I drömmens värld kan allting hända.
Man kan åka hundratals mil på några sekunder och plötsligt befinna sig i Vormsele i Västerbotten där man försöker ta en bild av blommande hägg .., och man kan sitta i en slänt och gosa med en liten hundvalp som sprungit över gatan och absolut inte vill lämna ens knä ..., man kan befinna sig i den lilla ettan i Ystad som nu - på något förunderligt sätt -, har flyttat över till andra sidan gatan och dessutom blivit mindre .., och där, i lägenheten, får man besök av den före detta arbetskamraten Lena från Malå och man visar henne vardagsrummet och plockar ner grattishälsningar i A4-format som sitter upptejpade på kylskåpsdörren.
 |
| Lena som besöker mig i lilla ettan ... |
Drömmen är såväl ångestfylld som varm och go.
Allt blandas i en enda härva.
Halv åtta vaknar jag med huvudvärk, kommer på att blodtrycksmedicinen inte rörts på ett par dagar .., jag brygger kaffe ..., tittar mig i spegeln och möter ett ansikte som inte känns som mitt .., värmer ett valnötsbröd och tänker på min kusin Lena som inte längre är i livet.
Åtta år äldre än mig var hon.
Sakta puttas vi framåt i kön.
Det gäller att ta vara på.
4 kommentarer:
Hej Elisabet, tipsar om dosett till din medicin. Jag delar en åt mig o en åt maken v.a.v. för två veckor åt gången. Perfekt, så lätt att glömma annars/Elisa
"Sakta puttas vi framåt i kön. Det gäller att ta vara på."
Så klokt och vackert. <3
Elisa: ja, självklart borde jag ha en liten dosett .., men eftersom jag bara tar ett enda piller per dag (och det gör jag ju inte, jag glömmer det ,-), så har det känts så onödigt :)
Heter du Elisa, eller kallar du dig Elajsa? Jag blir lite varm i hjärtat när jag ser ditt namn.
Pernilla: så är det verkligen .., vi brukar prata om det, att nu är det vår generation som är längst framme i kön - i alla fall snart -.
Skicka en kommentar