Lördag ...

Bild: Ola Stenslökken.

.... blir hyrbil och sedan Kåseberga och Ales Stenar och Bente är lyrisk och mer än så!

När hon har vandrat runt stenarna och suttit och mediterat en stund, ansluter hon till sonen Ola och bloggmadamen som sitter alldeles vid branten och det är inte bara "lite vanligt brant", det är stup rätt ner mot havet nästan och himlen är blå och det är varmt och regnet har dragit bort.

Det är helt enkelt inte klokt sådan tur vi har!

Och damerna lägger sig raklånga i gräset och lyssnar till "bölgebruset" där långt nedanför.

Hela tiden hörs lärkan i skyn.


Bild: Ola Stenslökken.

Stenarna som står i en oval ring och ingen vet riktigt varför.

Ingen har hela sanningen.

Efteråt går vi ner till hamnen och äter var sin sillamacka.

Nystekt sill på rågbröd .., skivad lök och nån slags dressing.


Bild: Ola Stenslökken.

Efter Kåseberga blir det kaffe i Backåkra där det ställs i ordning för bröllop, ja, brudparet står på gräsmattan utanför och blir fotograferade och vi tänker på det andra brudparet som vi mötte på väg ner från Ales Stenar .., ett norskt par och det var tjusiga folkdräkter och män i kostym.

I Backagården, inne i det som en gång var ett drivhus och där nu vindruvor hänger i små klasar från taket, hör vi små sval-barnen kvittra nästan hysteriskt.

Och så kör vi vidare .., det blir bad i havet nära Backåkra, vid Hagestad.

Åååååå, det är strömt och ganska stora vågor och detta är ingenting annat än rena himmelriket.

Det blir en alldeles helt ljuvlig dag.

Precis så är det.

Liten hälsning från pElle ..

"Hej alla bloggvänner!

Jag vill bara berätta att jag fortfarande befinner mig i landet Halland, hos pensionatvärdens mamma Gunvor.

Ja, jag bor i hennes sommarstuga och vi har det så trevligt.

Gunvor är himla snäll.

Ibland ger hon mig det grillade kycklingskinnet, men inte benen, det tycker jag är omtänksamt.

Och häromkvällen var Gunvor bjuden till grannarna på kalas.

Då bara gick hon sin väg och lämnade mig i stugan, men jag såg nog .., och jag smöööög mig dit och gick närmare och närmare .., ja, tro inte att jag smög för att där fanns två hundar, nä, det var för att jag ville ta det lite lugnt .., och till slut var jag framme hos Gunvor och hundarna fick noooosa lite på mig och då tyckte alla att jag var så modig.

Ja, modig och modig .., är man en åldrad kattherre, då är man inte rädd för hundar inte.

Egentligen var det bara det jag ville berätta.

Om någon träffar min matte, så ge henne en tass-kram från mig!

Hälsningar från er vän pElle."

Den där drömmen ....

Jo, för mig kändes den egentligen glasklar.

Den där tigern jag kämpade med och som bet mig i ärmen .., det var liksom Hela Situationen jag inte kunde släppa och inte kunde befria mig ifrån.

Lagården var säkert Tryggheten, inte i form av någon man, utan min egen Trygghet.

Den i Mig Själv.

Den jag faktiskt brukar ha.

Vid femtiofem års ålder, (ja, redan vid femtiofyra års ålder ..,) har jag i alla fall kommit till den insikten att mitt liv inte står och faller med en man.

Inte min lycka heller.

(Det var ju när fick pElle den insikten kom seglande till mig och man får vara glad att den alls infann sig, Insikten .-)

Däremot är det en oerhört stor glädje att ha ramlat på en människa som man trivs så bra med.

Dagens fönster ...

Och så här är det i Ystad idag, just den dagen då vi har hyrt bil, för nu skulle vi ju ut och titta på Österlen och ha picknick på stranden i Sandhammaren.

Ellis tog bilden.

"Det hade jag ingen aning om !"

Mellan varven går Bente ut på trappan och tar sig ett bloss.

När hon kommer in ler hon lite så där som en som vet nånting som jag nog inte vet.

Hon säger att det är en omisskännlig doft av något i farstun.

Nånting som man röker.

Som man kan köpa i Holland.

Va? säger jag.

Ahaaaaa.

Det förklarar en hel del.

En slags insikt .... eller nåt.

Nu har pensionatsvärden ringt fel tre gånger.

Gud, så trevligt!

Före och Efter ....

Bordet på Marinan är bokat till halv nio fredagkväll.

Då är det nära till havet.

Trots att himlen är blå och då menar jag verkligen mörkblå, väljer vi att sitta ute.

Havet är nära.

Bente är salig (mest över havet ...) och berättar om en fantastisk efterrätt och bjuder generöst på middag, allt medan Patric Ó Connell underhåller på sitt hemlands språk .., på irländska.

Sen ...



.... kommer regnet!

Pling i luren ..!

Egentligen hade jag meddelat herr pensionatsvärden att jag inte ville höra ett enda ljud från honom på dom här två veckorna .., för hur kul är det att få telefonsamtal där någon berättar att ..."ja, vi sitter här och dricker vin och har det sååå trevligt ..." ?

Inte särskilt, svarar jag ärligt, jag som ser spelfilmer i huvudet.

Då föredrar jag faktiskt att slippa veta.

Det är precis som med mitt pensionsbesked .,. det som jag inte öppnade på fem år.

Men nu ringde telefonen och jag svarade.

I loppisfåtöljen satt Bente och i soffan hennes brunögde son.

"Oj, jag ringde visst fel !" sa en välbekant stämma i andra änden av luren.

Det var pensionatsvärden.

Jag tycker fortfarande inte det minsta om det här som har varit, men jag igår längtade jag mig sjuk efter den här eländige pv.

Så var det.

Är det.

Hipp, hipp, hurra!!!

För flera år sedan, när Emma och Emil hade börjat med sina idrotter, brukade jag ta en tom hushållsrulle och låtsasintervjua dem .. ja, jag låtsades att jag kom från Sportspegeln och såä ställde jag alla möjliga frågor och barnbarnen brukade fnissa och säkert tyckte dom att mormor var lite fånig.

Men vet ni, alla bloggvänner, att idag hände det som mormor gjorde.

Emma blev intervjuad av Lilla Sportspegeln, ty BSK flickor -97, vann nämligen sin serie i Gothia Cup!!

Vill ni titta på en rödblommig men överlycklig Emma Elisabet, då tycker jag att ni ska klicka in er här .., och sedan på skrollar ni ner lite, lite och klickar på bilden av Emma (till höger).

På väg hem från jobbet ringde jag henne och ni kan tro att hon kvittrade som en liten lärka.

Och ja, jag har berättat det för nästan hela kundkretsen och för alla arbetskamraterna också.

Såååå stolt är jag!

Drömtydare hitåt ...


I omgångar under natten drömmer jag samma sak: jag är på väg till en lagård och blir hela tiden upphunnen av en hungrig tiger som biter mig i armen.

S o m jag får slita för att ta mig loss och såååå rädd som jag är!

När jag vaknar vid fem är håret lockigt av kallsvetten.

I soffan Ektorp, några meter från madrassen (madrassen har jag fått låna av underbara arbetskamraten Maria H!) där jag har tillbringat natten, sover norska Bente gott.

Hon har en sovmask över ansiktet som ger henne syre om hon får andningsuppehåll.

Finurligt.

Och ute tycks det bli en solig och fin dag.

Dagens fönster ...

.... hittar man i södra Frankrike.

Och det var den här damen som var framme med fönsterhåven.

Gothia Cup, dag 4.

Idag vann BSK-töserna igen.

Nu var det kvartsfinal och det blev vinst med 6 - 1, tror jag.

Någon gjorde fem mål .. men jag vill inte låta som en alltför mallig mormor, så ni får v väl gissa vem det kan ha varit.

I morgonbitti klockan åtta stundar semifinal.

Vinner dom den, blir det final i morgonkväll och den sänds på Viasat Sport.

Ni ska se att hon som är mormor får uppgradera sitt Comhempaket nu ..-)

Norgebesök ..

Och så kommer Bente.

Hon är som en gammal bekant, precis som det är med andra bloggvänner som man har träffat.

Det finns människor som säger ..."men å, hur kan du .., du känner ju inte henne!"

Men visst gör man.

Efter massor med kommentarer och sedan telefonsamtal .., visst känner man varandra!

Jag kommer hem klockan åtta och det blir räkgryta och sedan promenerar vi till havet; det är ju havet hon har längtat så efter.

H a v e t.

Och vi är alldeles ensamma på stranden - ja, nästan i alla fall -, och vattnet är svalt och det är helt underbart!

Så är det.

Och sonen hennes är sjutton år och grann och har bruna, bruna ögon.

Dessutom lagkapten i fotboll och har tjusiga händer.

Och så .....


... tittade Catharina in från Marocko kl. 10.32.38.

Pip.

Hej på dig du!

Morocco arrived on "Elisabet".

10:32:38 -- 2 minutes ago

Torsdag ...

Strålande sol och varmt!

Koltrasten fjöjtar!

Och jag cyklar till torget och köper mörkrosa Malvor och en ljust rosa kruväxt att ha på stentrappan (nu är där fyra krukor ..., min lilla trädgård växer alltmer ..) och hemåt igen över hoppiga kullerstenar.

I min mobil hittar jag sms från Bente.

Kl. 07.30 avgår tåget från Hamar till Oslo, skriver hon.

Vän-besök.

Alla dessa vänner som berikar ens liv!

Igårkväll långt och härligt telefonsurr med Kent och Anne-Marie och sedan upptäckten av ett tack-och-hej-mail från en sedan-ungdomen-bekant-man (som en gång var en stor kärlek) som efter tre års mailväxling inte längre vill fortsätta att skriva.

(Efter 35 år av total frånvaro, dök ett mail upp när jag som bäst behövde det ., det var för tre, fyra år sedan och mailet var skrivet av mannen som nu inte längre vill höra av sig.
Veckan innan det där allra första mailet kom, hade jag drömt att jag mötte den här filuren som i drömmen inte längre var arton år, utan en vuxen man, det var ... helt sanslöst .., och så veckan därpå, mailet som nästan fick mig att ramla av stolen! Jag levde då som ensamseglare och hade gått på grund och båten låg inne på varv. Själen, alltså. Det mailet och många andra som då kom .. blev liksom en ..., ja, en liten blinkande fyr.)

Men nu är det slutskrivet.

Att bara vara kamrat, är inte det enklaste här i världen.

Men ledsamt är det.

Förstås.

Tillbakablick ...

Det lilla 1600-talskapellet på Ulvön visade sig vara hur vackert som helst!

Och vilka väggmålningar där var!

En ung kvinna stod där framme och undrade om vi möjligen ville veta lite mer om kapellet ..?

Det ville vi.

Och så berättar hon historien om den förlorade sonen; det är bland annat den som illustreras på väggen.

Löv på plommonträd ...

Klicka gärna, så får ni se så vackert det lilla bladet är.

Mönstret påminner om villakvarter på en satellitbild.

Eller mer om gatunät, kanske.

(Just en sån bild kommer jag ihåg från 1979 .., det är natt och vi är på väg till Argentina, men ska mellanlanda på Miamis flygplats och byta till ett peruanskt flygbolag ...., och från ovan ser Miami ut som ett kretskort med små lysande lampor. Tänk, att det kan man komma håg när man tittar på ett litet blad.)

Radio Malmöhus ...

På riksväg 11 - två lösa hästar som springer hit och dit -.

På riksvägen 13 - ett överkört vildsvin ligger mitt på körbanan -.

Igår var det ett gäng kossor som hade rymt och skuttade omkring mitt på någon skånsk väg.

"Pappa, kom närmare ..."

Och ni som missade världens underbaraste lilla film ...., en film som man blir såå inutivarm av .., ja, men skutta till Stribergs Station och avsätt några minuter av er tid och jag lovar, ni ångrar er inte!

Här, är länken.

I toppen ...

En av de allra första bloggarna jag läste och fastnade för, var Stationsvakt.

På Stationsvakt är det Johnny från Skogås som skriver och den mannen är, i mina ögon, absolut helt outstanding i bloggvärlden!

Inte finns det väl någon annan som kommer på tanken att fotografera hål?

Men se .., det gör herr Stationsvakt.

Kolla här, bara!

Nattpigga gäster ....

Kl 23:24 har någon partysugen googlat på "Ulvön party" och så hamnat här. Stackars krake!

Kl. 00.47 tittade någon in från Olofström i Blekinge ..., kanske en sista sväng förbi datorn innan sängen väntar?

01.29 visit från Höviksnäs ..., nattpigg typ, nyss hemkommen från krogen, kanske ..?

01:45 besök från Stockholm .., personen, som nog inte kan sova, läser ett inlägg från november 2008 ...

02.47 satt en människa i Lund framför sin dator och läste här ...

03:12 ..., besök från Paris!

Dagens fönster ...

" Will's Memorial Hall hör till universitetet i Bristol.

Där öppnas en dörr ut mot en liten gräsmatta, där man förstås sitter med sin lunchsmörgås om man är engelsman och det är någorlunda väder.

Och för tre veckor sedan när jag var där var det praktfullt varmt väder ..", skriver den här madamen, som på en resa å tjänstens vägnar ., såg just detta.

Hon kan hon ....!

Mian: I love You!!!

Absolut att det var en sån här!

Och Rexxie ...., det är allt skillnad på fink och fink.

Må du tro.


Och så får man veta att fågelexperten fyller år idag!

Grattis Mian!!

Och massor med räkor som simmar i grytan ....

När jag träffade pensionatsvärden norpade han raskt åt sig mitt recept på mandelmassegifflar.

Han får dem väldigt goda.

Men nu har jag, inför norgebesöket i morgon, gjort hans räkgryta och den är precis lika god som originalet.

Och på söndageftermiddag blir det troligen besök från Malmö.

Åååå, vilka helt underbara vänner det finns!

Hem från biblioteket ...

... kommer jag med en hel väska fylld med böcker.

Flera exemplar som reats ut till nästan-gratis-pris, därtill två andra, lånade på "riktigt".

Den första fick hämtas upp ur källarens mörker av vänlig kvinna bakom disken.

Detta är vad den handlar om - och jag tackar någon som kommenterade här på sidan då det gällde den där dam-seglats-turen, den som just nu pågår för fulla segel, ja, det var då den här boken togs upp -.

Så här står det på bokens baksida:

"Maken, är en kärleksroman som inte slutar med att de tu får varandra utan börjar där.

----
Det centrala i berättelsen är hela tiden vad de gör med varandra.
De anser sig passa ihop och vill ta ansvar för sin kärlek.
De vill resonera förnuftigt men upptäcker att de inte råder över sina känslor - förälskelse, sexualdrift som inte lyder order, svartsjuka som kan blossa upp vid just de tillfällen då man inte har anledning till det.
De försöker att hitta ett sätt att leva med varandra, eller utan varandra, men lyckas inte riktigt med någondera."

Den boken har jag just börjat med.

Bok numero dos heter "Bin till nytta och nöje" och att jag ämnar läsa den, det kan jag helt och hållet tacka den här mannen för.

Utan hans livfulla beskrivning av hur det går till i ett bisamhälle, hade jag aldrig kommit på tanken ens!

Att låna boken, menar jag.

Och medan jag skriver det här, plingar det till i min mobil.

Pling-pling!

Det visar sig vara ett alldeles underbart, rart meddelande från en av mina arbetskamrater som befinner sig i Göteborg på Gothia Cup, ja, hans son deltar alltså.

Jag beklagade mig en gång i fikarummet över att jag får så få sms.
(Ååå, så jag minns glädjen när jag - under en kursdag på gamla regementet -, fick ett meddelande och när jag öppnade detta, var det en koltrast som flöjtade så vackert! )

Då bara loooog Lasse.

"Men Bettan då ska du få sms av mig ..!" sa han och klickade in mitt mobilnummer i sin telefonbok.

Blir man glad eller blir man inte?

Det blir man.

Och strax efteråt kommer ännu ett meddelande!

Från madame Hedgren!

Lika stor glädje igen!

En slags insikt ...

Tragglar med Dagens Nyheters korsord.

Eller om det är Kvällsans?

"Rep på segelbåt", fem bokstäver.



Någon fattas mig.

Mormorsglädje och stolthet ...

Hela familjen.
Fotbollsspelerskan längst ner till vänster.

Idag har Bollstanäs flickor födda -97, spelat match mot Häcken.

Gothia Cup, ni vet.

Det här var den tredje matchen.

Resultatet blev 10 - 0.

En av töserna gjorde 8 mål.

Jag nämner inga namn.

Fast det börjar på E och slutar på a.

Heja BSK! Heja BSK!!!

Såja.

Hyrbil bokad ett dygn.

Lördag till söndag.

Måtte solen skina!

Litet tips ..

I Ystad är det hällregn.

Då passar det bra med långfilm.

Och är underbara Katherine Hepburn med i en film, då tittar jag gärna.

Den här, till exempel.

SVT, kanal 1, kl. 14.15

Matiné: Sista sommaren

Amerikansk långfilm från 1981. (On Golden Pond)

Ethel och Norman ska tillbringa sommaren vid sitt sommarhus i Golden Pond.

Norman närmar sig 80-årsdagen med viss fasa.

De får besök av dottern Chelsea med fästman och dennes son Billy.

Efter en trög start får den 13-årige Billy Norman att leva upp på nytt och njuta av nuet.

Regi: Mark Rydell.

I rollerna: Katharine Hepburn, Henry Fonda, Jane Fonda, Dough McKeon, Dabney Coleman m.fl.

Ååååå, Gud .. vad jag längtar!

Efter vad ...?

Allt möjligt.

Till exempel att Bente äntligen kommer till Ystad.

I morgonkväll blir det, inte idag som planerat.

Tänk, att hon ska sitta i min loppisfåtölj!

Nelly håller koll ....

Ja, bäst det är kommer det andra hundar - såväl större som mindre - passerande där vi sitter ute på bryggan och väntar på maten.

Då morrrrrar Nelly.

Ty detta är en stor hund i en liten kropp.

Dag 2 ... Gothia Cup.

Då möter BSK Bäckefors och vinner med 14 - 1.

Här tackar BSK-spelarna (en rödblommig Emma tror jag det är som tackar ...) motståndarna.

Bara att ringa och be om ursäkt ...

Igår, den 14:e juli, kl. 7.30 .. hade jag tid för ultraljudsundersökning av mitt hjärta.

Det glömde jag bort.

Aj, aj, aj.

Alexander och Bettan ...


Klockradion visar på fyra prick, när sömnen tackar för sig.

Alldeles omöjligt är det att somna om.

Jag vrider och vänder mig under blommiga täcket.

Funderar.

Minns.

Viktigheter och sånt som är mindre viktigt.

Restresor .. Irland .., och Elite Hotell i Malmö.

Sånt.

Två timmar senare ger jag upp.

Då sätter jag mig på bruna loppisstolen, den som är så mjuk mot rumpan .., och så klickar jag på den här länken och sedan är det bara att njuta i en hel timmes tid.

Och jag blir så innerligt glad och lycklig!

"För att bibehålla effekten ..."

Och storasyster vet förstås hur det ska gå till.

Familjens döttrar har båda två tjockt och kraftigt hår .., ett solklart arv från deras mormor.

Men sonen .., han har nog fått sina anlag från sin morfar.

Här diskuteras ÅTGÄRDER.


Arvsanlag 1.
Mamma Bloggmadamen för två år sedan.


Arvsanlag 2. Sonens mormor.
Ett tageltjockt hår.


Arvsanlag 3.
Sonens morfar.
Suck.

Kvidevitt ...!

Flera gånger hörde jag den här glatt kvittrande fågeln igår.

Någon som vet vad den heter ...?

Du, Mian ...?

Dagens fönster ...

"Wollaton Hall är ett elizabethanskt (jominsann!) herresäte i Nottingham.

Vi kongressdelegater serverades en liten drink före maten "on the lawn".

Och lika ljuvligt var vädret där och då.

Så bra har jag det när jag reser.

Tänka på det bör jag när jag gnäller.

Hälsn Annannan,"


// Och ja, bloggmadamen har lekt lite i fotoprogrammet. Förstärkt himlen, t.ex

Ute på vift ...

Att vara storasyster och ha en tio år yngre lillebror som ideligen lägger armen om en .., nog måste det väl ändå vara en slag lycka?
Och att vara mamma till tre barn .., det är minsann också en lycka.
Och först nu ser jag att käklinjen hos syskonen är precis densamma!

Hemma igen, efter en helt ljufvlig kväll vid havet.

Eller rättare sagt vid småbåtshamnen.

Det var yngsta dottern, mågen, sonen och så lilla Nelly .., och bloggmadamen själv, förstås.


Och så rör man lite vid lillebror ...

I kväll var det Hamncaféet som gällde .,. och massor av färska räkor i en hink .. plus aioli .,. supergott vitlöksbröd (rejäla skivor! inga små trekantiga brödbitar ...) och vänligt bemötande.

Och vin.

Och mycket surr och prat.

Åååå, tack Anna och Micke som bjöd på detta!


Matte och Nelly.
En liten skål med vatten får Nelly av den vänliga personalen.
Och matte, som är lite rödlätt och fräknig som sin mormor, har bränt sig vid havet idag.

När vi sade hejdå, konstaterade sonen att såväl mamma som dotter började prata mycket bredare västerbottniska under kvällens gång.

(Vi passerade järnvägsstationen och upptäckte att där pågick filminspelning av brittiska Wallander-serien. Två skott sköts. Ett tivoli hade byggts upp nere vid hamnen. Sen cyklade jag hemåt. Aningen vingligt.)

Så kan det gå.

Dagen innan man är ledig ....

Min gata i stan.

... är förstås den bästa.

Den Bästa.

Precis som veckan innan man har semester.

Det är väl så det är med den där Längtan.

Så .., så snart jag har stämplat ut, cyklar jag till stranden och havet.

Jag ligger på rygg och blundar för solen.

Känner små, små myror klättra på mina ben.

Och på armarna.

Från min väska hörs sms-pling.

Gothia-Cup-meddelande.

"Emmas lag vann med 16-1",skriver den stolta mamman.

När jag ringer upp fotbollsspelerskan för att gratulera, har hon inte tid att prata.

"Mormor .., jag måste sluta, jag ska åka karusell nu .., aaa, vi e på Liseberg!" säger hon.

Jag tar ett dopp.

"Sjutton grader i vattnet, Bettan!" hojtar en äldre man som sitter en bit ifrån, närmare land.

En kund från affären, förstås.

"Sjutton grader!"

Efteråt ...., vrider jag ur hästsvansen.

En liten kaskad av vattendroppar faller på mina tår.

Och ikväll, ikväll blir det middag på restaurang.

Och imorgon, tänka sig, kommer norgefrämmandet!

En hel massa tisdagsfönster ...

"Hej igen Elisabet!

Här kommer jag med ännu en målad bild.

Många fönster innehåller den och tvätt på tork!

Den är gjord 1820 och motivet är från Berlin.

Konstnären hette Ludwig Deppe och det finns endast ett par verk av honom kvar.

De flesta av hans målningar överlevde inte andra världskriget.

Dörrarna till höger ser ut att leda till utedass.
Lufthålen förefaller hjärtformade.

Hälsningar från Lundafarmorn Agneta."

Stort tack ...

Bild: Ö-vikshasse.

Till er alla som kommenterat detta om vad man känner och tycker: det inlägget har jag lagt åt handlingarna nu; dvs, jag har med varsam hand tagit bort det, men sparat det till mig själv.

Alla kommentarer också.

Jag är rädd att det blir en långbänk av det hela och jag vill ha det ur världen.

T a c k .... för alla kommentarer, oavsett vad ni har skrivit!

T a c k ..... till pv också, som hoppade rakt in i getingboet ,-)

Tack som engagerade er!

Och nu är det kväll och jag har tittat på Allsång från Liseberg och nu är det repris på Allsången på Skansen, den som Gunnar i Jämtland tycker är m y c k e t bättre.

I morgon har jag kort dag och är glad bara därför.

Halv åtta till tre.

Åååå, så härligt!

Är vädret som idag, blir det stranden och havet.

Längtan ...

Och tänk, att snart, på onsdageftermiddag närmare bestämt, kommer kommentatorsvännen Bente fra Hamar hit, tillsammans med sin son!

Längtar jag?

Om!

Ja, vi bloggare är sannerligen asociala varelser som mest sitter och stirrar framför en datorskärm.

Absolut.

Åååååå, vad jag tycker att allsång på Liseberg är bra!!!

Så mycket mera värme och spontanitet!

Heja Lotta Engberg!

Igenkänning ...


Vad då?

Vem jag hade i kassan idag?

Som frågade var närmaste bankomat fanns ...?

Som till min förvåning var så mycket kortare än jag hade förväntat mig.

Som såg så himla rar ut.

Och med väldigt lätt-igenkännlig röst.

Jo, det var den här madamen.

Ullevi ikväll ....

.... kapten Lintott är också där och så hans blivande hustru.

Somliga i släkten är minsann inte räddhågade för att visa känslor.

Första matchen avklarad ...

Emma Elisabet är nu på sitt livs första Gothia-Cup-turnering.

Och idag spelades premiärmatchen; mot Enskede.

Jaså, ni vill veta hur det gick?

Jodå, riktigt bra.

BSK, flickor -97, vann med 6- 0.

En av töserna gjorde fyra mål.

Jag säger inte vem.

Men hon är släkt med bloggmadamen.

Heja, heja BSK!!

Ett måndagskvällsfönster ...

Så bra det passar med en bild på hängande tvätt .., för det är precis vad jag ägnar mig åt ikväll .., eller så kan man säga att "jag har tid i tvättstugan".

Innan dess har jag cyklat krokiga spåret till stranden och havet.

Simmat under vattnet.

Nitton grader, kanske.

Det är det absolut bästa som finns i livet.

Och vem skickade bilden av tvätt-på-tork i södra Frankrike?

Jo, den här madamen förstås.

Ny vecka ....

Från morgontv hörs Flamingokvintetten sjunga om Mona Lisa.

Och här ska snart cyklas till jobbet.

Sju till fem.

Och ute är det hällregn!

Det blir till att cykla i Tour-de-France-fart till affären!

Måndagsfönstret ..

.... finns i Gamla Stan i Stockholm.

Och vem tog bilden ..?

Jo, den här resglada madamen.

"Men dom var ju här ....?!!"

För några år sedan bodde herr och fru Undulat hos mig.

Ja, fru och fru Undulat, visade det sig senare vara.

Att fågelburen stod i fönstret som vetter mot secondhandaffären, det kommer lilla Nelly ihåg!

Så snart hon kommer in rusar hon fram till fönstret .., hoppar upp på loppisstolen och så börjar hon att spana.

Att s p a n a.

Nääää, ingen fågel!

Men Nelly är ihärdig.

I två timmars tid håller hon stenkoll.

Och nu blir det Sportspegel ....

Emma Elisabet ska vara med om sitt livs första Gothia Cup.

Som deltagare i BSK, flickor f.-97.

Ni kan ju tro hur spännande det är!

Och mormor håller tummar och tår!

Eftermiddag ...

Utsikt från vårt bord på Marinan.
Sanden 1 dm från våra fötter.

Det blir Hedgren & jag själv och Marinan, nere vid havet.

Förstås.

Pratet rör sig om allt från tzatziki, bilköp .., till skilsmässor, bra och dåliga chefer, samt båtliv.

Och detta att segla ensam på livets stora ocean.

För, - och nackdelar.

Solen mot mitt ansikte.

Någon timme tidigare har jag simmat i havet, vid den stora stranden.

Huvudet mot en båtsida ., små, små myror på badlakanet.

Havet är svalt.

På gränsen till iskallt.

Aldrig är jag lyckligare än just där .., i vattnet.

Just nu hos mig ...


Strålande sol!

Ljust blå lite molntussig himmel.

Mozzarellaost med sallad.

Och om en och en halv timme kommer den här pratglada madamen på besök.

Då är vi två pratglada madamer.

Och ikväll blir det fika tillsammans med Anna-Panna, Micke och lilla Nelly.

Sicken härlig eftermiddag!

Dagens fönster ...

Målning av Lars Lerin.
"Nattblock II".

Min rara kusin Ingalill som bor utanför Vilhelmina, har varit på utflykt till Värmland.

Till Munkfors, bland annat.

På konstutställning.

Det är om detta hon skriver på vykortet som kom neddimpande häromdagen.



Det är inte ofta det kommer Riktiga Vykort numera.

Desto gladare blir man!


Mer att läsa om konstnären finns här ...

Mormor Bettan ....

I morgonbitti arbetar jag för ovanlighetens skull inte med cowboy-Maria, hon den evigt lugna och underbara, utan med Magnus.

Han är precis tvärtom.
(Ja, han är underbar han också, men han är absolut inte lika lugn.)

Magnus tar sig fram med bråttomsteg; nästan springer fram genom affären.

"Men då du Bettan .., då blir det alltså gofika på förmiddan .., helst ägg och bacon!" säger han filurigt smajlande när jag är på väg hem.

Han tror förstås inte att han ska få det.

Men se ..,. att han ska.

Lördagsfönstret

... finns i Ystad, på kultförklarade Fritidsbaren.

Saknad ...

Mammas hand och min.

Femtiofemochetthalvtår är jag och ligger på soffan och tänker på min mamma.

Det är mer än ett år sedan hon dog.

Ibland glömmer jag nästan bort henne och då får jag förfärligt dåligt samvete och tänker att .., jaha, är det så här det ska bli .. man lever ett långt liv och så är man borta och det är inte mer med det.

Men ikväll är det annorlunda.

Jag tänker på natten i Dikanäs när vi sov på övrevåningen och med så mycket mormor i väggarna och jag tänkte på alla gånger jag var där tillsammans med mamma och nu var allt annorlunda och jag tänker på när personalen från Ejdern ringde och sa att jag måste skynda mig dit för nu var slutet nära och mamma, varm och go när vi kom fram, sonen och jag .., och hur jag höll henne i famnen och pussade på kinden och alldeles borta var hon; som utflugen ur rummet.

Blicken tom.

Ibland önskar jag att hon hade fått ligga i ett fack i ett kylrum och så kunde man dra ut lådan och sitta och prata lite och stryka henne över tjocka håret.

Småprata bara.

"Om jag ligger alldeles, alldeles, alldeles prick stilla kanske jag kan höra eller på nåt sätt känna henne ...?" tänker jag och så gör jag just det .., ligger alldeles stilla på soffan Ektorp och medan mörkhyade kvinnor springer runt, runt i en tv-sänd friidrottstävling, försöker jag få nån slags kontakt med mamma.

Inte det minsta vill det sig.

Hon är väl någon annanstans, förstås.

Kväller ...

Nej, bild och text hänger inte ihop.
Men det behöver dom ju inte heller göra.
Det var i Rögla hos Hasse och Tina som den lilla katten tittade ut genom hålet i väggen.
Det var då det.
Nu är Hasse och Tina skilda och själv har jag seglat ensam sedan 2003.
Mer eller mindre.
Mest mindre.

Friidrott på tv ....., räkskal på en tallrik.

Bilar som kör förbi.

Tangentknatter.

Och levande ljus och telefonprat.

Bloggvännerna förgyller ens tillvaro.

På söndageftermiddag kommer den här madamen på besök .., då blir det middag nere på Marinan eller kanske på Fritidsbaren och säkerligen massor av prat.

Två dagar senare anländer den såå rara Bente fra Norge, tillsammans med sin son.

Det är bara att hoppas att vädret står sig .., att det inte blir hällregn och elände.

Tänk, att få visa Österlen!

Baskemölla, Kivik, Skillinge .., och picknick i Sandhammaren!

Och imorgon kommer yngsta dottern med man och lilla Nelly!

Och har man tur, dyker Jämtlands-Gunnar upp vad det lider.

Eller ner.

Lite guldstjärneglitter i juli månad.

Så blir det.

Till er som har Dagens Nyheter:

Ni har väl sett den där lilla spalten som ibland finns på Familjesidan, den med rubriken "Så träffades vi" ...?

Är man inte inutivarm när man börjar att läsa, så blir man det efteråt.

Det är läsare som har skrivit in och berättat om hur det gick till när dom träffade den som skulle bli deras partner och ni anar inte hur fantastiskt livet ibland kan vara!

Och hur många modiga människor det finns!

Fredagsfönstret ...

.... blir ett reprisfönster, bara för att jag tycker så mycket om det.

Det kan ha varit Maria i Oslo madamen i Sydfrankrike som stod som avsändare.

Och nu är klockan sex och jag har varit vaken i en timmes tid .. ,hängt upp arbetströjan på tork i tvättstugan (handtvättade den igårkväll och den var rejält fuktig nu på morgonen ...) och jag har lyssnat till P1 (som ibland är fruktansvärt tjatigt om man lyssnar hela dagen .., samma saker återkommer hela tiden!) ... och ska nu göra mig i ordning.

Om en timme är det dags att arbeta.

Fredag och måndag är mina längsta dagar.

Det är ingen direkt höjdare, om man säger så.

Å andra sidan finns det dom som har det ännu värre.

Från Inger som arbetar på hemtidningen ....

Så här skriver hon.

Läser i en notis i Norran i morgondagens tidning att Ica-Kristallen i Malå hade oväntat besök.
Minst två tjuvar hade brutit sig in via taket och skurit upp ett kassaskåp.

"Minst 3 000 kr i pengar och varor, mest cigaretter, för flera tusen har försvunnit berättade en av delägarna, Elisabeth Eikedahl!!"

Ja, det minns jag tydligt, det var nämligen bloggmadamen som hade uttalat sig.

Det hände nog för tjugofem år sedan .., det är därför det blir en notis under den rubriken.

Jag kom först till affären och fattade för mitt liv inte varför det stod en massa öppnade läskburkar vid kassaskåpet (hade använts för att kyla ner svetsen som öppnade kassaskåpet) och varför var proppskåpet helt öppet och varför var lyset tänt ..?

Sen förstod jag ju och ringde till Gerda, min arbetskamrat.

"Men ring för f-n polisen!" sa hon.

Polisen, det var min man det.

Och inte begrep vi var tjuvarna hade tagit sig in .., alla dörrar var ju låsta.

Jaha, ja.

Genom takkupolen!

Och så ....

... har jag Luktärter i en vit vas på bordet.

Bara en sån sak.

Ett älsklingsfönster till mig själv ...

Kanske bodde man i sitt förra liv på Irland eller Skottland?

Nej.

På Irland.

I ett litet hus byggt av sten och med fönster ut mot ängen och havet.

Kanske satt man var morgon när regnet inte vräkte ner .., på trappan av sten och med kaffekoppen i högerhanden och tittade ut över den lilla del av världen som var ens egen.

På höns och kattungar och en lurvig hund med viftande svans.

Kanske hade man en kattunge i knäet?

Efteråt .., när man hämtat in färska ägg ..., tog man koppen med sig och gick in och diskade.

Stod där med förklädet om sig och tittade ut genom fönstret, medan vattenkranen porlade.


Det är vad jag tror.


(Minns jag rätt var det Madelene Nattfrost som tog bilden.)

Till dig Madame ..

... som jag har telefonsurrat med ikväll - länge, länge - vill jag bara säga .., å, vad jag är glad att du finns!

Nu ska jag försöka kurera huvudvärken.

Jag har inte druckit en enda kopp kaffe sedan igårmorse och det är nog det som känns.

Tror jag.

I min mobil ...

Skyltfönster i Malmö.

... har jag ett meddelande från Telenor.

Jag har missat att betala en faktura på 333:- och ombedes nu att snarast göra min plikt.

Absolut!

Det ska jag verkligen!

Om en liten stund bara.

Faktiskt avskyr jag autogiro.

Jag vill ha vanliga räkningar på papper i ett kuvert som kommer nerdimpande på mitt rumsgolv.

Då blir det ordning och reda.

På kvällen ...

.. när jag har kämpat mig svettig med ett krångligt korsord (utan att fixa det), tar jag med mig en stor, tjock bok med röda pärmar och kryper ner under blommiga täcket.

Femhundranittioåtta tämligen fullmatade sidor.

Den här boken är det.

Och jag känner igen hemifrånpratet.

Men inte lika solklart som hos Torgny Lindgren.

Ännu ett torsdagsfönster ...

Och hur jag än vrider och vänder på huvudet, får jag inte till det.

"Ett laptop-fönster", skriver avsändaren, som är den här madamen.

Och låten är underbar!

Lust att hälsa på ...?

Klicka här då.

Det är vännen Gunnar i Jämtland som hittade detta.

(Gunnar har även den här sidan, med webbkameror från hela vårt land och med tusentals besökare per dag!!)

Då förstår ni också varför jag från sekund 1 föll pladask för Ystad.

Och nu håller herr jämtlänning på att vackla .., sen han sett filmen.

Kanske gör han ett besök i Ystad och det tycker jag verkligen att han ska göra!

Dagens fönster ...

... speglar sig i min köksdörr.

Efter några timmar på stranden ...

Ja, jag vet att det är mindre hälsosamt att ligga där med ansiktet vänt mot Moder Sol.

Men jag gör det ändå.

Jag tycker att det är så himla skönt.

Tre dopp i havet blir det.

Tre dyk under ytan.

Kallt vatten mot pannan.

Sedan prat med Sparbankskvinnan som en gång gav mig ett lån.

Hon som nu kommer upp ur vattnet och drar med händerna över höfterna och jag tänker på när
jag var nyskild och rotfyllningarna stod som spön i backen och nu - som var då - satt jag mitt emot henne i det lilla bankrummet och när hon meddelade att det var okej, att lånet var beviljat, rann tårarna nerför mina kinder.

Trots att jag var i totalt underläge, bemötte hon mig med sådan respekt.

Alltid när jag möter henne fylls jag av värme.

Så vi pratar lite.

Mest om hennes nya liv som pensionär.

Hon berättar att hon idag har gjort stuvning på blomkål.

Och så cyklar hon hemåt och jag tar ännu ett dopp.

En slags förunderlig lycka är det.

Faktiskt.

(Och nä, jag har inte klippt mig, bara satt upp håret, som vanligt, men med ett dåligt spänne som gör att håret kasar ner. Tänk, att det kan vara sån skillnad på spännen och spännen.)

Och fönstret står på glänt ...

Det är ledig idag.

Har jag berättat det?

Nån slags avsikt, kanske ...?


"Jaha, ja .., här sitter du och lapar sol Bettan .., ja, det är ju onsdag idag .., då är du ledig, ja ..", säger mannen som dyker upp där jag sitter nere vid hamnen.

Jag sitter på en bänk av trä - utsikt över havet - och kämpar med ett gammalt korsord från DN.

"Kenozoikum" - tre bokstäver.

"Stad i Mesopotanien" - två bokstäver.

Vinden kommer från väster.

Solen mot min kind.

"Ja, just det ., precis ...", säger jag.

Mannen tar i hand och hälsar artigt.

"Hej, hej ...".

Och så frågar han hur det är på jobbet?

Trivs jag?

Är det många turister nu i affären?

Mannen är storvuxen och har gråsprängt hår.

Smårutig skjorta.

Han tycks veta en hel del om bloggmadamen.

Jo, så är det.

Och det är väl det som är nackdelen med att blogga öppet.

Förstås.


// När jag kommer hem kollar jag.
Stad i Mesopotanien på två bokstäver är UR.
Ur och Skur.
Och kenozoikum .., det blir kanske "era".
Då vet man det.

Ett blått fönster från Kambodja ...

... närmare bestämt från Kampot.

Det är den där foto-glade herrn från Norrbotten som har tagit bilden.

Och ända sedan den 21:a juni har fönstret legat och vilat i min inkorg.

Nyordning ...

Sedan mer än ett år tillbaka har jag tillbringat varannan helg i landet Halland.

Eller rättare sagt så här: i tre års tid har jag rest varannan helg till Helsingborg och i snart ett och ett halvt års tid, till landet Halland.

Då har det, såklart, blivit lite si och så med mitt eget boende.

Ingen riktig ordning.

Men nu ska jag vara här i Ystad i minst fem veckor på raken och då blir det genast annorlunda.

Så jag cyklar till Stortorget och köper en vacker rosa Pelargonia och några blå Petunior och det ser inte ut som på bilden, men nästan.

Ännu en kruka ska få komma på plats .., då blir det tre.

Och några vackra stenar och en pinne från stranden.

Och tänka sig .., att där pilen pekar .., där upptäcker jag att Madame Stockros har tittat upp från sandiga jorden!

På två ställen, till och med!!

"Så fiiint! Det ser ut som vid Medelhavet!" säger en stockholmskvinna som passerar här utanför, just som jag vattnar blommorna.

Och så står vi där och surrar en stund.

Mmm.

Det känns bra.

Nån slags sjukdom är det förstås ..

"Det ska gå!" tänker bloggmadamen.

Från underbara vännen Eva på Frösön kommer den här bilden susande genom rymden!

Och jag gapskrattar och fylls av inutivärme!

Just så var det ju.

Solsken och ännu mera solsken och hopplöst att se vad som stod på skärmen och någon var sugen på att blogga eller att läsa andras bloggar.

Då gör man som Kajsa Warg .. man tager vad man haver, det vill säga, linnejackan.

Och vips, försvinner solen!

Ledig dag ...

Nix pix. Ingen Milanokaka.

Nybryggt kaffe ..., möllersbröd .., DN (å, du underbare Rexxie, tack igen!) och ledig dag.

Det kan inte bli bättre.

Och solen strålar också.

För den delen.