Det här är ju egentligen mitt egentliga smultronställe.
Stentrappan, där jag tidiga morgnar - när det är varmt ute - brukar sitta och dricka kaffe.
En katt i gräset.
Eller två.
Den rosa pilen visar hur det kan gå när man - i god tro - planterar mynta.
Alldeles totalt tar den över!
Men var gång jag försöker rensa bland allt det gröna, har jag kvar myntadoften på mina händer och då tänker jag att .., ååå, sicken lycka!
Mot väggen växer den kaprifol som jag planterade i fjolvåras.
Längst fram, mot gräsmattan, trängs lavendel.
Plommonträdet har nog sett sina bästa dagar.
Men oj, så mycket god marmelad det har blivit!
Sitter man på trappan och tittar till vänster, är detta vad man ser.
Grannens hus.
Sååå vackert är det och smälter in i miljön på ett helt annat sätt än dom Dallas-hus-varianter som finns en bit bort.
Det här är bymiljö, rakt av.
Ytterst sällan hör man en bil komma förbi .., ty den allmänna vägen tar slut nere vid havet.
Ser ni den vackra gärsgården?
Mot den växer rabarber och jordgubbar som pv har planterat.