söndag 23 oktober 2022

Spridda skurar från en helg i oktober ...

Igår flytthjälp inne i Halmstad och pv som lastade släpvagnen så suveränt bra, så precis allt som nu var kvar i M:s lägenhet fick plats! Ja, allt utom en kristallkrona. 

Sonja var där. Hon stod i fönstret på ovanvåningen och tittade ner och jag tänkte att den här hösten - eller kanske det här halvåret - har tagit så hårt på henne. 

Väl framme i Harplinge i det nyinköpta huset, värmde jag upp gratängen .., Sonja dukade så fint på bordet, allt medan M:s jack-russel Alice sprang runt, runt, runt. Alice är lika dement som Nelly var och jag grips av sån oändlig ömhet för henne! 

Efter middagen slog vi oss ner i soffan - den som är som en enda stor famn och lär ha inhandlats i England när M bodde där och har därefter fått emigrera och slutligen hamnat i landet Halland. 

Och tända ljus överallt - på soffbordet och köksbordet - då taklampor ännu inte kommit på plats och den som inte körde bil bjöds på gott portugisiskt vin "Dao" och vi kom att prata om allt och inget .., men kanske mest om förhållanden. 

Det blev en fin kväll tillsammans. Sonja vittnade om sitt allt sämre minne (som vi inte märker så mycket av .., men hon upplever det så), allt medan Alice försvann och henne fann vi till slut bakom soffan, där hon stod i mörkret och tittade på .., ja, det kan man fråga sig? 

Precis som Nelly. (Som är på bilden).

Och Sonja - som är åttionio år - bjöd på sin hembakade hallonkaka med glass till och ingen tv distraherade (är ännu inte installerad) och M var trött och slut på. Att flytta tar på krafterna.

Tidigare på dagen hade vi Hilda-och-Edvin-besök. Edvin är nu fyra år och en pratglad liten herre som följer morfar hack i häl mest hela tiden och det var gömma-lekar och upphittandet av en "bysse" i trä, (inköpt i Småland till Hilda när hon var liten) och jag - som vuxit upp med en pappa som var jägare - berättade hur man skjuter älg och harar och Edvin ville då ha ärtor eller pärlor att sätta i gevärsmynningen, den som hans morfar borrat upp. 

Det är knepigt det där. Egentligen skulle jag vilja vara vegetarian (ja, varför blir jag det då inte ..?), jag tycker ju att det är fel att äta djur, men i vårt kylskåp ligger just nu ett paket färsk kolja och igår åt vi den av mig tillagade köttfärsgratängen och det var så himla gott. 

Ungefär så hade vi det.

Nu ska jag ta ett piller för min underliga huvudvärk som uppenbarat sig ett par dagar. Solen strålar .., ja, just det ja, den nyinköpta ljungen borde få komma i blomlådorna. Det är för övrigt en underbart vacker dag, så här i slutet av oktober. Och söndagens DN har vi ännu inte tagit oss an.

Söndagsfönstret ...



.... kom i torsdags och fångades i Bern Bryssel av madamen som i vanliga fall bor i Portugal. 

Ja, då vet ni förstås vem jag menar. 

Just det.


lördag 22 oktober 2022

En slags resumé ....











Vilken härlig kväll det blev igår, ja, när vi - tillsammans med friherrinnan - träffades på Göstas Café i Steninge. Det här med "café" blir lätt missvisande, ty det är ju en stoooor restaurangdel och sommartid kan man även sitta utomhus; dels i skydd av en jättelik markis, men även ute i det fria. 

Nu var allt inomhus.

Inte ens i min vildaste fantasi kunde jag drömma om att där skulle vara så många gäster! Å andra sidan borde man inte bli förvånad. Göstas och Skepparstugan (samma ägare) är ju dom enda restaurangerna för oss som bor i Stensjö, Ugglarp, Skipås, Steninge och Haverdal, i alla fall inom rimligt avstånd.  

Vi hade bokat bord till 18.30 och det hela tog sin början klockan 17.00, så några gäster var på väg hem, medan andra var just komna. Där var en hel del bekanta ansikten från affären och intill oss satt Alf Hambes dotter  med sin man eller sambo och så småningom kom även sambons syster  - en tennisspelande f.d. läkare som gick i pension något år efter mig -. 

Och tänk, inte visste jag att denna syster var svärmor till underbara Daila, hon som är holländska och arbetar i delikatessen på Hemköp! 

Jo, det var sådant man fick veta efter en stunds småprat.

God mat var det också .., perfekt stekt ryggbiff med tillbehör (perfekt om man vill ha det som på bilden alltså, och det vill i alla fall jag) och reducerade priser, nu när det närmar sig slut-för-säsongen för Göstas.


"Det här får vi allt göra om!" sa vi unisont när vi tackade för oss vid halv niotiden och så fick friherrinnan skjuts hem och efter en stund i soffan hemma, så däckade vi totalt.

Kanske blir det julbord nästa gång ., men då i Skepparstugan. Samma ägare som driver de båda restaurangerna och alltid lika trivsamt.

I dessa tider när det gäller att spara på elektriciteten .., hålls Skepparstugan stängd, men inför julen blir det tvärtom. 

För övrigt? Läste på nätet om en taxichaufför som förgripit sig på ett tiotal kvinnor (låst in dem i taxin, kört till något avlägset område och därefter ofredat/våldtagit dem), att den mannen nu dömts till fyra års fängelse! Detta är ju fullkomligt obegripligt. Hur har dessa kvinnors tillvaro/liv förändrats efter vad dom varit med om? Vågar dom någonsin beställa en taxi? Hur mycket rädsla finns kvar inom dem? Och tilliten till män? 

Sånt kan man fundera på en lördag i oktober.

Ps. Och ännu mera för övrigt: lyssnade nu på morgonen till Söndagsintervjun där Henrik Frenkel berättade om sitt liv .., om Alzheimerdiagnosen som visade sig vara felaktig och vad som hände därefter, ja, långt mer än så. Alldeles oerhört intressant var det! Här en länk till programmet om någon är intresserad. Ds.

Dagens fönster ...



Det här med fina arbetskamrater, det är minsann inte dumt att ha. 

Eller att ha haft. 

När jag fick höra att Emma skulle ge sig av till New York för en veckas ledighet, då sa jag att .."ja, du vet ju .., fönsterbidrag tas mer än gärna emot!" 

Och jodå, hon kom ihåg! 
Tack rara Emma!

Så detta är utsikten från rummet på den trettionde våningen på hotellet som går under namnet TBA Times Square.
Det var där hon och väninnorna (väninnan ...?) bodde.

Empire State Building skymtar i bakgrunden .., ja, där har jag varit och det jag minns mest av allt, är att där inte fanns några papperskorgar. När vi frågade en stilig vakt i uniform, sa han bara att vi skulle "slänga skräpet på golvet, så skulle någon komma och sopa upp det". 

Det var knappt man trodde sina öron.

Minns också när min syster kom hem efter ett år som au pair just utanför New York, då hade hon med sig en liten statyett i form av just Empire State Building.

fredag 21 oktober 2022

Klockan 20:52 ...

Så har vi varit på After Work på Göstas i Steninge och sååå himla trevligt det var! 

God mat (en perfekt stekt ryggbiff bland annat) och alldeles fullsatt i restaurangen .., somliga visade sig vara kunder från affären och intill oss satt B och K och B:s syster Karin, som visade sig vara svärmor til underbara Daila (från Amsterdam) som arbetar i delikatessen på Hemköp. Och där var även Lennart från andra sidan kustvägen med sin fru och andra som man bara känner till lite så där så man nickar till hälsning. Allt så trivsamt. 

Efteråt sa vi unisont att detta måste vi göra om! 

Bara att se så många människor .., att lyssna till sorlet .., att sitta intill friherrinnan .., ja, men det kändes så bra. Pv körde bilen och Lena fick skjuts hem och i natt ska jag väl ändå sova gott. 

Snart helg ...

Fredag. Och den där sprittiga energin från igår, den liksom tackade för sig, så där som sista slurrrpen i badkaret. Nåja det går ju bra ändå, när man inte har ett arbete som väntar. 

Kanske är det det allra bästa med att vara pensionär ..? 

Vaknade vid fyratiden och kom ihåg att där var tvätt i maskinen, så jag gick ner och tog hand om alltsammans .., hängde upp dem på tvättlinan i pannrummet och så upp igen. 

Då hade Harry gått in till husse och kurat ihop sig vid hans fötter. Själv låg jag ensam och lyssnade till Vetenskapsradion Hälsa, men minns inte vad det handlade om. 

Tänkte lite på Liz Truss som nu avgått och jag undrade hur det var hemma hos henne och maken, han som heter Hugh O´Leary. 

Vad pratades det om på nummer 10 Downing Street igårkväll? Var hon omåttligt ledsen? Kanske skippade dom nyheterna? Bjöd maken henne på te? Eller var det bara alldeles tyst i huset på Downing Street?  Kom hon hem ., sjönk ner i soffan .., sparkade av sig skorna och bara pustade ut? Ringde hon till sin mamma Priscilla, hon som ser så snäll ut? Eller hörde någon av hennes tre bröder av sig ...? Och hur ska det kännas för hennes två döttrar? Finns där någon hund eller katt i huset, tro? Såna älskar ju en, alldeles oavsett om man är premiärminister eller kassörska, drottning eller arbetslös. Det är sånt jag kan ligga och tänka på och det blir nästan som en film inuti huvudet.

Men sen blev det morgon och såklart promenad med Harry och precis när vi går nerför backen, kommer tre vuxna rådjur spatserande längs Ejdervägen.  Så svänger dom vänster vid grannens hus, det som står på pålar. Och spatserar är just vad dom gör. Sååå fina!!

Det är nästan vindstilla ute. 

Sen hem igen .., och jag tar mig an Nutidskrysset DN:s quiz för veckan som varit och fixar enkelt svaren på dom första frågorna, men sen kommer förstås frågor med alternativa siffror och då blir det genast fel. Idag sju rätt av tio. Jag hade fel på ekonomifrågan, antalet prenumeranter, samt det där priset. 

Tror absolut inte att pv kommer att ha alla rätt den här gången, jag tror däremot att han får åtta rätt, kanske nio. (Svar kommer i eftermiddag). Nu är det dags för hundpromenad igen och ikväll är det After Work på Göstas Café i Steninge. Friherrinnan, pv och jag. Vi cyklar dit, dom fyra kilometrarna enkel väg och hemåt och friherrinnan promenerar hem från sig. Ungefär så är det här.

Uppdatering: Nio rätt för pv.

Fredagsfönstret ....



Igår kom det här fönstret susande genom rymden och tjoppade ner i inkorgen! 

Härligt! Det är minsann inte ofta - om det alls har hänt här på bloggen - som någon tagit fram håven i Schweiz!

Så här skriver avsändaren: "Morgonfönster i Bern, Schweiz!"

Tack annannan för att du tog dig tid!

(Och här en tolv minuter lång - eller kort - film från Bern. Den ska jag titta på. Någon här - förutom annannan - som vandrat på Berns gator ..?)

torsdag 20 oktober 2022

Torsdag ....


Vilken GÅVA, vilken ynnest att få vara med om såna här oktoberdagar!

Att vakna till en frostig morgon ., veta att igår eldade jag så att varmvatten finns även idag (vi har ännu inga element igång) .., och  att efter frukosten ta en lång promenad och prick hela tiden vackert väder! 

Solen i ryggen till en början ..., och hemåt: mot kinderna! Så här som på bilden såg det ut när vi gav oss av, Harry och jag själv. 

Det är inte ofta den vinkeln förevigas, men nu blev det så. Vackert med hällarna som kommer i  dagen. Eller stenarna. 

Tänk, att en gång i världen var här havsbotten .., tänk, att här har fiskar simmat omkring. Tanken svindlar. 

Nästan som ett smärre mirakel är det också att jag känner mig så stark. Det kanske inte är bestående, men så länge det varar är jag glad. 

Fåren, som jag trodde hade hämtats av ägaren inför vintern, är ännu kvar i reservatet. 

Somliga tycker om att gå för sig själva och kalasa på det lilla gräs som finns kvar .., andra går i flock och bräker när man passerar. 

Harry bryr sig föga.

En enda människa mötte jag; en herre med en svart labrador. Lite hejande bara och så där om vädret. 

Jag gick och tänkte på dom olika radiopoddarna jag lyssnade till igår. Europapodden, USA-podden och "Det politiska spelet" och jag tänkte också på hur intressant det är med allt det nya, så där som .., hur det ska kännas att komma ny till EU-parlamentet och försöka se ut som en statsminister och inte bli alltför nervös och jag minns hur glad jag var när Magdalena Andersson började bli varm i kläderna .., det märks ju så tydligt sånt där. Alla är ju inte som Göran Persson som liksom var som en stor präst; han tycktes aldrig  nervös. Kanske höll han masken.

Att komma ny till jobbet .., jag minns ju själv hur det var. Att inte kunna allt på en gång. Migrän. Tappad självkänsla. Och än värre att vara politiker - alldeles oavsett partifärg - och dagen efter att man tillträtt ska man kunna svara på allt och låta säker. Hu! Att grillas offentligt. H u r  någon  människa frivilligt vill utsätta sig för detta, det övergår mitt förstånd. 

Finns det någon enda som läser här, som kunnat tänka sig en politisk karriär? Jo, en vet jag, en vänsterpartistisk kvinna i Skåne vars namn jag absolut inte kommer ihåg (har promenerat alfabetet upp och ner!, men icke!) och så Gunnar i Jämtland. Men för övrigt ..? Någon ...?


Jag tänkte också på hur det blir i Ukraina om Ryssland slår ut all elektricitet och snart är det vinter. Att frysa .., så hemskt det är!

Och sen blev det eftermiddag. 

Även idag möttes vi i Skallkroken. Pv var glad .., hade fått beröm av någon elev som sagt att "han var ett geni och så rolig!" och det var ju snäppet bättre (eller kanske inte) än dom där småkillarna i Villvattnet - inte långt från Kalvträsk - som sade att "du ä ju som en GUUUD!" när pv lyckades fånga fiskar med en enkel håv. 

Det var då det.
Nu tog vi var sitt dopp. Tretton grader i havet. Inga maneter. 
Efteråt kaffe (urdålig termos som inte håller värmen!) och macka.

Från radions nyheter får vi veta att Storbritanniens premiärminister Liz Truss har avgått och det tycks vara allmänt kaos där borta och här vankas skink-, och broccoligratäng  blomkålsgratäng och Harry sover gott och det är eld i kaminen. Och höstsådden är som synes redan uppe.

Dagens fönster ...



... fångades igår när jag tog harry på promenad och passerade Ecke och Britts (numera ene sonens) lillstuga.

Hur många gånger har jag stannat till där och tagit fram mobilen ..?

Ett skruttigt fönster som förstås behöver omvårdnad, men helt ärligt är det nog det här lite skamfilade som jag tycker så mycket om. 

Jo, så är det.

onsdag 19 oktober 2022

Inlägg man (jag minns ...) ...

Det här, till exempel. 

Ler fortfarande så mungiporna möts någonstans i nacken.

Och det här inlägget kom jag inte alls ihåg, men klickade mig igenom det. 

Så roligt det var! 

Så många underbara bloggare!

Och så gott om tid jag måtte ha haft.

Dagens fönster ...


Och så här skriver avsändaren: 

"Detta hus ligger två kvarter hemifrån oss. 

Numera inrymmer det bostäder och två restauranger. 

För länge sedan var detta Luleås posthus, och jag har för mig att polisen också har huserat här för många, många år sedan.

Råkade passera när solen höll på att tacka för sig idag.

Hälsningar Bert."

Tack! säger jag.

Det man inte har en aning om ...

För några  dagar sedan berättade min syster i Australien att hon nu tänker ta bilen (den nya, den andra skrotades direkt efter olyckan) och köra söderut, ja, dom sextio milen till Portland. Till sonen och hans fru. Då blir det prat om musik och det slår mig att jag inte har minsta koll på vilken slags musik hon tycker om. Det skiljer tio år mellan oss .. , jag minns att Elvis var populär, men ingen annan. Någon grammofon hade vi dessutom inte förrän långt senare, när jag var i tonåren. (Ännu mindre vet jag min äldsta syster har för musiksmak! Hos henne är det tyst i huset när vi är  där, frånsett något tv-program).

Alltså frågade jag B vad hon nu skulle lyssna på, dom där sextio milen.

Så här svarade hon: 

"Jo, jag skall åka till Portland på torsdag och denna gång får Johnny Cash stanna hemma. Jag har tagit med mig Daniel O'Donnell,  the Rat Pack,  Chris Isaak, ElvisLars Kristerz och Josh Raviri,  så som du ser är det ingen ordning på min musiksmak.

När jag krockade hade jag Keith Urban i bilen, men den (cd:n) dog tydligen samtidigt som bilen tyvärr,
för Keith Urban gillar jag verkligen både som artist och människa." 

Ja, det var intressant och nej, vi har definitivt inte likadan smak vad gäller musik, men det spelar ju ingen roll.  Flera av dem hon räknat upp, kände jag heller inte till. Men nu kommer jag ihåg .., en period i livet spelade jag Elvis och "Are you lonesome tonight?" ungefär sjutusen gånger när kompisen och jag satt på Dungers konditori hemma i Malå. Den artisten förenar.

Någon som läser här som känner till syskonens musikaliska favoriter?

tisdag 18 oktober 2022

En annorlunda tisdag ...

Efter hårklippningen vaknar jag med ett rufs som inte är av denna världen och om det var någonting jag kanske befarade med att kapa kalufsen, så var det just detta .., att ett för övrigt bångstyrigt hår skulle ta sig alltför stora friheter. 

Precis så blev det. 

Nu får jag ställa mig i  duschen var morgon. Bara någon minut, så där så att jag får styr på lockarna. Det är heller inget egentligt problem, enbart ett konstaterande. 

Klockan halv nio idag hade Harry fått tid för undersökning på Hallands Djursjukhus i Slöinge. Pv släppte av mig på vårdcentralen för egentest av blodtrycket. (120/59). Satt en kvart och bara vilade först .., pratade lite med en magerlagd man och upptäckte Pia; läkaren som i sin tur upptäckte mitt hjärtproblem. Denna Pia tog emot en sjalettklädd kvinna och var så oändligt varm i rösten. Jag tänkte att den kvinnan (med sjaletten) inte kunde komma till en mer underbar läkare. 

Besöket på djursjukhuset gick bra. Prover togs på den spruckna bölden och nu har Harry ordinerats såväl smärtstillande som antibiotika och ett återbesök är inplanerat om en vecka. 

Det ska sägas, att Harry är ungefär som sin matte när det gäller läkarbesök, med den skillnaden att jag inte är rädd, men min KROPP reagerar med någon slags rädsla, helt obegripligt varför. 

Efter såväl tandläkarbesök som en kontroll på sjukhuset, är jag illandes röd om kinderna, så där klimatkterie-flammig.

Harry .., han blir helt utslagen och somnade bums i bilen, till och med snarkade och det gör han fortfarande, där han ligger på soffan Ektorp. 

Medicinen har han fått. 

Allt gick bra. 

Vi körde hemåt i ett höstigt landskap med stubbade åkrar .., mjuka färger, kor och hästar .., men först en sväng till Harplinge och ett besök på biblioteket där jag hämtade ut den av mig reserverade boken "Jag har torkat nog många golv", en biografi om Maja Ekelöf, författad av Nina van den Brink. 

Minns ni henne - Maja Ekelöf -? Städerskan som skrev boken "Rapport från en skurhink". Mamma läste den och var helt uppfylld; det var nog i den vevan hon ansåg att alla - inklusive städpersonal - borde ha likadana löner, ja, i alla fall på Malå sjukstuga. Gensvaret var väl si så där, för att inte säga helt obefintligt. (Hur hon hade tänkt sig detta att somliga med höga studieskulder, ja, som tillbringat flera år på universitet - då har skulder som till syvende och sist ska betalas - ja, det vete sjutton). 

Måhända hade hon inte tänkt alls?
















Den av mig efterlängtade boken stod  i alla fall på "reservade-hyllan" och efteråt svängde vi förbi hos Sonjas dotter Maria som nyligen flyttat in i ett alldeles eget hus. S o m  jag beundrar kvinnor som gör sådant! (Min ena syster, t.ex). Vi satt vid köksbordet och drack kaffe och Sonja - som var där och inte bor långt därifrån - tände ljus och jack-russeln Alice som säkert är tretton, fjorton år, vaknade och blev förskräckt när hon i köket upptäckte en svart hund med strut på huvudet.

På väg hem passerade vi en jättelänga av nyskördade sockerbetor och så lyssnade vi till vilka som utnämnts till ministrar. Dom flesta brukar komma från södra delen av vårt land, men åtminstone en - en ångermanlänning - kunde jag hitta, nämligen Gunnar Strömmer. Han är landets nye justitieminister och även om jag inte är moderat, tycker jag att han verkar vara en klok människa.

(Nej, det finns tydligen flera! Elisabeth Svantesson är född i Lycksele! Många smålänningar har tydligen hamnat i regeringen).

Och just nu tittar solen fram! Sedvanlig medaljutdelning sker i sommar  .., till den som orkat ta sig igenom detta inlägg! Nu ska jag gå på promenad!

Tisdagsfönstret ...


Om man inte har klickat i att man vill ha notiser när man fått meddelande på  till exempel facebook, messenger eller WhatsApp ..., ja, då vet man heller inte att det har kommit post. 

Alltså upptäckte först idag; elva dagar senare, att fönstrerfångerskan i Portugal hade haft håven redo och då pytsat iväg fångsten genom rymden!

Således låg tre fönsterbilder och skvalpade och kände sig nog aningen övergivna. 

Förlåt mig kära fönster!

Här kommer det första och så här skriver avsändaren, som såklart är annannan: 

"Det var en så fin skymningskväll när jag gick hem från jobbet, så jag tog fram håven!"

Tack snälla! säger jag.

måndag 17 oktober 2022

Och så var det måndag igen ...

Tiden går så fort. Nyss var det sommar och vi seglade till olika små hamnar och när allt var i ordning drack vi vitt vin till rökta räkor - det var om kvällarna - och harry sov så gott när vi väl låg förtöjda. (Ja, vi varierade kosten, är det väl bäst att säga).

Nu närmar vi oss november. Snart kommer affärerna att ha ställ med julkalendrar och stora störtar med julmust. Julskinkor och annat som hör julen till, är för länge sedan beställda av charkpersonalen. Samma sak med julfrimärken. Nitton häften brukade jag beställa - kan det ha varit femtio i varje förpackning -?

Nu behöver man inte ägna detta en tanke. 

Nej, det finns så mycket annat att fundera på. Igår satt pv vid skrivbordet och jag frågade vad han sysslade med ...? Skrev han möjligen en inköpslista? Nej, han räknade ut antalet sjömil på olika sträckor, ja, om vi nu - nästa sommar - ska segla upp till Göta Kanal. Milda tider .., det är till att vara ute i god tid. 

Ikväll är det Filmstudio och den film som visas  är "Parallella mödrar" av Pedro Almodóvar. Den har jag sett sedan tidigare, men kommer absolut inte ihåg när och var? Jo, det var den 9:e februari i år .., jag inväntade alltså inte Filmstudions visning - men visste ju inte heller när den skulle komma upp. Tyckte jag om den? Nja, det var - enligt mitt sätt att se det - inte hans bästa alster, så den avstår jag. 

För övrigt har jag klippt gräset i kanske en och en halv timmes tid och efteråt blev det ett dopp i havet. Det är inte klokt hur bra man mår efteråt. Vilket lugn som infinner sig. Ren och skär lycka.

I morgon besök på djursjukhuset med Harry. 

"Hur gör vi om det visar sig vara elakartat ...., om det är cancer?" sa pv tidigare idag. 

Detta pratade vi om.

Måndagsfönstret ....



För åtta år sedan i oktober, kom det här fönstret från Göteborg. 

Det var den STORARTADE Ann som upptäckt det under en promenad i stan. 

Jo, men jag tycker att det passar bra som ett måndagsfönster.

Och jag säger tack igen till dig, Ann, även om du inte läser bloggar numera.

söndag 16 oktober 2022

Timmavis ....

Lördagkväll blev filmtittarkväll.  

Hela fyra avsnitt av andra säsongen av Happy Valley (finns på SVT-play)  klämde vi och ja, Bert .. jag vet vad du tycker, men det var ju som att sitta i en biosalong och se en riktigt, riktigt lång film. 

Huvudrollsinnehavaren - spelas av Sarah Lancashire (bilden) - är en inte alltid så sympatisk (men mycket mänsklig) mellanchef inom poliskåren i Yorkshire och det är likadant med övriga roller .., ingen är enbart god. Ingen enbart ond. Känns bra också att rollbesättningen i stora drag är densamma i säsong 2 som i nr 1.

Många av skådespelarna känns igen från andra produktioner. Prästen i Grantchester till exempel, är i den här serien en riktig manipulerande otäcking och en av poliserna (fullkomligt suveränt spelad av Kevin Doyle) kunde ses i Downton Abbey, liksom Siobhan Finneran som här spelar lillasyster till Catherine.

Finns där bättre skådespelare än dom brittiska? In i minsta biroll ageras det bara sååå bra! 

Här en länk till serien.

En timme efter midnatt släckte vi lamporna och gick till sängs. Slocknade inom tio sekunder. 

Vaknade till regn och medan jag ordnade frukost (och pv tog harry på morgonrundan) lyssnade jag till Söndagsintervjun där Lasse Hallström (som gjorde min favoritfilm nästan alla kategorier - Mitt liv som hund -) var gäst hos Martin Wicklin. Det hela var så intressant, så där så jag glömde hålla koll på äggen. Dom blev på tok för hårdkokta.

Dagens fönster ...



Ja, dom skymtar i alla fall i bakgrunden och fångades under en morgonpromenad i landet Östergötland, närmare bestämt i Gamla Linköping.

Så var det.

lördag 15 oktober 2022

Lördag .....


Ljummen luft. Daggvått gräs som under dagen torkar upp och jag tänker att i morgon, ja, men i morgon ska det bli av att klippa gräsmattan!

Tar Harry på sedvanliga rundan (borde byta rundor dagligen - bryta mönstret -  men det glömde jag!) och upptäcker J som plockar ner äpplen från det stora trädet. 

Han har en finurlig - uppenbarligen hemgjord - "håv", med vilken äpplena av sorten Belle de Boskoop tas ned. 

Vi pratar om väder och vind och jag blir glad när han säger att jag "är fin i håret". 

Vi pratar också om hans strålbehandling och konsekvensen av denna ..,  och om oro och rädsla. 

Om utgången av valet talar vi däremot inte. 

Under tiden har pv tagit bilen och kört till Glommen och båten som nu står inomhus, skyddad för väder och vind. På hemvägen handlar han extremt frodiga broccoli, samt röd,- och blomkål, allt hos Ugglarps Grönt.


Det är en fin dag.

Marken är alldeles gul av nedfallna björklöv. 

Aldrig tidigare har jag tänkt på hur mycket dessa påminner om Malå och alla björkar som stod på ömse sidor av Ringvägen! 

Domänverkets kontor på samma gata hette - i alla fall på sextitalet - Björkbo - och då förstår man ju. 

Och jägmästarens tomt var översållad av björkar!

På Domänverkets garagevägg satt i min barndom en slags fågelbur av trä och där fanns en KORP! 

En levande korp! 

Hur kan detta ha gått till? Har jag bara drömt det hela?

Och nere mot sjön, i höga björkar, kunde man vintertid se stora sällskap av orrar sittandes uppflugna i trädtopparna. Vi såg dem vårt köksfönster.

Och i Domänverkets garage stod en vessla - en slags bandvagn - som kördes av farbror Olle. Det hände att vi barn fick hoppa upp i vesslan och så körde Olle upp och ner för den ganska branta slänten ner mot isen. På morgnarna kunde man ställa klockan efter denne man .., några minuter innan sju kom han gående, på väg till sitt värv. Kanske var han någon slags Domänverkets vaktmästare? Olle med fru Valborg och dotter Maria - med vilken jag för övrigt var klasskamrat - bodde fyra hus bort från oss, alldeles nere i kurvan. 

Allt detta kom jag att tänka på när jag idag promenerade bland alla björklöven.

fredag 14 oktober 2022

Dagens fönster och lite till ...


Katten som spanade ut i fönsterglipan, den fanns i en av lägenheterna på Mariagatan i Ystad.  

Ofta när jag gick till jobbet och valde den lilla stenlagda vägen på innergården, då kunde man upptäcka den här och ännu en katt som satt och tittade ut. 

Sååå fina!

När detta skrivs är klockan snart tio och vi LÄR ska få veta hur det har gått med regeringsbildningen. 

Ja, det blir intressant. 

Hann nu på morgonen lyssna lite-lite på nyhetspanelen i tv4 och trodde väl knappt mina öron när DN:s Björn Wiman sade sig nära en liten förhoppning om att Carl Bildt skulle bli utrikesminister. 

Hörde jag verkligen rätt? Ska göra mig en kopp kaffe och sitta här i soffan - med Sigge intill mig - (Harry har fått göra pv sällskap till Glommen .., masten ska flyttas). Tända ljus på bordet. Gråmulet ute. 

Igårkväll UNDERBART god laxgryta hos Eva och den halvlånge! När jag får receptet ska jag lägga ut det här på sidan. 

Nutidskrysset i DN: 8 rätt för mig, 7 för pv.

torsdag 13 oktober 2022

 Spridda skurar från några dagar norröver ...


Dagar som bestod av hundrastning, hundrastning, hundrastning, promenader., dopp i Norrviken (ljuvligt!) .., tv-tittande ..,  fläskpannkaka, nybakade  gifflar ., borttappade  fingervantar ., pendeltåg-tunnelbana-buss-promenader .., Waldemarsudde, konstutställning, varm korv, trötta ben.

M hade arbetat natten mot lördag och så blev det samma sak natten mot söndag och söndageftermiddag hade hon jobb på en fotbollsmatch (sjukvårdsteamet) och måndag och tisdag var det heldags-introduktion på Karolinska, nu på Trauma/Operation.

Jag kan säga att det var en mör madame som kom hem om kvällarna.

På tisdagen hade jag klipptid och sade till frisörskan att hon fick "fria händer" Flera decimeter hår föll på golvet och så klippte hon upp håret rejält och jag trodde inte mina ögon när jag såg slutresultatet!! Hur kunde håret bli så lockigt och detta var ingen permanent. Hon bara pillrade lite i kalufsen.

Kände inte alls igen mig och skyndade ut i solskenet (då till Waldemarsudde) .., duschade när jag kom hem och började hitta igen mig själv. Ja, ja. Jag var ändå såååå less på att ha håret flygande i ansiktet när det blåser; åtminstone så slipper jag den biten. Det kändes skönt. Och fullt så lockigt är det inte idag.

Hemåt igår onsdag. 

Det strulade med laddningen av bilen - eller att hitta laddstolpar med rejäl effekt - och aldrig har en hemresa tagit längre tid. Tur att vi är pensionärer och inte har någon tid att passa.

Mellanlandning blev det i Värnamo hos Anders S., en bekant till pv från evigheter tillbaka (föräldrarna umgicks) och där hämtades den elmotor som pv köpt för ett år sedan (just av denne Anders) ., och som ska hamna i den gamla segelbåten. Den (båten) ska - hopefully - säjas, men det har jag hört talas om i flera år nu. 

Vi kom hem sent .., hade då irrat runt i Hyltebruk där  gatorna var avstängda både här och där - mest där - och orangefärgade pilar visade vägen, men inte dit vi hade tänkt oss. 

Så småningom fick vi tips om en laddstolpe vid Coop och halleluja, vilken lycka. Hög effekt,  dessutom. Och så hemåt längs Nissastigen, i kolsvart mörker. Allt gick bra. 

Det är nu femtiotvå år sedan jag var med i den bilolycka som så lätt hade kunnat få förödande konsekvenser för såväl chauffören som för mig själv och allt sedan dess är jag livrädd för bilkörning nattetid. Eller mörker. (Vår olycka inträffade vid halv fyratiden en mörk morgon i oktober).

Och så Stensjö. Vi mer eller mindre  s t ö p   i säng. Harry nära matte .., nära, nära. Han låg där intill mig  hela natten. Sigge kom nu på morgonen och jamade som till hälsning. Jag kokade fisk ., strök honom över pälsen och tackade högre makter att vi har så fina grannar/vänner som ger Sigge mat när vi är borta. Helt ovärdeligt är det.

Nu är klockan tjugo i fyra. I fåtöljen här intill sitter pv och sover .., på min vänstra sida ligger Harry med benen i vädret - sover han också -. Ett tänt ljus på bordet. Nordegren & Epstein från P1. Om en timme är vi bjudna på middag hos  Eva och hennes halvlånge man. Det är sista kvällen dom är här nu för i år och det dröjer väl tills fram emot påsk innan vi ses igen. 

Inväntar hur det blir med regeringsbildandet och känner en sån oändlig tacksamhet för Andreas Norlén, talmannen. I dessa tider med så mycket otrygghet för så många, känns han som en stadig klippa. 

Ungefär så.

 Long time no see .., och Dagens Fönster.



Jag börjar med bilden till vänster. Ett fönster lite där vid ytterkanten .., ett pensionat i Gamla Linköping och en flicka som tycks så omåttligt levnadsglad och sprallig och somrig - allt på en gång -. 

Så här skriver avsändaren: "Var på minisemester med dåvarande 7-åringen i Gamla Linköping i fjol. 

Vi bodde inne på pensionat Hilma Winblad i ett rum med lågt i tak och fönster ut mot en av kullerstensgatorna. 

Helt fantastiskt var det."

Nog blir man glad av den bilden! 

Här en länk till pensionatet och jag säger tack snälla Båthuspernilla för bilderna!




















Grönt är skönt .., det vet ju alla!  Ja, här skulle jag lätt kunna tänka mig att övernatta!

söndag 9 oktober 2022

Smått och gott från Gamla Linköping ....



Linköping var verkligen en ny bekantskap för mig!

Flera av mina före detta arbetskamrater har pluggat just där .., vännen Ingrid i Falun har gått i flickskola där .., och när jag berättade om L-köping på instagram, så uppenbarades att flera av ig-vännerna också studerat eller arbetat - eller vantrivts - just där.

Innan vi gav oss av norrut, så stannade vi till i Gamla Linköping, som ju är ett slags museum - typ Skansen - med gamla hus och byggnader (är väl samma sak ...) som flyttats från sin ordinarie plats och nu finns samlade på ett ställe. 

Helt underbart var det! 

Där var postkontor, affärer, repslagare, plåtslageri, en gammal skola, barnbokhandel ., en brandstation .., ja, men allt man kan tänka sig! 

Och inte minst vackra trädgårdar att besöka! Nu var vi där så tidigt på morgonen, men klockan tio öppnade det mesta och så kunde man då titta in och se hur där såg ut! Dit ska vi återvända. 















Tre utedass på den gamla flickskolans innergård. 


Och överallt kuller, - eller gatsten! 

För ett antal år sedan, innan den sista knäoperationen, hade det varit i det närmaste omöjligt att vandra omkring på såna gator! 

Nu: inga som helt problem!


På en av innergårdarna stod ett äppelträd av sorten Åkerö och jag tänkte då återigen på Ella Amdahl i Adak som längtade så mycket efter just dessa äpplen. 

Om såna finns i himlen, hoppas jag att Ella upptäcker dem!


Vackra grindar såg vi  hur många som helst av!


Och gamla skyltar!



I en broschyr kunde vi se hur där ser ut när det är vår eller sommar .., oj, oj, oj, så fint!

Men nu var det höst. 

Oktober. 

Birgitta hade namnsdag. 

Och Britt.


Ja, det var lite bilder därifrån det. 

Log åt hur olika man uppleva en stad. Lisen som jag känner från alla åren i Malå, hon skrev så här i en kommentar på instagram: 

"Jobbade 6 månader på Länsstyrelsen i Linköping, åren 1966-1967. Stansade mantalslängder på ackord. Kunde inte infoga mig i att säga ni, i stället för du. Har alltid duat folk, hög som låg. Det var ett enormt ögontjäneri på jobbet. Försökte jag tilltala någon vid rött trafikljus blev det lucka-lucka. Landskapet var alldeles för platt för mig, ingenting att vila ögonen på. I slutet av mars blommade en massa konstiga blommor i gräsmattorna. Det var ju då vi hade vår bästa tid i norr, snö, snö! Nej, Linköping var ingenting för mig och exet. Han hoppade av sin lärarutbildning , åkte hem till Malå och tog lärarvikariat. Där satt jag med min uppsägningstid, övergiven. Åkte tillbaka till snörika Norrland, fick jobb hos  polisen i Malå 2/5 1967. Jag har "suttit inne" hela mitt yrkesliv och njutit av att bo i ett län med fyra årstider."

Så olika kan det vara! 

Själv flyttade jag  f r å n  Malå till dom där underliga blommorna på gräsmattorna och älskade att slippa meterhöga snödrivor som aldrig ville smälta, i alla fall inte så snabbt som jag önskade!

Tänk, sådan tur att vi människor är olika! Kanske till och med att vi har det i generna .., det menade i alla fall Svante Päbo.



Såååå fina skyltar! 

Och ögoncacao ..., utrört i en kopp med lite mjölk, socker eller grädde. 

Barndomsminne, rakt av.

Det blev chokladröra det och som godis!

Nu ska jag gå ut i solskenet! 

Alla tre hundarna sover .., 

Emma pluggar.

 Dagens fönster ....


... fångades av mig själv och det hände sig igår när vi strosade omkring i Gamla Linköping - museiområdet som visade sig vara helt underbart fint -! 

Cloetta hör uppenbarligen till Linköping. Nu är jag visserligen en Maraboufantast, men min pappa t.ex, han älskade Center och ofta när han promenerade till kiosken hemma för att köpa Aftonbladet, då fick en rulle Center göra honom sällskap hem. 

Och kexchoklad hittar jag allt som oftast i pv:s ryggsäck eller på hans rum .., eller i kylskåpet .., och min före detta svägerska, hon hade nästan alltid en skål med Bridgeblandning ståendes på bordet. 

Såja. Nu vet ni.

torsdag 6 oktober 2022

Torsdag ...

Följande har hänt och händer på Ejdervägen i Stensjö. 

Hos Ecke och Britt har såväl den större stugan (som inte är stor, men tillräckligt ändå) och lillstugan fått ny färg. Nej, den stora  s k a  målas om - väggarna är skrapade - men är tydligen ännu inte redo för penseln. Eller så har målaren tagit paus.

Där har även färdigställts två parkeringsplatser som vetter mot bäcken och delar av det stora grönsakslandet är därmed försvunnet.  

På andra sidan, mer mot havet till, har grenar kapats på plommonträdet (inte fällts som jag trodde) och ett jättelikt område har grävts upp och fyllts med matjord .., mot bäcken till, i andra änden av tomten.



På granntomten intill vår fälldes för kanske två år sedan den gamla - och vid storm - farligt lutande björken. Så deppigt det var!  (Eftersom vindarna oftast är västliga, hade den med största säkerhet dråsat över nyponroshäcken och hamnat på vår gemensamma uppfart).

Björken bidrog till djup när man tog bilder mot vägen till och jag tyckte länge att det kändes så  t o m t  och öde utan trädet .., det som blev nästan som ett landmärke. 

I alla fall för mig. 




Så här kunde det se ut tidigt på våren. 

Ser ni det blommande trädet där bakom till vänster ..? 

Tänkte först att det var ett fruktträd, men det är kanske är slån som vuxit sig stor?

Och idag - så här -. 

Nu är trädet borta. 

Tanken var att en Friggebod skulle byggas nära den stora dungen till vänster på bilden, men se, det satte sommarhusägarna bakom dungen stopp för. Dom i sin tur kör ner enbart över dagen (från Sthlm, tror jag) och sover aldrig över. 

Nu kanske Friggeboden ska flyttas längre in på tomten och kanske ärr det därför trädet sågades ner idag?

Ja, jag förstår om man vill öppna upp och få mer ljus och mer tillgång till den stora gräsmattan, men helt själviskt saknar jag träden.


Halva förmiddagen har jag förberett fisksoppan som Eva från Tyresö och den halvlånge ska bjudas på i eftermiddag. En ny variant av fisksoppa .., samma recept som min systerdotter använt sig av när vi var i Skåne och fick till den middag. var den himmelskt god. 

Så kan jag berätta att hos grannen två hus bort - på samma sida - där har det sprängts idag. Där ska byggas ett slags förråd, men berg kom i dagen och ja, då var det bara att inhämta dynamit. 

Det var i alla fall intressant att stå och titta på. 

Och grannen Annelies bygge av soptunneskydd i form av slanor av salix vilka bildar stomme, den är nu klar och det blev jättefint! Bildbevis kommer, men inte just nu.

Dagens fönster ...
















... som inte är ett fönster och ändå blir som ett sådant. 

Det är farstukvisten hos min mormor, eller nu tillhör den moster Gunhild och huset som är ganska stort (men inte sååå stort som jag minns det från min barndom) är även hem åt en av mina kusiner, Peder.

På ett av våningsplanen bodde en tid moster Gunvor med familj och jag minns mormors rum och en byrå på vilken det stod ett inramat fotografi av mamma i sjuksköterskeuniform. Kanske från hennes examensdag?

Min förtjusning i humle .., den tror jag kommer härifrån.

onsdag 5 oktober 2022

Femte oktober ...



Och detta är nog det allra sista i blomväg som kan plockas in från rabatterna. 

Gurkört .., en gräslöksblomma .., blodormrot .., höstanenom och lite gurkört där längst till höger. 

Vasen är helt perfekt till såna här småttingar.

Svante och lite till ...

När jag natten mot idag absolut inte kunde somna, valde jag att lyssna till olika program från P1. 

Det första var Söndagsintervjun där Martin Wicklin intervjuade den nyligen utsedde Nobelpristagaren i medicin - Svante Päbo -. 

Programmet sändes den 15:e december 2019 och hur intressant som helst var det att ta del av denne herr Päbos uppväxt, karriär och allt  vad det nu handlade om. 

Här är en länk till programmet om någon är intresserad.

Och liiiite roligt var det att nu i början av oktober få en God Jul-hälsning av programledaren. 

Nackdelen med att välja ett radioprogram att försöka somna till, är att det kan bli på tok för intressant och på så sätt blir det ju om möjligt ännu knepigare att somna. 

När klockan var halv fyra, valde jag i stället Naturmorgon från den 4:e september 2021. 












Foto: Thomas Öberg. En båk (ett sjömärke) på Pite Rönnskär, med fyr och fiskarstugor i bakgrunden. 

Det avsnittet handlade om en flyttfågelsmorgon på Pite Rönnskär, beläget mellan Piteå och Skellefteå och just den lördagmorgonen för ett år sedan låg jag - aningen ångestfylld - på Halmstad sjukhus och då blev det här programmet (som kändes som en hemifrånhälsning) till någon slags mental trygghet. 

Flera nätter därefter låg jag ihopkrupen i den obekväma sängen och hade hörlurar i öronen, allt medan jag lyssnade till pratet. Om och om igen samma program. 

En sån oändlig trygghet blev det och kanske var det Lars Sandbergs dialekt som bidrog?

Nå, hjälpte detta ett år senare? Ja, kan man tänka sig! Jag somnade!

Så har Tommy nu på förmiddagen kommit från Göteborg och vi tog en promenad med hundarna nere vid havet och en mer aktiv hund än Lykke (mycket bordercollie i henne) har jag aldrig träffat. 

Hon uppför sig precis som vallhundar .., springer hit och dit och hit och dit ..., nosen i backen hela tiden och såååå ivrig!

Lyckan är förstås maximal om hon råkar upptäcka en kaninhåla .., och då stoppar hon in så gott som hela huvdet, så där "ho-ho-där-inne!"

Men nu har hon åkt sin väg, denna lilla, fina Lykke .., som är så underbart snäll och fin! (Men Sigge skulle hon nog gärna äta upp till lunch).

Milda vindar ute. Comfortvindar brukade jag kalla dem. 

Och jag har plockat in dom allra sista (?) buketterna och oj, så glad man blir av lite blomster.

Ungefär så.

Dagens fönster ....


På andra sidan kustvägen finns den här gamla ladugården och egentligen vet jag väl inte så mycket om den - men det vet nog Lennart jag tror har vuxit upp just där -, jo, jag ska fråga honom när vi ses nästa gång. 

Kattegattleden där det sommartid vimlar av cyklister, den upphör just här och då finns bara en pytteliten vägren, kanske någon dm .., och det är i det närmaste förenat med livsfara att befinna sig där.

Sommartid kör dessutom bilisterna fortare än vanligt och går man med Harry i koppel, har det hänt flera gånger att husbilturister vinkar att jag ska gå åt sidan (men det finns inget mer att gå på, bara ett brant dike!). 

Att själva köra ut lite mer på mitten av vägen (om där inte kommer några mötande), tycker jag vore betydligt enklare.

tisdag 4 oktober 2022

"Dödgrävarens hustru ..."












Detta var Halmstad Filmstudios tredje film under höstterminen (3 av 10) och den hade jag verkligen sett fram emot att se. 

Så här stod det i programmet: "Guled försörjer sig som dödgrävare. Han står utanför sjukhuset och inväntar ambulanserna. Har han tur har någon avlidit och han kan tjäna lite pengar. Guled avgudar sin hustru Nasra, men Nasra är döende och i behov av en njurtransplantation som de absolut inte har råd med. En rättfram och universell kärlekshistoria, berättat på ett sätt som både överraskar, skapar spänning, bär på sarkastisk humor och och väcker känslor."

Nu visade sig det här vara en ovanligt kort långfilm (finsk-somalisk) - endast åttiotvå minuter - och det var jag innerligt tacksam för. 

Filmen har fått fantastiska recensioner ., den enda som tyckte ungefär som jag själv var Aftonbladets Emma Gray Munthe. Hon gav filmen en 2:a i betyg.

Men varför nu detta? 

Ja, jag tycker att den tjusiga kvinnan som ska agera döende, agerar verkligen inte som vore hon nära döden .., jag tycker att hela hennes skådespeleri var så stelt och .., och jag tycker även att det var så med många medverkande.

Jag har aldrig besökt Somalia och såklart då inte Djibouti, så den biten var intressant och påminde om Ghana, men själva handlingen ..., nej. Det är förmodligen mig det är fel på - att  jag inte kan uppfatta det som recensenterna fann så magiskt -. 

RegiKhadar Ayderus Ahmed (detta var för övrigt Somalias Oscarsbidrag).

Den dödssjuka kvinnan spelas av Yasmin Warsame (tydligen fotomodell också) och rollen som hennes omtänksamme make innehas av Omar Abdi (finsk-somalier)


Ja, här ser ni .., madamen i det gula huset är definitivt inte att lita på, i alla fall när det gäller valet av filmer. 

Detta var tydligen en av 2022 års hittills (felstavat i recensionen, ser jag) bästa filmer.