Nån slags resumé ....
Första kvällen i landet Uppland.
Då har vi - halvvägs till Sthlm - ätit lunch tillsammans med mina barns pappa och Anders.
Dom ska övernatta hos äldsta dottern i Väsby och vi ute på Ekerö och så sammanstrålar vi dagen därpå. Det är otroligt lugnt på E4:an för att vara dagen före julafton, men ack, mellan Nyköping och Norrköping går trafikradion ideligen in och bryter sändningarna och varnar för olyckor och långa köer.
"Ja, ni trafikanter som befunnit er på E4:an mellan Nyköping och Norrköping, ni har sannerligen inte haft det lätt idag ...", säger hallåmannen och då ler vi.
Hans röst börjar låta allt mer bekant, mer som en nära vän.
Med tre minuter till godo hinner vi köra ombord på färjan från Slagsta till Ekerö.
Då har mörkret fallit.
Skönt att vara framme.
Vi bjuds på god middag och AP och Micke har två
vansinnigt söta kattungar som nu är lite större, men håller sig på behörigt avstånd från den där stora, svarta saken som dessutom lägger sig kattkorgen, ja, just det, det vet ju alla som har hund, att finns där en
pytteliten korg som tillhör nån annan, så blir den bästa platsen!
Här gör AP sig fin inför julaftonen .., en ansiktsmask - visserligen lite blommig, men som kan skrämma slag på vem som helst - ska nog göra verkan!
Jo, men det blir jättefint!
(Och som jag älskar människor som vågar bjuda på sig själva!)
Vad gör vi?
Jo, vi tittar på reprisen av när Kalla och det svenska stafettlaget tog OS-guld och likaså med herrarna och Marcus Hellner på sista sträckan och vi skrattar så vi kiknar åt vurporna i Risbergsbackarna under Vasaloppet; allra mest skrattar den som förstås har åkt
just där och vet hur det kan vara!
Och så pratas det Vasalopp i allmänhet och Nattvasan i synnerhet och då kommer nummerlappen från i mars fram ., det var ju då AP och Pv åkte tillsammans dom nio milen från Sälen till Mora.
Senare på kvällen - alltså inte då i Sälen - blev AP dålig och fick gå i säng .., nån slags magsjuke-elände.
Julafton mitt på dagen åker vi till Upplands Väsby.
Jag har varit så vanvettigt orolig för hur det skulle gå med hundarna - deras Charlie och vår Harry råkade i luven med varandra i somras - och tanken var först att Harry skulle få vara hos dotterns svärföräldrar som bor en bit bort, men den planen skippade vi.
I stället fick han vara i gästrummet nära köket, med ett galler bara för den öppna dörren.
Så småningom tog vi helt enkelt ut honom .., och så gick det hur bra som helst, det gällde bara att inte provocera med leksaker, ja, att hålla dem någorlunda ifrån varandra, men på ett naturligt sätt.
Ute gick det kalasbra!
Men så här ..., med harry under bordet .., såg det ut till en början ,-)
Sista dagen viftade dom glatt på svansarna när dom möttes på morgnarna.
Och vi hann väl knappt innanför dörren, så började pv och Emil spela backgammon.
Vem som vann ...?
Ja, den här gången var det den äldre.
Vi hade knytkalas till julaftonens middag och mina barns pappa gav pv en sån fin fototavla; ett collage från sommarens segeläventyr till Anholt och vi spelade Kinaschack (ååå, så roligt) och hade det allmänt trevligt!
Juldagen inleddes - frånsett frukosten - med en padelturnering nånstans i Stockholm.
Lagen lottades med två par i varje - fyra lag blev det -.
Emil och Pv var i ett av lagen och vem var det nu som vann ..., Emma och Micke kanske?
Och åååå, jag blir så glad av bilden!
Att vara tillsammans med familjen .., så härligt det var!
Från vänster syns Micke, så är det Emmas bästis Fanny (för övrigt dotter till Challe Berglund, den före detta hockeyspelaren och Fanny är som en i familjen), så är det Emma, Emil och Peter. I mitten pv och Anders och den som tog bilden var AP som nu, utan ansiktsmask, tittar in i kameran.
Och knappt hann dom hem förrän det blev en runda i spåret!
Svärsonen längst till vänster, Anders och pv.
På kvällen anslöt svärsonens föräldrar och det blev middag sou-vide (nåt nytt för mig) som var vanvettigt gott (entrecôte i skivor och stekt potatis) och därefter ännu mera kinaschack, där alla kunde vara med .., även Peters pappa Berra som har våldsamma problem med synen.
Och pv och Maria tog hundarna på kilometerlånga promenader flera gånger om.
Sen, mitt i natten, bröt eländet ut.
Pv och jag själv låg då hos dotterns svärföräldrar fem minuter bort och jag blev knalldålig; tillbringade mest halva natten på toaletten med hink i knät! Fick höra att även Maria, Emma och Emil var dålig och det var ett heldäckat gäng som låg i var sin säng!
Och natten mot igår, var det Mickes tur!
Ja, det var ingen höjdare!
Det var Annandagen det.
Igår kände vi oss ändå bättre .., sov över hos dottern, då Anders och T åkt till Ekerö för att uppvakta Micke på födelsedagen och övernatta där. Det var planen för oss också, men jag låg ju däckad i gästrummet, så det var inte ens att tänka på.
Hemåt igår vid niotiden.
Slaskväder och dimma och höger vindrutetorkare behövde bytas och pv har nog aldrig - eller sällan - sagt så många fula ord på en och samma gång.
Mobilen ringde.
Skulle vi tillsammansluncha även på nedvägen?
Nej, Anders skulle arbeta natt i Malmö (där det då sprängdes ...) och vågade inte ta risken att smittas, han och Tommy hade ju klarat sig.
Kom hem till sitt eget hem vid femtiden kanske.
Friherrinnan hade skött om sigge och gett småfåglarna mat .., men även tänt småljusen på dörrkransen och i stora krukan med enris - såååå omtänksamt ! - och efter att ha packat upp och allt det man gör, slog jag mig ned i loppisfåtöljen och drog ett djupt andetag.
Så skönt att allt gått bra - ja, frånsett kräksjukan -!
Så här kändes det.
Fortfarande sköljer illamåendet över mig av och till, men nu är jag ju hemma, så det spelar ingen större roll.
Pv har åkt till K-Rauta för inköp av regelvirke till taket på altanen mot vägen .., nu ska han tydligen ta tag i denna och det vore ju en nåd att stilla bedja om! Själv gör jag inte mer än nödvändigt .., att plita ner detta tog längre tid än vanligt och jag undrar om det är en liten mus jag hör någonstans bakom någon list?
Nåja, värre saker finns ju.
Läser med stort intresse Jesper Långströms reseskildring på instagram (jesperlangstrom) från Namibia och där skriver han om hur en långnosad liten mus visar sig i deras boende och jag tänker att ja, ja, det är ju faktiskt inte det värsta som kan hända.
Så här skriver han.
"Vi har också en ovanligt charmig liten skogsmus med en lång nos som bor under vårt kylskåp. Musen tassar omkring och letar ätbara saker så fort vi släcker ljuset."
Nu är det over and out.
Medaljutdelning sker i mars 2019.
