torsdag 19 augusti 2010

Torsdag i augusti



Vilken dag!

Först blir det promenad ner till havet -mest för att pv vill få frisk luft och framför allt få tillbaka orken och kraften - och vi tar med oss tre byttor utifall att vi hittar ännu mera björnbär och det gör vi.



Och det plockas och plockas och pv blir förfärligt trött och sätter sig mellan varven och vilar och jag säger att vi kan strunta i att gå hela vägen, vi går hem .., och "ja, gärna, jag hade själv tänkt föreslå det ...", säger han.

Nu är rollerna helt ombytta.

I vintras, i februari, orkade jag knappt ta mig hem från havet .., och jag tänkte att detta kommer jag aldrig att fixa!

Idag är det tvärtom .., sakta, sakta går pensionatsvärden och jag frågar om det är okej .., ska vi vila lite?



Solen flödar.

Precis hela dagen är det ett strålande solsken!

Och vi tar bilen och kör till Haverdal där jag ska handla färsk fisk till sigge nilsson och pElle, men hel sill finns inte idag heller och jag står och pratar med den urtrevlige försäljaren som står där utanför affären med sin husvagn modell låååång och där man kan köpa färsk fisk från Göteborgs hamn.

En man från Canada (men på sedvanligt årligt besök i Haveradal .., berättar han ..), köper fisk för femhundrafyrtio kronor, bland annat en röd fisk som i formen ser ut som en stor abborre.

"Ni ser, den går på djupet .., det är därför den har så stora ögon, det är så mörkt där nere ...", förklarar Kalle på klingande göteborgska och sedan på lite hemfixad engelska.

Jag köper tre fiskburgare och den "magiska romsåsen", ja, så kallas den och sedan kör vi hemåt.

Det blir cykelfärd raka spåret till havet och det blåser friskt .. men jag går ut i vågorna och simmar och dyker och blir den lyckligaste människan på jorden eller i alla fall väldigt lycklig.

Fortfarande soligt och fint.

Bente fra Norge som skulle komma på besök i morgon, har - precis som i fjol - drabbats av lunginflammation och går nu på antibiotika.

Ajajajaj. Nu är det färdigrökt Bente, hör du det!

Torsdagsfönstret ..



"Mors!

Här kommer ett fönster från ett (liiitet) stationshus längs inlandsbanan. :-)

Kram!

Ulrika."

onsdag 18 augusti 2010

Sevärt



Tänk, att man kan sitta i en timmes tid och titta på en dokumentärfilm med enbart närbilder av ansikten.

Tänk, att man kan sitta i soffan och dricka te och äta hembakta grahamsbullar med ost och plommonmarmelad och samtidigt titta på det där programmet och det är andlöst tyst i rummet, för man blir så tagen av själva pratet i filmen.

Och sättet den är filmad på.

Närheten.

Ömheten.

Och medan jag håller tekoppen mellan mina händer, så tänker jag att det är underligt - eller inte -att jag känner sådan samhörighet med människor som bor österut .., i Polen eller Ryssland.

Det där enkla.

En alldeles magnifik film är det.

Om livet.

Framför allt om livet.

"Under cellgiftsbehandlingarna pratar patienterna om allt från perukschampo till det svåra i att hålla masken inför familjen.
De är i olika faser i livet men samtalen kretsar kring samma ämnen; rädslor, kärleken och döden."

Filmen sänds i repris den 19/8 kl.22.00 och den 21/8 kl.18.00 i Kunskapskanalen.
Eftermiddag ....

Först ägnar jag en timme eller så åt gräsklippning.

Nu har jag lärt mig ., att ha en sladd att hålla reda på är inga problem.

Det är outhärdligt kvavt ute.

Svetten forsar!

När gräsmattan är prydlig och fin, cyklar vi ner till havet.

I vanliga fall är pv långt före mig och slalomåker i hög fart med sin cykel ..., nu, är han lååångt bakom.

Likt en gammal farbror krum-går han längs stranden .., och själv tar jag på mig baddräkten .., vadar ut i äckeltjockt tånglager .., och sedan ..., ett alldeles underbart bad!

Dyker ..., simmar under ytan.

Svalt vatten mot pannan.

Och så hemåt igen.

Jag vänder mig om .., tittar var han är, kompisen min.

Kommer hem ..., säger det jag alltid säger ..."å, det finns inget mer underbart här i livet än att bada!" .., och duschar iskallt för att behålla Känslan.

I loppisfåtöljen ligger pElle och sover djupt,

Ute kommer just då ösregnet.

Litet besök hos herr Witt ...



I lilla byn Steninge, bara några kilometer härifrån, har herr Witt sin butik där han säljer egna alster.

Hos honom och hans son Ludwig, tittade jag in idag.