Tyckte det var så fint!"

// Det tycker jag också. Tack annannan att du tar dig tid med detta!

Mitt-i-veckan-hälsning från pv ...

Bilden togs av ..., just det, Maria. Det måste - av solens läge över Elvaberget att döma - ha varit under morgonrundan med hundarna, hälsar renskriverskan. Nej, kanske vid 11-tiden. 

Ja, då är vi mitt inne i vecka 3 på denna 7-veckors sejour i Malå. (E: Alltså innan det blir jullov).

Idag fick jag positiv feedback av en f d lärare som nu vikarierade som elevassistent. Jag hade haft mattelektion med åk 7, och då säger hon på slutet, att det var i alla fall ingen svårighet att se att jag varit lärare tidigare; att jag kunde jobbet, helt enkelt. Kul. Alltid roligt med positiv feedback.

Annars rullar dagarna på i sakta mak, lektion läggs till lektion. Idag avslutade vi med en konferens för alla högstadielärare. En punkt handlade om en föreläsning med rubriken "Centrum för våld". Efter en liten stund frågade jag om det inte borde vara "mot våld" vilket utlöste många skratt. Punkten fick omgående ny rubrik.

Kylan biter rejält och igår fick jag uppsöka apoteket för att få lite hjälp mot torr hud. "Det blir gärna torr hud när man står ute i kylan och skrapar bilrutorna", sa apotekaren. "Men se det är inget problem" sa jag, som saknar bil här uppe. I morse var det minus 18 på termometern.

Helgen som gick blev det mycket Vinterstudio och skidskytte  men jag hann med att gå och öva lite körsång i musiksalen. Dock ingen fika på Nystedts Kläder.

Denna veckan har de kört igång snötillverkning i slalombacken, jag vet inte när de tänker öppna för åkning. (E: Men det tror jag mig veta, nämligen i helgen som kommer).

Nu bär det iväg till kyrkan och övning inför adventskonserten.

Over and out.

Och hemma ...

.... i Malå, utanför biblioteket och skolan, såg det ut så här igår. På samma sida som biblioteket - kanske skymtar ni en röd skylt - där arbetade jag på Ica Nilahallen och i det höga (allt är relativt) tegelhuset till höger, där hade Tommy - exet - sin arbetsplats. Tidigare var det Malås kommunalhus och i dess källare fanns offentliga toaletter och där bytte min kompis och Gunilla och jag till jeans, i stället för fula skidbyxor som vi absolut inte ville ha på oss! Efter skolans slut .., ja, då bytte vi tillbaka och gick hem. 

Och så här. Någon har troligen besökt Ica och köpt en säck björkved .., och titta, så finurlig sparken till höger är, lilksom uppåtböjd! 

Pv hörde av sig i morse och berättade att det var minus sjutton grader ute, men ändå .., inte alls samma fuktiga kyla som här nere vid havet. 

Det var förstås pv som tog bilderna. Tack snälla!

Dagens fönster ...

... fångades av mig själv under ett besök i Göteborg, året var 2013 och vi var några bloggvänner (Mari från Falköping, Annika i Kävlinge (numera Landskrona), Ann (STORARTAT) och jag själv, ja, som sågs och bodde på hotell och hade det allmänt trivsamt. 

Liite - eller mycket - adventsstämning får jag allt av bilden.

Tisdag ...

Idag blev det äntligen av att jag åkte in till Rammakeriet på Flygaregatan i Halmstad. 

Med mig hade jag en mer än luggsliten tavla - eller  bara själva pappen - som jag köpt på loppis någon gång och det är ett tryck och där står inte tillstymmelse till namn eller något annat, men tänka sig, att jag föll pladask för alltsammans .., huset och färgerna - kanske mest färgerna -! 

Rammakaren som heter Henrik är alltid så trevlig och har ramat in flera tavlor till mig. Men ingen tycker jag så mycket om, som den här. 

Det luggslitna vid sidan om, ja, det är nog silverfiskar som haft kalas där .., förklarade Henrik. Nåja, En passepartout ska ju komma på plats, så det spelar ingen roll. 

Så var det frågan om vilken ram som skulle passa och jag sa att "gärna någon som gör att det blir varmt och gott, alltså ingen svart ram" och då hittade han den här gamla ramen och det blir perfekt för mig. 

Att besöka en skomakare, sömmerska eller som här; en rammakare, är alltid lika roligt! Det är som att komma in i någons vardagsrum och det säger så mycket tycker jag, om personen i fråga, hur där ser ut. 

Alldeles intill den stora disken där han ramar in .., där stod ett mindre bord och det var små leksaker som Henrik gjort med hjälp av 3d-skrivare. 

Och lite till höger om disken, där låg underbara träsnitt vilka skulle ramas in .., tillhörande Region Halland. 

En bra stund blev jag där. Det blev surr om namn (hans barn heter Otto och Sigrid), om han ärvt hantverkskunnandet av sina föräldrar ... ("Nej, av min farfar Carl Henrik", förklarade han), ja, lite sånt. 

"Gör dig ingen brådska med inramningen ..., ta det när det  passar!" sa jag, ty i det rummet där tavlan ska hänga, där hoppas jag att vi får målat om när pv kommer hem. När det är klart, då blir det så att var gång jag kommer från köket för att ta mig till vardagsrummet, då är tavlan det första jag ser! Vilken outsäglig glädje! 

Outsäglig glädje, parat med oändlig tacksamhet .., blev det också när jag därefter kom hem och hämtade posten. Där låg ett brev adresserat till mig, från Region Halland. För några år sedan när jag öppnade ett liknande kuvert, ja, då fick jag veta att en ny undersökning (vilket resulterade i operation några veckor innan jul) skulle göras på Halmstad lasarett. Och den senare undersökningen visade på något som kunde vara en mindre tumör. Det var det inte; den - som dom kallade för tumör - var godartad.

Nu, fyra år senare, satt jag med kuvertet i min hand och det var inte långt ifrån att jag började må illa .., men så läste jag raderna att man inte funnit några tecken på bröstcancer i vare sig vänster eller höger bröst. Jag gick in i köket, ställde mig vid arbetsbänken och drog djupa andetag, log för mig själv, skrynklade ihop brevet och tog mig en lussebulle och ett glas mjölk. Så mycket glädje!

Dagens fönster och lite till ....

 

Det här fönstret fångades av Eva på Frösön och det var nästan på pricken tio år sedan. 

Hon hade då tillbringat dagen i bagarstugan och berättade att huset på bilden, där hade hennes Mats vuxit upp och där hade även Mats och Eva tillbringat ett antal år. Det är nu tjugoett år sedan flytten gick till deras egna boende.

Så här skrev hon då, i november 2015, den rara Eva: 

"Veckans bästa var tunnbrödsbakningen i vår f d bagarstuga. Jag, maken, två av våra barn och vår svärdotter hjälptes åt att baka. Det gick som hejsan, tjejerna var otroligt duktiga på att kavla och sonen gräddade som om han inte hade gjort något annat. 

Härligt att kunna föra traditionen vidare. Min svåger och svägerska bakade under förmiddagen, sedan kom vi och tog över. Innan dess bakade vi lunchpizza i bakugnen. Jisses så goda de blev!"

Vad jag såg på väg hem från affären ...

Jo, minsann!! En SEGELBÅT ute till havs och jag trodde knappt mina ögon. Oj, oj, oj, så iskallt det måste vara där ute! 

Jag såg också en man som löptränade, tre hundägare som rastade sina fyrbeningar .., noterade att det är tomt i fårhagen i närheten av Skipås .. och jag upptäckte varningsskyltar om Vägarbete, ja, dessa finns nu längs kustvägen, inte långt från där vi svänger av ner mot havet. 

Passerade även ett antal skolbarn på väg hem, cyklandes längs gångbanan. 

Och visst lade jag märke till den vackra skylten vid Göstas Café där det står "Julbord." (Vore trevligt när pv kommer hem). 

Nästan lika fin som den som någon av mina kusiner upptäckte i något förråd hos moster Gunhild i Dikanäs. 

Det var den skylten som satt just där på väggen, då, när mormor drev Rum för resande. 

Eller lika fin som den vi såg när vi passerade Norrfjärden; det var när vi var på väg hem till Malå. 

Det finns ett Norrfjärden kring Piteå också, men detta ligger i Västernorrland, i Nordanstigs  kommun. Fullkomligt älskade den här skylten!

Dagens fönster och något förunderligt ...

Den som varit med länge här på bloggen, kanske t.om i tjugo år, kommer kanske ihåg det här fönstret, fångat på innergården där jag bodde i lilla 1:an i Ystad. Så fina dessa katter var! Så nyfikna! 

Nu till det förunderliga. Det hände sig under tiden som ensamseglare, att jag - särskilt när det var dags att gå till sängs - kände mig ensam. Då låtsades jag att jag kurade ihop mig på livets stora savann och där brann en eld och så sms:ade jag vännerna (enbart kvinnor) och undrade om någon ville göra mig sällskap där ute i mörkret? Vi blev ett litet sällskap som kände värmen från varandra. Sms-plingen kom under kvällarna .., och det kändes så tryggt inombords.

Ja, här, kan man läsa om vad det betydde. Underbara kommentarer var det också. 

Igårkväll vid åttatiden kom jag att tänka på vännen Ingrid i Falun och hennes önskan om att få somna in på det mer riktiga sättet och hur ensamt det måste kännas. Barnen bor inte nästgårds, maken är död sedan många år tillbaka. Då kom jag ihåg Savannen och hur mycket det betydde. Så .., jag ringde till Ingrid som var på väg i säng och jag berättade om hur vi låtsades ligga nära varandra i mörkret, hur någon ville ligga lite avsides och hur någon annan hade eldvakten och hur tryggt det kändes. Och jag sa att om hon - Ingrid - ville, kunde hon också få kura där intill oss. 

Ingrid som arbetat som lärare och inte är - eller har varit - någon svammelmänniska .., ja, jag tänkte att kanske tycker hon bara att det här är ren gallimatias, men hon blev sååå glad. "Men så rart! Ja, det vill jag gärna!" utbrast hon.

Savannen hade jag - fram tills igår - inte tänkt på ..., ja, på evigheter. 

Två timmar efter att jag pratat med Ingrid - klockan var då 21:55 - får jag ett sms på min mobil. Det visade sig vara från hedgrenskan; det är ett bra tag sedan vi talades vid och det handlade inte om Savannen. Sms:et löd så här: "Nu tänder jag lägerelden. Jag tar första vakten om du fixar kaffe i morgonbitti! Go natt och sov gott!"

Ibland är tillvaron mer än förunderlig. Den är helt underbar!

Morgonbild från Malå ...

Och det var pv som nu på morgonen hade håven redo. 

Hästen längst till höger, påminner lite om Little Joe´s häst, ja, ni som var med på Bröderna Cartwright-tiden, minns nog. 

Tack herr pv!

 Borde, men vill inte ...

En annorlunda söndagmorgon blev det, då, när min Iphone inte släppte fram några samtal och detta utan att jag vare sig stängt av ljudet eller satt på "tyst läge". Eftersom jag redan brerättat om detta spektakel på instagram, tar jag det i korthet. Såväl pv som Maria hade försökt ringa mig på morgonen, men kom aldrig fram. Till sist, vid niotiden, kontaktade pv grannen Annelie som turligt nog var hemma just i helgen från sin sejour i Malmö (tv-inspelning) och frågade om hon kunde titta in hos oss och se om jag var vid liv. Det gjorde hon också, denna underbara kvinna! 

Annelie, som ofta gav Sigge mat när vi var borta, har därför egen nyckel till vårt hus. Hon öppnade dörren och jag hörde något som liksom "dompade" i hallen eller köket och tänkte RÅTTA, så jag vrålade "Hallå där, vad är det för dumheter!!" (som om det nu skulle hjälpa) och bultade på dörren till källaren. Då upptäcker jag Annelie och förstår ingenting

Jo, hon berättade om pv som ringt och att hon själv - medan hon promenerade hit - såg hemska syner för sin inre syn, men så var det alltså inte. Och där stod vi alltså, hon i pyjamasen under jackan  och byxorna och jag själv i det nya, fashionabla nattlinnet från Cellbes och när jag stängt av min mobil och loggat in igen, då fungerade det. Då kom samtalen fram. Hurra!

Hur många gånger har jag inten sagt att jag borde investera i ny Iphone, men det blir aldrig av.

För tretton år sedan hade jag publicerat det här brevet från mamma, skrivet i februari 1980. Då befann hon sig ute i bushen, bland rishyddor där indianerna bodde och födde sina barn .., nära Pilcomayofloden där männen kunde bli bitna av pirayor när de slängde ut sina nät och bland kaktusar och algorovoträd och en litet inhägnat trädgårdsland där mamma hämtade paprikor och annat.

När brevet skrevs var hon 59 år och bodde då i ett litet hus med kök, undersökningsrum/sal i ett och ett sovrum. Någon slags dusch och toalett - ytterst spartanskt - fanns också. Jag var livrädd var gång jag satt på toan, där ödlor pilade fram och åter på väggen.

"Puntana - eller Paradiset No:2 - 19:e februrari 1980.

Kära dotter!
Kära Älskade barn, måg och barnbarn!

Här sitter jag nu - lycklig och nöjd - på sängen här inne i rummet och skriver. På symaskinen bredvid mig brummar lyktan och i rummet där barnen ligger, där sussar redan två helt nakna små indianbarn.

I köket droppar det så hemtrevligt när vattnet silas genom bakterieciden - amöbafiltret - och detta droppande är underbart att höra, då vi varit utan vattenmotor i en hel vecka! Därtill fattades rep att hämta upp vattnet med också. Men Herren är alltid omtänksam om mig. Sände ett våldsamt regn en natt och då sprang jag ut i nattlinnet och med alla kärl huset kunde uppbringa. Hällde upp i flaskor, pytsar, baljor, mm. Det har räckt flera dar och därtill även att tvätta upp de kläder jag jag lagt i blöt. Ååå, så glad jag är att åter vara här ute i bushen, i Puntana!

Jag har storstädat överallt och ni anar inte hur många kackerlackor som flyttat in här medan jag varit i Tartagal! Jag har dödat 3 st inne på "mottagningen", men inte sett några någon annanstans.

Idag fick jag slänga ut ALLT ur skrubben på enfermerian, eftersom det kom en liten råttunge krypande ut därifrån. Jag slängde ut allt och sökte efter flera. Till slut, på översta hyllan i en låda med dambindor, där fanns de! Kanske 3 dar gamla, kanske 2? Nio stycken dödade jag.

Numera vågar jag inte sova med dörren öppen, ty härom natten kom Carina och hämtade mej; en orm hade kommit in i hönshuset och hönsen skrek!
Den ormen slog jag ihjäl (först använde jag en påk och sedan en yxa). Så var det en mindre orm utanför här en kväll, den slog jag ihjäl med min sko. Calixto påstår att den som var i hönshuset var en riktigt giftig typ. Stora grodor finns överallt i mängd på grund av regnet och ormarna lär äta grodor.

Nu ska jag sluta för ikväll.
Klockan är 21.45. Hundarna har just slutat första nattserenaden, syrsor spelar, grodorna kväker och. någonstans spelar en radio. Det är 28 grader varmt på gallerian, 30 här inne. Vi har haft 40 i flera dagar.

Hälsningar a mor."

Dagens fönster ...

Ja, jag brukar inte ha hitte-på-blommor i plast, men just här i vardagsrummet är det hopplöst med ljus åt blomstren, så jag köpte helt enkelt en bukett på Rusta. 

Förresten har jag även två krukor med plastblommor även i gästrummet - det som en gång hette Gunnars Rum -. Där kommer solen aldrig in. Funderar på att fylla den ena krukan med jord så ser det lite mer "riktigt ut".

Och skatorna som nu troget hälsar på hos oss, är i alla fall riktiga.