Anslagstavla på Österporttorg i Ystad.Så här var det: den här helgen i Ystad, den framkallade så många känslor, så jag har liksom inte kunnat sortera ut .., hjärtat är sprängfyllt av all värme .., av alla möten och allt det vackra!
Till en början satte jag in bilderna lite huller-om-buller .., nu har jag försökt få dem i någorlunda ordning och nu är jag så trött, så nu ska jag lägga mig raklång på soffan Ektorp och vila inför morgondagen - som innebär heldag -.
Avresa från landet Halland lördagförmiddag.
Grönkål i massor och en bit bort .., arbetare från annat land som skär och paketerar kålen.
Ännu en bit hemifrån och slöjdimmor över landskapet.
I bilen .., medan jag kör, ägnar sig pv åt att förbereda mattelektioner.
På väg till Ystad stannar vi till hos pv:s lillebror Ulf och hans sambo Inez.
Ute på den skånska slätten, i ett nyligen renoverat och tillbyggt hus, ja, där bor dom tillsammans med hundarna Obelix och Frida.
Obelix är en jättehund - stor och lurvig - och i säkert en timmes tid leker harry med denne bjässe och ååå, så roligt dom har!
Sen kommer dom in .., jag dricker just kaffe och Obelix stöter till min arm och kaffet rinner ut på min anorak!!!
Hjäääälp!
Tack och lov för diskmedel.
Och på köksväggen sitter den här svarta-tavlan och jag ler åt texten.
Dödsbopapper undertecknas hos pv:s bror och pv får låna mina läsglasögon, dom som ännu inte hunnit imma igen.
Ja, men här är ju Obelix och harry!
Harry hälsar att han
alls inte var rädd för Obelix, nä, att han har öronen bakåt och svansen mellan benen just där på bilden .., det var bara för att Obelix inte skulle bli rädd för honom!
Några timmar senare är vi i Ystad och lämnar harry hos mina barns pappa och hans fru Karin.
"Titta! En havsörn!" ropar Karin plötsligt.
Och vi ser två stycken som flyger fram och tillbaka över grandungen, inte långt från huset!
Och detta är vad vi ser när vi har lämnat harry och är på väg till stan, till hotellet.
Sekelgårdens foajé.
I augusti bodde vi på betydligt dyrare Saltsjöbadens hotell, med havet utanför.
Nu valde vi hotell
Sekelgården mitt i stan; alldeles bakom kyrkan.
Vilket u n d e r b a r t boende!Gammalt - verkligen gammalt - högt i tak, korsvirke .., innergård .., en matsal som påminde om Irland eller England!
Planerar ni ett besök i Ystad kan vi verkligen rekommendera det här hotellet!
Utsikten från hotellrummet.
Och där utanför, på gatan.
Ännu finns det blommande klängrosor mot husväggarna!
Och stockrosorna var på gång igen!
Vid femtiden blir det middag på Bryggeriet (vägg i vägg med hotellet där vi bor), tillsammans med Josefine (Lejon, vänster tumme upp, mellanbarn) och Anders (Kräfta, vänster tumme upp och lillebror).
Att för första gången träffa sonens flickvän känns lite pirrigt .., ja, man vill förstås göra ett gott intryck och kanske är det därför som glasen på mina läsbrillor immar igen ,-)
(Läs: det är aningen schwettigt ...).
Och Anders har förberett henne på mammas alla frågor .. ja, så där på en skala 1 - 10 .., vart hon helst vill resa (Indonesien) och lite annat.
Sååå rar och go är hon!
Två vänsterhänder.
Från vänster Josefines och så Anders då.
Så här fina är dom dagen därpå.
Jag har helt enkelt norpat bilden från Facebook och hoppas att dom två konstaplarna inte sätter mig i fängelse, så där så jag får leva på vatten och bröd i flera månader.
Och snart åker dom till Rom.
Söndagmorgon och vi går ner till frukostmatsalen.
En ljuvlig buffé väntar och efter en stund kommer hotellägaren med morgontidningen.
Sydsvenska Dagbladet, förstås.
Sen blir det promenad i Ystad .., jag upptäcker gamla tegelpannor i en trälåda.
Ystad någonstans.
Mariakyrkans torn.
På Stortorget möter vi Lisa, f.d. städerska på Fridhemsområdet (ni som läst Svinalängorna vet att det är just där) och även f.d. kund i lilla kvartersbutiken som jag arbetade i under tretton år.
Det blir v a r m kram och en stunds prat.
Och fler möten som värmer hjärtat: min f.d. chef i Ystad - hans hustru och deras tre småtöser - som jag möter utanför affären .., och underbara, rara, snälla Ingrid på Ejderns gruppboende som håller om och ger mig den lääääääääääängsta kram jag någonsin i mitt liv har fått .., och Karina i affären och Lasse och Heléne, och Britt som en gång arbetat på Ejdern!
Så mycket kärlek!!
Vi morgonpromenerar på det som var "min gata i stan" - på Regementsgatan -.
Det gröna huset är lika skabbigt som förut.
Det var här Gustav höll till med sin lilla kontorsmaterialbutik och det var här jag kopierade mina krönikor och skickade dem till hemtidningen.
Det är den 6:e november .., stockrosorna är på väg upp!
Och vid vägrenen blommar röd vallmo!!
Ovanför min f.d. lägenhet .., vi kastar småsten på fönstret och ovanpågrannen Erik tittar ut!
En stunds småprat.
"Du kan väl vinka lite till bloggvännerna?" säger jag.
Och titta, så lydig han är!
Utanför muséet.
Höst .., och ändå inte.
Vid det som var min port.
Här växte stockrosor för två år sedan.
Dekoration på ett elskåp.
Nu sitter pyromanen i fängelse och ystadborna kan sova gott om nätterna.
Besök hos min storasyster på landet utanför Hörby.
"Vad då? Skulle jag lida av någon slags bokstavskombination ...?" säger hon.
Deras dalmatiner skrämmer vettet ur Harry, som gömmer sig hos Rigmor.
(Se bilden ovanför).
"Ja, hon verkar trygg ...", tänker han kanske.
Vi bjuds på ljufvlig gåsmiddag .., och är mätta i timmar efteråt!
Hon som skriver detta och har tagit bilderna .. ser ut så här.
Det var innan kaffet hamnade på anoraken.
(Kerstin, som du ser används scarfen flitigt!)
Nerklippt vildvin på en husvägg i Ystad.
Det påminner om ett ansat skägg.
Tanken är att vi ska åka från Hörby till Halland, men det visar sig att vi ska ta med min f.d. svägerska och hennes dotter från Ystad till Halmstad (dom kommer med båt från Västervik och det har varit dimma och trassel längs vägen) och eftersom det blir ett par timmars väntan, får Harry återigen hälsa på hos Meja, medan pv och jag själv går på bio och ser Tintin.
I foajén trängs en massa barn.
Ett av dem, en tös på åtta år, upptäcker ett bekant ansikte från affären .., går fram till sin storasyster och pekar lite på den bekanta tanten, som i sin tur går fram till töserna och ger dem en kram och blir såååå glad över att se dem!
Den här tösen - som visar sina skor - var en av alla favoritkunder på den tiden det begav sig.
Hon heter Tilde och är Tvilling.
Ett litet plåster har hon på foten också.
Efter sjutton år i Ystad, känns den stan lika mycket hemma för mig, som Malå.
Jag verkligen ä l s k a r Ystad!
Och den som orkat läsa ända hit, kan ringa mig .., så kommer ett diplom för uppvisat tålamod!!
