fredag 31 oktober 2014

Och det bästa för Anne i Mantorp ...

På väg till Sthlm stannade vi till i Mantorp och fångade Annes händer ...


Hej på er i det gula huset!
 
Nu så är korken ur och jag önskar delta även denna vecka i det mest fantastiska lotteriet i Sverige. Det är en ära att ha möjlighet att delta.
 
Så här är mitt allra bästa: Min Rut (städerska) har varit krasslig länge och nu blivit åtgärdad på sjukhus. Det var en stor operation som har utfallit till belåtenhet för Rut. Så nu har hon äntligen varit hos mig i veckan och gjort så fint, så fint som bara hon kan. Det är lycka för mig att få hjälp med städningen.
 
 
Hemma hos Anne som är en bokslukerska av RANG!
 
 
En liten sak till som var bra. Att jag äntligen lyckats hitta småsaker till lotteriet som postas när jag köpt lämpligt emballage. (Kan dröja några dagar.)
 
Hoppas jag får många kamrater att skvalpa runt med i byttan.
 
Kram på er/Anne i Mantorp
 
// Sååå härligt Anne att korken flög ur! Och ingen behöver känna att "ååå, jag har inte bidragit med vinster ...!" för att vara med. Det här är ju ett på-skoj-lotteri bara.
Det bästa för Eva på Frösön ...



Hej Elisabet!

Det bästa i veckan var:

1. Att mamma fick komma hem från sjukhuset igår.




2. Promenaden idag. Jag och Otis promenerade uppe på Frösöberget. Vacker utsikt och friska vindar. Bilderna visar utsikten mot fjällen och på andra sidan berget är en vy över bron mellan Östersund och Frösön.

Kram Eva


//Vilka bilder!!!! säger jag bara. 
En fredag i oktober ...


Det är den sista dagen i oktober .., och pv har höstlov och tycks inte tänka det minsta lilla på vare sig matte A eller B eller att rätta prov eller fixa omprov .., inte tänker han på vattenledningen heller - men däremot på rullskidåkning -, nej, han kurar i soffan Ektorp tillsammans med en alldeles omåttligt avslappnad harry som sover så gott, så där så man ser den översta tandraden .., och vid pv:s fötter ligger sigge nilsson som nu har tagit högerhörnan i soffan som sin.
Jo, jo. Hur ska det gå när lilla nelly kommer efter jul?

På tv rullar ett program som handlar om slottet där Downtown Abbey spelas in.
I England.
Eftersom vi inte gör nånting annat, tittar vi på hela programmet.
Det visar sig vara riktigt intressant.
Så annorlunda liv vi människor lever!



Harry tittar upp när jag ska ta en bild .., aldrig mår han så gott som när han får vara nära husse.




På bordet intill datorn ligger resterna av gårdagens frisering.
Underbart kändes det i morse .., detta att ha förlorat så mycket hår!
Jag vet att frisörsaxar kan kosta multum .., flera tusen kronor .., men hos Salong Göransson där går det bra med Ikeavarianten, nån slags tygsax.

Tjopp, tjopp, bara!
Dagens fönster ....


... fångades av fönsterfångerskan av rang .., madamen i Dalarna.

Ulrika, förstås.

torsdag 30 oktober 2014

På agendan ...

Ikväll var det en höjdarkväll i Gokväll!

Ja, det blev många ord av samma märke, men det får ni ta.

Först en stilig man som skulle göras om och det var inte bara det att han såg synnerligen sympatisk ut, han var riktigt grann och än stiligare blev han när allt var klart.

Men det var inte det bästa; nej, det var i stället ett helt fantastiskt reportage om hur det går till när ett svenskt företag bygger upp ett callcenter långt hemifrån.

Nu gällde det Färdtjänst och Senegal!

Så imponerad jag blev!!
Vilka begåvningar!
Nästa veckan, jag tror det är på torsdag, visas programmet i sin helhet.
(Torsdag .., då arbetar jag dag .., heja!)

Här kan ni se en liten snutt bara, detta är alltså dag 3 i svenskutbildningen, som till råga på allt är på skånska!

Hallå Dakar!
Svensk dokumentär från 2014. När ett svenskt företag som tar emot färdtjänstsamtal öppnar ett callcenter i Senegal börjar jakten på lokala språksnillen. 650 unga senegaleser söker företagets svenskkurs i hopp om att få ett jobb. De har sju månader på sig att lära sig flytande svenska och bara de allra bästa kommer att klara det stora slutprovet. Det finns nu en blågul bubbla i Dakar som upptäckt Josef Fares "Jalla Jalla" och sjunger med i Peps Perssons låtar. 
En humoristisk dokumentär av Magdalena och Marcus Rosen. 

Senare ikväll, nämligen klockan 20.00 kommer nästa pärla.
Ett program som har den upplyftande titeln Livet efter döden och handlar om hur tillvaron förändras för en kvinna som blir änka. Jag har sett trailern och log mest hela tiden.

Efteråt ...


.... svänger vi av ner mot havet till, kör längs Båtsmannens Väg och jag säger till pv att där har jag nog aldrig varit - det är inte klokt -, i fyra år har jag bott här, fortfarande finns det så mycket som jag missat!

Gamla hus med halmtak trycker nära havet .., stenmurar runt omkring .., vi ser en katt som slinker in genom en grind .., en kvinna som räfsar löv och hälsar med ena handen .., sen ut på kustvägen och i Steninge svänger pv höger och vi kommer in på ytterligare nya områden .., ååå, där är ju flera kunder från affären .., och en liten tös på kanske fyra år, hon står vid sidan av vägen och vinkar och vinkar och det gör jag med och känner mig som mamma .., så irriterad jag var på henne när jag var tonåring och hon alltid vinkade till alla småttingar längs vägen - nu gör jag precis likadant -.

Sen hemåt.



Under en längre tid har jag otrivts alldeles våldsamt med mitt långa hår som dessutom har tappat all styrfart. Nu får jag nog! Just nu!

Väl inne i huset säger jag till pv att ta fram kökssaxen och så sätter jag mig ner vid bordet och ber honom kapa   m i n s t   en decimteter, gärna två .., och han är inte nödbedd .., greppar håret ungefär som en hästsvans och jag säger .."nej, så kan du inte göra ...!", men det kan han (och så gjorde jag ju själv för några månader sedan!) och jag hör hur det "tjaskar" till när han klipper och så visar han mig.

Jodå.
En rejäl bit är borta.

Och jag minns hemma i Malå, i det som kallades för "buffén" i vardagsrummet, där, i en låda, där hade mamma sparat en mörkblond lock som var min .., den låg i en liten plastpåse som var igenknuten och det hände ofta att jag drog ut lådan och tittade på den lilla locken.
Den var sträv .., som ... som tagel, nästan.

Ungefär så känns det här håret också.
På parkeringen ...


... utanför en av de större butikerna, träffar jag en av kunderna i affären där jag arbetar.

Hon är min namne - eller jag hennes - och är säkerligen åttio år och man kan ana en tysk brytning i hennes prat.

Så vi säger "men hej Elisabet!" och hon tar min hand och säger att det är så roligt att prata lite ..., för alldeles ensam är hon och det blir inte mycket surrat om dagarna.

Alldeles ensam.

Hennes kind är len och varm.

Len-len-len.

Hon är verkligen så rar.

Och gör mig glad.

Och lycklig.
Det bästa för Ann i Göteborg ...


Det bästa i veckan var, förutom själva mässan i Alingsås, det som hände där.

Jag hade sett i utställarlistan sett ett namn som jag kände igen, och var väldigt spänd på om det verkligen skulle vara den, som jag kände.

När alla packat upp sina varor och saker så gick jag en runda i lokalerna och då såg jag henne!!! Marie, som jag hade som elev på 80-talet. En väldigt rar, men lite blyg tjej, som jag tyckte väldigt mycket om. 

Jag gick dit och sa “Hej, Marie!” och jag trodde för ett ögonblick att hon skulle falla omkull. Hon bara stirrade på mig, länge, precis som om hon inte kunde tro sina ögon. Jag borde egentligen inte vara just där. När hon till slut förstod att hon såg rätt, kramades vi och sedan pratade vi jättelänge om hur våra respektive liv utvecklat sig sedan de gick ut nian.
Det roligaste var att de var en hel del som fortsatt att hålla kontakten via telefon, träffar och förstås Facebook.

Det var en väldigt strulig klass, men eleverna vara härliga och hade det inte så lätt alla gånger med trasiga hemförhållande i några fall. Klassen hade dåligt rykte och ingen ville egentligen bli deras klassföreståndare, men jag som relativt ny fick dem på min lott. Så de blev min andra klass.

På den tiden hade vi på skolan 20-grupper på högstadiet. Vi hade en studierektor som var en fena på att nosa upp pengar, så att det gick att genomföra. När de började i sjuan var de 18 st och när de slutade nian fanns det 12 kvar. Några flyttade till annan ort eller annan skola, några fick gå uppe på “skoldaghemmet”, för att de inte kunde vara i klassrummet. DÅ var det ingen som talade om ADHD och annat, men det var säkert så i några fall.

Jag såg till att ha dem i så många ämnen det bara gick och det blev 15 lektioner/vecka. Inga elever orkar bråka med sin fröken så många timmar och till slut blev vi ett härligt gäng, som en familj med mig som “extramorsa”.

Hur som helst – i år är det 30 år sedan de slutade grundskolan och Marie berättar att de skulle ha en återträff och fira detta! OCH JAG HAR BLIVIT INBJUDEN!
Så på luciadagen ska vi ut och äta och sedan gå på julshow, där en av dem underhåller. Han har jobbat som gitarrist och spelat Heavy Metal. Hur häftigt är inte det?

I år fyller alla 46 år!
Och någon, skrev Marie, undrade hur gammal jag var. Jag måste i alla fall vara 70+? Haha, så snopna de ska bli när de får se sin “gamla” fröken, (som bara är 60+)!
En sån nostalgitripp söndagen bjöd på i Alingsås.

PS Grattis till alla som orkade läsa ända hit!
PS Bilden är en kopia på klassfotot och tyvärr väldigt suddigt. Jag sitter i mitten i vitt och Marie sitter bredvid mig till vänster.
Kram
Ann
Om biljetter och oron ...



Ett par månader innan det var dags för avresa till London och Last night of the proms, bokade jag biljetter till Hyde Park via See Tickets, ett företag på nätet.

Å, så orolig jag var att detta inte skulle fungera!

Den enda biljetten som bokades via Albert Hall, den kom prydligt i postlådan .., dom övriga fyra skulle, enligt ett meddelande från See Tickets, hämtas ut i Hyde Park.

Jag tänkte att nu är jag nog blåst så det räcker och blir över.

Det blev jag inte alls!
Det fungerade hur bra som helst!

Om nu någon annan har gjort samma sak och - precis som jag själv - bokat till något evenemang i hastigt mod på nätet och sedan börjar grunna på om det här företaget verkligen finns (jag hittade inte mycket ...), så säger jag: det var inga som helst problem!
Fem listor från Västerås ...



Här är det ordning och reda. 
Matsedel ...., kanske en viss tvekan mellan nr 22 och nr 20 ...?



Kanske ska har bakas bullar ...?



Pyttesmå bokstäver och ihopträngda ... höga l, b och k:n.
Lite ovanlig stavning på såväl apelsinjos som hamburjare.
Kanske en barnfamilj, eftersom det är noga att snacksen ska vara till vuxna?




Här är det en äldre kund .., köper Bridge godispåse .., det köper aldrig ungdomar.
Kanske huvudvärk (Alvedon ...?) och saft, om barnbarnen kommer på besök.
Röd mjölk - ja - här blir det ett kort liv, det förstår man efter gårdagens braskande rubriker.



Nån som har bråttom.
Jag skulle gissa en man.

Tack snälla Jessica som samlat på sig listorna!
Sååå omtänksamt!
Dagens fönster ...



Har ni sett ett sånt vackert fönster?
Målat, i akvarell .., av herr Teglund i Luleå, han som ofta har så filuriga och tänkvärda blogginlägg!

Det var Bert - även han i Luleå - som viskade med små bokstäver och sa att "du har väl sett att Sven har tillägnat dig ett fönster ...?"

Nej, det hade jag inte, men nu har jag.
Tack snälla Sven!

Samma sorts gardin hade pv i sängkammaren när jag hälsade på honom första gången.
Vita, med blå ränder.

Och jag låg inte i sängkammaren, utan i eget rum, men jag såg dem ändå.

Har ni läst hans inlägg som handlar om att lyssna?

Underbart bra!

onsdag 29 oktober 2014

Det bästa för sportiga Jenny ....


Hej Elisabet

Jag har ju tänkt bidra till veckans bästa flera gånger, men så har det ändå inte blivit av. Som t.ex. semesterresan till Kreta. Två helt ljuvliga veckor med mycket sol, bad, kultur och goda drinkar tillsammans med systeryster och hennes sambo.

Sedan var det ju den där konserten, eller vad man ska kalla den för, i Malmö den 11 oktober med idel 80- och 90-talsartister, där den absoluta höjdpunkten var Scooter som avslutade alltihop.

Förra veckans bästa är nog ändå den där slapparhelgen där jag tillbringade det mesta av den vakna tiden i soffan där jag betade av film efter film och avslutade det hela med ett avsnitt Sherlock!

Filmerna jag klarade av under den helgen var: August: Osage County (En familj), War Horse, 12 years a slave, Perfect Sence, Hobbit: Smaugs Ödemark, Saving Mr Banks och Atonement (Försoning).

Mr Cumberbatch ...

Den som har lite koll ser ju nu med en gång att en viss Benedict Cumberbatch är med i alla filmer utom två... =) Ja, jag har gått och blivit betuttad i honom. =)

Den här veckan är ju långt ifrån slut än, men hittills så kan jag nämna vinsten för IFK Göteborg mot Helsingborg i måndags och att jag idag fick ut mina nya fina glasögon. Nu i helgen ska jag hem hem, dvs till Trollhättan och på lördag vankas det fotboll. IFK Göteborg gör sista matchen för säsongen och den ska följas direkt på plats på Gamla Ullevi! Så där har jag ju ett par höjdpunkter till att se framemot.

Kram sportigajenny i Kaxholmen (mellan Huskvarna och Gränna)

//Heja dig Jenny, som kom med! Det är bra att vi blir av med lite vinster!
Och så ett kvällsfönster ...



... från rara vännen Bente i Norge, hon om är ordförande i pv:s fanclub, ja, alltså när det gäller Vasaloppet, alltså,.

Tack snälla!
Det bästa ....


Hör ni alla raringar .., nu är det dags att börja fundera på det där som gjorde hjärtat lite mer varmt än vanligt ...!

Tre vinster .., två ljuvliga och dubbelvikta kort (ja, jag har köpt dem själv och tycker dom är helt underbara, visst blir man glad och lycklig över dem!) .., och så domherrarna som kom med posten idag, nyinköpta av harry och sigge!  (Den STORARTADE madamen i Göteborg sa att jag absolut inte fick ge bort min vinst .., och vem är jag att mopsa mig ,-).

Tänk efter nu riktigt noga!

Giunnar ..., du trånar ju efter fåglarna ..., nån i Norrbotten borde ha nåt verkligt bra att dela med sig av ..., kanske nån i Dalarna också ..., och någon annan har susat halva jorden runt för att få vara hos den som hon älskar - tala om det bästa ! -, för att inte säga nån i Mantorp .., eller i Östersund .., eller i Steninge .., och Göteborg förstås .., och Gävle .., och Skellefteå .., och i Småland bor en bloggläserska som nog kunde hitta lite glädje, se där ja .., och en som nästan delar mitt namn .., just det ..,  ja, det finns säkert glädje så det räcker och blir över till oss alla!

Välkomna allesammans!
Dragning på lördag, som sagt.


Dagens fönster och en massa tänk ...


Den första av tre lediga dagar på raken börjar med regn och blåst.
Nu, vid halv tolv, flödar solen och jag hör småfåglarna kvittra här utanför!

I köket står pv - nu höstlovsledig - och bakar bullar och - håll i er - valnötsbröd!

Själv har jag dammsugit uppe och nere .., plockat bort lite och diskat.

En väldigt exotisk tillvaro.

Tänker på allt möjligt.

På hur stor glädjen ska vara i Arvidsjaur ..., jo, det tänker jag på.

Och jag tänker också på underbare arbetskamraten, till exempel, han som igår meddelade att han ska sluta och börja i en annan butik, i stan  .., och jo, jag är verkligen glad för hans skull (bättre arbetstider, bland annat), men lite trist är det också, för ingen är ju så glad och varm och go som denne eminente smörgåstårtetillverkare!

Tankarna går också till Klas Ingesson - fotbollsspelaren - som nu har avlidit,- bara 46 år gammal ..., och jag tänker på Ainbusk-Marie-Nilsson som var så öppenhjärtig i Gomorron Sverige och vittnade om hur det är att hamna på psykiatrisk klinik .., och hur det kändes när hon - då väldigt deprimerad -, besökte sin hjärtsjuke man på en avdelning där alla kämpade för att hålla sig vid liv ..., hur absurd tillvaron blev.

Några vill inte eller orkar inte .., andra vill inget hellre än att leva!

Alldeles tydligt såg man hennes nervositet där hon satt i tv-soffan - om den (nervositeten) berättade hon också -, och pv sa att ..."tänk, hon är ännu vackrare nu, med all mognad och all erfarenhet hon har fått i livet" och det tänkte jag också.

När intervjun var slut, tänkte jag att .., nu börjar hon gråta av lättnad.
Så såg det ut.
Vi var två stycken i soffan Ektorp som var blankögda vid det laget.

Här finns en länk till programmet och intervjun.


Undersköterskan till höger.

Och så tänker jag på äldsta dottern som i morse ringde på väg hem från neonataljobbet på KS och berättade hur underbart där är och hur hon trivs och hur rak kommunikation det är mellan personalen och om läkare från världens alla hörn - många från Island -.

Ja, hur skulle vi klara oss utan alla våra invandrade vänner?


Foto: AP / Är inte bilden helt underbar!

Och jag tänker på hennes lillasyster som idag får besök av sin äkta hälft och hur glada dom ska vara.

I ett sms till hennes man skrev jag i morse:  "som hon ska längta!" och fick genast svar ... "jag med!"
Glädje smittar.

Konstapeln och lille Hugo ...

Och nog tänker jag på ättapjötten också, han som idag - efter ett par månader inom det militära - återgår till sitt ordinarie värv, - han längtar också -, och jag tänker på hur stolt han var över att ha blivit utsedd till gudfar till bäste vännens lille Hugo, ja, det är den krabaten som vilar så tryggt i famnen på den blivande gudfadern.

Man är sextio år och ägnar mycket tid åt att tänka på tre barn som är vuxna och klarar sig själva.
Slutar man någonsin?

Och nu frågar pv om vi ska ha våfflor till lunch?
Vad svarar man på det?
Jomenvisst, så klart.




tisdag 28 oktober 2014

Sen väntar himmelriket ...


Strax bär det iväg till affären, men sen .., väntar tre dagars ledighet på raken.

Plus en halv dag.

Detta är det mest paradisiska med mitt schema ..,. den här varannan-veckan med nästan som en lillsemester!

Några planer?

Nja, inte ännu.

Jag har stor lust att åka till Helsingborg och där, på Röda Kvarn, se föreställningen Billy Elliot, inspelad från Victoria Theatre i London, just där vi var, Emma och jag.
Nu delar tyvärr inte pv min glädje till musikaler ..., och det gör inte sonen heller ... ("nej, mamma .., sitta tre timmar i en salong .., njaa ...men du vet, jag följer dig gärna på semester ..."), så kanske blir jag hemma och gör ..., just ingenting.

Så länge ska jag bara glädja mig åt friheten.


Det där viktiga ...


Som jag älskar den här sidan i söndagens GP!
Det är ju ungefär samma upplägg som vårt DBIV .., men här kanske det kan heta DVIV.
Det Viktigaste i Veckan.

För mig kunde halva tidningen få bestå av såna här sidor ..., att få ta del av andra människors liv och tankar .., och känslor .., å, helt underbart är det!
På stranden ...


.... spirar det bland allt uppspolad tång.

Himlen är ljust, ljust blå.
Luften ljummen.

Det är nästan ofattbart att vi snart är i månaden november och det är femton grader varmt ute och jag kan gå barfota i mina Birkenstock och hänga ut tvätten på tork.

På väg hem från stranden hörde jag småfågelkvitter.

Det lät  n ä s t a n   som i mars.
Hemifråntoner ....




Häromdagen fick jag en länk från rara ellem i Skellefteå; en länk till P4, Radio Västerbotten.
Igårkväll, när jag låg under täcket, klickade jag på länken och lyssnade.
Och looooog.

Så totalt underbart bara!

Norsjömål är verkligen en särskild sorts dialekt .., min pappa föddes några mil därifrån och pratade inte så här brett, men han kunde - om han ville -.

Har du tid över och vill försöka förstå .., lyssna gärna till Midvinternattens köld är hård .., men på genuint norsjömål!

Tack ellem!
Down under ...

Mellansyster, Skorpion, djurvän.


I långt över trettio år har min storasytster bott i södra Australien och för ganska många år sedan hände nånting helt osannolikt; ja, i alla fall i mina ögon .., då utbröt nämligen ett våldsamt åskoväder över deras trakt och så slog åskan ner i deras hus, taket rämnade och min syster och hennes man evakuerades mer eller mindre och fick - under ett antal månader - husera någon annanstans.

Tänk er själva, hela denna enorma kontinent .., och så prickar blixten min systers hus!!
Australiensisk tv kom och gjorde reportage och vi tyckte nog att detta - åsknedslaget - var höjden av otur.

Om man har varit med om nånting sånt, så sätter det förstås sina spår.

Det ..., tänkte jag på, när jag nu på morgonen läste det sedvanliga mejlet från min syster.
Dom bor i Hallet Cove, inte långt från Adelaide .., och Sophia, som hon skriver om, är deras hund och hon var också med vid åsknedslaget, då, när det hände.

Så här skriver min syster:

"I söndagskväll hade vi det värsta åskväder jag någonsin upplevt,
mycket värre än när blixten slog ner i vårt hus. Väderlekstjänstens
apparatur uppmätte över 76.000 blixtar under de 3 timmar ovädret
varade och centrum var över Hallett Cove. Det blixtrade runt hela
huset hela tiden och jag grät av rädsla.  Sophias hjärta slog så
hårt att hela hon skakade.  Janne däremot, stod ute och tittade och tyckte att
det var ett fantastiskt skådespel!!!!!!  Som tur var gjorde blixtarna
ingen större skada, bara några mindre gräsbränder här och där
som snabbt släcktes av det stora skyfall som avslutade det hela.
Men vårt varma och fina väder försvann och i går var det så kallt
och blåsigt att vi hade på värmen inomhus hela dagen."


Tack och lov att man bor i landet Halland, tänkte jag när jag läst färdigt.
Dagens fönster ...


.... kommer från Dalarna, tror jag.

Ulrika - koftstickersan - höll i håven.

måndag 27 oktober 2014

På inköpslistan ...



Har ni sett en gulligare girlang?
(Nu ser jag att det stavas girland ..., ja, så mycket var det med den ordkunskapen).

Inte jag.

I december ska den få hänga i ett fönster i landet Halland.

Och här finns den att köpa.

(Tack för tipset Ann i Göteborg!)
Den här veckans vinster ....



Först GRATTIS till pv som vann domherrarna och blev så glad, och sen grattis till Barbro i Uppsala som får extrapriset - påsen med vaniljdoft (från Eva på Frösön) och några vaniljdoftande värmeljus (harry som sponsrar) -.

På bilderna ser ni veckans vinster, ja, det är dom här korten som inhandlades i London.
Jag älskar dem!



Två stycken.
Ett första och ett andrapris.
Vinnaren väljer först.



Eftersom herr Notarius Publicus igår vann den fina raden av domherrar och jag själv vann en precis likadan förra helgen (tack Eva på Frösön och Friherrinnan i Steninge), så lottar jag ut min vinst.

Inte behöver vi två slingor med fåglar!
Det får bli tredjepriset.

Orkar ni med en omgång till med glädje?
I så fall .., ja, då vet ni ju ..., varmt, varmt välkomna med era bidrag!

Dragning på lördag.


En konstig morgon ...



I drömmens värld kan allting hända.

Man kan åka hundratals mil på några sekunder och plötsligt befinna sig i Vormsele i Västerbotten där man försöker ta en bild av blommande hägg .., och man kan sitta i en slänt och gosa med en liten hundvalp som sprungit över gatan och absolut inte vill lämna ens knä ..., man kan befinna sig i den lilla ettan i Ystad som nu - på något förunderligt sätt -, har flyttat över till andra sidan gatan och dessutom blivit mindre .., och där, i lägenheten, får man besök av den före detta arbetskamraten Lena från Malå och man visar henne vardagsrummet och plockar ner grattishälsningar i A4-format som sitter upptejpade på kylskåpsdörren.


Lena som besöker mig i lilla ettan ...

Drömmen är såväl ångestfylld som varm och go.
Allt blandas i en enda härva.

Halv åtta vaknar jag med huvudvärk, kommer på att blodtrycksmedicinen inte rörts på ett par dagar .., jag brygger kaffe ..., tittar mig i spegeln och möter ett ansikte som inte känns som mitt .., värmer ett valnötsbröd och tänker på min kusin Lena som inte längre är i livet.
Åtta år äldre än mig var hon.

Sakta puttas vi framåt i kön.
Det gäller att ta vara på.



Måndagsfönstret ...


Det där Ikeabesöket gjorde mig så lycklig.
(Ja, för vissa människor behövs inte så mycket mera ...).l

Nu går jag här hemma och smajlar när jag tittar på den fina lampan som ger ett så varmt ljus.


söndag 26 oktober 2014

Och vem blev då den lyckliga vinnaren ...?



Ja, den som lever (eller tittar på filmen) får minsann se.

Förlåt den urdåliga skärpan på filmen, men det var alldeles för mörkt här inne och jag ville inte skjuta upp dragningen, för på såväl måndag som tisdag ses inte pv och jag själv förrän sent på kvällen och då är det ju hopplöst.

Stort tack till er som delade med er av glädjen!

Ni är inget annat än   u n d e r b a r a!



Det bästa för Barbro i Uppsala ...


 DBIV och ett fönster.

Hemma efter en härlig vecka på Gran Canaria. Detta är fönstret i frukostmatsalen.
Puerto de Mogan hette stället där vi var.

Så fint, lagom stort i mitt tycke.

Härliga bad i havet ,poolbad är inget för mig.
Så fina matbutiker, det är det bästa jag vet att få strosa i  "ICA" butiker på alla ställen vi åker till.
Att se deras vardag gillar jag skarpt.

God mat har vi ätit hela veckan. Imponerad också hur rent och fint det var. Källsortering t o m på stranden👍?

Ha det gott
Babsan
Eftermiddag i landet Halland ...


Det var jag som  hittade på att vi skulle åka till Ikea.
Helt ärligt: jag älskar Ikea!
Jepp, hela konceptet .., från den varma korven och lingondrickan för endast 5 kronor, till skylten där det står "en olycka händer så lätt .., tack för att du torkar av bordet" och så en Torkyrulle uppmonterad på väggen, just intill.
Och så allt man kan handla förstås.

Vi var där i drygt en timme och kom hem med mängder, mängder, mängder med värmeljus, en förpackning kronljus ., en fin lampa att ha i fönstret .., stoooora underlakan ., krokar till hallen (perfekt att hänga ryggsäcken på) ..., en dörrmatta i en röd härlig färg .., massor med ramar och så den allra vackraste elljusstake (Bert kanske läser här, annars hade jag minsann skrivit adventsljusstake!), ja, aldrig i hela mitt sextioåriga liv har jag känt sån glädje över just en sådan!

Sen hemåt.
Det är knepigt att flytta ihop i vuxen ålder och med olika förutsättningar och just därför vill jag betala det mesta .., skulle det hända pv nånting, vill jag inte så barskrapad på sånt som jag tycker om.


En fönsterlampa inhandlades också. 
Den är finare i verkligheten än på bilden. 


Hulda Elisabet.

På väg ringde jag till mian i Falköping och undrade var en gemensam instagrambekant tagit vägen.
Jag tänkte på Christer från Skåne, han som en gång skickade ett sms med texen "Björkäng ligger vid Varberg, upplysningvis", det var kanske tio år sedan.
Christer är en alldeles fantastisk naturfotograf, men helt plötsligt är han bara som försvunnen från jordens yta

Och så pratar vi - mian och jag själv - om den där gropen i halsen som många äldre kvinnor får.
Även jag.
Jag trodde i min enfald att det var åldersrelaterat, men mian tror att det har med hullet att göra.

Således tog jag en ny bild när jag kom hem, med strääääckt hals.
Ja, det hjälps nog inte.
Den är där, gropen.
Okej.
Det är hullet.

I glasbyttan ....






... finns nu följande lilla sällskap av rara bloggvänner, vilka trånar efter raden av fina domherrar.

Jo, det är Turtlan som är så himla glad och lycklig över flytten till huset.

Pv, han kom hem från jobbet och var själaglad .., han hade nämligen fått ta emot snällord av en elev och tyckte sig - i alla fall just då - ha valt rätt yrke.

Eva i Tyresö, ja, hon har varit ute i naturen och plockat trattkantareller och sett barnbarnet Erik göra upp eld.

Friherrinnan i Steninge stod vid arbetsbänken i köket och såg en liten blåmes besöka blomlådan utanför fönstret ..., det är vardagsglädje det!

Gunnar i Jämtland har paddlat kajak och känt lugnet infinna sig.

Ann i Göteborg upplevde glädje över att ha gjort skillnad i en för henne helt okänd människas liv.

Och slutligen Anne i Mantorp som, tillsammans med sin allra bästa vän, har varit ute i Farmorsskogen och plockat svamp. Roligt att se ditt namn här igen, Anne.

Ett av mina bästa hände igårkväll.

Foto: Anna Widner

Då kom nämligen den här bilden från AP som befinner sig lååångt hemifrån.
Ni anar inte hur glad jag blev ..., för mig säger den så mycket om hur världen kunde vara, om vi bara vore aningen klokare ...., och så förstås, ja, att för barn spelar det här med hudfärg ingen roll -.

Och helt osökt kom jag att tänka på den här sången ...

 Om nu någon fler vill vara med i glädjebyttan, så har ni den här dagen på er. 

Vi åker till Ikea i Kållered nu på förmiddagen och sen blir det middag här hemma tillsammans med Mejas husse och matte och grannen Göran, så det tar lite tid innan dragningen går av stapeln.

Dagens fönster ...


... fångades på innergården i Ystad.

Jag börjar drömma om en hotellnatt där, nämligen.

Ja, inte på innergården, men i Ystad.
Det bästa för Turtlan i Karlstad ...


Det bästa?

Det är så underbart roligt och härligt bo här i huset. Ett nytt liv på något sätt. Njuter varje dag.

Kartonger är kvar att packa upp. Inga gardiner eller tavlor på väggarna än. Vi betar av efter hand.  Ibland känns det som vi mest flyttar runt. Idag kom i alla fall bestick och annat i kökslådorna i ordning.

Det blev en sväng till Ikea även denna helg. Lite smått och gott stuvades in i bilen. Combibilen har verkligen kommit till nytta sista tiden.

Det är Mitt bästa!

Turtlan

lördag 25 oktober 2014

Det bästa för pv ....

Matteläraren och lilla goa Ebba från Skåne. I somras.

Häromdagen när pv kom hem från jobbet, strålade han som solen.

Sen fick jag veta att en av eleverna hade frågat honom när han fyller år?
Jaså, i september, ja, då var det ju för sent med present.

Hon och de övriga tyckte nämligen att pv var så snäll och bra som lärare, så nog skulle han väl ändå få nån slags mer påtaglig uppskattning.

Pv är sannerligen inte den som som framhäver sig själv, men detta gjorde honom så lycklig, ja, det var inte långt ifrån att han blev tårögd av dom där snällorden, sa han efteråt.

Faktiskt var han glad mest hela kvällen.
Och det bästa för Eva i Tyresö ...


Idag har vi gjort en utflykt i regnet !
Vi for söderut till ett  reservat för att hälsa på dotterns familj i husbilen! De har hittat ett mysigt gapskjul med murad eldstad och där trivs dom. Erik 14 älskar ju att pyssla med elden. Det är sista gången innan vinterförvaringen av bilen! Så mysigt!

Vi gick in i den vackra skogen med våra korgar och ni ser ju!       

Från Eva i Tyresö
Det bästa för Gunnar i Vaplan ...


Bland det bästa jag vet är att ta en kajakpaddlingstur ut på en spegelblank Alsensjö.
En härlig frihetskänsla och ett fantastiskt lugn infinner sig då i kroppen.

/Gunnar i Vaplan i Jämtland/