Jo, rapsen blommar, men mitt bildbehandlingsprogram kärvar, så det får bli en gammal bild från min första sommar som ensamseglare på livets stora ocean.
Jag var på väg till lilla byn Rögla när jag, i moppens backspegel, upptäckte rapsfältet där långt nedanför.
Och även idag upptäcker jag blommande raps!
Hela tiden, från landet Halland till landet Skåne, ser jag illandes gula rapsfält!
Från Malmö till Ystad, får jag sällskap i kupén av ett gäng ungdomar.
Det slår mig plötsligt ..., att numera, när det pratas engelska av unga människor, så blir det en slags ganska rå amerikansk variant av uttal.
Justine Kirk, hallåa i tv, hon är nog amerikanska i botten, hon uttalar engelska ord på det viset. och det gör
massor av ungdomar numera.
Om man är en sån tråkig typ som undertecknad - som aldrig ville gå i luciatåg för att det kändes pinsamt -, eller sprang 60 meter iklädd jeans, när alla andra hade röda kortbyxor .., och när man är en sån som
mer än allt annat avskyr det som känns som "tillgjordhet" ., då blir det som att den där bräk-engelskan, känns fånig.
Sånt tänker jag på där på tåget .. men å andra sidan är det ju förstås inget jag behöver bekymra mig om.
Det är ungefär lika världsviktigt som när en äldre kund i affären får spader när gräddglassen har tagit slut.
Ett i-landsproblem rakt av.
Ungefär så.
