Sånt som irriterar ...

Helt ärligt begriper jag inte var Anna i Sheffield hittar allting!

Men det här gjorde min morgon.

Jag har g a p s k r a t t a t!

Att tyda drömmar ...

Och så är dom där igen; drömmarna där jag alltid har glömt nånting!

I natt har jag alldeles glömt bort att ge stövarna mat och från köksfönstret i Malå ser jag hur dom står och hoppar mot dörren i hundgården .., svansarna går av och an och jag säger till mamma - som plötsligt har återuppstått från det döda eller aldrig lämnat detta jordeliv -, "men åå, hur kunde jag glömma att ge dem mat .., dom fick inte igår heller!" och mamma tar fram en stor hink med matrester från hotellet; det är revbensspjäll och torrfoder om vartannat och medan jag gör i ordning hundskålarna, upptäcker jag att skolan har börjat och aldrig att jag kommer att hinna i tid .., och mina byxor är försvunna och i drömmen bär jag svarta badbyxor av herrmodell.

Det blir cykel till skolan och cykeln är en slags chopper, med styret så högt uppe att jag nästan inte kan styra, och väl framme vid skolan meddelar några elever att hemkunskapen, den håller nu till i scoutstugan uppe i Tjamstan och Kerstin Sjölund är lärare.

Då har det plötsligt blivit meterdjup snö.

"Hjälp, hur ska jag kunna förklara den här frånvaron ..?" är allt jag tänker på medan jag plumsar i snön upp mot berget.

Då, äntligen, seglar drömmen sin väg.

Vad är det min själ vill berätta för mig?

Det undrar jag.

Dagens fönster ...

..... kommer från den här madamen, som berättar om ett blåsigt Norrbotten.

I alla fall kring Storavan.

Nån fler som minns ...?

Hos Anna i Sheffield blir det prat om tv-shower.

Frasier, bland annat, som är min favoritshow, alla kategorier.

Men så kommer jag ihåg detta.

Lucy Show!



Ååå, så jag älskade den showen!

Onsdagkväll ....


..... tittar på djursjukhuset (ja, jag älskar Klara Zimmergren som programledare!)

.... läser norske Joe Nesboes "Frälsaren" - tycker bättre om den, än om Wallanderboken -

.... mina ben i pv:s knä

.... och ute är det höststorm på gång .., eller i alla fall styv kuling!

(Och varför tycker jag bättre om den här boken? Jo, jag föredrar Harry Pole framför Kurt Wallander - som i mina ögon till sist blev till en gnällgubbe - och jag tycker att det är mer spänning här .., nästan hela tiden faktiskt. Ibland är det rent av djävulskt spännande. Och då ni ...!)