Från operationssalen ...

Skåpet.
Numera nästan älskat.

... meddelas att nu är såväl taket målat (aldrig mera! säger vi unisont ..) och glasfiberväven på plats och nu återstår bara att måla väggarna.

Det blir i morgon det.

Och tänk, så underligt det ändå kan vara.

Innan jag - På Riktigt - flyttar till pensionatet, då vet jag precis hur det ska vara.

Eller inte vara.

Gardinerna med blommor på .., nej, dom vill jag absolut inte ha uppe .., och dom här stora skåpen som finns i åtminstone två rum .., nej, men ååå, jag vill ju ha vitt och lättsamt, så där som i Sköna Hem och Lantliv!

Men det underliga är .., att allt eftersom jag bor in mig i det gula huset, så känns det så mycket enklare allting.

"Tja, men det där skåpet blir ju riktigt fint mot vita väggar .., det kan stå kvar .., och det lilla nattduksbordet med glasskiva - säkert 40 eller 50-tal -, ja, men det kan också bli kvar .., och sänglampan med det vackra skenet .., jo, men gärna!"

Man kan undra hur det kommer sig att tyckandet förändras så till den milda grad?



Och takeländet som vi kämpade med .., ja, men ååå, så fint det blev!


Del av bilden på affischen.

Och i det här rummet ska den fina affischen som inhandlades på Akvarellmuseet, sättas upp.

Jo, det här blir nog bra .., tänker jag, allt medan dom här - till åren komna herrarna - spelar ljuvlig musik för mig.

Och minsann, sjunger inte herrarna om förändringens vindar ..?

Ytterligare en insikt ...

I början av 90-talet fick jag äran att genomgå en ett test där man på ett finurligt sätt skulle få veta vilka yrken som vore passande för ens personlighet.

För min del blev florist, journalist, trädgårdsmästare, psykolog och så att arbeta inom vården.

Jag undrar jag om inte prästyrket också anbefalldes?


Trädgårdsmästare, jomenvisst!

Inget av detta har jag kunnat titulera mig som.

Nej, i alla år har jag stått bakom kassan på Ica.

Och nu, när vi gör fint i lilla gästrummet, ja, då har jag även kunnat utesluta vissa yrken som jag nu vet absolut inte passar mig.

Takmålare är ett.

Tapetsera väggar ska jag inte heller ägna mig åt.

Men ..., i takt med att jag servar pv .., ja, jag sätter lim på väggen och dammsuger och räcker honom små vassa knivar .., tapetserarborsten .., håller i breda tapetvåden och annat .,. ja, det är då jag kommer på vad som vore som bäst: jag skulle passa alldeles utmärkt som operationssköterska!

"Kniv!" säger pv och vips, räcker jag honom kniven.

"Håll här ..!" säger han och då rycker jag genast in och håller våden.

Ja, men det är ju precis som vid operationer!

Och det ska jag säga er, att samarbetet med Doktor Göransson, det fungerar alldeles utmärkt!

// Medan vi kämpar med den näst sista våden, berättar jag om detta för pv.
Han börjar att gapskratta.

"Ja, tänk när du står där i operationssalen och patienten ännu är vaken och då säger du .."hör du .., kan du hålla händerna som till bön .., ja, sätt ihop dem som när du ber ..,så får jag se vilken tumme du har längst upp ..?" .., då kommer den arme patienten att tro att livet närmar sig slutet.

Fredag ...

.. och vi kör in till stan och köper regelvirke, glasfiberväv och tapetserarborste, plus lite annat förstås ..., och så svänger vi förbi Willys, ty där utanför, i en slags husvagn, står fiskförsäljaren.

Tanken är att jag ska köpa två färska sillar till pElle och sigge nilsson.

"Nja, sillen var inte så fin .., så vi avstod helt enkelt ..", säger den unge försäljaren bakom disken, men rekommenderar i stället vitling, det blir inte så dyrt.

Okej, säger jag.

Två vitlingar kostar 14 kronor och det blir festmåltid för två kattherrar, det kan jag lova.

Nu sitter sigge och pElle och stirrar upp mot spisen ..,mot kastrullen med fiskarna.

Snart ..., vankas lunch.

Egentligen ...

... har jag inte råd att prenumera på tidningen Vi.

Men ännu mera ... har jag inte råd att vara utan densamma.

För så är det, att en enda artikel i den tidningen, uppväger åtminstone halva prenumerationskostnaden.

En sån artikel läste jag häromdagen.

Den är skriven av Ingrid Carlberg, journalist och författare, för övrigt gift med Per Nuder.

Artikeln upptar två sidor.

När jag hade läst den, var jag alldeles tagen och alldeles uppfylld och så rörd, så rörd.

Har ni inte tidningen .., läs den på biblioteket .., köp den på Pressbyrån .., låna av någon god vän!

Det är augustinumret, nr 8.

Morgon i landet Halland ..

Kl. 8.00.
sigge och pElle har varit ute hela natten.
Nu är det vila och återhämtning som gäller.


På soffan Ektorp ligger sigge nilsson och sover som bäst, medan pElle har fått ta loppisfåtöljen.

Det är sigge som bestämmer.

Där kommer dom att bli liggande några timmar .., allt medan vi tar bilen och susar iväg till stan för att köpa glasfiberväv till lilla gästrummet.

Det finns faktiskt inte ord för den tacksamhet jag känner över två kattherrar.

Att ha djur omkring sig, berikar livet.

Att sitta i soffan och titta på tv och plötsligt ha en stor, tjock katt i sitt knä .., en som vill bli masserad i nacken eller bara pillad på så där i största allmänhet .., ååå, vilken lycka!

Nu fattas bara en hund.