Varje kväll leker vi doktor ...


Ja, vi kollar blodtrycket på varandra.

Mitt tidigare höga tryck, gick i Ystad ner med medicin.

Här ute på landet, nära havet, har det blivit allt lägre .,. en kväll visade mätaren på 110/67.

Det är väl glädjen med sigge som blir till medicin?

Så när min medicin tar slut, ringer jag vårdcentralen och frågar om jag kan få testa att vara utan piller under en tvåveckorsperiod eller en månad, om jag lovar att kolla trycket en gång per dag och noga skriva upp resultatet?

Stiger det, så får jag naturligtvis höra av mig och börja om igen.

Jodå, det går bra, men det är på mitt eget ansvar, säger sköterskan.

Igårkväll 128 / 83

Ikväll  125 / 75

Detta är tredje dagen utan medicin.

Spännande är det.

Såja ...

... då har jag lagt bok nummer två åt sidan.

Och nej, jag håller inte alls med resencenten; jag tycker visserligen att den tidvis är lysande, men ibland rent av tråkig.

Och helt ärligt tycker jag också att det blir lite väl mycket självskryt, även om det lindas in på nåt vis.

En femma (av 10) får den. 

Och så ett ....

.... höstigt eftermiddagsfönster och minns jag rätt, så kommer det från Värmland.

Från Turtlan.

Det är klart att jag inte bara läser böcker, nu, när jag tillhör Utanförskapet.

Jag diskar och bakar och dammsuger alla golven på nedrevåningen, jag slänger tvätt i maskinen, hämtar in posten och hänger ut tvätten, jag pratar med Emma som är sjuk och hemma från skolan och jag tittar in på platsbanken och noterar att det idag finns trehundratjugonio lediga arbeten i landet Halland (allt från radiofysiker vid Ringhals kärnkraftverk, till processtekniker, analysledare, affärsman, entreprenör, thai-kock, pizzabagare - erfarenhet krävs - , lärare, sjuksköterskor, psykologer och läkare), men mellan allt detta så läser jag.

Som en stor nåd är det.

Och ingen skriver som Torgny Lindgren.

På sidan 56 berättar han om sin moster, Hildur, hon som emigrerade till Amerika och plötsligt bara försvann.

Breven till Tanacross kom oöppnade tillbaka till avsändaren, skriver han.

"Men moster Hildur förblev länge försvunnen.
Död var hon inte, bara försvunnen.
Ack, vilka öden uppfann vi inte åt henne!
Hon hade blivit bortrövad av vilda indianstammar, gangstrarna i Nordamerika höll henne fången och skulle hava en lösensumma, hon hade insjuknat i gula febern, hon sökte ännu guldet .....

Men plötsligt kom ett brev från henne, avstämplat i Vancouver.
Hon ville hava receptet på långfilet."

Punkt.

Utdrag från "Minnen" av Torgny Lindgren.

"Han gjorde golv i köket, byggde till kammaren och salen, timrade bakstugan och tre andra uthus, murade fyra murstockar och spisar, snickrade nya möbler till hela huset, (den stora drickesådrade chiffonjén står nu i mitt arbetsrum),byggde två båtar till Långträsket som blåsvart och fiskrikt bredde ut sig nedanför köksfönstret, han begravde fyra av sina barn och sin första hustru i kistor av stortallar som han sågat och länge torkat just för det ändamålet, han köpte fioler åt de tre sönerna, likaledes köpte han gitarrer åt döttrarna, han grävde sjutton kilometer diken och nyodlade tolv tunnland hårdlandet, han utförde oräkneliga bouppteckningar, med min mor vid handen stod han vid stranden av Björknäsviken och hörde kyrkklockorna förkunna att världskriget börjat, han grävde stordiket ner mot Storviktjärn, där ännu hjortronen mognar före alla andra hjortron i Norsjö socken, han gifte sig med systern till den första hustrun, hon som dog i kräftan, då behövde han inte leta främmande kvinnor.
Och han gjorde mycket som jag har glömt, ja som hela världen har glömt."


Bild:
Lagården i Kalvträsk, den som en gång tillhörde min farmor och farfar.
Från Kalvträsk är det inte många mil till Norsjö och Raggsjö.
Kanske är det därför som Torgny Lindgrens sätt att skrivprata, går rakt in i mitt hjärta?
I fjolsomras var första gången i mitt liv som jag gick runt lagården .., ja, jag klev bland brännässlorna och smygtittade in genom spruckna rutor.
Tänkte .., att här sprang pappa och farbror Gösta som småpojkar .., här lekte faster Alice och Ann-Marie och här byggde farbror Erland den där bössan som var fullkomligt livsfarlig.
Och en väldigt ung pappa såg stövaren jaga ekorrar, glömde alldeles bort att ta hem korna och fick stryk av han som var min farfar. 
Allt det tänkte jag på.