Ännu en insikt ...


I torsdags när jag kom till Stockholms central, gick jag raka spåret över gatan och upp till Klara kyrka alldeles i närheten.



Där stod ett antal människor och bjöd förbipasserande på saft/kaffe och bulle eller smörgås.

Eller både-och.

Helt gratis.

Det var Klara församling som ansvarade för detta och även jag blev bjuden, ja, kanske trodde mannen att bloggmadamen tillhörde de hemlösas skara och jag tackade och tog emot ett glas saft och en kanelbulle, - smörgåsen som mannen prompt ville ge mig -, gav jag i min tur vidare till en något luggsliten man som slagit sig ner i gröngräset.

Det var då, när jag stod där i solskenet och tittade ut över skaran av människor som tacksamt tog emot något att äta, som jag tänkte att ..., åååå, nåt sånt här skulle jag vilja syssla med!!

Tänk, vilket arbete!

Så meningsfullt!!

Den sista färden ...

I ett halvårs tid ungefär, har den röda Volvon stått parkerad på gräsmattan.
Först närapå övertäckt av snö .., för att så småningom tina fram.

Idag skulle den flyttas ner till den lilla lägdan intill segelbåten.

Fram med startkablar och "Elisabet! Kan du hjälpa mig att gasa Volvon?!", men icket.

Det blev till att byta batteri med Saaben och se där .., så återupplivades den i alla fall.


Och PV körde trotjänaren nerför backen ..., och nu står den där, den röda volvon, den som varit hans trotjänare under så många år.

Dagens fönster ...

Ja, det var den torsdagen i Stockholm.

Promenaden i Gamla Stan .., alla turisterna .., solen och värmen .., människor som åt glass och låg i solstolar ..., mötet med Fru Grå och hennes väninna .., promenaden längs vattnet .., Stationsvakts högerhand .., dom fem sakletande töserna som alla nyss hade fått sommarlov och till hösten skulle börja femte klass.

Allt detta tillsammans gjorde den där torsdagen till en guldstjärnedag.

Allsång i Väsby ...

Ja, jag vet att jag lovat att inte skriva mera om fredagens fest, men bara en liten snutt till.

Det var så här, att pensionatsvärden - till Anders ära -, hade förfärdigat nio verser som alla handlade om den nyblivne konstapeln.

"Men du måste komma med uppslag, ja, så jag får lite kött på benen ...", sade pv innan diktandet tog sin början.

Mitt minne bakåt är det väl si så där med, men sonens syskon visste minsann, särskilt hon som har klara minnesbilder från fosterstadiet och framåt och det hela blev så bra!



Den sången sjöng vi efter middagen och här är ett litet smakprov.

Melodin var denna.

Senare på kvällen visades ett bildspel med filuriga tankebubblor till bilderna, förfärdigat av Anna och Micke.

Dagens fönster ...

.... finns i Småland hos pensionatvärdens storebror.

Och när vi kommer dit, är han i full färd med att klyva ved.



Sen blir det stek till middag och rabarberpaj till efterrätt, allt tillagat av den rara Lena.