.... efteråt .., blusen blir alldeles våt av flätan
... tar vi bilen till Steninge och jag har ryggsäcken och kameran som jag fått låna av underbara, underbara vännen Anna-Karin och solen är på väg ned och pensionatsvärden säger att det inte alls är säkert att han ämnar att doppa sin lekamen i havet, men jag tänker.
Å, vad jag tänker!
Och jag känner efter med tårna och tar av mig och tar på mig och så kliver jag i och det är kyligare än förra gången.
På stenpiren som är som en liten bryggavsats, står pensionatsvärden och räknar tyst .., 26 ..., 27 .., 28 .., 29 ... och 30.
Det är antalet sekunder som jag befinner mig i vattnet och jag dyker mot stegen och efteråt är jag så lycklig så det känns som om jag inte klarar mera.
1 kommentar:
Uffa, jag klickade på uppdateringen "Ett sent kvällsfönster från Frankrike" och stirrade på det där svarta vid din barm...och trodde att det var en skorpion!!! Puhu, vilken lättnad - det var dina hårlockar...
Skicka en kommentar