onsdag 10 december 2008

Bionytt ...


Amelie Poulain.

Om film tycker jag mycket.

Vad som är bra eller dålig film tycker jag är helt lönlöst att ens diskutera, för som med så mycket annat, - konst eller litteratur -, så blir det hela ändå helt subjektivt.

Men nu har jag i alla fall köpt fyra filmer som ska få följa med till Stockholm, till Emil och Emma och så ska vi ha Upplands-Väsby-Filmfestival ..., biokvällar med låtsasbiljetter och såklart popcorn och godis i foajén, som väl är köket?

Vilka filmer som biografmaskinisten (mormor) ska visa?

Jo, dessa.

Den här.
Lätt en av de bästa svenska filmerna, tycker jag.
En underfundig och filurig film som man blir varm och glad av.

Och den här.
Fullständigt suveräna skådespelare .., inte minst från de två barnens sida!
En annorlunda film.
Italiensk, som jag ofta tycker om.
Lite vemodig och med ett slut som man kanske inte förväntar sig.


Hur många gånger såg jag den här filmen när jag var väldigt ung?
I församlingshemmet och i missionskyrkan och hemma i tv:n?
När mina egna flickor, som då var vana vid betydligt mer hårdkokta filmer, fick följa de arma barnens öde och äventyr, för att inte tala om geten Gullspiras .., då sprang dom ut och in från vardagsrummet och vågade knappt titta till slutet!

Och slutligen denna.

Kanske inte nånting för kapten Lintott, men måhända för hans storasyster?
Annars får väl mormor se filmen själv.
Igen. Och igen.
Hela den här filmen gör mig glad .., och vet man det inte innan, upptäcker man så småningom att hela filmen går i rött och grönt .., (titta på trailern och lägg märke till allt det röda och gröna som finns med ...!! ... en kvinna i en röd klänning som passerar .., något grönt på en hylla .. ja, titta noga ska ni få se!) det är kanske en orsak till att den är så .. varm?

När allt rämnar ..



... på väg till Åhléns tittar jag in hos kvinnan som har fått veta att hon kanske har drabbats av bröstcancer.

Det är bara hon och jag och jag frågar hur hon har det och hon kommer emot mig och öppnar famnen .., hon är stor och varm och frodig, men allt är uppochner i hennes liv.

"Du förstår, dom ringde från sjukhuset och ville att jag skulle komma tillbaka för nya prover och helst skulle jag komma omgående eller om det blev dagen därpå och det blev ultraljud och jag tänkte genast att nu är det färdigt .., och efteråt, när det visade sig att där fanns något som inte såg så bra ut .., som inte s e r bra ut .., så blev det som ett stort brak .., det var som om marken öppnade sig och jag bara ramlade rakt ut i ingenting .., i ett enormt mörkt hål bara .. och jag grät och grät och tyckte att det var så jääävla orättvist och jag bad att få titta på röntgenbilden men blev nekad av sköterskan och jag blev bestört och tänkte att det är faktiskt min kropp och mitt bröst och mitt liv det gäller, men icke .., inte förrän jag träffade läkaren som var underbar .., rakt på sak och inget svammel och det är så jag vill ha det, ska jag dö så vill jag veta det .,. jag vill hinna förbereda mig!" säger hon.

Rösten är intensiv.

"Nu ska jag dit om en timme och ta vävnadsprov och läkaren säger att dom vill operera .. och du förstår, jag var på kurs förra veckan och hann tänka igenom alltihopa och först var jag ju bara ledsen och tänkte på mina barn .., men okej, dom har en bra pappa som kan ta hand om dem och dessutom är dom nästan vuxna .., så den biten kunde jag lugna mig med .,. men sen grät jag ännu mera .,. för ... ja, men för ... du förstår Elisabet .,. jag vill ju också vara med, jag vill också leva!!" säger hon.

Och hon tänker och tänker.

När jag har lugnat mig lite, då tänker jag ..."ja, jag ska ta hand om dig lilla cancer och du ska få vara intill mig, men faaan att jag ska klara det här .., jag ska ta mig igenom detta och om inte .., så får jag ta itu med den biten också ....".

Jag står där och lyssnar och säger inte så mycket, för kvinnan har så många ord som tumlar omkring och vill ut.

Och så brer hon ut armarna igen och vi omfamnar varandra och hon är varm och rar och så alldeles omåttligt l e v a n d e och jag säger att jag ska hålla alla tummar och tänka på henne och jag berättar också om den här kvinnan och sedan går jag ut i decembersolen, där människor rusar omkring med julklappshandel i blicken och jag tänker, som så många gånger förut, att detta är livet.

Så är det.

Det här är livet.

Allt på en gång.

Idag ska jag på fest


Pelle tar igen sig innan festen börjar.

Jepp.

Och jag har fått en utsökt bra plats i soffan Ektorp, säkert tillsammans med pElle som inte är så där värst intresserad men tycker om att ligga nära-nära matte, och på bordet framför mig ska jag ha kaffekoppen som jag tycker så mycket om och kanske en lussekatt - möjligen två - och alldeles säkert kommer jag under festens gång att tänka på den här härliga och kloka kvinnan och hennes intervjuer av festdeltagarna och alldeles lika säkert kommer jag att sakna hennes befriande skratt och chosefrihet!

Ungefär så.

Vill ni få dagens bästa skratt ...?

Kolla här!

Och vill ni lyssna till hon som var en, i alla fall i mina ögon, klok kvinna, klicka då här.

Lediga-dags-fönstret ...



... kommer från den här tjusiga madamen, som förresten ropar på teknisk support!!

tisdag 9 december 2008

Och ...



... onsdag är ledig dag.

Som bäst.

På slagbordet ligger julkort som ska göras klara och där är två påsar Ahlgrens bilar som ska skickas till Isle of Wight och min systerson som nu har fått ett arbete som psykolog och kanske känns England inte fullt så eländigt då .., även om surfarvågorna inte kan jämföras med dem i Australien?

Intill julkorten ligger en liten almanacka där jag har markerat Viktiga Dagar.

På fredag t.ex. kommer pensionatsvärden .., på lördag har jag bytt med den Nya Malin och således blir jag fri och kan lyssna till Ring-så-spelar-vi och Melodikrysset .., nästa lördag är jag i landet Halland och ska gå på konsert och lyssna till den här mannen (honom såg och hörde jag i Helsingborg för några år sedan och han var suveränt bra!) och den här madamen .., och Annandag Jul är jag också ledig och sedan arbetar jag fram till tisdag efter nyår .., därefter stundar åtta lediga dagar och bilresa till Stockholm till alla tre barnen ..., till Emil och Emma, två mågar, en liten svansviftande Jack Russel och en stor häst som heter Taurus.

Åååå, alltid denna l ä n g t a n!

"Hur är det ...?"



... frågar jag kvinnan som står framför mig i kassan, hon som är i min ålder och så rar och som jag brukar titta in till när jag går på stan.

"Hur är det ...?"

En alldeles vanlig fras och jag förväntar mig det vanliga svaret ... "jo, tack .., själv då?"

Men så blir det inte alls.

"Jo, Elisabet .., det är upp och ner .., jag ska på min tredje undersökning i morgon .., det mesta tyder på att jag har bröstcancer ..." säger hon med allvar i rösten.

Så var det.

Ett eftermiddagsfönster ..



... från den här madamen.

Den nionde december 2005.

Jag sitter på tåget till Helsingborg ...

Så kan det gå ...




Anonym har lämnat en ny kommentar till ditt inlägg "Skampåle, alt. avlägsnande av högerhand..":

"Hej

Tror jeg må fortelle en helt sann historie her,som handler om menn "som slenger m leppa".

Min ex kritiserte meg stadig vekk,og spesiellt i forh. til å lage mat,som ikke var som moren sin.

Han sa ,at du lager god mat ,men den smaker ikke som mor sin mat.

En gang fikk jeg min forhenværende svigermor til å lage kålstuing til kjøttkakene.

Da middagen var jeg servert spurte jeg hvordan kålstuingen smakte .

Han sa at den var bra,men ikke som moren sin.

Da svarte jeg at det var faktisk hun som hadde laget den.

Svaret fra han var at da var hun nok uheldig denne gangen.

Jeg lo,og jeg ler forsatt av det.

Vi bor ikke sammen lengre,for den som undrer....

-B-"


//bloggmadamen förklarar lite: bara så ni vet .., så skrev jag inlägget här under med väldigt mycket smajl på läpparna.
Jag tycker nämligen att pensionatsvärden är en alldeles helt underbar man.

Om vådan av att säga fel ...


Svart pil: magisterhanden som pekar och lär ut.
Prickig pil: vältränat lår, dock inte bloggmadamens.

Om man på en dejtingsida har råkat bli infångad av en smålänning tillika magister, då får man med rätt korta mellanrum finna sig i att bli åthutad .., ja, det kan gälla allt från att bloggmadamen har en förfärligt utsliten älsklingssticketröja som är lite väl luftig i maskorna .., till att hon skriver fel på korsordet eller att hon inte vet precis var alla Afrikas länder ligger i förhållande till varandra, för det är såklart sådant som magistrar tycker är jätteviktigt.

Och så får man veta att man slänger alldeles för mycket matrester och inte sorterar soporna som varje rättrådig människa bör göra och om jag sjunger högt och vackert så där så det siiirlar och har sig, då skrattar han rått och hjärtligt och säger att det nog är min saligen avlidna mamma som går igen .,. för jag har nämligen berättat hur det lät när hon operasjöng andliga sånger i vårt kök.

Så .. ni förstår ju att alldeles enkelt är det inte att vara käresta till en sån man.

Till en Magister.

På jobbet har det fram till idag dock varit en frizon av uppläxning.

Tills idag ja.

Ty då står jag inne i lilla kontoret på lagret och ringer till företaget som tillverkar våra bärkassar och när jag presenterar mig och säger att "ja, hej .,. det är Elisabet på Ica Supermarket i ...", då brister Lasse, Magnus och cowboy-Maria ut i hejdlöst skratt!!

Åååå, så dom skrattar så dom nästan kiknar och jag fattar ingenting!!

Jo, det visar sig att jag säger "siuuuuupermarket" (ungefär som när vi hemifrån säger joo, på det där insugsivet ....) och det heter ju "suuuupermarket" och damen i andra änden av luren skrattar hon också när jag vittnar om mina uppstudsiga och kaxiga skånska arbetskamrater, ja, telefondamen är minsann inte från Skåne heller och hon säger att vad jag än säger, så håller hon med mig!

"Du och chefen är likadana .., han heter ju Thomas men uttalar det på gotländska och lyckas få in ett å där emellan .. Toåååmas ...", säger Lasse och så skrattas det igen.

Sen lägger han armen om min midja (någon sådan finns inte, men där den skulle ha varit ...) och vill ställa in sig, men då har jag fått nog .., nejminsann, det duger inte att komma och tro att man kan göra som man vill!

När jag några minuter senare har tagit på mig anoraken och passerar kontoret där Toåååmas sitter, då säger jag att ... -..."nu gör jag som Martin Ljung i sin monolog, jag a v g å r ..!"

Då bara ler chefen.

Håhåjaja .., det är en evig tur att man är saktmodig, mild och god, hälsar bloggmadamen på Ica Sjuuupermarket i sydöstra Skåne.

(Martin Ljung, ja .., den gudabenådade norrbottning .. honom kan ni träffa här!)

Och det här företagsnamnet skulle jag såklart också ha uttalat fel.
Jag uttalade det med låååångt a .., som i mat.

Skampåle, alt. avlägsnande av högerhand..


Pensionatsvärden lagar min sandal.
En smålänning tar vara på allt.

För några dagar sedan berättar dagens namnsdagsbarn (som är min dotter) att någon har stulit hennes bankkort och tömt hennes konto, ja, sådant är ju helt underbart så här inför julen!

Och nu på morgonen ringer en upprörd pensionatsvärd och vittnar om hur illa ställt det är med ärligheten i vårt samhälle.

Han skulle just promenera till bussen, när han upptäcker att någon har norpat hans busskort till Hallandstrafiken!

"Ja, vi var ju på ABF och hade kursavslutning med ena kören igår och jag hade korten i jackans innerficka och inte tyckte jag väl att dom som var där .., att dom såg ut att vara tjyvaktiga inte ...!" säger han missmodigt.

(Värst av allt är ändå att nu måste pensionatsvärden ta bilen, denna oerhörda miljöfara, till jobbet ...).

"Du får väl skriva en insändare .., så där .. "du som tog .. jag såg dig nog ...", säger jag lite leende", men ändå upprört, för jag minns ju hur rasande jag själv var, då, när min moppe stals.

Det är för bedrövligt, vilket tjyvsamhälle vi lever i.

"Och ja, det är nästan så att jag håller med dig Elisabet .., det här med att hugga av händerna på tjyvar .,. ja, det är faktiskt inte en sån dum idé ..", säger den bestulne pensionatsvärden som minsann redan börjat formulera på den där insändaren och tack och hej!

Fem minuter senare ringer min telefon igen.

Det är pensionatsvärden.

Nu är det annat ljud i skällan.

"Ja, jag tar tillbaka allt om att hugga av händer .. jag hittade korten .,. jag hade lagt dem i skjortfickan i stället och jag som redan i tanken hade formulerat halva insändaren och den blev så bra .., ja, nu blir det ingen sådan!", säger han och låter aningen lyckligare.

Och tilltron till körsångare i allmänhet och alla andra halmstadbor i synnerhet, är återfunnen.

Sicken lycka!

På Annadagen ..


Anna-Panna .. (stekte fläsk ...)

Idag har alla Annor namnsdag.

En av dem, är min dotter.

Mellanbarnet.

Hon, vars minne sträcker sig från någonstans kring fosterstadiet, hon heter bara Anna.

Min mormor skulle också ha haft namnsdag .. hon hette Anna Fransiska Elisabet.

Min farmor också .., Anna Elisabet.

Och min faster ... Anna-Maria.

Så ... nu säger jag stort grattis till alla som heter Anna!

Tidagsfönstret ...



.. hittar man i pensionatvärdens segelbåt.

Där låg jag och sov i somras.

Två eller tre nätter.

Trångt var det och ovant.

På morgonen krånglade jag mig ur båten .., tog cykeln och gav mig av hemåt.

Arbetade.

Drömde om Emma och den stundande resan till Kefalonia.

Tänkte att livet hade blivit annorlunda.

måndag 8 december 2008

Tillbakablick ... den 23:e maj - 08.


.... efteråt .., blusen blir alldeles våt av flätan

... tar vi bilen till Steninge och jag har ryggsäcken och kameran som jag fått låna av underbara, underbara vännen Anna-Karin och solen är på väg ned och pensionatsvärden säger att det inte alls är säkert att han ämnar att doppa sin lekamen i havet, men jag tänker.

Å, vad jag tänker!

Och jag känner efter med tårna och tar av mig och tar på mig och så kliver jag i och det är kyligare än förra gången.

På stenpiren som är som en liten bryggavsats, står pensionatsvärden och räknar tyst .., 26 ..., 27 .., 28 .., 29 ... och 30.

Det är antalet sekunder som jag befinner mig i vattnet och jag dyker mot stegen och efteråt är jag så lycklig så det känns som om jag inte klarar mera.

Ett sent kvällsfönster från Frankrike ...




"Jag fotograferade en del idag, utsläppt ur mitt sjukläger och den trånga lilla lägenheten.

Såg det här fönstret, huset bredvid posten.

Årtalet är ungt för att vara den här lilla byn, här är många av husen från 15- och 1600-talet.

Men det ser gulligt ut och som du ser blommar cyklamen och mycket annat fortfarande!."

Bentes vänstra hand ...



Bente ..,. eller -B- brukar ofta kommentera här på sidan.

Så här ser hennes vänstra hand ut .., suddig, men ändock, det är hennes hand.

Hon är Lejon.

Och storasyster.

Bor i Norge.

Och sänder härliga dikter som jag tycker så mycket om.

Den här, till exempel.


NÅR DU ER BORTE

Nærast er du når du er borte.
Noko blir borte når du er nær.
Dette kallar eg kjærleik -
Eg veit ikkje kva det er.

Før var kveldane fylte
Av susing frå vind og foss.
No ligg ein bortgøymd tone
Og dirrar imellom oss.


Tor Jonsson

Vacker musik till, kanske?

Freiburg, Malå och Dikanäs ..



När klockan är halv åtta, lägger jag mig på soffan.

På min mage ligger pElle och sover.

De senaste veckorna har han varit som förvandlad .., ååå, så han kelar och spinner och har sig!
(Kanske för att han har sluppit kattburen ...?)

Och tv:n är påslagen och långt borta, som från yttre rymden, lyssnar/tittar jag först på ett unerbart program om landet Gabon och hur man ska rädda de vilda djuren i det här vackra landet ..., och sedan blir det sova-lyssna-sova-lyssna till nobelpristagaren i såväl ekonomi som litteratur och mellan slumra-varven fascineras jag av ett program som visar bilder från ekobyn i Baskemölla här ute på Österlen, för att inte tala om en likadan ekoby/stadsdel i tyska Freiburg där, i den stadsdelen, 90 % av invånarna INTE har bil och jag kommer ihåg att i den staden har jag varit.

Då, i ett annat liv.

Utanför fönstret regnar det.

Telefonen ringer.

Det är pensionatsvärden som berättar att han har fått en flisa i sitt ena öga och det blir prat om de intressanta tv-programmen och mitt arbete och Malin på jobbet som frågade om någon ville bli fri på lördag och nu börjar jag tänka att det kanske skulle vara himla skönt.

Vi pratar också om vad vi skulle göra om vi idag fick ett besked att vi bara har ett år kvar att leva?

"Då skulle jag verkligen försöka umgås mycket med min Hilda ...", säger pensionatsvärden.

"Ja, jag finge väl flytta till Stockholm till barn och barnbarn och förresten har Anna lovat att jag ska få somna in nära havet, i en husvagn i värsta fall ..., och hon ska se efter så att jag får ligga på sidan och få ha en hand vid näsan när jag sover ....", säger jag.

Lite, lite pratar vi också om resan till Malå nästa sommar.

Efteråt funderar jag över vad jag längtar jag mest till?
Jo, att få promenera barfota nere i backen där jag växte upp .. att få slå sig ned vid stenarna vid vattnet och känna doften av sälg och se Kung Karls Spira och höra ljudet från asparna och få vara med om ljusa nätter igen.

Allt sånt.

Och mormors hus i Dikanäs.

Lagården? Finns den kvar?

Sjukstugan i Malå där jag så många gånger har åkt hiss.
Personalvåningen.
Doften av Lux Tvål.
Barna Hedenhös i bokhyllan.
Svart bakelittelefon.
Mammas snabba steg mot stengolvet.

Sånt.

Och nu är klockan halv tio och jag kommer förstås inte att kunna somna.

Kväller ...



Mörkt när man cyklar till jobbet och mörkt när man cyklar hem igen.

Och kyligt.

Man får trösta sig med alla fönster som glittrar av adventsljus!

Och vid klostret, alldeles vid fågeldammen, där står den här helt underbara kastanjen och kommer man promenerande från Åhlénshållet en mörk kväll .., då kan man tro att trädet svävar i skyn!

Idag var en lång dag .., sju till fem.

I morgon är det som bäst .., då tackar jag för mig klockan tre.

Och sen .., ledig onsdag igen!

På förmiddagsfikat pratade vi om reklam i tv.

Inför förundrade arbetskamrater (läs: mest Lasse), berättade jag vad jag tittar på.

"Tjaaa ., Fråga Doktorn, Landet Runt .. På Spåret .., Gröna Rum när det begav sig .., ja,sånt ...", sa jag och Lasse gapskrattade så tårarna rann ..., och de övriga looog.

Det var knappt att han trodde sina öron!

Det är såna gånger det är skönt att vara äldst, nästan som en mamma eller på gränsen till en mormor.

Och chefen berättade att jag ju har lovat att efter min pension bli frukostvärdinna på affären och då föreslog Rickard att ... ja, jag kunde väl få gå lite tidigare .., man för hoppas att det var dom där härliga frukostarna som hägrade.

Just så är det när man är klart äldst på jobbet!

Måndagsfönstret ...


Bild: bloggmadamen.

Bara sexton dagar kvar till julafton.

Det är ju helt ofattbart.

söndag 7 december 2008

Vanans makt ...


Köpenhamn, januari 2008.

Det är inte klokt hur snabbt man vänjer sig vid att ha en annan människa i sin närhet.

Två kvällar på raken har pensionatsvärden kommit hit .., i fredags och igårkväll, efter allt byggande utanför Lund.

Och så har man då haft nån att småprata med eller pilla i håret.

Nu, när det är kväll och pensionatsvärden har tillbringat dagen hos sin lillebror och husrenoverandet och däreter tagit tåget hem till landet Halland ..., nu sitter jag mest på soffan Ektorp och zappar mellan olika kanaler .., tittar på skidåkning i alla de former .., gosar med Pelle ., skriver julkort .., letar RX-limflaskan .., pratar med Emil .., tänker på att jag vill leva längre än absolutister och slår upp ett glas rött vin ..., läser Sydsvenskan ... och kollar slutligen mitt sparbankssaldo så här inför julen.

Det är inte det att jag inte har nånting att göra.

Det är mer så att det känns ... tomt.

En liten undran ...



Så går jag ut på innergården för att slänga sopor och mitt i alltsammans får jag som ström .., ty där någonstans utom synhåll sitter en liten fågel och flöjtar så det är inte sant .,. det är som på våren .., i april eller maj .. och jag står där och tittar och försöker hitta den lille mästersångaren, men gör det inte.

Vem var du?

En liten rödhake?

Och vad fick dig att sjunga sååååå flitigt en eftermiddag i december?

Eftermiddag ...



Fröken Ängel har vänt sig om och tittar nu - förundrad - in i det lilla vardagsrummet.

Ett litet eftermiddagsfönster ...



... från katten Selma, som förstås sitter där och drömmer om pElle.

Idag, för trettiotvå år sedan ...


På bokhyllan. Hela familjen.
Röd pil = pappa som lockar ut yngsta dottern i Skeppträskets iskalla vatten.

... dog min pappa.

Han blev sextiosex år.

Lagom till lucia blev det begravning och när vi återvände från Malå till Kungsängen, hade vi julgranen som pappa då redan hade huggit, på biltaket.

Idag är jag utan såväl pappa som mamma och det går det med.

Man har helt enkelt inget val.

Och det är andra advent och jag sitter på soffan Ektorp och har pElle i mitt knä och jag lyfter telefonluren och ringer till min moster - Lisbet - som för några dagar sedan blev änka.

I femtiosex år har hon och maken Örjan levt tillsammans.

Femtiosex år.

Nu är allt över.

Nu ligger morbror Örjan i ett kylrum någonstans i Vilhelmina och jag kommer ihåg bilder av honom och moster Lisbet .., bilder från mammas superåtta-filmer från tidigt 60-tal, där Örjan och Lisbet håller om varandra och intill står kusinerna och i bakgrunden skymtar en PV som i det här fallet inte betyder pensionatsvärd.

Sånt kommer man ihåg.

Och vi pratar om det som komma skall; om begravning och annat .., och jag får veta att moster Lisbet också sitter i sin soffa och tittar på skidåkning, precis som sin systerdotter som är jag.

"Ja, det här blir dramatiskt, Södergren verkar ha bra glid!" säger reportern upphetsat.

Det är väl ungefär så det är, den här dagen i december år 2008.

Flera adventsfönster ...



"Hej Elisabet!

Här kommer ett fönster från Sundbyholms slott utanför Katrineholm.

Jag har precis varit där och avnjutit årets första julbord.

Det var så gott och dom hade ett gudomligt gottebord i slottets källare.

Ha en fortsatt trevlig helg.

Hälsningar Marianne."

Andra advent ...


Röd pil = irritationsmoment.

Och en pensionatsvärd från landet Halland förfäras över att det ena adventsljuset är alldeles för kort. (Det är nog magistertakterna som visar sig ...)

"Ja, vad-då-då .., det spelar väl ingen roll .., det första brann ju ner helt och hållet och nu hittar jag inget som är lika långt, sen tände jag från andra hållet...", säger jag, som inte har hört talas om Ljuslagen.

Men fint brinner det, må ni tro.

Söndagsfönstret ...



... kommer från en madame som har infört ett nytt, modernt hårmode!

Nämligen den här damen.

Tack snälla, säger jag!

lördag 6 december 2008

På Spåret ...



Rent förfärligt allmänbildad visar sig pensionatvärden vara och nästan alla frågor klarar han på höga poäng.

Men kassörskan Nilsson är minsann inte tappad bakom tunnan heller.

Såklart vet hon precis på pricken vad den norska prinsessans make heter och se .., det har herr matteläraren inte den blekaste aning om.

"Men vet du inte det ...!!?" utbrister kassörskan Nilsson häpet.

Nej, se där.

Det lönar sig att studera kulturella tidskrifter.

Ett vilsamt eftermiddagsfönster ...



... från den här madamen som är så lycklig.
Idag tänker jag putsa fönster.

Om någon erbjöd mig en miljon, skulle jag inte göra det här, i alla fall.

Regementsgatan 19, kl. 13.47



Längdskidåkning på tv.

Kaffebryggarsörrrrpel.

Och älskingstidningen på bordet.

Mitt på dagen ...



Sover man till halv elva, blir allt galet.

Så när jag promenerar in till stan (det tar 2 minuter, men man säger så ..) och på gågatan möter min före detta arbetskamrat som numera är frisörska, så blir jag så häpen.

För mig, - rent mentalt - är ju klockan bara kring nio på morgonen.

"Oj, är du ledig idag?" utbrister jag häpet.

"Nää, jag har slutat för dagen ..", svarar hon leende.

Ja, just ja.

På Österporttorg är det som vanligt lördagsloppis.


Röd pil = mannen i svart.

Nu är stånden färre än vanligt .., men där finns tomtar, ljusstakar, juldukar, hemvävda och alldeles underbara handdukar i linne ("helt oanvända!" säger damen, men jag tillåter mig att tvivla ...), och där är ett bord med allehanda "rat", ja, sladdar och lampor och på marken ligger skridskor på rad.

Så jag tar upp herr Canon ur kappfickan och tar några bilder.

"Jaså, det är skor nu, i stället för händer?" säger en långbent man, helt klädd i svart ..., och med långt svart hår.

"Ja, jag inriktar mig numera allenast på vänsterskor ...", svarar jag och då smajlar mannen och frågar om jag inte kan ta en bild av hans sko och förresten vill han passa på och önska en God Jul.

Ungefär så var det.

"Idylliskt hus för den händige ..."


Husköparen, som inte är hantverkare, utan musiker.
Det var i somras som han målade sin mammas fönsterkarmar och jag gapskrattade, för väldigt mycket av målarfärgen hamnade i håret på herr Husköparen.
"Hur ska jag få bort det här!! Det förstör ju helt min image som musiker!" utbrast han filurleende och friserade till en tuppkam.


Så här är det.
Pensionatvärden har två bröder, en äldre och en yngre.

Den yngre har, tillsammans med sin suveränt-matlagande-sambo-Ines (från Chile), köpt ett s.k. "renoveringsobjekt" utanför Lund.

Det är dylika hus som i tidningarnas söndagsannonser beskrivs med orden ..."ett hus med själ .., varsamt renoverad .., ett boende fyllt av möjligheter ...".

Nu är det så att det huset verkligen ska genomgå en total-make-over och för att i lugn och ro kunna ägna sig åt renoveringen, ska ett på tomten litet gästhus isoleras och göras i ordning, och det är där lillbrorsans bröder kommer in i bilden.

"Inga problem! Vi hjälper dig såklart!" hörde jag pensionatvärden säga till husköparen, ja, när vi i bilen var på väg till Svärdsjö i höstas.

"Vi" = storebror och mellanbror, samt diverse söner och brorsöner, de flesta med en för ändamålet helt suverän utbildning - det är snickare, rörmokare och elektriker -!

Så idag är den stora dagen då herr Husköparens bröder ansluter och klockan sju i morse tog pv tåget till Lund och återvänder väl till Ystad någon gång ikväll, hopefully till en god middag.

Och tänka sig, till och med husköparens son, han som till vardags ägnar sig åt fiskdelikatesser, vill vara med.

(Bilden som visas när man klickar ., ja, det är fiskmannens kusin Emil och dom två är som bröder.)


// Själv är jag i chocktillstånd. För första gången i mitt liv har jag sovit till halv 11! Då förstår man att slutet närmar sig .., alltså gäller det att vara förberedd för ett möte med Vår Herre .., då lyssnar jag till detta.
Min säng är alldeles för smal för två personer.

Alltså kliver jag upp nån gång mitt i natten och lägger mig på soffan Ektorp, som minsann inte är så värst bred.

Efter en stund kommer Pelle .., hoppar upp och lägger sig på den ås som ryggen bildar när man ligger på sidan.

Det är inte så där alldeles underbart bekvämt.

I alla fall inte för mig.

Och jag fryser!!

När gryningen närmar sig drömmer jag att Ystads egen pyroman försöker ta livet av mig och jag vaknar med ett ryck och är alldeles kallsvettig!

Sen lämnar jag med ett skutt soffan .., struntar blankt i min alltför smala säng och kryper ner nära-nära en ljufvt sovande pensionatsvärd.

Ännu ett lördagsfönster ..



... från vännen Hasse i Ångermanland.

Lördagsfönstret ..



.... är ett reprisfönster och finns här på Wallander Street, nämligen på Mariagatan.

Gissa, hur snabbt jag fick upp kameran när jag upptäckte den lilla nyfikna katten som tittade ut!

fredag 5 december 2008

Glädjeämnen.

Prat med den här rara madamen ...
  • Skink,- och broccolipaj med sallad, ja, alldeles strax ...
  • Besök av en pensionatsvärd ...

Mindre trevliga saker ....

  • Totalt misslyckade lussekatter (ära vare Möllers Bageri!)

Ett alldeles underbart eftermiddagsfönster ..



... kommer susande från den här madamen!

Liberala idéer ...



I rehabiliteringen ingår även litteraturstudier.

I brist på annat får Svensk Damtidning duga.

På sidan 22 berättar den här damen, - en kvinna som hyllar de liberala idéerna -, hur hon, via en dejtingsajt, mötte sin nya kärlek.

Vissa kriterier måste trots allt uppfyllas av den som skulle fånga hennes intresse; bland annat var det väsentligt att mannen uppbar Akademisk Examen.

Akademisk Examen.

Just det.

Och sicken tur damen hade, för tänka sig, en man med de rätta attributen dök slutligen upp och fick godkänt på alla punkterna och nu är allt som det ska.

Att på en dejtingsajt hitta en man med akademisk examen är sannerligen inte svårt; nittiofem procent av alla män på Mötesplatsen - där jag själv tillbringade ett hektiskt år - påstod sig vara ytterst vältränade, på alla sätt och vis empatiska och slutligen: antingen akademiker eller egna företagare.

Såklart spelade de flesta även golf.

Och så kände sig alla männen minst tjugofem år yngre än sin verkliga ålder.

Själv sökte jag förgäves efter en man med anknytning till affärsvärlden.

Tja, typ Konsum eller Ica.

Möjligen Hemköp.

I värsta fall Lidl.

En mattelärare med akademisk examen, visade sig vara den mest ihärdige.

Det går det med.
På spisen kokar en billig fisk.

Där nedanför står pElle och jamar så det överröstar julmusiken.

Pling i min inkorg!



Ibland får man brev som är som ..., ja, som blir till guldglitter i en grå vardag.
Ett sånt här, till exempel.

Avsändaren har jag känt sedan jag var fjorton, femton år.
Då, var jag dödligt in love i den unge mannen.
Nu, är han en sån bra vän.

"Hej Elisabet!

Har du någon gång legat och väntat på en sömn som känns allt längre borta för varje tanke du tänker?

Jag har läst någonstans att en människa kan vända sig upp emot 40 ggr/natt vilket just nu känns en aning snålt tilltaget.

Man vänder på kudden, hittar en perfekt sovställning och för ett ögonblick känns allt bra, men ganska snart så börjar det kännas obekvämt och klockan på radion stressar mer och mer för varje titt.

Alla försök med sovtrick gick åt pipsvängen.

Jag försökte Räkna Får men min fantasi behagade spela mig ett spratt - du anar inte vilka skapelser som försökte hoppa över mitt staket -!

Jag räknade 1, 2, 3 osv men har inget minne av på vilken siffra jag tappade koncentrationen och försvann in i en pytt av olika tankar.

Jag tänkte på X som dog igår.

Han hade kämpat mot sin cancer i 5-6 år och som sagt, igår mitt på dagen, var allt över.

Trots att jag egentligen bara träffat X ordentligt en enda gång, så känns det ändå som att jag har gjort honom bekantskap även om det bara är via P och hans berättelser om X och hans kamp.

Jag har tänkt på stundande arbetslöshet, fantasibonusar och miljöförstöring, det känns nästan som om att Moder Jord håller på att falla sönder.

Jag har tänkt på dig och vår bekantskap och den gör mig glad även om den bara är elektronisk.

Usch, vad ordet bekantskap låter ytligt.

Jag känner mig rätt mosig och det krävdes ett par kaffekoppar extra och en kalldusch för att skaka liv i mig, men nu är jag igång med helgbestyret vilket som vanligt betyder både städning och affärsbesök.

På tal om kalldusch, nu är varmvattenberedaren lagad.

Just nu försöker jag med musikens hjälp tvinga i mig lite julstämning, hoppas att det lyckas."
Inget att göra och kappan har man på sig ...

Sitter man hemma och mår som man förtjänar, så är det som om tiden står stilla.

Man läser en tidning ..., skrollar på nätet .., hittar ett mail .., får ett sms.

Och så klickar man sig in på den skånska dagstidningen och se där ., ett härligt litet reportage; en filmsnutt med för mig glad musik och tänk, att jag älskar skånska!

Grattis på namnsdagen!



... säger jag till den här fullkomligt eminente bloggaren!

Gissningstävling ..



10 poäng.


Från en magsjuk herreman (det är den mannen, fast i yngre årgång, som ler så fint mot fotografen på bilden här ovanför ., vänligen notera vad gossen just är i färd med att studera ., just det: fåglar!!) kommer ett collage med lite bilder från hans uppväxt och lite till.

Mannen i fråga finns med på de äldre bilderna och torde vara ett bekant namn på den här sidan.

Ingen aning?

Okej.

På 8 poäng då.



Fjäll i alla former ligger honom varmt om hjärtat.

Sommar ...



6 poäng ...

Som vinter.

Och kameran har han alltid med sig.




4 poäng.

Mannen i fråga är musikalisk (se bilderna: spelar gitarr och dragspel) känslosam, ömsint, rolig, sprallig och i nuläget: väldigt förälskad.

2 poäng.
Mannen talar ångermanländska.



1 poäng.

Det här är en typisk bild från den mannen.
Han är nämligen inte den som faller i farstun för det eleganta och pråliga.

Nu måste ni väl ändå ...?

"Först öppnade rätta lösningen belönas med en ståtlig medalj."

Flera restips ..!



annannan har lämnat en ny kommentar till ditt inlägg "Godnatt!":

God bättring tillönskas du också.
Vila, vätska, varmt och vackert ska man ha det.

Och när man tillfrisknat kan man ta nattåget till Berlin (från Malmö).

Det är mitt tips på en liten guldkornssemester.

Nattåg ner och nattåg tillbaka (boka i tid så att du får sovkuppe med lakan och dusch) och så många dagar och nätter man vill i Berlin däremellan.

En spännande stad, unik i sitt slag nu liksom alltid.

Jag har inte något tips på speciellt mysiga hotell.

Men när man kommer fram till Berlin tidigt på morgonen med nattåget kan man göra som vi och gå och äta frukost på SAS Radisson Hotel mitt i stan.

Det kostar ett par hundralappar (kronor!) men är värt det.

När man ätit sig genom den jättelika buffén har det blivit förmiddag och resten av Berlin har öppnat.

annannan."

  • Berlin ... en solstad? Jepp, det med. Tydligen.

Och bloggmadamen hälsar att du som gömmer ett litet eller stort guldkorn när det gäller resor .., bra boende .., en finurlig resrutt .. ja, allt sånt .., du får mer än gärna höra av dig och så lägger jag ut det här och samlar sedan ihop allesamman och så kan man ha det som en fyndhörna när man själv planerar resor!

Maila i så fall till elisabet.nilsson@comhem.se

Eller: om du själv lägger ut det hela på din egen sida, hojta bara, så vi reslystna får veta!

Tidigare tips:

Fredagsfönstret ...



.... kommer från "Det lyckliga livet".

"Hej Elisabet!

Här kommer fönstret från mitt jobb.

Det har snöat i två dygn och det är så vackert, så vackert ute.

Kram från Grodan."


(Tånk, så avlångt vårt land är och så annorlunda det är på olika ställen! Här i Ystad är gräsmattorna ännu gröna ...! hälsar bloggmadamen.)

torsdag 4 december 2008

Godnatt!



Trött och frusen.

Pelle på soffan.

Skrivbordsbilden kommer från Fågel-Gunnar i Vaplan, eller .., "kommer och kommer" .., jag har norpat den som titta-på-bild.

Den observante noterar tiden när bilden togs.

Nu är jag trött!

Ajöken, sa fröken .., som ikväll ringde till en alldeles underbart god vän hemma i Malå, en som har drabbats av svår sjukdom.

En liten stund pratade vi och jag berättade hur mycket jag alltid har tyckt om honom och att han är den bäste lärare jag någonsin har haft och så önskade jag honom lycka till.

Därefter tittade jag på "Himlen kan vänta", den här dokumentärserien med fenomenala Anne Lundberg som intervjuare.

Nästan hela tiden tänkte jag på den gode vännen där hemma.

Söderfönstret ...



... en torsdageftermiddag.

Och äntligen doftar hyacinterna!

Förresten .., har ni inget annat att göra, så kan ni ju klicka er in på den här trevliga sidan, där finns alltid några spännande nyheter att ta del av.

Väldigt intressanta, skulle jag vilja påstå.

Just det.

Och så får man ju vara glad att Beate från Tyskland inte hann fram i tid.

Restips från Monica ...



här skriver hon, apropå detta att jag uppmanade bloggvänner och andra att komma med förslag på små eller större guldkorn .., så där så man kan spara och ha i bakfickan den dagen man planerar en semester.

"Eftersom du efterlyser bra och förhoppningsvis annorlunda hotell ska jag tipsa dig om ett, dig närliggande, du som är så förtjust i landet Halland.

Som du kanske minns bor min mellanson där, i Halmstad, sedan ett tag.
Temporärt som det verkar, han skall tillbaka till barndomsstaden Stockholm till våren.

Men när vi hälsade på i våras bokade han in oss på det här hotellet.

Du känner säkert till det gamla fängelset mitt i stan.

Först bokade han in oss i en fängelsecell men receptionisten hade faktiskt frågat hur gamla hans föräldrar var och sen föreslagit ett alternativ: en otrolig lägenhet på tredje våningen, tidigare administrationslokal för "Nyckelutlämning".

Där bodde vi ett dygn och kommer att göra det under mellandagarna i år också.
En stor tvåa med stort kök, fullt utrustat.
Otroliga Hästensängar, HD-tv, allt mycket smakfullt inrett.

Trevligt att umgås med son med sambo i lägenhet och slippa trängas.

Hade vi vetat hade vi kunnat laga middag där!

Nu gick vi på lokal vid torget, makalöst god mat och trångt som på Stureplan.

Man upphör inte att förvånas över utelivet i landsortsstäderna.
Vi har levt med samma i Norrtälje i många år.

Trevlig frukostmatsal på Briggen med gott utbud.

Vänligt mottagande och extremt kul miljö.

Vår lägenhet var dyr förstås, över 1.000 kr tror jag, men fängelsecellerna har humana priser.

Och så ligger det ju precis mitt i stan!!

Din pv känner förstås till?

Monica."

Och nää, inte ville jag ha nån heller ....

Den allra vackraste av alla världens "awards", den har jag fått just nu.
(Ja, jag vet att jag sade att jag inte ville ha nån sån .., men man är ju inte sämre än att man kan ångra sig ...).

Och här sitter jag bara och smajlar så mungiporna når från öra till öra.

H u r kan människor komma ihåg så mycket ...?

Och så väsentliga saker dom minns .., hårfärg och sånt .., nu må jag se ..!

På agendan ...


Här ska jag parkera den.
Min lägenhet är vid den röda bilen som står längst bak i raden.

Som ett led i rehabiliteringen har jag just nu bokat en liten bil hos Statoil.

Under fem dagar, från den 23:e december och framåt, kommer jag att ha en bil till mitt förfogande!!

Det är inte klokt så roligt det ska bli!

Jag kan köra till Ikea, ja, som ett exempel bara.

Bara en sån sak.

Och till Kåseberga ..., eller till Olof Viktors och köpa nybakat bröd.

Eller tvärhälsa på hos Gösta och Birgitta, dom som är från Malå.

Och på julafton kan jag, så snart vi har stängt affären, sätta mig i bilen och ta sikte på landet utanför Hörby där min störstasyster bor .., och med henne och hennes familj och den sjövilda dalmatinern Mizz .. , ska jag fira julafton.

Från sjuksalen ...



Ligger på soffan med yllekappan på mig och en röd pläd.

Fryser så jag hoppar .., jag som tidigare idag kände mig så mycket piggare.

Och så ringer jag till jobbet och jag hör ju att jag låter så frisk, så frisk.

Det är cowboy-Maria som svarar.

Så jag berättar och säger att ..."ja, men jag kommer väl i morgon .., ingen kommer att tro att jag inte mår bra när jag inte är förkyld så där som man bör låta".

"Det tycker jag inte alls att du ska Bettan, min Christer har legat precis som du sedan i söndags, han fryser också och har ont i kroppen .,. jag tycker att du ska vara hemma och vila!" säger hon så snällt.

Det är så att jag vill börja gråta.

Aldrig har nån människa som tagit emot ett sjukanmälan-men-jag-jobbar-nog-ändå-samtal varit så f ö r s t å e n de!

A l d r i g!

När jag lägger på luren är jag så rörd så jag får svälja flera gånger.