tisdag 8 juni 2010
Tisdagsfönstret ...
kommer från Skåne!
Så här skriver avsändaren:
"Och så ett lite skamfilat skånskt fönster som ligger mig mycket varmt om hjärtat.
Under en blommande pärongren dessutom."
Den här madamen är bland de flitigaste är det gäller att ta fram fönsterhåven, men i vanliga fall kommer dom (fönsterbilderna, alltså) från betydligt sydligare nejder!
(Kan man kanske tänka sig att fönstret tillhör fönsterfångerskans pappa, han som tycker om Anita Nilssons böcker och som har en katt som sitter på en egen stol vid bordet ...?)
måndag 7 juni 2010
Just nu ...
Statare i trakten av Sollentuna.
Då, på den tiden det begav sig.
Hemresa ....
Trevligt sällskap mest hela vägen.
Först en kvinna från Sandviken, sedan många år boendes i Halmstad.
Vi pratar om allt möjligt .., om den stundande flytten och om arbetsmöjligheter och annat.
Kvinnan är 42 år och ska nu till Malmö över dagen.
Malmö möter med ö s r e g n!
Och jag skyndar mig in i ystadtåget som väntar på perrong 13 B.
Mitt emot sitter ett äldre par och jag får veta att mannen ska besöka Ystad lasarett och ta bort suturer under ena ögat.
Det är en storvuxen och till synes godmodig man det här och han berättar att han och hustrun (hon kommer från Sörmland) bor i Helsingborg, men egentligen är han uppvuxen i andra delar av Skåne, ja, på flera ställen .,. i Hemmesdynge, i Tågarp och lite här och var.
"Min pappa var statare .., därför flyttade vi ofta en gång om året", förklarar han.
Själv har han arbetat vid järnvägen, med växlar.
Och sonen, han är läkare i Ystad.
"Ja, tänka sig .., om doktorns farfar, han stataren, hade vetat detta ...., att barnbarnet skulle bli läkare och åka runt och föreläsa?" säger jag.
Och mannen mitt emot mig berättar att på lördag är det studentexamen för hans eget barnbarn, hon som alltid har varit så förtjust i farfar .., "ja, du vet, när hon var liten och fick presenter, då skulle alltid farfar öppna paketen ..", säger han förtjust.
"Fast nu är det inte så .., nu är hon inte så däääär förtjust i honom, inte på det viset ...", tillrättavisar farmor och jag säger att ..."jo, det tror jag nog att hon är ...?" för han som är farfar ser ut som en stor och varm nallebjörn.
Vid stationen i Ystad vräker regnet ner.
Vi säger hej och tack och så blir det taxi hem för mig och nu arbete, elva till åtta.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)