Visar inlägg som sorterats efter relevans för sökningen emma. Sortera efter datum Visa alla inlägg
Visar inlägg som sorterats efter relevans för sökningen emma. Sortera efter datum Visa alla inlägg
torsdag 13 maj 2010
Om att leva i nuet. Ja, ja.
Kefalonia.
Det är inte mycket här i livet som har berett mig sådan glädje, som att resa tillsammans med Emma och Emil.
En anledning är förstås att dom alls har kunnat t ä n k a sig att vara tillsammans bara med mormor.
Några vandrarhemsnätter de första åren då min ekonomi var skral .., och så småningom ..., resor till Kreta, Samos och Kefalonia .., först med Emma, sedan Emil och så Emma igen.
Samos. Fika på balkongen. Emil och hans mormor.
Den här sommaren blir det ingen resa, i alla fall inte med mormor, nu är det annat på gång, tillsammans med mamma och pappa.
Men nästa ....
Och alldeles nyss hörde Emma av sig via Facebook och meddelade att nu, nu hade hon bestämt var hon gärna vill åka, då sommaren 2011.
Då blir det annorlunda, nu ska hon spara ihop till sin del alldeles själv.
Vad hon önskade?
Jo, sommaren 2011, om allt är som det ska, då vill Emma Elisabet återigen resa till Grekland med sin mormor, och hon som är mormor, hon blir så lycklig över ynnesten att en trettonårig tös alls kan t ä n k a sig att resa med en snart 60-årig mormor .., så det är inte långt ifrån att mungiporna (mina, alltså ...) möts i nacken!
Sååå roligt ska det bli!
(PV? Ja, men han ska säkert ut och segla och då passar det ju som bäst att jag susar iväg med Emma och man behöver inte göra allting i livet tillsammans. Han ringde precis och jag berättade för honom om äventyret med Emma. "Och jag får inte följa med?" sade han. "Nä, det här är bara för Emma och hennes mormor", svarade jag. Ja, det är hårda bud i Mellerud.)
Ps. Det är det bästa med PV, att man kan vara sig själv. Att han inte surar över att jag verkligen VILL åka med Emma, att jag inte alltid vill vara i bara tvåsamhet. Ds.
onsdag 15 februari 2012
Om att leva i nuet ...
Att längta är min bästa gren.
Bilden ovanför visar hur jag kryssade i varje dag fram till semestern med Emma.
Men det började sommaren 2003, min första som ensamseglare.
Båttur till ön Grinda i Stockholms skärgård - Emma, Emil och jag själv -.
Vi bodde i hyrd liten stuga och Emma fick ha hand om nyckeln och sprang ideligen fram och åter och låste och låste-upp dörren.
Mer behövs inte ibland.
Sommaren därpå ny tur till samma ö.
Nu bodde vi i en länga.
Roligast av allt var att se gårdskarlen rensa avloppsrör.
Och så förstås att kolla in när dasstunnorna tömdes!
Nej, just det .., allt som fastnar i minnet behöver inte vara storslaget.
Tredje sommaren bodde vi på vandrarhem i Stockholms stad .., på båten Gustaf av Klint.
Emil höll koll så att inte "peraterna" skulle komma ombord på båten.
Oj, så spännande!
Sommaren 2006.
Nu har jag fått bättre ekonomi .., den här sommaren har vi bott först på vandrarhem i Helsingborg, tagit tåget över till Helsingör och därefter besökt Bakkens Tivoli.
Någon månad senare åker Emma och jag själv till Kreta.
Bara vi två.
En vecka är vi tillsammans och vi är med på sardellfestivalen och går vilse i stan .., ser en hund som bor på ett tak och nästan jämt badar vi.
Sommaren 2007.
Nu är det Emils tur att följa mormor .. vi tar flyget till Samos, men först en övernattning i syndiga kvarter i Köpenhamn.
Kent från Småland gör oss sällskap.
Och Emil ringer med ojämna mellanrum hem och får höra hur det har gått för AIK.
Sånt är viktigt.
Vi hyr moppe och åker runt ön ..., dyker .., vurpar med moppen .., badar i små vikar.
Det är som paradiset.
Men det är väldigt viktigt att ringa hem och prata med pappa.
Dagen när vi ska återvända till Sverige, säger Emil att han vet precis vad han ska göra, ja, det första av allt, när vi är i Stockholm.
"Då ska jag krama mamma!" säger han mjukt leende.
Och vi hinner knappt uppför trapporna på Centralen förrän han upptäcker vem som står där och han k a s t a r sig i famnen på den där älsklingsmamman!
Sommaren 2008.
Då åker Emma och jag själv till grekiska ön Kefalonia.
Två veckor .., hur ska det gå?
Jotack, det går hur bra som helst!
Vi hyr moppe och susar runt ön .., åker på fyra båtturer - heldagsturer - .., prövar nya maträtter .., ja, det är bara så helt underbart!
Emma vågar hoppa från taket på båten och efter stor tvekan hoppar även hennes mormor.
Och varje kväll simmar jag en kvart rakt ut i havet och Emma hänger med och mitt i allt simmandet frågar hon sin mormor hur det gick till när världen skapades?
Och vi blir bekanta med min kollega "Anna".
Frukost och lunch fixar vi själva.
Toast, grekisk sallad, youghurt med flytande honung.
På en båttur träffar vi Maria Young som är från Norrbotten men visar sig bo i Sheffield, och hennes man Don (står leende till höger på bilden) är också med.
Vi äter lunch tillsammans och jag fångar hennes vänstra hand på bild.
På kvällarna, innan vi går ut och äter, spelar vi plump.
Hon som är mormor vinner tretton gånger på raken.
Och nä, hon är inte den som lägger sig frivilligt ...
"Emma funderar över given", står som rubrik på bilden.
Flera månader senare får jag ett sms.
Och mormorshjärtat blir varmt.
Och ikväll när pv kom hem, hade han skrivit ut biljetterna inför nästa äventyr, det i september då Emma och jag ska flyga till London och vara tillsammans i fyra hela dagar.
Vilken lycka!
Och nej, man kan tycka att detta sannerligen inte är att leva i nuet, men man kan leva i flera dimensioner .., i det som har varit (och hur ofta tänker jag inte på dom där resorna!!), på det som är .., och det som ska komma.
Skulle det där sista inte bli av .., man kan ju drabbas av vad som helst, så har jag i alla fall haft förväntansglädjen inom mig m å n a d e r i förväg!
Det var väl dit jag ville komma.
Egentligen.
fredag 7 januari 2011
För fyra år sedan ...
På flyget .... vi är på väg till Kreta.
Det här är Emma Elisabet Böhlander.
Nio år.
Vädur.
Storasyster.
Etthundrafyrtiosex centimeter lång.
Emma, hon är nästan min allra bästa vän.
Hur ska jag beskriva henne?
Hon är alldeles otroligt snäll och omtänksam .., hon är mjuk och känslig, men har har ett himla humör och kan bli alldeles rosenrasande.
(E: men det där sista stämmer verkligen inte längre ...).
Och hon är en riktig tävlingsmänniska.
För några år sedan.
Då var hon brudnäbb när moster Anna och morbror Micke gifte sig.
"Vad är det bästa du vet?" frågar jag.
Inte ens en sekund tvekar den unga damen.
"Det bästa? Det är att spela fotboll och innebandy!" säger hon genast.
Och så tycker hon om att sjunga och uppträda.
På stranden i Grekland, år 2006.
"Mormor .., säg tre namn på farbröder ...!"
"Mormor .., tre städer ...!"
"Och tre olika bilmärken ..".
Sen får jag veta att jag ska gifta med mig en man som heter Nisse som bor i Oslo och kör BMW.
Tänka sig, att jag ska flytta till Norge!
När Emma blir stor vill hon bli fotbollsproffs eller i alla fall spela i ett allsvenskt lag.
Fredrik Ljungberg är stor idol.
Och Beckham, förstås.
"Har du nån annan idol?" frågar jag.
"Jaaa, Marcus .. han som vann Idol ...", svarar hon.
Alla Hjärtans Dag i fjol.
På framsidan står det "Mitt hjärta ..." och när jag öppnar läser jag resten .. "tillhör dig".
Ni kan ju tänka er hur mormors syn plötsligt förändras .., ja, hur suddigt det blir.
"Nej, men ungar, nu får ni skärpa er ..!
Säg sju ... sjuuuu!" säger jag, men inte att dom kan säga sju på västerbottniska!
Här övas det friskt.
Och gapskrattas.
"Vad vill du arbeta med när du blir stor?" frågar jag.
Det vet hon.
För några år sedan var drömmen att jobba på Mc Donald´s, men det är det inte längre.
"Kanske på Lindex eller KappAhl ...?" säger hon nu.
Och så vill hon gärna bo i ett hus och ha en labrador.
Om hon är rädd för hästar?
"Nää, det är jag inte, jag brukar ju vara hos Taurus, moster Annas häst!" säger hon .
På flygplatsen .., Emma på väg till Skåne.
Alldeles på egen hand flyger hon till Sturup och några dagar senare blir det ny flygtur, då till Kreta med mormor som är jag.
Emmas bästa kompisar heter Sabina, Felicia, Cassandra och Fanny.
"Vad leker ni mest?" frågar jag.
"Tjaaaa, om vi är ute leker vi Burken eller tjyv och polis .., och är vi hemma .., ja, då sjunger vi och uppträder och leker Idol", säger hon.
Med nyborstat hår ... ja, mormor fick agera frisörska.
Och så har hon träffat sångerskan Agnes.
Hur spännande var nu inte det på en skala ...?
Fyra somrar på raken har Emma, hennes lillebror och jag själv tillbringat en natt på vandrarhem.
Två i Stockholms skärgård, en ombord på en båt nära Slussen och i fjol på vandrarhemmet Thalassa i Helsingborg.
Det var då vi tog färjan till Helsingör, därefter tåg till Bakken norr om Köpenhamn, där det finns en stor jättepark och så tivolit som är hur roligt som helst och verkligen rekomenderas!
Där var där vi åkte berg och dalbana.
Emma satt längst fram och hennes lillebror och mormor bakom.
"Vad minns du mest av semestern i Grekland ..?" frågar jag.
Hon tänker en liten stund.
"Jaaa, jag kommer ihåg att jag var så rädd för bläckfiskar .., ja, jag vågade ju nästan inte bada hela första dagen ....., och så kommer jag ihåg den där goda glassen som jag köpte flera gånger varje dag ..., och när vi gick vilse mormor ..!" säger hon.
Sen tackar jag vänligast för intervjun och säger att jag måste skynda mig till jobbet.
Emma, hon har sportlov och tänker bara gotta sig.
måndag 29 mars 2010
Världens bästa Emma fyller 13 år ...
Och längst inne i mormorshjärtat har Emma Elisabet ett eget litet rum.
Det har hennes lillebror också, så ingen tror nåt annat.
Tänk, så mycket glädje den här tösen givit sin mormor!
På bilden här ovanför är vi i Grekland, på ön Kefalonia.
Två veckor tillsammans och bara en masssa ljuvlig glädje!
Vi hyr moppe och kör uppe i svindelhöga bergen och vi äter vinkokta musslor med pasta och sista veckan fixar Emma luncherna och bjuder mormor på grekisk sallad och toast.
Och här, Allsång på Skansen - Emma och mormor -, några år tidigare.
Jag satt där och höll plats från tio på morgonen och fyra timmar senare anslöt Emma.
När klockan var halv tio på kvällen, gick vi hand i hand över Djurgårdsbron och på Strandvägen kom Emmas mamma och hämtade oss.
Kefalonia igen och kassörskan Anna i lilla kvartersbutiken.
Och Kreta, augusti 2006.
Förhållandet med helsingborgaren hade kapsejsat och Emma fick ta hans plats.
Vi bodde i Chania och gick vilse första dagen och vi bevittnade ett grekiskt bröllop och Emma höll i en stor orm.
I badrummet jämförde vi våra fötter.
Mormors med låtsasmålade tånaglar och Emmas till höger.
Och idag blir den här tösen tretton år och jag älskar henne så mycket så det gör ont i magen!
Grattis, grattis Emma!
söndag 9 september 2012
Sista dagen i London ...
Vi har njutit av hotellfrukost med toast och marmelad, scrambled eggs, yoghurt i ett par varianter .., korvar, stekta tomater, svamp ..., juicer .., grot for den som vill ha det .., frukter .., ja, det var hur mycket som helst!
Forra gangen i London tog vi frukost pa Giraffe inte langt harifran, igar pa ett frukoststalle i narheten, men detta var mycket, mycket battre - billigare och mer overskadligt -!
Blev det mycket promenerande i fredags, var det noll och intet mot for igar!!
Forst marknad pa Portobello Road dar jag hittade tva vinster till uppmuntringslotteriet - heja -!
Dar traffade vi ocksa den rara Mrs Bernadine, 83 ar, som jag fick ta kort pa och gissa, om Emma skams nar hennes mormor pratar med helt okanda manniskor och fragar om hon far ta ett kort av samma manniska och som om det inte vore tillrackligt .., fragar vad dom har arbetat med eller var dom bor!!!
Det ar sana ganger Emma gar fem meter framfor sin mormor ,-)
Vi gick i princip hela dagen .., Emma handlade aterigen och jag slog mig ner vid fontanen pa Picadilly Circus och pratade lange med en tyska i min alder som var precis lika trott .., det var helvetiskt varmt och kandes som om en miljon ungdomar som alla pratade hoooogt stod intill .., men kul anda.
Sa akte vi en bussrundtur som tog ett par timmar; vi satt precis bakom guiden som var en trevlig prick .., otroligt underhallande och saaa mycket som vi fick se!
Stralande sol precis hela tiden .., vem hade tankt pa att ta med sig solskyddsmedel till london i september ,-)
En kvinna fran Tenessee i USA (Helen) satt intill guiden, dar var tva blonda norskor och en hel dros med amerikaner och italienare .., och vi looooog at guidens brittiska humor .., nar manniskor klev ombord pa ovre dack dar vi satt och struntade i att halsa pa honom och sag sa dar lagom puttriga ut, ja, da kom alltid en kommentar fran honom ..... ja, som vi looog.
Efterat tog vi en laaaang promenad genom Hyde Park (overallt satt manniskor pa filtar och hade picnik!) och vid Albert Hall dar det da var avslutning pa sommarens promenadkonserter, dar strommade manniskor till. Aaaa, sa garna jag hade varit dar!
Aven i Hyde Park fanns mojlighet att vara med och se detta pa storbildskarm, hade man inte biljett kunde man sitta nara, nara och anda vara med .., men nu hade jag ju kopt biljetter till Stomp, sa ....
Vi at indisk mat till lunch - i alla fall jag - och Emma sushi.
Klockan 20.00 var det dags for STOMP och vilken upplevelse!!!
Innan dess gick vi pa en narbelagen pub och tog en cola och ja, nu slog mormor till och bestallde en G&T och det var gott, ska jag saga.
Sen Stomp: sex man och tva kvinnor som anvande sig av sopkvastar, lock, diskhoar, gummidack .., ja, allt .., for att fa fram takt och det var nat sa vansinnigt roligt!
Dessutom skulle dom lara oss i publiken att klappa handerna i takt och jag tankte pa mitt ex som en gang sa att jag inte ens kunde klappa i takt nar det var hockeymatch ....,-)
Himla kul var detta!!
Tunnelbana hem igen (funkar hur bra som helst, vi skuttar mellan tunnelbana och buss, det senare tar saklart langre tid, men man ser mera ...) och Emma sager att hon ska flytta till London.
Bara sa jag vet.
Igar nar hon - for andra gangen - ville ga till en sarskild sorts butik, fick hon ga sjalv, det var da jag satt vid fontanen ..., och hon hittar battre an sin mormor .., kryssar vant fram i tunnelbanan och vet pa pricken vilket tag vi ska ta!
Efter vad som kandes som en evighet kom ett sms: "kommer snart, puss!"
Idag blir det ..., ja, vad blir det?
Emma har ingen lust alls med nagot museum, jag kanske aker sjalv ..., vi har ju sa olika tycke och smak om sant har ..., kanske en rundtur pa Themsen ..., solstol i Hyde Park .., glass .., och sa aker vi harifran vid femtiden till Victoria Station och tar snabbtaget till Gatwick - flygplatsen -.
Hemma igen i landet Halland i morgon, om allt har gatt bra.
Ajoken, sa froken och jag hoppas Cruella och Bonita blev nojda, ja, som klagade pa min bokstavering nar det galler det pricklosa alfabetet ,-)
Sant har jag minsann inga problem med sjalv ,-)
Lite senare: mossfolk undrade var vi bor .., jo, pa Copthorne Tara hotell i South Kensington.
Att jag valde det hotellet, det berodde pa att har bodde jag senast och skulle pa sa satt ha latt att hitta, nar jag dessutom har Emma med mig.
Det ar ett bra hotell, men jag skulle INTE valja det igen, man maste namligen byta tag nar man kommer fran city .., man aker till South Kensington och far ta ett annat till High Street Kensington som ar var narmaste tunnelbana.
Det finns billigare hotell och sakerligen lika bra med finurligare forbindelser.
Fast nu borjade vi ju ta buss igar .., och da kanske det ar annorlunda?
Har ar oerhort lugnt, det ar en klar fordel.
Vi har njutit av hotellfrukost med toast och marmelad, scrambled eggs, yoghurt i ett par varianter .., korvar, stekta tomater, svamp ..., juicer .., grot for den som vill ha det .., frukter .., ja, det var hur mycket som helst!
Forra gangen i London tog vi frukost pa Giraffe inte langt harifran, igar pa ett frukoststalle i narheten, men detta var mycket, mycket battre - billigare och mer overskadligt -!
Blev det mycket promenerande i fredags, var det noll och intet mot for igar!!
Forst marknad pa Portobello Road dar jag hittade tva vinster till uppmuntringslotteriet - heja -!
Dar traffade vi ocksa den rara Mrs Bernadine, 83 ar, som jag fick ta kort pa och gissa, om Emma skams nar hennes mormor pratar med helt okanda manniskor och fragar om hon far ta ett kort av samma manniska och som om det inte vore tillrackligt .., fragar vad dom har arbetat med eller var dom bor!!!
Det ar sana ganger Emma gar fem meter framfor sin mormor ,-)
Vi gick i princip hela dagen .., Emma handlade aterigen och jag slog mig ner vid fontanen pa Picadilly Circus och pratade lange med en tyska i min alder som var precis lika trott .., det var helvetiskt varmt och kandes som om en miljon ungdomar som alla pratade hoooogt stod intill .., men kul anda.
Sa akte vi en bussrundtur som tog ett par timmar; vi satt precis bakom guiden som var en trevlig prick .., otroligt underhallande och saaa mycket som vi fick se!
Stralande sol precis hela tiden .., vem hade tankt pa att ta med sig solskyddsmedel till london i september ,-)
En kvinna fran Tenessee i USA (Helen) satt intill guiden, dar var tva blonda norskor och en hel dros med amerikaner och italienare .., och vi looooog at guidens brittiska humor .., nar manniskor klev ombord pa ovre dack dar vi satt och struntade i att halsa pa honom och sag sa dar lagom puttriga ut, ja, da kom alltid en kommentar fran honom ..... ja, som vi looog.
Efterat tog vi en laaaang promenad genom Hyde Park (overallt satt manniskor pa filtar och hade picnik!) och vid Albert Hall dar det da var avslutning pa sommarens promenadkonserter, dar strommade manniskor till. Aaaa, sa garna jag hade varit dar!
Aven i Hyde Park fanns mojlighet att vara med och se detta pa storbildskarm, hade man inte biljett kunde man sitta nara, nara och anda vara med .., men nu hade jag ju kopt biljetter till Stomp, sa ....
Vi at indisk mat till lunch - i alla fall jag - och Emma sushi.
Klockan 20.00 var det dags for STOMP och vilken upplevelse!!!
Innan dess gick vi pa en narbelagen pub och tog en cola och ja, nu slog mormor till och bestallde en G&T och det var gott, ska jag saga.
Sen Stomp: sex man och tva kvinnor som anvande sig av sopkvastar, lock, diskhoar, gummidack .., ja, allt .., for att fa fram takt och det var nat sa vansinnigt roligt!
Dessutom skulle dom lara oss i publiken att klappa handerna i takt och jag tankte pa mitt ex som en gang sa att jag inte ens kunde klappa i takt nar det var hockeymatch ....,-)
Himla kul var detta!!
Tunnelbana hem igen (funkar hur bra som helst, vi skuttar mellan tunnelbana och buss, det senare tar saklart langre tid, men man ser mera ...) och Emma sager att hon ska flytta till London.
Bara sa jag vet.
Igar nar hon - for andra gangen - ville ga till en sarskild sorts butik, fick hon ga sjalv, det var da jag satt vid fontanen ..., och hon hittar battre an sin mormor .., kryssar vant fram i tunnelbanan och vet pa pricken vilket tag vi ska ta!
Efter vad som kandes som en evighet kom ett sms: "kommer snart, puss!"
Idag blir det ..., ja, vad blir det?
Emma har ingen lust alls med nagot museum, jag kanske aker sjalv ..., vi har ju sa olika tycke och smak om sant har ..., kanske en rundtur pa Themsen ..., solstol i Hyde Park .., glass .., och sa aker vi harifran vid femtiden till Victoria Station och tar snabbtaget till Gatwick - flygplatsen -.
Hemma igen i landet Halland i morgon, om allt har gatt bra.
Ajoken, sa froken och jag hoppas Cruella och Bonita blev nojda, ja, som klagade pa min bokstavering nar det galler det pricklosa alfabetet ,-)
Sant har jag minsann inga problem med sjalv ,-)
Lite senare: mossfolk undrade var vi bor .., jo, pa Copthorne Tara hotell i South Kensington.
Att jag valde det hotellet, det berodde pa att har bodde jag senast och skulle pa sa satt ha latt att hitta, nar jag dessutom har Emma med mig.
Det ar ett bra hotell, men jag skulle INTE valja det igen, man maste namligen byta tag nar man kommer fran city .., man aker till South Kensington och far ta ett annat till High Street Kensington som ar var narmaste tunnelbana.
Det finns billigare hotell och sakerligen lika bra med finurligare forbindelser.
Fast nu borjade vi ju ta buss igar .., och da kanske det ar annorlunda?
Har ar oerhort lugnt, det ar en klar fordel.
måndag 19 april 2010
Sommarbilder ..
Detta är min första eller andra sommar som ensamseglare på livets stora hav.
Någon utlandsresa har jag inte råd med, men jag bokar en liten stuga på ön Grinda i Stockholms skärgård och så åker vi båt ut, Emil, Emma och jag själv.
En enda övernattning blir det.
Vad gör vi?
Jo, vi promenerar genom fårhagen och Emil får "fårskiiit på skorna!" och tycker att det är "jete-eklit".., vi handlar superdyr glass i lilla affären .., och vi sitter på bryggan inte långt från stugan och där upptäcker Emma en livs levande orm.
Dessutom ser vi Fru Skäggdopping simma i vassen med sina småttingar.
"Vilken cool Fyr juling ....", skriver Emma.
Nästa år likadant.
Vi åker med samma båt och Emil, han tycker att ingenting är så roligt som att titta på när den tålmodige förvaltaren tömmer dasstunnorna .., ja, det skulle i så fall vara när den vänlige mannen i timmar kämpar med ett igenproppat avloppsrör.
Flera av vandrarhemsbarnen står i ring och tittar på.
Och en fyrhjuling har han ju också!
Och jag tänker att det är just så det är med tillvaron och småttingar, att det man tror att barn ska tycka är så fantastiskt (att åka båt ute på havet, t.ex. ..), det är ingenting, men att kolla när nån tömmer fyra dasstunnor, det är höjden av lycka det!
Emma har fått ansvaret för stugnyckeln och springer ideligen och låser upp och låser och låser upp och låser den lilla dörren.
"Emil titar om peraterna komer när vi äter frokos", skriver Emma.
Sommaren 2005 blir det också vandrarhemsövernattning, nu på båten Gustaf af Klint nere vid Stockholms ström.
När vi sitter och fikar, upptäcker jag en vikingabåt som kommer seglande in mot kaj och jag visar Emil och säger att nu är det nog pirater på ingång och han vågar knappt sova.
Vår hytt har ett litet runt fönster ut mot vattnet och sängarna är väggfasta.
Allra längst in mot väggen kryper Emil, ja, det gäller att gömma sig ifall "peraterna" skulle komma.
Det är Emma som har skrivit bildtexterna.
(Och sommaren 2006, då övernattar vi här .., och dagen därpå tar vi tåget till Bakkens Tivoli på Själland i Danmark. Å, så mycket roligt vi har haft! tänker jag när jag går tillbaka i minnets arkiv.)
söndag 19 april 2009
Ännu en insikt ...
Anders, Maria, Anna och Emma.
Moster Anna är nog en stor förebild för Emma.
Tänk, att ha en moster som tar med sig systerdottern på shoppingrunda .., det var födelsedagspresenten som Emma fick!
Ibland får Emma följa sin moster till stallet och pyssla med Taurus ..., och ibland sover Emma & Emil över hos moster och morbror.
Då ligger dom alla på en madrass på golvet.
Det var efter skilsmässan .., när trettiofyra års förhållande föll i små bitar, som Anna sa att .., det hade i alla fall det med sig, att syskonen kom varandra nära.
Det blev annorlunda.
Dom blev liksom kärnan.
Det blev viktigare att hålla ihop.
Och ikväll kommer ett mail till min inkorg och jag läser ...
"Syskonskaran och finaste Emma på fotboll (såg Mickes KB spela seriepremiär). Supermysigt! Varm choklad, mackor, kex, filt, grisöra till Nelsan - allt var i sin ordning."
söndag 12 juni 2016
Och så blev det examen ....
Jo, minsann .., det blev en skräckblandad morgon när Emma drog på sig examensklänningen (inköpt på nätet) och så visade det sig att dragkedjan pajade - ja, det var helt enkelt dåligt sytt - och paniken var inte n ä r a, den var där! Så väcktes Karin (fru till mina barns pappa) som är sykunnig och tillsammans med en god vän som var där - Anna - fixades det hela och Emma blev så lycklig så hon nästan började gråta! Vilken lycka!
Och så åkte vi till gymnasieskolan där Emma gått - det var i Sollentuna, Rudbeckska kanske det heter ...? - och där stod ett live-band och spelade och det var så himla bra! Här är familjen samlad efteråt och Emma var den som först av alla kom ut genom dörren, men det missade hennes mormor som inte såg nånting av själva utspringet! Helt fel ställe stod jag på.
Men hon som är mormor såg ju annat.
Många fötter och trötta ben.
En ung man med snyggaste skorna!
Femton år kanske?
Eller lite äldre?
Och intill mig stod en rar lillkille och väntade på sin storasyster Ebba som också snart skulle springa ut ....
Efteråt blev det stort partaj hemma i Väsby.
Maria och Peter hade fixat allt och det var så himla fint ute på altanen och regnet kom förstås - det var som på midsommarafton - och Emmas morfar agerade grillmästare .., där fanns sallader och annat gott och Emmas farmor hade gjort världens godaste tårtor ..., jag drabbades av våldsam yrsel och fick hjälp att ta mig till sängen .., låg ett par timmar och kom sedan igen, om än försiktigt.
Dans i vardagsrummet och tårtbakerskan som är sjuttio år, dansade mest av alla och jag har allvarliga planer på att anmäla henne till Let´s dance, jag är övertygad om att hon skulle få folkets röster!
Och det fanns fler som dansade ...
Jag stod kvar en stund på skolgården och filmade (förlåt att det är så dålig skärpa) och loooog åt andra mor, - eller farmödrar som också dansade!
Livet kändes så bra, så bra.
Och nu har Emma och några av hennes kompisar tagit flyget (ära vare Norwegian som inte strejkar) till Nice, där dom ska sälja öl på Camp Sweden eller om det heter "Fan Zone" kanske?
Måtte allt gå bra!
Jo, minsann .., det blev en skräckblandad morgon när Emma drog på sig examensklänningen (inköpt på nätet) och så visade det sig att dragkedjan pajade - ja, det var helt enkelt dåligt sytt - och paniken var inte n ä r a, den var där! Så väcktes Karin (fru till mina barns pappa) som är sykunnig och tillsammans med en god vän som var där - Anna - fixades det hela och Emma blev så lycklig så hon nästan började gråta! Vilken lycka!
Och så åkte vi till gymnasieskolan där Emma gått - det var i Sollentuna, Rudbeckska kanske det heter ...? - och där stod ett live-band och spelade och det var så himla bra! Här är familjen samlad efteråt och Emma var den som först av alla kom ut genom dörren, men det missade hennes mormor som inte såg nånting av själva utspringet! Helt fel ställe stod jag på.
Men hon som är mormor såg ju annat.
Många fötter och trötta ben.
En ung man med snyggaste skorna!
Femton år kanske?
Eller lite äldre?
Och intill mig stod en rar lillkille och väntade på sin storasyster Ebba som också snart skulle springa ut ....
Efteråt blev det stort partaj hemma i Väsby.
Maria och Peter hade fixat allt och det var så himla fint ute på altanen och regnet kom förstås - det var som på midsommarafton - och Emmas morfar agerade grillmästare .., där fanns sallader och annat gott och Emmas farmor hade gjort världens godaste tårtor ..., jag drabbades av våldsam yrsel och fick hjälp att ta mig till sängen .., låg ett par timmar och kom sedan igen, om än försiktigt.
Dans i vardagsrummet och tårtbakerskan som är sjuttio år, dansade mest av alla och jag har allvarliga planer på att anmäla henne till Let´s dance, jag är övertygad om att hon skulle få folkets röster!
Och det fanns fler som dansade ...
Jag stod kvar en stund på skolgården och filmade (förlåt att det är så dålig skärpa) och loooog åt andra mor, - eller farmödrar som också dansade!
Livet kändes så bra, så bra.
Och nu har Emma och några av hennes kompisar tagit flyget (ära vare Norwegian som inte strejkar) till Nice, där dom ska sälja öl på Camp Sweden eller om det heter "Fan Zone" kanske?
Måtte allt gå bra!
fredag 10 april 2020
Långfredag, dagens fönster och lite annat ....
Av alla årets högtider tycker jag allra bäst om den här.
Om påsken.
Då går vi mot vår och det är redan så oändligt mycket ljusare ute och äntligen dyker små blommor upp i rabatten och nu syns vitsippor nästan överallt!
Och så älskar jag påskliljor av alla de slag!
Alla firar vi påsk på olika sätt i dessa coronatider.
Äldsta dottern arbetar sina långa pass på intensiven .., sonen i Malmö är pappaledig och ute på Färingsö, där har Emma övernattat hos moster AP.
Glädjen tycks ömsesidig!
Egentligen känns dom mer som syskon (med bästa syskonrelationen) än som moster och syskonbarn.
(Det skiljer tjugoett år mellan dem).
Så här skriver hon som är moster på chatten:"Ja, det är underbart! Vi har så roligt ihop! Och vi är sååå lika. Lika till sättet alltså; går all in på det vi gillar! Gillar exakt samma typ av träning också."
Nånting som verkligen fick mig att smajla, det var en liten film som AP lagt ut på familjechatten.
Vid frukostbordet (förmodar jag) blir det nån slags frågesport och Emma frågar sin moster vad siffran fem heter på finska? Nej, det visste inte hennes moster och blev sååå förvånad över att Emma visste svaret!
Va? Hur gick det till?
Då smajlar Emma och säger ..."Jo, för det har mormor lärt mig!"
Det måste ha varit för många, många år sedan .., men tänka sig att det har fastnat!
yksi | ett
kaksi | två
kolme | tre
neljä | fyra
viisi | fem
kuusi | sex
seitsemän | sju
kahdeksan | åtta
yhdeksän | nio
kymmenen | tio
S o m jag log.
Vilka eftermälen man kan få efter sin hädangång.
Jag tänker på kunden som vi mötte på Skepparstugan i Steninge ., en äldre herre som kom fram till vårt bord och sa att nu ville han berätta en sak som var så bra om mig och jag kände riktigt hur lycklig jag blev .., ja, men ååå, så trevligt.
"Ja, det finns jävlar i mig ingen kassörska som öppnar bärkassen så snabbt som du!" sa mannen och log han också. (Jag brukar nämligen alltid öppna kassarna när kunderna lägger dem på bandet, då går det fortare när dom packar i varorna).
Jaha, ja. Det var ju också nånting att bli ihågkommen för :)
Och nu detta ., att jag har lärt Emma att räkna till fem på finska!
Underbart!
Bilden: katterna på Färingsö.
ch igårkväll pratade pv länge med svärsonen i Upplands Väsby.
Han är uppenbarligen också en som går "all in" när han börjar med nånting.
Nu har han börjat cykla till och från jobbet - som tillfälligt är utlokaliserat till Solna - och oj, så trött han var efter gårdagens pass, med jättemycket motvind på hemvägen!
Allt familjeprat .., ja, det blev en sån himla bra start på den här dagen.
Så oändligt lycklig jag känner mig!
Av alla årets högtider tycker jag allra bäst om den här.
Om påsken.
Då går vi mot vår och det är redan så oändligt mycket ljusare ute och äntligen dyker små blommor upp i rabatten och nu syns vitsippor nästan överallt!
Och så älskar jag påskliljor av alla de slag!
Alla firar vi påsk på olika sätt i dessa coronatider.
Äldsta dottern arbetar sina långa pass på intensiven .., sonen i Malmö är pappaledig och ute på Färingsö, där har Emma övernattat hos moster AP.
Glädjen tycks ömsesidig!
Egentligen känns dom mer som syskon (med bästa syskonrelationen) än som moster och syskonbarn.
(Det skiljer tjugoett år mellan dem).
Så här skriver hon som är moster på chatten:"Ja, det är underbart! Vi har så roligt ihop! Och vi är sååå lika. Lika till sättet alltså; går all in på det vi gillar! Gillar exakt samma typ av träning också."
Nånting som verkligen fick mig att smajla, det var en liten film som AP lagt ut på familjechatten.
Vid frukostbordet (förmodar jag) blir det nån slags frågesport och Emma frågar sin moster vad siffran fem heter på finska? Nej, det visste inte hennes moster och blev sååå förvånad över att Emma visste svaret!
Va? Hur gick det till?
Då smajlar Emma och säger ..."Jo, för det har mormor lärt mig!"
Det måste ha varit för många, många år sedan .., men tänka sig att det har fastnat!
yksi | ett
kaksi | två
kolme | tre
neljä | fyra
viisi | fem
kuusi | sex
seitsemän | sju
kahdeksan | åtta
yhdeksän | nio
kymmenen | tio
S o m jag log.
Vilka eftermälen man kan få efter sin hädangång.
Jag tänker på kunden som vi mötte på Skepparstugan i Steninge ., en äldre herre som kom fram till vårt bord och sa att nu ville han berätta en sak som var så bra om mig och jag kände riktigt hur lycklig jag blev .., ja, men ååå, så trevligt.
"Ja, det finns jävlar i mig ingen kassörska som öppnar bärkassen så snabbt som du!" sa mannen och log han också. (Jag brukar nämligen alltid öppna kassarna när kunderna lägger dem på bandet, då går det fortare när dom packar i varorna).
Jaha, ja. Det var ju också nånting att bli ihågkommen för :)
Och nu detta ., att jag har lärt Emma att räkna till fem på finska!
Underbart!
Bilden: katterna på Färingsö.
ch igårkväll pratade pv länge med svärsonen i Upplands Väsby.
Han är uppenbarligen också en som går "all in" när han börjar med nånting.
Nu har han börjat cykla till och från jobbet - som tillfälligt är utlokaliserat till Solna - och oj, så trött han var efter gårdagens pass, med jättemycket motvind på hemvägen!
Allt familjeprat .., ja, det blev en sån himla bra start på den här dagen.
Så oändligt lycklig jag känner mig!
onsdag 1 december 2010
Dag 17 ... "Ditt favoritminne ..."
Vaktmästaren som kämpar med avloppet.
Lintotten och Emma t.v.
Det är mitt i sommaren år 2003.
Det här är min första sommar som ensamseglare.
Min ekonomi är skral, men jag har sparat ihop pengar till en resa till Stockholm och bokat en liten stuga ute på ön Grinda i Stockholms skärgård; det är Emil och Emma och deras mormor som är jag.
Tillsammans tar vi tar tåget från Upplands Väsby, därefter buss till kajen och sist av allt: en sån här dutt-dutt-båt ut på böljan den blå.
Det är alldeles omåttligt härligt!
Och stugan är pytteliten och ligger alldeles nära vattnet och Emma är överlycklig, ty hon får ha litet-litet-ansvar för stugnyckeln och springer hela tiden fram och tillbaka och låser upp och låser igen.
"Å, mormor .., det är så kul att låsa dörren!" säger hon.
Middagen (som vi tillagat i vandrarhemmets stora kök) äter vi utomhus vid ett bord som står mellan två tallar.
Emma och Emil låtsas att dom är servitörer och kommer ut till sin mormor som just då är fru Andersson och dom dukar bordet och frågar fru Andersson vad som önskas och hon säger att ..."ja, makaroner och köttbullar om det finns på menyn ..?" och tänk, att det finns det ju.
På kvällen, när solen är på väg ner, sitter vi på bryggan av trä.
Vi ser fru Skäggdopping komma simmande med sina ungar och vi ser en orm som slingrar sig iväg mellan stenarna.
Och det blir en ny dag och medan jag packar väskorna står Emil och Emma ute på lägdan och tittar på när vaktmästaren försöker rensa avloppsröret.
Ingenting är så spännande som detta, ja, möjligen ska det vara när samme vaktmästare tömmer dasstunnorna, då står småttingarna och tittar storögt och tror knappt sina ögon.
Tunnorna (fyra stycken) ställs på släpet på en fyrhjuling och Emil säger att ett sånt jobb, det vore världens bästa att ha.
Aldrig, att jag glömmer den resan, hälsar "fru Andersson."
fredag 29 mars 2013
Grattis Emma!
Grekland för fyra år sedan.
Emma var tolv år och det här var vår andra utlandsresa tillsammans.
Bara hon och jag.
Det var hysteriskt varma dagar och vi anmälde oss till den ena båtturen efter den tredje, bara för att få någon svalka!
En av dagarna lade båten till i en bedårande lite vik.
Den som ville kunde för all del bada, sa kaptenen.
Å, att vi ville!
Från båtens topp kunde, den som så önskade, hoppa rakt ner i ett hav så turkosfärgat, ja, så där så man nästan trodde att det inte var sant och alldeles klart var det.
Höjden var kanske tre meter.
Länge och länge stod jag där och t v e k a d e.
"Mormor, du törs, kolla här nu!" sa Emma om och om igen och hoppade - glatt och oförfärat -, rakt ner i böljan den blå.
En man i 25-årsåldern som var ungefär lika modig som Emmas mormor .., sa, när Emma hoppat: "va faaan .., kan hon hoppa, så kan väl jag ...!" och så fångade han modet och tog språnget.
Till slut vågade även jag och Emma looog och ropade "heja mormor!" ..., och jag kände mig som den lyckligaste (och modigaste) människan i världen, just då.
Idag .., fyller den här underbara tösen sexton år.
Å, som jag älskar henne!
fredag 26 februari 2010
Fredagkväll ...
Båtturen till Kåseberga; en av de bästa stunderna i mitt liv.
.... och det blir telefonsurr med först kapten Lintott och sedan Emma.
Vanligt småprat bara, så där om vad ska hända i helgen (Let´s dance - Emma håller på Molly och Mattias -, fotbollsträning och i morgon födelsedagskalas hos bästa vännerna ..) och lite surr om Vasaloppstider och förstås om sigge nilssons försvinnande och återkomst.
Kapten Lintott är mer svårpratad, han svarar mest ja eller nej eller "va?", men med Emma är det öppna spjäll.
Jag tänker att den där resan till Kefalonia, två veckor tillsammans, bara Emma och hennes mormor som är jag, den kom, åtminstone för mormor, att betyda så oerhört mycket.
Och nu har pensionatsvärden åkt för att hämta sin dotter och hennes pojkvän vid bussen i Skipås och här ska strax bli middag och sigge nilsson har redan satt pElle på plats och allt är alltså precis som vanligt.
torsdag 3 januari 2013
DBFV .... och lite i veckan också.
Innan jag berättar vilka som är med i lottdragningen (som den här gången blir hemmavid, då pv är jullovsledig), så ska jag berätta nånting.
När Emma och jag själv besökte London i början av september, då ville Emma egentligen bara en enda sak: shoppa! Jag höll på att bli galen och vi diskuterade det där ganska livligt och i princip under alla tre dagarna ..,ja, jag ifrågasatte detta att shoppa sig lycklig .., kan det verkligen vara nånting?
Blir man lycklig av att köpa och köpa?
Jo, det blir man, sa Emma trosvisst.
Och på kvällarna stod hon i hotellrummet och provade sina nya tröjor och det måste jag ju tillstå, att hon såg verkligen lycklig ut.
Alldeles nyss ringde jag till ovan nämnda madame och sa att jag ville erkänna en sak.
"Vill du?" sa hon och lät lite förvånad.
"Jo, jag vill erkänna att jag har köpt en sak som verkligen har gjort mig lycklig!" sa jag.
Det var den här enkla och i mina ögon sååå vackra keramikskålen som inhanlades igår i Varberg.
Den är - i mina ögon - så otroligt fin och hur ofta som helst rör jag vid den ..., eller håller i den ..., eller bara står och tittar på den.
Då skrattade Emma gott och sa "jo, jo ...".
Nu ska ni få veta vilka som deltar i den kanske kriminella utlottningen:
Eivor Jonsson i Adak (eldsjäl som arrangerade filmfestivaler i Adak med kändisar som Jonas Gardell och Marie Göranzon som medverkande).
Ulrika med två inlägg -, det godkänns också! Mest var hon glad över att vara smärtfri.
Anne i Mantorp hade lyssnat till Sveriges Radios Vinterprogram och var lyrisk över Lars Lerin.
Cecilia N i Härnösand hade massor av saker som gladde henne, men valde till sist en solskensdag!
Turtlan berättade om en juklappsutdelning som hade fått henne på gott humör!
Ellem hade - precis som Cecilia svårt att välja -, men berättade om trivsamma middagar och besök av släkt och vänner.
Och Eva på Frösön (som minsann låter Otis ligga i sängen numera, heja, heja!) var lycklig över att ha au-pair-dottern Sara hemma från Skottland och nu var det musik och glädje i lägenheten i Östersund!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)