Från gårdagkvällen nere vid Hamncaféet.
Här sitter världens raraste Marior, med vilka jag arbetar helg.
Från vänster cowboy-Maria, alltid sååå lugn och morgonpigg.
Maria är kvällens chaufför.
Och till höger Maria nr 2.
Det spelar INGEN roll ..., var man än råkar henne i affären, så nog möts man av ett varmt leende.
Igår hade jag en kund som frågade om jag var Marias mamma.
Intill Maria, men inte på bild, sitter Helene.
Ååå, vi delar passionen för katter och under kvällens gång blir det prat om Irland, Skottland och inte minst Paris, där Helene och Jan varit på semester för inte så länge sedan.
Åt andra hållet.
I rödrutigt Hanna E. Det var Hanna som i vintras - i studiesyfte -, besökte Indien och Sri Lanka och ett tågfönster därifrån kom minsann susande genom rymden och landade här på sidan.
Intill Hanna sitter Malin.
Det kan omöjligen finnas en människa som är mer stolt över sin familj, än denna Malin.
Hon pratar nån slags göteborgsk-skånsk-stockholmska efter en rörlig uppväxt.
Anna, från Norrköping - och sigge nilssons ursprungliga matte-, begrundar tillvaron och sin onda rygg.
Mannen som lutar sig fram är Kaupo Palmar, från Estland egentligen och gift med Malin.
Kaupo har fram tills nu varit professionell handbollsspelare i såväl Tyskland, Danmark som i Sverige, men nu är nog karriären över, då ryggen har tackat för sig.
Och så skymtar Olof (som arbetar som programmerare i Malmö och säger "tio", när jag frågar hur bra han trivs med sitt arbete, ja, ni vet på den där skalan ..) och Emelie som svalkar strupen.
Malin och Kaupos son som antingen heter Kimmo eller Kasper, jag kommer aldrig ihåg vilket.
Titta noga på honom .., han är uttagen till Zlatans fotbollsskola i Malmö i sommar och vem vet .., måhända ser vi den här gossen i tv om ett antal år?
Go som gull, är han!
