Sommar ...

klick-klick-klick ...

Och även en liten insekt med de allra vackraste vingar, får kämpa för brödfödan.

Ja, det gör ju inte jag direkt.

Men ändå.

Och jag gnolar vidare på den där vackra melodin ..

En sak är säker .....


... takmålare ska jag i alla fall inte bli.

Från början .., undrade jag ju ...

Så här är det.

Under min första tid i det gula huset på kullen, märker jag inget särskilt av den där egenheten, men så småningom ...., börjar ett mönster att skönjas.

Ungefär så här:

På morgon stiger pv upp och donar med frukost - jag plockar undan och diskar - dammsuger ibland.

Han går ut och klipper gräset.
(Jag bloggar, alt. läser bloggar .., alt. tittar in på www.arbetsförmedlingen.se ..).

Klipp-klipp-klipp hörs där utifrån.

Plötsligt tystnar gräsklipparen .., nu har pensionatsvärden i stället givit sig på köksfönstret, vars karmar ska målas och detta ska ske bums!
(Igår blev det dörrkarmen mellan lilla gästrummet och hallen .., helt oplanerat!)

Gräsklippandet får vänta en stund .., förresten är halva gräsmattan fixad och klar.


pElle ligger på guldbrokadsoffan och tittar så att allt blir ordentligt gjort ..

Och medan fönsterkarmen väntar på att torka (den är behandlad med målartvätt ..), ja, då försvinner herr pv till den inglasade altanen och börjar riva loss brädor från väggen.

Så där pågår det mest hela dagen.

Det underliga är .., att han hinner liksom med och slutför det mesta.

Ja, nästan allt.

På väg ut med tvätten ..

"klick-klick ..."


... möter jag herr & fru Snigel, ja, det är ju praktiskt att vara allt-i-ett.

Så jag lägger mig raklång i det ännu fuktiga gräset och tar mig en titt.

Lååångsamt kryper snigeln sin väg.

Man kan fundera över vad den har tänkt sig, ja, denna tisdag i början av augusti?

Något särskilt mål ...?

Dagens fönster ...

Under den allra första dagen i Bohuslän, besöker vi Nordiska Akvarellmuseet i Skärhamn.

Där pågår då en utställning med alster av den amerikanske konstnären Andrew Wyeth.

Vilka bilder!

Ty så är det, att i allt här i livet, föredrar jag det enkla.

Tillgjordhet - i vilken form den än uppenbarar sig -, är det värsta jag vet.

Och Andrew Wyeth ..., hans alster faller jag handlöst för!

Så icke-inställsamt .., så vilsamt .., och så vackert!

Har ni några 3 minuter och 29 sekunder över .., klicka här och njut.

Vilket ljus i bilderna!

Vilken stramhet!

(Glöm inte ljudet .., musiken är lika härlig ...).