När klockan är halv åtta, lägger jag mig på soffan.
På min mage ligger pElle och sover.
De senaste veckorna har han varit som förvandlad .., ååå, så han kelar och spinner och har sig!
(Kanske för att han har sluppit kattburen ...?)
Och tv:n är påslagen och långt borta, som från yttre rymden, lyssnar/tittar jag först på ett unerbart program om landet Gabon och hur man ska rädda de vilda djuren i det här vackra landet ..., och sedan blir det sova-lyssna-sova-lyssna till nobelpristagaren i såväl ekonomi som litteratur och mellan slumra-varven fascineras jag av ett program som visar bilder från ekobyn i Baskemölla här ute på Österlen, för att inte tala om en likadan ekoby/stadsdel i tyska Freiburg där, i den stadsdelen, 90 % av invånarna INTE har bil och jag kommer ihåg att i den staden har jag varit.
Då, i ett annat liv.
Utanför fönstret regnar det.
Telefonen ringer.
Det är pensionatsvärden som berättar att han har fått en flisa i sitt ena öga och det blir prat om de intressanta tv-programmen och mitt arbete och Malin på jobbet som frågade om någon ville bli fri på lördag och nu börjar jag tänka att det kanske skulle vara himla skönt.
Vi pratar också om vad vi skulle göra om vi idag fick ett besked att vi bara har ett år kvar att leva?
"Då skulle jag verkligen försöka umgås mycket med min Hilda ...", säger pensionatsvärden.
"Ja, jag finge väl flytta till Stockholm till barn och barnbarn och förresten har Anna lovat att jag ska få somna in nära havet, i en husvagn i värsta fall ..., och hon ska se efter så att jag får ligga på sidan och få ha en hand vid näsan när jag sover ....", säger jag.
Lite, lite pratar vi också om resan till Malå nästa sommar.
Efteråt funderar jag över vad jag längtar jag mest till?
Jo, att få promenera barfota nere i backen där jag växte upp .. att få slå sig ned vid stenarna vid vattnet och känna doften av sälg och se Kung Karls Spira och höra ljudet från asparna och få vara med om ljusa nätter igen.
Allt sånt.
Och mormors hus i Dikanäs.
Lagården? Finns den kvar?
Sjukstugan i Malå där jag så många gånger har åkt hiss.
Personalvåningen.
Doften av Lux Tvål.
Barna Hedenhös i bokhyllan.
Svart bakelittelefon.
Mammas snabba steg mot stengolvet.
Sånt.
Och nu är klockan halv tio och jag kommer förstås inte att kunna somna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar