Nytt liv ...


Å, alldeles förfärligt ovant känns det att inte behöva ställa klockradion på 06.00, även om jag alltid är vaken minst en timme innan dess.

Nu vaknar jag ändå och vet till en början inte om det är vanlig vardag eller semester?

Jaha, ja .., det är ingetdera, egentligen.

Och vid sjutiden går jag till Söderberg & Sara och köper det goda brödet och vi äter frukost med tre öppna fönster i mitt vardagsrum och en liten fläkt som oupphörligt sprider lite kyla, men bara lite.

Om en halvtimme börjar en ny fas i mitt liv.

Arbetsförmedlingsfasen.

Det ni.

Dagens fönster ...

... finns på färjan som går mellan Helsingborg och Helsingör.

Det var Fru Grå som hade med sig fönsterhåven under utflyktsdagen till systerlandet i väster.

Kväller och en massa insikter, ja, i alla fall en.

Det är pv som föreslår att vi ska äta middag på Marinan, som snart väl får räknas som vårt stamställe ..., så där som vår egen oas på livets savann.

Så vi går dit och där är mycket folk .., vi slår oss ner på utedelen där man kan få sand under fötterna och med havet inom dofthåll och vid halv nio blir det uppträdande av fem man som spelar en slags reggaemusik som är det bästa jag någonsin har hört och det är nu insikten drabbar mig.

Jo, så här är det.

Efter en halvtimmes spelande då man knappt kan sitta stilla .., reser sig några kvinnor upp och börjar dansa nån slags sensuell afrika-dans-fast-ändå-inte på golvet och det dansas i säkert två timmar närapå nonstop och bara nån enstaka man vågar sig upp, men kvinnorna .., ååå, som dom dansar och en av dem, hon påminner om något jag varit med om tidigare .., det var i Köpenhamn på en jazzklubb tillsammans med herr Akkurat & Morsomt och ett kvinnligt band som spelade och trummisen, en ung madame, när hon spelade kunde man tro att hon hade sex .., ungefär så såg hon ut.

Och likadant med en av kvinnorna ikväll.

Det är då jag tänker att människor som vågar sig upp så där när alla andra tittar och som vågar hänge sig totalt åt musiken .., såna människor har garanterat ett häftigt sexliv, det är jag övertygad om.

Såna människor tänker inte på om rumpan är stor eller brösten inte har alptopp-form, nä, dom bara älskar rakt av.

Så måste det vara.

För övrigt var det underbart hela alltet.

Intill satt två män och två kvinnor och jag fångade deras vänsterhänder som ni ska få se i morgon och det var också intressant, för hälften av sällskapet var från Island och hade mycket att berätta om det isländska kynnet, ja, kontra det svenska.

Och nu mot sängen .., hälsar hon som mest vickade på tårna där under bordet.

Då förstår ni.

Ps. Är det några ystadbor som läser här .., gå till Marinan imorgon, bandet spelar då också! Ds.

S e m e s t e r ...

Och vi cyklar österut, mot Nybostrand till ..., och vid tredje infarten till höger svänger vi av och hamnar på en bit av den långa stranden där jag nog bara har varit en enda gång tidigare; då med Bente och hennes son.

Här är vattnet klarare än i stan .., och det känns djupare .., och vi badar hur länge som helst!

Och jag ligger på mage och läser en Resebilaga som berättar om hur härligt det är på ön Naxos i Grekland, men just i den stunden känns Ystad lika bra.

PV cyklar iväg och kommer efter en stund tillbaka med såväl kaffe som Fritidsbarens delikata wienerbröd som är t u n g a och frasiga, allt på en gång.

Vid femtiden är vi hemma igen, efter att först ha hämtat tomma banankartonger på affären.

Utanför min port blir det prat med en man som jag inte har sett på ett tag och han frågar om jag är på väg att flytta och själv frågar jag var han har varit, "ja, jag har inte sett honom på ett tag ..?"

Ett tag .., visar sig vara sju år.

Så länge har han bott i Helsingborg och även i Ängelholm, men nu är det finito med kvinnan och han har återvänt till Ystad och tycker att livet är rätt trist .., ja, han har fått lägenhet i samma fyrkantskvarter som jag själv bor i .., det huset sitter ihop med "mitt" och han berättar att "ja, men minns du inte att jag bodde på andra sidan fyrkanten innan jag flyttade .., du har lite dåligt minne Bettan ...", säger han och det har jag verkligen, men har ingen lust att få det skrivet på näsan.

Det finns liksom en orsak till att jag då blir orolig.

Och nu .., Marinan.

Pensionatsvärden och jag själv.

Hoppas att det fläktar från havet, för inne i min lägenhet råder subtropisk värme och hur man ska kunna sova i detta, det övergår mitt förstånd?

Och i morgon stundar besök på Arbetsförmedlingen.

Andra gången på femtiofyra år.

Nej, tredje. När jag var sjutton år fick kompisen Eva och jag själv hjälp av arb.förmedlaren Bertil Hellgren hemma i Malå, som såg till att vi fick sommarjobb i var sin Konsumbutik på Hisingen i Göteborg.

Det var då det.

Då hade jag storlek 34 på mina byxor och levde mest hela sommaren på räkost i tub, samt barnmatsburkar till lunch. Ja, innehållet, alltså.

Hungrig var jag aldrig.

Såja ...

Nu har syster Nilsson tjänstgjort.

Köket blev undersökningsrum och där fick herr pv sitta alldeles stilla, medan syster med hjälp av en liten nagelsax, tog bort suturerna.

Lätt som en plätt, var det.