onsdag 7 december 2011

Idag ....


... är det på pricken trettiofem år sedan min pappa dog.

Då var jag tjugotvå år och hade två små töser som aldrig hann få några minnen av sin morfar.

Det fick inte deras lillebror heller.

Pappa blev sextiosex.


Och i förrgår var det på pricken två år sedan pv:s mamma dog.

Så hastigt det gick!

Hon blev sjuk på lördag och hamnade på Ljungby sjukhus och på söndagkväll var allt över.

Jag minns precis telefonsamtalet som kom på kvällen vid niotiden .., jag minns pv:s tysta röst .. och jag minns hur han suckade sig igenom natten och ibland hörde jag honom säga ..."lilla mor .., ja, lilla mor ...".

Gunvor blev 82 år.

Men så är det ju här i livet.

Livet och döden.

Det är väl det som är tidens gång.

Förstås.
Fem saker ni inte vet om mig ....

Det är utmaningen från anna of sweden.
(Vilket jobb hon har gjort med alla länkar!)

Men .., det kan väl ändå inte finnas fem såna saker, inte efter sex års öppenhjärtigt bloggande?

Jag testar.

1. Att jag bara en enda gång i mitt liv har haft högklackade skor .., det visste ni kanske redan?

2. En enda ring har jag; en silverring gjord av silversmeden i Ystad.

3. Dom enda örhängen jag har är vita pärlor, inte ens äkta.

4. Att gå in i en bokhandel med trevlig personal, är det bästa jag vet.

5. Jag föredrar en macka, hellre än en bakelse.

Tja, kanske.

Det får duga.

Överraskningarnas morgon ...


Inte är det långt ifrån att jag faller baklänges av förvåning när jag kommer ner till stranden!

Plötsligt finns där som ett helt annat landskap!!

En massa kullar har dykt upp och marken är söndergrävd .., stora sjok är borta!


Och harry springer runt, runt och förstår inte heller nånting.

Vad är nu detta?

Det här är ett naturreservat och jag tänker att helt omöjligt är det ju ändå att någon väg ska dras fram just där nere och inte kan väl Fabrikör Johansson ha något med utgrävningen att göra, det måste vara nånting annat?



Men förutom detta, är allt sig likt.

Hela tiden skiftar himlen i färg .., ömsom strålar solen .., ömsom kommer mörka moln farande i vådlig fart och allt blir blått!


Längst nere till vänster på stranden, upptäcker jag en grävmaskin.
Så dit går jag .., harry springer en bit ifrån - så värst modig är han inte - och jag går fram till maskinisten som öppnar hyttfönstret och låter motorn vila och så frågar jag vad i all världens dagar som är på gång?

Jo, så här är det.
Länsstyrelsen har beslutat att rensa stränderna från stora buskage av vresros som annars hotar att ta över helt .., ja, man började i Båstad och har nu kommit hit till Stensjö.

"Men vad gör ni med all den uppgrävda jorden ...?" frågar jag.

"Den silas liksom, så där så att sanden kommer tillbaka där den hör hemma, medan riset forslas bort, det är så det går till ...", förklarar herr grävmaskinisten, allt medan harry nu vågat sig fram och gärna vill hälsa, men det är ju så förfäääärligt högt upp till där mannen sitter, så mest springer han - harry - bara runt, runt och viftar på svansen.


Och så går vi hemåt.
Igår försvann kopplet - helt obegripligt var det - och min tanke var att kanske hade det ramlat ut ur min anoraksficka, men något koppel hittar vi inte och harry springer lös .., han träffar en äldre man som bor i huset närmast havet och drömmen hade varit att mannen fyyyyat harry ordentligt när han kommer för att hälsa, men inte då .., "åååå, vill du hälsa, ja, men vilken fin hund du är, nej, inte hoppa!" säger mannen och klappar harry på huvudet.

Det blir en stunds småprat och så kommer ännu en man promenerande; han ska ut på motionsrunda och jag lyckas få harry att sitta platsad n ä s t a n hela tiden, men sen går det inte .., ååååå, nu vill han prompt hälsa igen och mannen känner igen harry och säger ..."men jag tycker att du har fått bra pli på honom, det är inte det lätt att hålla sig stilla när man är en sån ung hund .., det blir säkert bra ...", och så går han vidare längs havet och harry och jag själv går hem igen.


Hela tiden skiftar himlen i färg.

Moln tillkommer och försvinner!

En härlig förmiddag är det.

Två onsdagsfönster ...


... från Kopparberg i Västmanland.

Då vet ni förstås att det var Ulrika som viftade med håven!

tisdag 6 december 2011

Pick-pick-pick ...



Idag hände nånting som jag nästan aldrig har varit med om.

Plötsligt - det var när jag stod i kassan -, så kände jag hur allting liksom rusade iväg inombords och jag drog djupa andetag och försökte verkligen andas lugnt .. men det var ungefär som när man rusar en bilmotor och jag hann tänka att nu blir det som med fisksoppan ,-)

Det blev det inte.

Men under ett par timmars tid rusade motorn.
Jag kollade pulsen som kändes normal, men den där känslan var hemsk.

Nu är jag hemma och äter Paradis choklad och mår bra.

Och stressad är jag inte, inte mig veterligt i alla fall.

(Men nu blir det jobba av .,. tre lördagar på raken.)

Blir jag glad av detta ...?



Svar: ja, jag blir så glad så jag kan omöjligen sitta stilla!

Vilket drag!!!

Vilken härlig ironi!
Kommentar-tips ....

gomiddag!

jag har upptäckt att om jag INTE är inloggad och skriver en kommentar till din sida och SEN klickar i "välj profil" och loggar in - ja då funkar det INTE att lämna kommentaren. Blir bara ett felmeddelande.

Men om jag däremot ser till att från början vara inloggad som rätt profil innan jag börjar kommentera så går kommentaren igenom.

Kan det vara så det är månntro? Eller har det bara varit av en händelse att det funkat så?

kram
Lena

Fönster, hav och fåglar från Bohuslän ...


"Hej Elisabet!
Här kommer några fönster (och havsutsikt).
Bilderna är tagna igår från min balkong.


Många hälsningar från Monica, vid havet i Lysekil ."


//Ja, så underbart vackert .,. där skulle jag nog kunna tänka mig att sitta på balkongen och titta ut över solnedgången! hälsar Elisabet.

Ingen rubrik ...










Och när vi går hemåt, harry och jag själv, kommer hagelstormen .., och harry springer och skuttar och vill hem fort, fort .., och jag drar upp kapuschongen och knyter halsduken runt ansiktet ..., inte en endaste fågel hörs kvittra .., allt som hörs är vinden!

Förmiddag i landet Halland ...


Ja, det ska ju erkännas, att vore jag rubriksättare på någon kvällstidning, så skulle den raskt gå i konkurs, men nu är jag ju bara kassörska och då får det bli så här.

Förmiddag, det var precis vad det var när jag var ute med harry.

Och lågtrycket från igår, det som däckade mig totalt, har tackat för sig.

Nu är luften hög och klar.

Kråk-krax och kaj-prat ..., och ingen våldsam vind.

Himlen är blå.



Och i bäcken ligger badbollen och snurrar och snurrar på samma sätt.
Helt obegripligt är det, men att se bollen på det här viset - liksom oförmögen att segla iväg - ger mig ångestkänslor ..., och jag funderar allvarligt på att smyga längs slänten och putta iväg den - bollen - alltså.


Eckes trädgårdsland ligger i dvala.

Klematisblommorna har förvandlats till 60-talsfrisyrer (hur väl minns jag inte hur min syster Birgitta stod i badrummet hemma i Malå och tuperade sitt hår med en plastkam med lång stålpinne längst ut .., ja, som hon liksom puffade håret med) och dom påminner också om bilderna i Pija Lindenbaums barnbok "Gittan och fårskallarna".

En helt underbar morgon är det och om två timmar ska jag susa iväg till jobbet, efter tre dagars ledighet.
Sparsmakat ...

Och så kan man titta in här och häpna över bild och text.
"Underbara Klara ..."

... finns minsann i flera varianter.

Det finns en underbar Klara i Skåne också och på hennes sida är det lotteridags!

Glöm inte att titta in!

Tisdagsfönstret ...



... hittade jag i Ystad, på underbara Åbergs Trädgård!

måndag 5 december 2011

En liten önskan:

Ni som ofta har problem att kommentera här, kan ni inte skriva på Ingelas blogg och säga "ja, jag har också krångel när jag ska skriva hos Elisabet!", så man vet vad som är på gång.
Men klockan åtta kanske ...?

"Gud, vad jag känner mig krasslig ....!" säger jag till pv.

I ett par timmars tid har jag legat på soffan med yllefilten över mig.

Fryser och huttrar.

Nyser.

"Men vi kan gå och lägga oss .., jag är jättetrött..?"föreslår pv.

Då är klockan 19.00

Oväder på ingång ...


Inom loppet av tio minuter hinner solen stråla .., och så kommer regnet .., molnen .., och det haglar och blir iskallt och jag drar halsduk och kapuschong om huvudet och skyndar hemåt.

Innan vi är hemma, harry och jag själv, är himlen återigen blå över horisonten.


Ett hit-och-dit-väder är det när man bor nära havet.

Ett eftermiddagsfönster från Skåne ...


Ja, närmare bestämt från vännen Kerstin.

Hon är också en som har vågat; hon har lämnat en lägenhet i stan (med lägre hyra), för att flytta till ett litet hus på landet - vilket innebär större utgifter - men bättre livskvalitet.

"Ja, men det är så här jag vill bo!" säger Kerstin.

Själv velade jag i åtminstone två års tid, innan jag kunde bestämma mig för att flytta norrut, till landet Halland.

Men lite är det så att när man närmar sig sextio .., då finns det liksom inte så mycket tid att vela på; då får man se till att bestämma sig, ja, ungefär så kände jag det.

Så nu säger jag: varmt lycka till där ute på landet, Kerstin!
Guldgruvan ....

Ja, en riktig sådan är svt:s öppna arkiv!

Tack ellem i Skellefteå som tipsade om Kåge Jonssons dokumentär från 1986 - "Bussresan", vilken handlar om ett sällskap pensionärer som åker på bussresa till Holland.

Låååångsamhetens lov .., ja, så kan filmen karaktäriseras och här finns inga snabba klipp och ingen bakgrundsmusik, nej, här får människorna prata till punkt och berätta om sina liv och sina drömmar.


Ledig dag.
Kaffe i älsklingskoppen ..., dokumentär på skärmen.

Filmen får mig att bli så inutivarm .., där är mannen som är 78 år och för första gången åker utomlands och när jag ser honom, då ser jag min sedan länge bortgångne pappa .., likadan trenchcoat hade han .., likadan keps nästan .., och när jag ser hur Alfred lyfter på kepsen för den - för honom - främmande kvinnan som går in genom ålderdomshemmets port, blir jag ännu varmare .., och där är kvinnan som kallades för "horunge!" och där är hon vars man tog livet av lillpojken .., och där är hon som är så försynt och beundrar hotellrummets vävtapet.

Kåge Jonsson är - enligt mitt sätt att se det - mästerlig!

År 2000 tilldelades denne herr Jonsson och Håkan Pienowski Stora Journalistpriset för dokumentären "Jag älskar dig Natasja!" - en film som gick raka spåret in i mitt hjärta -!!

Jag har skrivit om den förut, men gör det igen.

Här, kan man titta på den filmen!


Och intill mig ligger harry i loppisfåtöljen som jag tagit in från vardagsrummet.

Hela morgonen har han varit orolig .., nu fick han ligga nära matte och då blev allt så bra.

Uppdatering:

Nu har jag även sett dokumentären "Skogskyrkogården", 1 timme och 32 minuter lång.

I längsta laget, men u n d e r b a r.

Såg jag inte fel, är det sista chansen att se den just ikväll på svt.play.

Bilder från en ledig dag ...


Klarblå himmel och DN i postlådan.
En yster harry som springer av och an upptäcker att det är nånting annorlunda på marken: det kallas f r o s t, men det vet ju inte han.


En badboll snurrar runt-runt-runt i lilla bäcken intill Eckes hus.


Och så sätts "glöm-inte-bort-mig!"-skylten fast på postlådan.

Det innebär att när den gula postbilen kommer, så svänger brevbäraren upp på gården och tuuuutar lite .., så där så man vet att nu är det dags att gå ut!

Idag ska förstapriset till Eva, (ja, i uppmuntringslotteriet) postas och skickas norrut, till Medelpad!


Kl. 11.55 såg jag postbilen och gick ner till vägen, så behövde han inte köra hit upp.
Alltid lika rar och trevlig är han, lantbrevbäraren!
Se där .., nu Härs och Tvärs är vinsten på väg!
Tröstpriset - till Jenny i Gränna - postades igår.


Frost på grannens gräsmatta och några enstaka nypon som dekoration.


Och så här såg det ut någon halvtimme dessförinnan.

Radio Halland rapporterar om långtradare som inte tar sig uppför branta backar och bilar som kanat av vägen .., jo, jo .., i eftermiddag åker vinterdäcken på!

Måndagsfönstret ....



Det var det här fönstret jag menade, ja, i det förra inlägget.

Jag tycker sååå mycket om det!

Varför?

Jo, där pågår nånting .., det är sånt liv i bilden - även om den är stillsam -, några människor är På Väg ..., där är ett milt ljus i bilden och en slags .., - kanske inbillad - men ändå, en slags förväntan i luften?

Och nog hör man järnvägsdunket .., och känner "friskluften" som kommer susande genom fönstret ...?

Eller så är det helt enkelt detta att jag själv är så himla förtjust i att åka tåg.

Det var alltså gårdagens födelsedagsbarn Guy som hade tagit bilden.

Senare idag kommer ett litet eftermiddagsfönster från den skånska slätten.



Och här är bilden på "elisabet-vis", med bara skugga.

söndag 4 december 2011

Till Guy i Arvidsjaur ...


Foto: Guy Jonsson, som då kallade sig Jom Manilat.

I ännu två timmar har den mästerlige fotografen Guy födelsedag!

Otaliga är de bilder som han har tagit och fått oss att häpna över .., solnedgångar över Storavan .., bilder från hans resor i Asien och de allra vackraste Jesus-kommer-himlar!

För många av oss går tillvaron sin gilla gång och inte så värst mycket händer i våra liv.

Måhända drömmer vi om att förändra tillvaron, men tvekar av olika orsaker.

Allt har som bekant ett pris.

Andra vågar ta språnget.

Följer magkänslan, kanske man säga?

Det finns många - även bland bloggvännerna -, som har gjort just det.

Någon bor i USA och köper ett hus i Skåne innan man sålt det man just då bor i .., en familj i Skåne gör samma sak .., en tredje flyttar hit och dit och hittar slutligen det som känns rätt .., någon annan blir änka, bryter upp från ett långt liv i Norge och flyttar tillbaka till hemlandet .., och själv säger jag upp mig från ett fast arbete och susar till landet Halland.

Och Guy, han är en som också vågar.

Här kommer ett stort grattis på din födelsedag och samtidigt ett varmt tack för alla vackra bilder du har delat med dig av under årens gång!

Allra bäst minns jag tågkupén någonstans i Asien, men den bilden hittar jag såklart inte just nu.

Den här är inte heller så pjåkig.

Om man säger så.

Efteråt ...


Trivsam kväll tillsammans med Sonja, Gösta, Mia och Roger och så deras lilla jack-russeltik Alice, som verkligen hade ett sjå att hålla harry ifrån sig.

Nötsteken - som jag hade marinerat - den blev seeeeeg, men potatisgratängen, alla grönsakerna och inte minst såsen .., var smarrig!

Sonja hade med sig mandelkakor, förpackade i den konserveringsburk som jag i fjol hade fyllt med chokladgodis (vilka underbara kakor!) och här finns nu också en vacker julros (nästan den vackraste blomman jag vet ...), en vit hyacint, ett hjärta i tyg, samt en ask Paradis.

Alltid roligt med besök och förmodligen blir det så att julafton (enligt schemat arbetar jag) tillbringas hos Roger och Maria i Harplinge, bara någon mil härifrån, tillsammans med Sonja och Gösta.

Jo, men det känns jättebra!

När jag 1999 skulle bjuda min före detta lärare i tyska på hemlagad fisksoppa (i Ystad), hamnade jag - efter en superstressig dag - och i två dygn blev jag kvar på sjukhuset .,. så det kan jag ju tala om för er .., att det här med bjudmiddagar ..,det är inget jag tar så där på en höft ,-))

Och vet ni .., på bordet här till höger där jag sitter .., står en vas med TULPANER!

Härligt, härligt!

Innan middagen ....


På väg från stan där jag handlat Axilur till harry och katterna, svänger jag västerut och åker till Ringenäs, till stranden som var översållad av snäckor!

Nu, efter stormen (och det blåser rejält även idag!!) finns där knappt någon strand!

Ett par meter bara .., det är allt .., och jag fumlar i sanden efter snäckor som ligger packade och man får liksom pilla upp dem och fingrarna blir i s k a l l a!

Till sist har jag fyllt en liten påse med skramlade snäckor, just det, dom är ju en del av förstapriset i uppmuntringslotteriet nästan lördag.


Och så hemåt, där två nötstekar (vilka legat marinerade i vin och färska örter) väntar på att bli ugnstekta .., och i Steninge, när jag passerar bonden Stigs marker, ler jag för mig själv.

Jo, jo .., det var där vi köpte ensillagebalen till dom svältande rådjuren.

Aldrig mera!


Lite mera inne i Steninge .., och så här är det ofta .., att västerut - över havet - är det tämligen molnfritt, men över åsen som löper rätt så brant mot öster, där hänger tunga moln över trädtopparna!


Såja .. nästan hemma, bara några kilometer kvar.

Ååå, så jag tycker om dom här stenmurarna och trähusen med tomter som vetter mot havet!

Och nu ska här ösas stekar (2 st) och förberedas lite innan gästerna kommer.

Ajöken, sa fröken.

Till den det berör i Skåne ...


Vi har minsann också en husmus.

Eller: hade.
En svår natt ....

Vid fyratiden vaknar jag av att harry har hoppat upp i sängen.

Det är trångt och varmt.

Då vaknar även pv.

Han är kallsvettig och orolig.

"Åååå, så hemskt, vilken fasansfull mardröm jag har haft!" säger han mumlande.

Jag tror förstås att han har drömt att han har förlorat sin dotter eller sambo, eller harry!

"Nej, jag drömde att det var vasaloppsdags och kvällen innan start upptäcker jag att skidorna är kvar i Halland ..., å, så hemskt!" säger han igen.

Jaha.

På det viset.

Tre söndagsfönster ...


... från södra Frankrike.

Och den som hade håven framme var förstås Monet.

Tack, tack!

lördag 3 december 2011

Och vad tror ni ...?



Fyra inköpslistor som kommer susande genom rymden - från Västerås till Stensjö -!
Stort tack till min kollega (men på Ica ...) Jessica!

Och nu .., detta är vad jag tror.
Nr.1.
En försiktig människa med ordning och reda.
Kvinna, tror jag.
Skriver listan utifrån var i butiken varorna är placerade.


Nr. 2.
Medelålders eller ännu äldre, kanske i min ålder, närmare sextio?
"Gustavskorv ..."? Vill ha samma mat som i sin ungdom.
Ekonomisk - använder ett begagnat brev eller nåt sånt -.
Korsordslösare - det är mest dom som har blyertspennor hemma -.


Nr 3.
Detta är garanterat en man och en man i chefsställning.
Kan också vara - mycket troligt - en läkare.
Överläkare.
Det här är en som vet vad han vill och är van att få sin vilja igenom.
Rationell.
Inget velande här inte.


Nr 4.
Här är en glad människa ..., karamellfärg .. kanske finns småbarn eller barnbarn i närheten?
Och så ska det grillas korv ute och därför får man inte glömma kaffemuggar!
Alun ...?
Är inte det nånting man har i trolldeg?
Och lussekatter ska bakas också, säkert på 1 liter degspad.


Nu är det er tur att gissa!


Det har varit mycket idag.

Hyra av släp och iväg till återvinningen och hämtning av kasserade lastpallar (blir perfekt till ved ..), inhandling av morgondagens middagsmat och mycket annat .., allmän röjning (kom först av allt, en andra omgång fordras nog nu ...) och hela tiden ösregn ..., och pv har två, eller tre gånger, cyklat ner till lilla hamnen och kollat till och extraförtöjt lillbåten och alla gångerna har harry fått springa med och nu, när allt har lugnat ner sig, är han så trött, så trött, så när jag - iklädd anoraken - sitter i soffan och har huvudvärk och nästan är på väg att somna (handbolls-VM för damer i tv, pv kollar ...), lägger sig harry med huvudet mot matte.

Åååå, så varmt och gott det blir!


På min högra sida, uppe på soffan (där värmen från elementet nog känns ..) ligger pElle och sover.

Och ute på inglasade altanen kurar sigge nilsson (som idag fått maskmedicin .., vilket innebär att jag får åka och köpa mera i morgon, nu måste såväl pElle som harry få en omgång ..) och snart blir det middag.

Ute råder b e c k s v a r t mörker.

Om Härs & Tvärs och Sportiga Jenny ...



Den där lotterifilmen blev ju lite hipp-som-happ (någon Oscar lär det inte bli här inte ...), så här kommer bättre bilder så ni ser vad ni har vunnit.

1:a priset är här ovanför och går alltså till Härs och Tvärs.

I fjolsomras satt härs-och-tvärsmadamen, hennes man och sonen ute på altanen och fikade nybakad sockerkaka om jag inte minns fel .., och det var första - och hittills enda - gången som jag har träffat den vänliga damen (som i mina ögon inte är en "dam", utan en ...., ja, inte damig, i alla fall .., mer som en som tycker om det enkla, ja, det kanske damer också gör).

Här ett inlägg som jag tycker säger så mycket om henne.

Och här ett annat.


Sportiga Jenny är madamen som arbetar så idogt; ibland på bibliotek och ibland på turistbyrån i Gränna!

Marmeladburken är inte så stor som man kan tro .., det gäller att få ner dem i kuvertet ,-)

Jenny har jag aldrig träffat, men det blir säkert av - telefonsurrat har vi i alla fall gjort -.

Här berättar hon hur det kan gå till på turistbyrån ....

Och arbetar man med turism, så är väl steget inte så långt till att man själv tycker om att upptäcka världen?

Om såna upptäckter berättar Jenny i sin andra blogg.

Stort grattis till er båda och idag ska jag göra paketen klara och så kommer det till veckan!

Nu återstår två dragningar och det är alltså fyra färre deltagare i tillbringaren.

Nästa lördag är det dags igen!

And the winner is .... klicka på länken!



OBS: filmen strular ..., så KLICKA HÄR ...

Igårkväll strulade det rejält när vi hade dragning här i lilla rummet!

Inte vågade jag lägga in filmen i förväg heller och kolla på youtube, för där har det gjorts om och tänk, om nån skulle gå in och smygtitta .., nä, så när jag nu kollar det här, så ser jag att början har inte kommit med.

Då vill jag säga så här, att första pris är julservetter inköpta i Falkenberg och en liten senapskniv/sked från Särdals kvarn och så ljusfatet med sand och snäckor från landet Halland.

(pv tycker för övrigt inte att lerfatet med sand är särskilt vackert, men se, det tycker jag ..).

Tröstpris: en utvikbar tomteparad .., såna som man förut hade i t.ex. fönstret .., och så en liten burk med pv:s plommonmarmelad - 2011.

Ja, ni får uthärda att det blev lite struligt, men den här datorn är ett elände just nu.

Att herr Notarius Publicus har varit framme med klippapparaten kanske ni märker?

Han har nämligen egen salong i badrummet.

Och än en gång stort grattis till vinnarna!
Glöm inte ....

Dragningen i Uppmuntringslotteriet.

Kl. 11.00 idag.

Förra lördagens 1:apris-vinnare blev Eva från Tyresö och tröstpriset gick till Ellem i Skellefteå.

H mmm, vem ska det bli idag, tro ...?

Lördagsfönstret ...


... fanns och finns i Ystad och bakom det fönstret stod just då en väldigt ung Emma och tittade ut på mormor som varit och köpt frukostbröd.

En vit, nästan utblommad hyacint, skymtar .., och så alla småänglar och djur som stod i fönstret hela december.

fredag 2 december 2011

Först På Spåret ....

... som var si-så-där ikväll.

Lite segt.

Som om programledarna vaknat på fel sida.

Eller kanske det var jag som kommit fel?

Och sen Juholt hos Skavlan.

Ja, gode tid.

(Bäst - alltid bäst - är Niklas med sina frågor! Förlåtandet ikväll gjorde mig så varm i hjärtat!)

Andreas berättar ...



Här är lilla filmen där Andreas - på min önskan - berättar om hur det gick till när han förlorade flera av sina fingrar!

När han var på besök i affären för någon tid sedan, skulle jag ta i hand och hälsa eller tacka och blev så förvånad över handen - eller bristen på hand -!

Så jag frågade helt enkelt vad som hade hänt och fick då veta.

Det här filmades i fikarummet idag, där Andreas satt när jag kom in för att dricka kaffe.