lördag 22 oktober 2022

En slags resumé ....











Vilken härlig kväll det blev igår, ja, när vi - tillsammans med friherrinnan - träffades på Göstas Café i Steninge. Det här med "café" blir lätt missvisande, ty det är ju en stoooor restaurangdel och sommartid kan man även sitta utomhus; dels i skydd av en jättelik markis, men även ute i det fria. 

Nu var allt inomhus.

Inte ens i min vildaste fantasi kunde jag drömma om att där skulle vara så många gäster! Å andra sidan borde man inte bli förvånad. Göstas och Skepparstugan (samma ägare) är ju dom enda restaurangerna för oss som bor i Stensjö, Ugglarp, Skipås, Steninge och Haverdal, i alla fall inom rimligt avstånd.  

Vi hade bokat bord till 18.30 och det hela tog sin början klockan 17.00, så några gäster var på väg hem, medan andra var just komna. Där var en hel del bekanta ansikten från affären och intill oss satt Alf Hambes dotter  med sin man eller sambo och så småningom kom även sambons syster  - en tennisspelande f.d. läkare som gick i pension något år efter mig -. 

Och tänk, inte visste jag att denna syster var svärmor till underbara Daila, hon som är holländska och arbetar i delikatessen på Hemköp! 

Jo, det var sådant man fick veta efter en stunds småprat.

God mat var det också .., perfekt stekt ryggbiff med tillbehör (perfekt om man vill ha det som på bilden alltså, och det vill i alla fall jag) och reducerade priser, nu när det närmar sig slut-för-säsongen för Göstas.


"Det här får vi allt göra om!" sa vi unisont när vi tackade för oss vid halv niotiden och så fick friherrinnan skjuts hem och efter en stund i soffan hemma, så däckade vi totalt.

Kanske blir det julbord nästa gång ., men då i Skepparstugan. Samma ägare som driver de båda restaurangerna och alltid lika trivsamt.

I dessa tider när det gäller att spara på elektriciteten .., hålls Skepparstugan stängd, men inför julen blir det tvärtom. 

För övrigt? Läste på nätet om en taxichaufför som förgripit sig på ett tiotal kvinnor (låst in dem i taxin, kört till något avlägset område och därefter ofredat/våldtagit dem), att den mannen nu dömts till fyra års fängelse! Detta är ju fullkomligt obegripligt. Hur har dessa kvinnors tillvaro/liv förändrats efter vad dom varit med om? Vågar dom någonsin beställa en taxi? Hur mycket rädsla finns kvar inom dem? Och tilliten till män? 

Sånt kan man fundera på en lördag i oktober.

Ps. Och ännu mera för övrigt: lyssnade nu på morgonen till Söndagsintervjun där Henrik Frenkel berättade om sitt liv .., om Alzheimerdiagnosen som visade sig vara felaktig och vad som hände därefter, ja, långt mer än så. Alldeles oerhört intressant var det! Här en länk till programmet om någon är intresserad. Ds.

2 kommentarer:

Monet sa...

Jag har möjligen nämnt det tidigare men gjorde det på Anannans blogg häromdagen då det återigen var tal om pappans kognitiva svikt. Henrik Frenkels stiftelse AlzheimerLife med blogg och podd (intrssant inlägg idag bl a) har jag arbetat i och med ideellt nu i över tre år. Jag ingår i hans Team (där man hittar mig på hemsidan) och arbetar som medicinsk researcher. Under Henriks nuvarande sjukdomsperiod har jag också skrivit ett par blogginlägg, bl a om hörselns vikt vid kognitiva sjuKdomar vilket jag ville tipsa Anannan om.

Jag berättar egentligen det här enbart för att Alzheimer-ämnet kommer upp då och då, både här och på andra bloggar, och för att sprida kunskap om att det nu sprids mycket kunskap och erfarenhet om de här sjukdomarna på ett sätt som inte gjorts förut. Det skrivs också mycket berörande och bra skönlitteratur, jag tipsade förut om detta men gör det igen:

Thomas Bacoccoli- En bastu i Umbrien
Jonas Brun - Hon minns inte
Anna-Karin Palm - Jag skriver över ditt ansikte

Samtliga mycket insatta, bedövande uppriktiga och väldigt berörande berättelser om relationen mellan ett vuxet barn och en förälder på väg in i det förödande Alzheimerlandet.

Hoppas detta kan vara till hjälp och igenkänning för någon….

Elisabet. sa...

Monet: tack för tips!