Måndagkväll ...

Gräsklippning i Steninge.

En och en halv timme kanske.

Svett som rinner.

pv räfsar, jag klipper.

Sen kör vi ner till havet och en av oss tar ett dopp.

Svalt vatten mot pannan.

M a g i s k t.

Den här krabaten ...

... mötte jag i tvättstugan.

Det blev till att hämta sop och sopskyffel och försöka få upp den på skyffeln, vilket inte var det enklaste, för herr Spindel visade sig vara oerhört lätt på foten.

Och rask.

Till sist fick jag fatt i honom.

Föste honom upp på skyffeln, såg noga till så han inte skulle trilla av och hamna på mina fötter .., och till sist tippade jag honom i rabatten.

Och jag kan lova er att det var en s t o r spindel.

(Någon som vet vad det är för sort ...? Eller art?)

Nån slags magisk förmåga ...


På lördagförmiddag säger äldsta dottern att det blir middag vid halvfem.

"Vad blir det för nånting ...?" undrar jag.

Kanske nåt med kyckling ..? svarar dottern svävande.

Först ska hon iväg och titta på två fotbollsmatcher; det är Emil som ska spela.

"Men vi är ju många .., hur ska du hinna med allt ..?" frågar jag igen.

"Det är lugnt .., ingen fara!" svarar hon.

Vid halv-sextiden på kvällen, när jag har återvänt från vernissagebesöket på Söder, är middagen i full gång.

Vi är sjutton personer allt som allt, sju barn och tio vuxna.

Maten är delikat: ugnsstekta och fyllda kycklingfiléer, därtill pasta och en alldeles ljuvlig sallad!

Och efterrätt med vispad grädde.

"Men hur hann du med allt ..?" frågar jag häpet.

Jag, som vill ha kontroll ..., och blir orolig att missa nånting om där är tio matgäster runt matbordet!

Skulle vi vara sjutton, hade jag garanterat börjat planera dagen innan!

Eller två dagar innan.

Minst.

Och kanske hade jag drabbats av migrän också och stått på knä och kräkts i badrummet timmarna innan maten skulle serveras.

Men hon, den äldsta, hinner a l l t i d.

Det måste vara en slags magisk förmåga, jo, så är det.

Någon fler som har fått den?

Gåvan?

Och detta bjöds vi på.

Gammalt och nytt ...

På väg till Emils fotbollsmatch passerar vi villaområden i Bollstanäs.

Överallt tycks hus växa upp likt svampar ur jorden!

Det är rena huller-om-buller-stilen .., där är hus som påminner om fågelholkar (pyttesmå fönster, inget för mig ...) och där är hus med pelare och se där .., där är ett alldeles vanligt litet hus!

Och Volvon parkerad utanför.


Stackars brevlådorna.
Så ensamt att stå där.
Tur att dom är två.

På andra sidan gatan råder byggboom.

Och jag ser minst ett hus med liggande panel.
(Inte dessa.)

Fortfarande tycker jag att det är ursnyggt.

Åskådliggörande....


Till pensionatsvärden: drack du O´boy igårkväll ...?

Och kalasade på en Plopp i närheten av Jönköping?

Ååå, detta är hur intressant som helst!

Och hemskt.