Promenaden med hundarna ..., småpratet med grannen i det vita huset .., hon som har bott i Stockholm och sedan ett par år tillbaka flyttat hit, ut på landet.
Jag frågar om hon inte drabbas av lappsjuka, ja, jag menar, om man är van vid ett enormt utbud av allt möjligt .., och så detta?
"Njaaa .., ja, ibland förstås ..., men allt det andra överväger, det positiva", säger hon.
Intill henne står lilla tösen Edit, 1.5 år.
Det ska räfsas och göras vårfint på gården. Mitt över vägen går tre hästar i en hage.
Sen förbi Fabrikör Johanssons hus där ännu ingen människa har synts till .., alldeles tomt är det .., och man undrar varför man slår till och bygger ett sånt enormt hus när det aldrig används?
En bit därifrån, 150 meter kanske, ser det ut så här.
Det är sånt lågvatten så nu har vi nästan fått en egen liten skärgård.
Långt nedanför ser jag en man som fiskar och när vi kommer närmare, ropar jag och frågar om jag får ta några bilder?
"Javisst, inga problem!" säger mannen som visar sig heta Uno.
Han har två långa spön som liksom kilats fast mellan klippskrevorna och på själva hällen ligger en hög med plattfiskar. Mest skrubbor, men även sandskädda.
Uno berättar (någon frågar) att han agnar med sandmask.
Napp blir det också!
Tre fiskar på en gång .., ja, han har tre krokar på linan!
Full pott!
Med en sten tar han död på fiskarna ..., rensar dem genast och slänger ut inälvorna i havet.
Nelly, hon tror att han leker med henne .., åååå, en leksak, kanske skulle man ..., och så springer hon ner mot vattnet, men hejdas av mattes stämma. Så snopet? Det där såg ju så kul ut!
Här ligger dagens fångst.
Uno visar hur man ser skillnaden på en skrubba, rödspätta eller sandskädda.
"Här ser du .., sandskäddan, den ser man nästan igenom när man håller upp den mot ljuset .., skrubban, den har en hård rand mitt på ryggen och rödspättan, ja, du ser .., röda prickar lite här och där", säger Uno.
"Men nästan alla har ju röda prickar ....?" säger jag.
"Ja, ja, men det är hybrider .., en blandning mellan olika plattfiskar ..", förklarar han.
Och så står vi där och pratar en stund .., det där småsurret som jag tycker så mycket om .., han berättar vad han har arbetat med - nu är han ju pensionär - ., och om livet i Tvååker och jag säger att det var ju där vi köpte Harry, från en bondgård, jahajha, ja, just det, säger Uno.
"Vill du ha lite fisk med dig hem ...?" frågar Uno och jag säger "nej, det behövs inte .., det var inte därför jag kom förbi .., men tack ändå .., det var vänligt av dig ...", men Uno insisterar, ja, men det är klart att vi ska ha lite fisk .., och så tar han fram saxen och klipper bort fenorna .., rensar tre skrubbor och stoppar ner dem i den röda platspåsen som han egentligen skulle ha själv.
Och så säger vi tack och hej.