onsdag 2 juni 2010
pElle har fått eget rum ...
Ja, faktiskt nästan som en egen liten lägenhet.
Och ååå, så härligt han tycker att det är att få krypa in där i skuggan!
Har man dessutom en matte som pyntar och gör lite fint, så känns det förstås ännu bättre.
I den grå korgen växer luktärtor ..,. och humlen som pv var så tveksam till i fjol .., titta, så fint den nu breder ut sig över väggen!
På samma husvägg finns också två eller tre kaprifoler .., två stockrosor och en klematis.
Här ska bli lummigt och fint vad det lider.
En fläderbuske (den t.v.) har trängt sig in genom vindskyddsspjälorna.
Den får vara kvar .., hur fin som helst är den!
(Vi har lite olika åsikter om hur en rabatt ska vara funtad, pensionatsvärden och jag själv.
För min del spelar det inte så stor roll om blommorna skuttar iväg lite hit och dit .., eller om där plötsligt finns ett vackert ogräs, dom får gärna stå kvar. Herr pv vill ha lite mera ordning och reda bland blomstren. Ungefär som med cd-fodralen ..)
Fläderblad i kvällsljus.
I dagens Sverige ...
Att kunna snippa in på Apoteket Cura, beläget i samma byggnad som Ica Maxi, det är i alla fall höjden av bekvämlighet!
(Alternativet är att köra in till Halmstad, leta parkeringsplats, betala några kronor och sedan promenera till apoteket ...).
Och att där få ut sina hett efterlängtade piller, bara genom att visa sitt id-kort, det är också finurligt.
Så nu får man väl se om alltsammans har varit rena inbillningssjukan, eller om det verkligen blir annorlunda med den "gamla vanliga" medicinen?
Det spelar egentligen ingen roll.
Blir det bra, så är det ju fantastiskt.
Min mamma berättade att många kronikerpatienter ofta fick placebo-piller för nattsömnen.
Låtsaspiller, alltså.
Typ Tulo, fast med annan smak.
Och åååå, så gott dessa patienter nu hade sovit! berättade dom på morgonen för mamma.
Så är det ju.
Hur man känner sig pigg, spelar kanske mindre roll?
Huvudsaken är att det fungerar.
Tro, eller vetenskap.
Och visst tror jag också att allt som händer i mitt liv just nu, spelar in.
Självklart.
Avslutningen med jobbet .., Anders som blir färdig polis .., flytten till Halland.
För den som - likt bloggmadamen -, inte vill att tillvaron ska ta alltför våldsamma skutt, är detta m y c k e t.
Men det blir nog bra.
Att kunna snippa in på Apoteket Cura, beläget i samma byggnad som Ica Maxi, det är i alla fall höjden av bekvämlighet!
(Alternativet är att köra in till Halmstad, leta parkeringsplats, betala några kronor och sedan promenera till apoteket ...).
Och att där få ut sina hett efterlängtade piller, bara genom att visa sitt id-kort, det är också finurligt.
Så nu får man väl se om alltsammans har varit rena inbillningssjukan, eller om det verkligen blir annorlunda med den "gamla vanliga" medicinen?
Det spelar egentligen ingen roll.
Blir det bra, så är det ju fantastiskt.
Min mamma berättade att många kronikerpatienter ofta fick placebo-piller för nattsömnen.
Låtsaspiller, alltså.
Typ Tulo, fast med annan smak.
Och åååå, så gott dessa patienter nu hade sovit! berättade dom på morgonen för mamma.
Så är det ju.
Hur man känner sig pigg, spelar kanske mindre roll?
Huvudsaken är att det fungerar.
Tro, eller vetenskap.
Och visst tror jag också att allt som händer i mitt liv just nu, spelar in.
Självklart.
Avslutningen med jobbet .., Anders som blir färdig polis .., flytten till Halland.
För den som - likt bloggmadamen -, inte vill att tillvaron ska ta alltför våldsamma skutt, är detta m y c k e t.
Men det blir nog bra.
Kanske en insikt .....?
Det viktigaste i livet är förstås inte att ständigt gå omkring och vara saligt lycklig.
Alldeles bestämt tror mig tillhöra de förnöjsammas (enfaldigas .., tycker nog många) skara, vi som blir glada och lyckliga av nästan ingenting och som inte bryr oss så mycket i karriär och status hit och dit.
"Å, mamma, du är som tjuren Ferdinand ..", sa yngta dottern en gång.
Joo.
Det kan nog ligga nånting i det.
Om lycka kan man hur kan man hur som helst läsa om här.
Hos madame M.
Det viktigaste i livet är förstås inte att ständigt gå omkring och vara saligt lycklig.
Alldeles bestämt tror mig tillhöra de förnöjsammas (enfaldigas .., tycker nog många) skara, vi som blir glada och lyckliga av nästan ingenting och som inte bryr oss så mycket i karriär och status hit och dit.
"Å, mamma, du är som tjuren Ferdinand ..", sa yngta dottern en gång.
Joo.
Det kan nog ligga nånting i det.
Om lycka kan man hur kan man hur som helst läsa om här.
Hos madame M.
Nära pensionatet ..
Körsbärsblom och äppelblom .., smörblommor .., hundkäx .., styvmorsvioler .. och vita och lilafärgade syrénblommor!
Och nere vid havet .., en liten paradstig kantad av trift!
Fem minuter kanske, är vad det tar att promenera från det gula huset på kullen, till stranden.
På bilden är jag på hemväg.
Strax efter postlådorna svänger man höger uppför en liten backe.
Då är man hemma.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)