Det man tänker sig göra eller längtar efter ...

En kassörska i landet Halland räknade ned, dag för dag.

Längtade till ledighet och befrielse från evighetslånga kassaköer eller varor som tagit slut eller inte alls kommit och stressade turister som ibland inte hälsar, utan talar oavbrutet i sina mobiler. 

I Portugal planerar någon annan sin semester.

En forskare.

Underbar läsning är det!

Och någon annan - som har fräknar och som i sommar har suttit vid vårt trädgårdsbord och druckit kaffe - har varit på äventyr!

En tredje har bytt liv.

Dagens fönster ...

Ett fönster från Baggböle hemma i Västerbotten, fångat av madame Cruella - Helena Björk, alltså -.

Där är hon på bröllop och har säkert trevligt värre.

Tack som tog dig tid att ta med fönsterhåven! säger jag.

//Ja, det är lite hipp som happ med bloggen just nu. Att från Bornholm sitta och blogga från min Iphone, sitta och trixa med pyttesmå bokstäver, nej, det blir för krångligt. Precis som många andra funderar jag allt mer på att tacka för mig; det blir lätt att man skriver om samma sak jämt och ständigt. Nåja, det här var i alla fall dagens fönster. Nu ska jag ta mig en titt i länklistan och se vad ni har haft för er.

Minnen från en resa ...- eller kärleksförklaring till en dansk ö.

Ååå, jag kommer såklart att minnas Margit, hon som driver Pension Holmegaarden i Sandvig, på norra delen av Bornholm. Så här såg hon ut när vi kom, men då stod hon på trappan och sa "jaha, det är ni som ska bo hos mig i två nätter, välkommen!" och leendet var precis så här varmt.
Härligt boende, ljuvliga frukostar och en innergård att bara sitta och njuta av!
Till stranden gick vi på två minuter.

Så här såg det ut på innergården.

Vi bodde en gång på ett fint hotell i en skånsk stad och när vi checkade in, satt ägaren till hotellet bakom disken och tittade knappt upp .., log inte en endaste gång och vi kände oss mer som till besvär.
Den mannen borde sannerligen gå en kurs hos Margit.

Och  visst kommer jag att minnas Anette som bor i Tejn, det lilla samhället som vi körde igenom på vår väg till en av öns rundkyrkor.
Anette som stod och vattnade i sin trädgård och jag som bad pv vända om .., sen stannade till och frågade om jag möjligen fick ta några bilder av hennes underbara trädgård och det fick jag, plus en guidad rundtur.

Anette, som hade en stoooor veranda; ungefär som såna man ser i filmer från amerikanska södern där det sitter någon och gungar i en gungstol, allt medan syrsorna spelar. En Borta-med-vinden-veranda!

Och hon berättade om trädgården som inte funnits i mer än fem år, där var tidigare gräsmatta, om jag förstod det rätt. Det var som Edens Lustgård och Anette (för övrigt endabarn och Kräfta) var så otroligt vänlig och rar. Ser ni verandan ..?

Jag kommer också att minnas kyrkogården i Nexö, lite längre söderut.
Den lilla graven med inplastad hälsning från lilla Matilde till sin mormor




Och besöket i författaren Martin Nexö Anderssons barndomshem, han som skrivit boken om Pelle Erövraren.

Alla vackra vitkalkade kyrkor som skuttade rakt in i mitt hjärta!
Ofta så enkla och några hade altartavlor i keramik.

Och glädjen - närapå euforin - den första morgonen på vandrarhemmet i Svaneke när jag öppnar altandörren och möts av detta!!  Nästa dag var där tomt.

Men så här såg det ut och många, många flera!!
Hundratals!
Var det månne samling dagen innan Den Stora Resan skulle ta sin början?

Klockringningen som vi hörde i Svaneke, det hade inte med atombomben att göra, Gunnar.
Det visade sig att klockan sju var morgon rings det i kyrkklockan .., då är det dags att stiga upp.

Och inte kommer jag att glömma Marlene i första taget.
Hon hade tillbringat sina barndoms somrar i Svaneke, här bodde en gång hennes farfar (huset finns kvar, hon förklarade var ...) och hon berättade om sorgen var gång hon måste återvända till Själland.
Marlene tycker lika mycket om att bada i kallt vatten som jag själv.

På torsdagen, den sista hela dagen på Bornholm, cyklade vi från Svaneke och ner till södra udden.
Vi stannade till lite hur som haver .., vid Balka Strand till exempel, där vi såg tre stora, tyska flaggor som vajade i vinden - uppställda på stranden -, och vi cyklade tvärs genom små byar där det såldes kartoffler för 10 kr påsen eller där loppisgrejor stod uppställda utanför någons hus och så fanns där en bytta att lägga pengarna i .., och vi badade och solade och drack medhavt kaffe och åt geggig morotskaka och det blev totalt kanske fyra mil och batteriet på cykeln räckte och jag kände mig som den lyckligaste människan på jorden.

Så här - bilden här ovanför - såg stranden ut vid Dueodde.
Kritvit.
Och fin som timglassand.
Thailand kunde inte vara bättre!

Och jag minns med glädje det allra sista doppet .., någon timme innan det var dags att äntra färjan i Rönne.
Vi svängde av vägen och körde ner mot Bodarne.
Det var det allra finaste badet .., det klaraste vattnet och inte så långgrunt!

I ett desperat försök att hinna ikapp och kanske klå sin sambo i vem-doppade-sig-flest-gånger, låtsades pv klä på sig och sedan, när jag vände ryggen till, åkte kläderna av lika fort och så sprang han ut och doppade sig!
Men, men ..,. den där sambon struntade i att tiden var knapp, slängde av sig klänningen och baddräkten var redan på och så ut i havet igen!

Resultatet blev 16-14 i antal dopp.
Hade det inte blåst så förfärligt den andra dagen, hade det blivit fler.

På färjan hem .., satt man på akterdäck var risken stor att toupén, om man hade någon, blåste iväg.

Allt som allt blev detta en på alla sätt och vis helt underbar semester!
Och innan jag glömmer det: nånting som också gladde och berörde, det var Marcus Näslunds sommarprat. Marcus, ni vet - eller vet inte -, hockeyspelaren som växte upp och spelade med Peter Forsberg och andra storheter, som blev proffs och hamnade i bland annat Vancouver.

Om sitt liv, om hur det är att växa upp i ett frireligiöst hem och vad tro kan betyda .., om vad som hände lille Harry och om tillvaron är förutbestämd eller inte .., om detta och mycket annat, det berättade denne Marcus Näslund och vi låg i var sin våningssäng pv och jag själv och lyssnade och vi pratade om programmet även idag.

Att sedan komma hem och upptäcka en mjuk chokladkaka på bordet, med välkommen-hem-hälsning från friherrinan som skött om Sigge med den äran, det bidrar förstås också till glädjen!

Och ikväll kommer Nelly och AP!
Ännu mera glädje!

(Mer om Bornholm finns att läsa här.)

Dagens fönster ...

Till Töreboda ska man tydligen åka om man vill fånga härliga fönster!

Här är ännu ett .., fångat av Turtlan!

Tack snälla!

Dagens fönster ...

Ser att du fått många fönsterbilder och här bidrar jag med några också :-)

från vår Stockholmssemester förra veckan.

Du behöver ju inte ta med alla...

Taget på Quality Hotel Friends i Solna.

Fönstren ska visst vara inspirerade av Zlatans svettdroppar :-)

Mysigt, men ändå ganska ordinärt hotell.

Toppen om man ska på något evenemang i Friends Arena!

Kram - Kerstin i Dalarna

lifelivingitnow på Instagram


Tack Kerstin! säger jag.

Tisdagsfönstret ...

På väg hem från stugan idag så stannade vi vid en loppis. På skylten står det Antikt & Kuriosa och det stämmer också. Vi har väl åkt förbi där hur många gånger som helst utan att stanna men idag så slog vi till.

Ordning & reda på denna loppis. Välputsat och allt stod i ordning. 

Vi hittade inget loppisfynd direkt men kul fick vi på LP-avdelningen Vilken nostalgitripp. 
Där fanns det mesta från James Last till Andliga sånger vidare till Baccara och Beethoven.

Turtlan

Måndagsfönstret ....

Så roligt med en ny fönsterfångerska!

Så här skriver hon som är 48 år och nyss har tagit mc-körkort (heja dig!):

"Som du kanske ser så bor jag på landet. Där har vi flugor till förbannelse på somrarna. Flugfångare och pelargoner som sig bör i fönstret och sonens bygge utanför."

Mvh
Monalisan

// Tack snälla! säger jag. Och vem som helst får bidra med fönster, ni är sååå välkomna med bilder!
Mejla dem bara till bisse151@gmail.com, så lägger jag in allt eftersom, men det kan ta lite tid.

Dag 1 .., forts.

Två och en halv timme nere på stranden i Särdal, tillsammans med friherrinnan.
Det blir det och jag nästan svimmar av glädje.

På väg ner till parkeringen finns en grind och där står två eller tre och ibland fyra småttingar och öppnar grinden (dom står där timmavis!) och då är det förstås tänkt att den passerande ska lämna en grindslant och det gör vi.

Och i vändkorset just där sanddynen tar sin början, ser vi skylten här ovanför.
Att barn numera skulle sakna initiativförmåga och enbart sitta klistrade vid mobiler eller dataspel .., nja, det stämmer i alla fall inte här

Min solstol är rosa med vita prickar och vi har med oss kaffe och såklart bjuder friherrinnan på delikat lunchmål i form av en skiva hembakat bröd och på denna gravad torsk (ja, självklart har hon fixat detta också) med citronskiva till och dill och lite gräddfil och rödlök.

Och vi badar (hon först, jag väntar tills solen värmt upp hullet) och det är övermåttan ljuvligt och på stranden är det gott om småbarnsfamiljer och där är barn som slänger våta sandkluddar på varandra och nån börjar gråta och en annan får uppläxning av sin pappa .., en hund skäller .., någon har somnat och där är alla sorters kroppar samlade .., smala och runda och vi säger unisont att äntligen har jag börjat fatta den nya bryggaren, nu blir kaffet inte så starkt längre.

Och solen strålar och det är så där lagom varmt!
Inte blir det mycket prat heller .., lite om jobbet och båda två blir vi bitna av "blinningar", men friherrinnan har förstås Xylocainsalva med sig (säg vad hon inte har ...)och så var det med den saken.

Nu stundar packning och lite annat, men först tillsammansmiddag med pv:s dotter Hilda och hennes Patrik. Sååå trevligt ska det bli!

Hurra, hurra, hurra, hurra!

Idag fyller äldsta dottern 43 år.
Jo, minsann .., det märks att man fick barn tidigt!

Maria är ett energiknippe utan dess like.
 Frånsett när hon solar, eller halvliggersitter i soffan och äter blandingen av Ahlgrens sura och vanliga bilar ., så är det full fart mest hela tiden. Hon är ute och går och räknar steg .., hon gymmar .., hon älskar partyn (så långt från sin mamma som man kan komma!) och trivs med att ha massor med människor omkring sig.
Och när hon inte tar hand om pyttepyttesmå nyfödda barn, arbetar hon extra på Bollstanäs fotbollskansli .., hon äääälskar sina arbetskamrater och ordnar chattsidor och skickar de allra mest förfärliga operationslänkar från Instagram till sin mamma och lillebror. Eller filmer med djur.

Dessutom är hon en trygg madame och en bra storasyster.

När jag kom hem från jobbet och hon och familjen var här, möttes jag av eld i kaminen, bortstädat i köket, vaskade golv och tända värmeljus i vardagsrummet! Och man hinner knappt äta, så har hon dukat av bordet och plockat bort!

Vad har då bilden från Ghana med Maria att göra?
Jo, det var i mångt och mycket hennes förtjänst att jag bokade resan till Accra; den som nog får räknas som mitt livs äventyr, och precis som Maria, så tyckte jag att besöket i barnhemmet var pricken över i.

Grattis till fyrtiotreåringen! säger jag.

Då börjar vi om: dag 1 ....

Ja, det blev ju ingen riktig semesterdag igår, eftersom det blev extrajobb i affären, men det gick ju bra ändå.
Men idag!
Nu är det väl verkligen den första semesterdagen!

Pv - sista lediga veckan stundar nu för hans del -, har ställt klockradion på ringning vid halv sex .., en stund senare åker han iväg för att ta upp det enda nätet. Det är första fiskafänget för i år (första på två år! rättar pv) och till vår förvåning är fångsten jättefin!
Där är två stora makrillar, flera rödspättor och där är några tungor, två småtorskar och nån krabba förstås.

Tre tungor åker tillbaka till havet (pv äntrar cykeln och fiskarna får vila i en hemköpspåse), allt medan jag står vid den provisoriska rensarbänken och tittar på ett avskuret huvud från en plattfisk och det är så hemskt så man vill svimma, ty munnen på det avskurna huvudet kippar efter luft och man vill ropa "förlåååååt herr eller fru fisk!", men det gör man inte.

Var sitter själen hos en fisk?

Det kan man fundera på.

Dagens fönster ...

Här får du ett fönster - ja, åtminstone ett tredjedels - från den trevliga restaurang vi åt på igårkväll häromkvällen.

Dukningen ser ut sådär. Lite udda porslin och servetter. 

Och jag tror inte jag såg en stol som var den andra lik. 

 

 Maten och trivseln var topp. 

 

/Bert

 

//Tack snälla! säger jag.

Och så ringer det ....

Där, vid klipphällarna, brukar en bloggvän tillbringa delar av somrarna. 

Vi har just betalat en liten grindslant till några småkillar som håller vakt och sedan öppnar grinden till oss bilister och så har vi parkerat - vi är i Särdal och ska gå ner till stranden -, när min mobil ringer.

På displayen kan jag läsa ett välbekant namn; det är den rara F som igår tog mitt kvällspass, då, när jag hade sån huvudvärk. Jag tänker att det är nåt strul i kassan eller kanske nåt postärende som är extra krångligt, men det är det inte alls.
Hon har blivit sjuk igen och frågar om jag kan ta, ja, om inte hela, så i alla fall några timmar av hennes eftermiddags/kvällspass?

Åååå, jag vill bara skrika rakt ut "neeeeeej! det här är ju min första semesterdag, i alla fall på elisabetvis!", men kan omöjligen förmå mig att få fram dom orden.

Det är förstås det där med tjänster och gentjänster.

Så blir det bestämt att jag tar hennes sista halva av kvällen.

I fem år har jag bott i det gula huset i landet Halland, men aldrig har jag besökt den här stranden.
Det är friherrinan som tagit oss med och jag bara gapar ..., faller nästan baklänges .., men ååå, så vackert där är!

I dryga två timmar blir vi där.
Vi badar i ett vatten som är klarare än i såväl Steninge som Stensjö (men svalare idag, kanske sjutton grader ...?) och sanden är vitare och ja, det är som rena himmelriket (ni befinner er nu på avdelningen superlativer!).

Friherrinnan bjuder på medhavt kaffe, jag tar fram dom fyllda citronmuffinsarna (som sedan ska ramla ner i sanden ....) och hon har även kex med sig;  dom där vaniljfyllda från affären som är så billiga. Det kan ju bero på att Jocke råkade beställa fel antal; i stället för fyra kartonger fick vi fyra PALLAR med dessa kex och man kan tacka sin skapare eller någon annan, slumpen kanske, att bäst-före-datumet är i juli 2016. Man kan också fundera över hur mycket konserveringsmedel ett sånt kex innehåller.

Och sen hemåt.
Pv bjuder på middag på Göstas.

Unga servitörer/servitriser står och småpratar med varandra; ännu har inte den riktiga middagsrusningen satt igång och en kvinna med världens kortaste kjol passerar vårt bord .., jag känner igen några kunder från affären, annars är det mest stockholmsprat som hörs.

Så var det.

Lördag ...

Först en sväng till Getinge för att fintvätta bilen.
I vanliga fall gör jag det själv (pv bryr sig inte i såna petitesser), men nu, inför semestern, vill jag att den ska vara lite finare än vanligt.

På Statoil finns en biltvätt, ni vet, en sån där med enorma rullar som tvättar och vaxar och gör sitt jobb. Då det är sååå sällan som jag begagnar mig av en dylik, känns det nervöst att köra in i tvätthallen och jag liksom tar  s a t s  och håller andan.
En kod har jag fått som ska knappas in; det görs i ett litet rum intill och harry är livrädd innan det hela ens har börjat och det är  k n a p p t  att jag får ut honom från bilen.

Sen läser jag noga instruktionerna .., tittar till bilen, jodå, alla dörrar är stängda, antennen bortplockad .., och så klickar jag på ON-knappen och sen är det bara att stå och titta.

Oj, så fin den blir och oj, så stolt jag känner mig när det hela är avklarat!

Kör därefter till Slöinge i akt och mening att köpa nånting gott till kaffet, men där är en kö som sträcker sig ut på gatan och i den lilla trädgården som hör till, ja, där sitter människor vid vartenda bord ..., nej, jag orkar inte stå där i kön, utan kör till Matöppet som är en butik som jag alltid tror är på fallrepet, men den tycks, på något förunderligt vis, klara sig.

Köper citronfyllda muffins till pv (ja, fyllda är dom i alla fall) och åker sedan hemöver.

Vägen till - eller ifrån - Slöinge är så otroligt vacker!

Det är ett böljande landskap med kossor och får .., det händer att jag ser någon häger ute på en lägda .., och där är hästar i mängder och små lamm som äntligen släppts ut från den där lagården i Ullarp, den som är som ett tak bara med låga väggar, men där tackor och lamm ändå inte kan beta på en äng. Men nu, nu kan dom.
Prick alla går framåtböjda, fullt upptagna med att äta!

Butiksdörren till höger. Till vänster dörren till personallägenhet. Där bodde mejeristen Sandström.

Och jag ser mjölkkannor och tänker på tidigt 60-tal i Malå när mejeriet var beläget bara några hundra meter från mitt barndomshem. Jag kommer iåhg skramlet när mjölkbilen kom och lastade av krukorna som sedan åkte iväg som på ett rullband ...., det ljudet .., och doften inifrån mejeriet och hur det såg ut och tant Maddy som tog en liten skopa och öste upp grädde eller snurrade på en behållare så att precis en liter mjölk rann ner i hämtaren, eller mejeristen Erik som bodde tvärs över gatan bara, han hade vita kläder och en liten vit mössa på sig när han gick till eller ifrån sitt arbete och så var han  pappa till Nils Erik Johnny som gick i min klass och var lillebror.
Johnnys storasyster hette Gerdy och vad hans mamma hette kommer jag inte ihåg.
Det är ju konstigt.

När Johnny och några andra klasskamrater var på besök hos mig, sa mamma att "ta så många pepparkakor ni vill ungar!" och långt efteråt sa denne Johnny att "ååå, vad din mamma är snäll!"

Det är sånt man kommer ihåg när den här mjölkpallen passeras.

/Bilden har jag lånat från den underbara hemifrånsidan som sköts om av Ulf Bergström. 

Och igår ...

... fick Anders en tjädertupp på sin arm.

Nu är bakgrunden inte klar, men jag tycker att tatueraren är himla duktig med sin nål.

Det är enbart s k  norrländska motiv som pryder sonen; han som har vuxit upp i Skåne.

Så här ser insidan av armen ut.
Jag måste säga att jag tycker att tatueraren Mika Eronen är helt suverän!
Men det tar tid att göra nåt sånt här!

Första tre timmarna går bra, men sen .., är det som att nålen gräver i ett öppet sår, säger Anders.

Varför sonen valt ett sånt här motiv?
Ingen aning!
Det är också så att herr Eronen som själv kommer långt norrifrån, fått tämligen fira händer.

Idag fyller Eva år ...

Eva på Frösön, alltså.

Denna härliga människa som tar så oändligt vackra bilder och målar små och större tavlor eller bara små kort som värmer mitt och många andras hjärtan.

Hon är i Prag nu och är säkerligen trött i benen efter att ha promenerat ett oändligt antal tusen steg under gårdagen och dessutom på kullerstenslagda gator.

Grattis Eva!

Att bli sextio känns annorlunda, det tycker jag nog, men är härligt ändå.

Jag är så glad att du finns.




Hurra för dig Eva!

Dagens fönster ...

Ååå, vilket hus! säger jag bara.
Vilken färg, - och snickarglädje!

Fönsterfångerska var ingen mindre än madamen från Skellefteå, på besök i Österbotten, i Finland.

Tack ellem!

Dag 1 ....

Och jag mötte fröken Cikoria ..
 

Efter en rejäl elstöt mår man så här bra.

Igår agerade jag färdtjänst; lämnade pv på akuten och hämtade honom på hjärtinensiven.
Då var han pigg och alert.
Själv hade jag varit hemma från affären liggandes i nåt som påminde om migrän.
Sov i timmar!

Det blev en stunds väntan på läkare som skulle säga att allt var okej, och under tiden togs EKG (maskinen krånglade hela tiden ...det är tur att det inte var bråttom) och den manlige sjuksköterskan sa, när jag undrade om det var någon skillnad när det gäller män och kvinnor, ja, när det gäller infarkter och annat ..., att "oh, det är nästan enbart män på hjärtintensiven!"

När jag en stund tidigare letade efter pv och försiktigt kikade in i salarna på avdelning 42, så såg jag verkligen enbart män som låg på sina sängar. Om detta pratade vi en stund. Vad beror det på? Livsföring? Röker män mer än kvinnor (egen erfarenhet från affären säger att numera är det jämnt fördelat) och alkohol ..?, ja, där är det kanske en övervikt för män, men för övrigt? 
Rent generellt? Är män av ett klenare virke, kanske?

På väg hem från sjukhuset bad den nu krye sambon - med körförbud i 24 timmar efter att ha sövts -, att jag skulle svänga ner till Skallkrokens hamn i Haverdal, där han erbjudits en båtplats.
Så det gjorde vi, svängde av från kustvägen och tog sikte mot havet.
Så här ser det ut där.
Det blåste alldeles oerhört ..., och i vattenbrynet gick för mig okända sjöfåglar och letade efter mat.
Ja, okända är dom inte, men jag kan inte namnet på dem.
Nån slags tärnor, måhända?

För mig är renfanan en höstblomma.
Stooora bestånd såg vi överallt!

Jodå, den plats han erbjudits var verkligen tom och låg längs första bryggan.
Glappet mellan själva bryggan och där båtarna ligger är ganska stort, så det vill nog till att man har en högre pall eller nåt sånt med sig; annars lär risken vara uppenbar att kvinnan som gav kassaskåpet ett ansikte faller och slår ihjäl sig.

Idag är första semesterdagen.
Egentligen ledig helg, men jag räknar den till semester, så känns den längre.

Pv brukar säga att "jag vet ingen som är så duktig på att lura sig själv, som just du Elisabet!" och så är det nog. Men jag lurar vidare, det här får vara dag 1 av en 9 dagar lång ledighet. Eller kort.

Inget regn just nu, däremot en jamande Sigge Nilsson som vill ha mat och det bums!

Och länklistan lägger jag in senare idag, som den är.
Eller var.
Har någon kanat ur, så skicka ett mejl och påminn mig!
Det är nästan omöjligt att komma ihåg vilka man besöker.
Bloggeriet är inget livsviktigt (va? är det inte ..?) och ska vara en glädje och öppna dörrar.

qi: jag hittade inte din bloggadress! Du får gärna mejla mig!
Motvillig blogg som inte uppdaterat sedan november .., om du börjar om att blogga, så hojta!

Trevlig helg till er alla!

Och så ett eftermiddagsfönster ....

Så här skriver Ann från Göteborg som är på roadtrip i Småland.

"Det här är ett fönster från Tärnsjö glasbod.
Fantastiska konstglas!
Allt är i glaset och inte målat på utsidan.
Ljus och glas gifter sig verkligen!
Kram Ann."

Elisabet skriver:// Titta, nåt så  underbart vackert!

Igårkväll ...

På väg hem från jobbet.

Dagens fönster ...

Från Töreboda kommer dagens fönsterfångst och det var Turtlan som var framme med håven!

Tack snälla!