Lördagkväll ...

Klockan är knappt halv tio och pv har sagt godnatt. Jo, det är drygt att sitta uppe och titta på OS-sändningar mitt i natten. Och tydligen ska han upp även i natt. 

Alldeles nyss ringde Ecke. Han frågade om vi vill komma över på för, - eller eftermiddagskaffe i morgon? Jag väljer det senare. Så vänligt av dem!

Nästan hela dagen har vi tittat på OS-sändningar och vi har glatts omåttligt åt ett diskusguld och ett silver också och allra mest gläds jag med silvermedaljören Simon Pettersson.

Det regnar våldsamt ute just nu. 

Smatter mot uterumstaket. 

Och Kent som sjunger "Sverige" - vilken underbar sång -. 

Igårkväll, just när cyklade ner till stranden för att fånga solen (liknade en apelsin) på väg ner i havet, mötte jag Pelle och Maria, grannar som bor på andra sidan kustvägen. Ja, det är Pelle som bor där och jag blir så häpen, för jag vet ju att paret levt åtskilda ett bra tag, men nu kommer dom gående hand i hand. 

Så  g l a d  jag blir! 

Jag vet få människor som jag tycker passar så bra tillsammans, som Pelle och Maria. 

Ganska länge blir vi stående där och pratar om allt och inget. 

Om covid, handledsfraktur, om ny höft (Maria) och Pelle tar fram sin mobil och visar bilder av tavlor som han målat; mäktiga landskap med havet i centrum. 

Efteråt, när vi skiljts åt, känner jag mig så varm inombords. 

Dom är så  o ä n d l i g t   rara.

På stentrappan av granit låg idag en död fjäril. En Amiralfjäril berättade såväl Mari Friberg som Bert i Luleå. Jag fick också veta att den flyger hit från Afrika, ja, ändå upp till Norrbotten. Otroligt.

Bilden: småprat med Harry i soffan. 

Lyssnade till Ring-så-spelar-vi i morse och då ringde en man in och önskade den här låten och jag skruvade upp ljudet och kom så väl ihåg känslorna som tumlade omkring och hur jag började gråta. Det var på sjukhuset.

Det är annat nu. 

Fortfarande så innerligt tacksam.

Ps. Jag har inte kunnat koncentrera mig på att läsa en enda bok på evigheter, knappt en tidning. Men nu! Fick tips på instagram, (tyckte att den verkade aningen banal när jag läste på omslaget) men laddade ner romanen i textform och har nu närapå sträckläst den. Å, så jag tyckte om den. Det var den här.  Ds.

Fredag i slutet av juli ...

Bättre väder idag. Än så länge, är det väl bäst att jag skriver. Pv sov över i båten för att hålla koll på förtöjningarna. Harry låg hos mig, nära, nära. Han är rädd för åskan och när det blåser och rister i fönsterna. 

En annan dag i slutet av juli, för fem år sedan. 

Detta var vårt första boende i Skottland och det såg ut på pricken som på airbnb-sidan. 

Närmaste stad/samhälle var Pitlochry och om ni funderar på att åka dit, så finns lite tips här på vad ni kan roa er med.

Huset låg ute i ingenstans, men en gammal stenkyrka fanns där och värden hette Steven och var ett under av vänlighet och tog schangdobelt hand om min ganska tunga väska.

På kvällen promenerade vi längs den smala vägen .., (det lär ju vara den man ska hålla sig till ..), såg får och lamm och kände en oändlig frid. 

Kanske trötthet också.

Efter tio dagar i norr, tog vi tåg till London och därefter buss till Plymouth och sist av allt hyrbil till Millbrook i Cornwall. Under en dagsutflykt stannade vi till vid Seaton Beach, och där på en mur nära parkeringen, låg en döende slända. Länge höll jag den i handen, tyckte så synd om den, men den kanske hade levt klart, vad vet jag ...?

I juli samma år annonserade AP ut soffa + fotpall. 

Log åt priset. Log åt annonsen. 

Hur det gick?

Jo, jättebra! 

Mera Skottland. 

Pv fick en keps av mig - kanske i för tidig födelsedagspresent - och blev sååå fin i den. 

Nu är den borttappad, precis som hans hörapparater som han hämtade ut i våras. 

Gissa, om han kände sig dum när det igår kom en kallelse till hörselmottagningen, då man vill höra hur det går .., använder han sig av dem? Gör dom nytta?

Han har till den 30:e augusti på sig att hitta dem och s o m  han har letat, men icke. 

Så kan det gå.

Dagens fönster ...

"Ännu ett fönster som jag fick syn på. Eller egentligen två. Fångat i en av salarna på Rungstedt gaard på Själland."

Och har någon lust att åka dit, så ni kan bo just där. Då har ni dessutom nära till Karen Blixenmuséet i närheten! 

Tack Kerstin i Trelleborg att du hade håven med dig!

Spridda skurar och dagens fönster ...

Här har regnet  v r ä k t  ner natten mot idag. 

Det är ju så numera, att det är sällsynt med stillsamt strilande .., det är antingen eller. 

Och  s o m  det blåste!

Vaknar flera gånger under natten. 

Oroliga drömmar. 

Ont i handen. 

Kontaktar ortopedmottagningen, men hänvisas till arbetsterapeuten. 

Jaha ja. 

Olympiska Spel i Japan och jag tittar lite förstrött. 

Judo. Basket. Vindsurfing. Bågskytte. 

Tittar på nyheterna. 

Översvämning i Trosa. 

Nu väntar besök på återvinningen i Falkenberg, det är OS-handboll - Sverige mot Frankrike och damerna .., blir spännande (kl.14.30) och så ska jag höra med friherrinnan om hon är bättre i rumptrakten idag? Vi körde henne till Tudorkliniken igår och efter ett nio minuter kort besök fick hon besked om en bristning i sätesmuskeln och så recept på tabletter. Sjukgymnastik också. 

Man får hoppas att det ordnar sig.

(Fönstret från Nääs i Västergötland. Där vi tog vi lunch/middag, på väg hem från Alingsås).

Dagens fönster ...

.... fångades av annannan och jag googlade på skyltens text och som jag förstår det är detta en restaurang med take-away-mat. 

Titta, så påhittigt konstnären målat småfåglarna där uppe .., dom som håller i skylten! 

Älskar sånt. 

Det är en hel månad sedan fönstret kom susande till inkorgen, men nu är det på plats. 

Tack annannan för att du är så flitig med håven!

Så blev det ...

I fem dagar har pv och Peter spelat golf. Nu är det så här, att pv är sedan många, många år medlem i Holms golfklubb, men han spelar egentligen bara när Peter är här, eller när vi är på besök i Upplands Väsby. Hans golfutrustning får väl anses vara historisk och själva golfbagen är förfärlig, men det bekymrar honom inte det minsta .., han spelar glatt ändå. 

Och gissa, vem som blev "inofficiell mästare" (på bilden syns de två deltagarna), jo, just det, mannen till höger. Att han har högre handicap än sin motståndare, behöver vi ju inte nämna. 

På Karin-dagen, den andra augusti, fyller äldsta dottern fyrtionio år. Eftersom vi inte kan fira henne just då, bjöd vi i stället på middag på Göstas Café i Steninge, vilket nästan blivit en vana .., ja, ibland har det varit räkfrossa på Skepparstugan. 

Här sitter hon och tittar ut över omgivningen, denna Maria som väl är så nära att gå in i väggen som man kan bli. Det är som att allt kämpande på Karolinska och med pandemin nu nått en gräns; nu, när det lugnat ner sig så otroligt mycket på jobbet. (Men helt kan hon inte ta det lugnt. Tidigare idag bakade hon sin andra omgång ur-goda bullar och så gick hon ner till Ecke och Britt med en påse och själva har vi fyra påsar i frysen). 

Åskan mullrade när vi var nästan färdiga med maten och efter en titt på väderprognosen, beslöt dom sig för att resa hem redan ikväll, allt för att slippa våldsamt regn i morgon. 

Plötsligt var tre hundar i huset bara en - Harry - och endast två bilar står nu på uppfarten (sommargrannens och vår). Pv tog vid halv sex elspark-cykeln och gav sig av till Skallkroken där han har ett vaktpass från klockan 18.00 till långt ut efter natten. 

Själv tog jag mig en lååång simtur i havet här nere hos oss. Bilden togs i motljus .., så här mörkt var det inte och tänk, det doftade surströmming av all tång. Men skönt ändå. 

Längst till vänster i bild skymtar två tysktalande män, vilka parkerat sin husbil en bit bort längs Ejdervägen och nu tog den ene ett dopp, medan den andra stod på klippan och väntade. 

Hela tiden - året om - förändras stranden.

Aldrig har jag t.ex sett så mycket strandråg som den här sommaren! 

Och här är stigen upp till ängen där min cykel står och väntar. 

Det är ganska "brant" där på slutet och bra övning för benen. Allt eftersom tiden går, känner jag mig starkare, om än inte helt hundra. Nåja. Det går i alla fall framåt. Och nu sjunger Annie Lennox så fint att "You belong to me", vilket jag tycker är en så dålig titel. 

Man tillhör ingen. Inte som vuxen i alla fall. Det är samma sak som när somliga - i all välmening säger - "håll hårt i den mannen!" 

Nej, jag vill inte hålla hårt. 

(Och nästa låt på min "Discover weekly-lista" är Eartha Kitt som sjunger "Autumn leaves". det är så vackert man kan dåna. Jag minns att mamma tyckte att denna E.Kitt var så bra!)

Tidig morgon ....

 ... bakar jag ut degen som vilat över natten. 

Såja, nu är det gräddat och klart. 

Receptet (världens enklaste!) finns hos Victorias provkök. Googla bara på nattjästa baguetter, så finns det där!

Dagens fönster ...

... å, käre tid så glad jag blir var gång bilden från ett av mina fönster i Ystad tjoppar upp. 

S o m  jag älskade den lilla lägenheten, den som inte ens hade tillstymmelse till hall, nej, man kom rakt in i vardagsrummet! ¨

Tre stooora fönster fanns i rummet. Ett - det i mitten - var en tidigare ingång till det som då var "Blomsterhörnan".

Här, där bilden togs, satt jag och tittade på tv, eller så stod jag vid fönstret och kunde följa gatulivet där utanför. Människor som skulle till Fridhems Livs för att handla eller till Möllers bageri och där var föräldrar som hämtade sina ätteläggar från dagiset rakt över gatan och en bit bort. 

Det var mitt livs första egna boende. 

Egen nyckel i handen. 

Ett nytt liv. 

Ensamseglare, innan jag ens visste vad en seglare sysslade med.

Är det möjligt ...?

Ikväll är första gången på länge, länge som jag kan dra med handen genom håret och INTE ha mängder med hårstrån i handen! 

Och när jag lyfter på luggen, kan jag skönja kritvita små, små strån på väg att växa ut! 

Halleluja!

"Det som händer här i världen ..."

I mitt förra inlägg skrev jag just så, att jag skulle kolla runt vad som hänt i världen. 

Nu vet jag. 

Pv brorsdotter Joanna som bor i London med sin Ollie och barnen Selma och Sidney och som verkligen befunnit sig i lockdowns av den mer stränga varianten, ja, dom har äntligen fått komma "hem" på besök.

Under tiden som gått sedan pandemin bröt ut, har det i England av och till varit i det närmaste isolering i hemmet som gällt och så kom ju nytillskottet Sidney till världen och det var hett i deras lägenhet och tack och lov för liten trädgård - ni vet - såna som man ser i England. 

Men nu - äntligen - skulle Joanna, sambon och barnen få resa hem till Sverige. Å, som hon längtat att få träffa sina tvillingsystrar och sina två bröder och syskonbarnen och sin pappa och mamma förstås! 

Då blev det så här ..., och jag såg bilderna på instagram och blev såååå rörd!

(Joanna till höger på bilden).

Och jag tänkte att sååå beviljat vi haft det i vårt land - på gott eller ont - i jämförelse med andra länder där människor i det närmaste suttit mer eller mindre "inspärrade" i veckor, ja, månader! 

Inte är det väl då underligt att det för Joanna blev som för prins Daniel när han berättade hur det var att bli pappa .., att han hade känslorna "all over the place!" 

Så ... välkommen hem på somrigt besök .., Joanna, Ollie, Selma och lille Sidney!

Ny vecka .., ja, ni vet ...! 

Det vet man ju hur intressant det är att läsa om lyckliga människor och barnbarnsglädje och ett-och-samma-mest-hela-tiden, men då tänker jag att detta är ju en slags dagbok för mig själv och då glömmer jag bort det andra, detta att man  - jag - borde vara mer djupsinnig. 

Så jag går på i ulltofflorna (som jag inte har) och berättar att idag åkte ett av mina två barn, dessutom en rar sambo och underbar liten minsting. Alla i samma vita bil. 

Vem ska nu komma nerför trappan från övervåningen och vara aningen morgonsömnig och krypa upp i soffan hos nån av hundarna? Ja, inte blir det minstingen i alla fall. 

Och inga små kalsonger ska längre hänga på strecket där ute. På några veckor har den här gossen blivit blöjfri och oj, så skönt det måste vara!

Och inga småtröjor ska längre göra farmorshjärtat varmt.

Och vem ska sköta tömningen av krabbhåven, om ingen tvååring är på plats?

Nåja, det är ju så tillvaron är som mor, - eller farföräldrar .., småttingar bor numera ofta på andra ställen - ibland i andra länder - och sen blir dom stora och vill semestra med kompisar, resa till Grekland och det är ju precis som det ska vara. 

Lite tröst blir ju en snart halvårsgammal valp som heter Steven och är världens finaste och även den mest matglada hund jag mött - frånsett Nelly, kanske -. 

Ännu några dagar får vi ha denne lille - ständigt svansviftande - krabat i huset, men sen vankas vardag. Imorgonkväll/natt har pv sitt vaktpass i Skallkrokens hamn och snart får vi vår andra spruta och snart börjar skolorna. I höst blir det jobb torsdag och fredagar för pv:s del. Känner jag honom rätt, blir det nog mer än så, men detta är vad som är schemalagt.

Nu ska jag ta del av vad som hänt i världen.

Måndagsfönstret ...

S o m  jag har begrundat den här bilden! Först tänkte jag att det var en trasig persienn, men den tanken lades snabbt åt sidan. Kanske någon kreativ människa som bor där?  Och fina små blommor där uppe. Måhända ett badrumsfönster? 

Den som hade håven redo var i alla fall madamen i Portugal, nämligen annannan. 

Tack! säger jag.