Dagens fönster ...

Det var då det. Där är Nelly och Harry som spänt väntar på att pv ska komma hem från jobbet. Året var 2015. Nu är det åtta år senare. Pv har tagit skottkärran och gått för att hämta spillvirke, vilket ska värma oss under kulna vinterdagar - eller kvällar -. 

Nelly är i hundhimlen; här finns Harry som sover gott och i fåtöljen ligger Sigge med öronen på spänn. Det är lördag. Känns som fridag även för mig. 

Hittar andra bilder som jag visat här tidigare, men ni får väl skutta vidare. Såå glad jag blev över att upptäcka grannarna hemmavid, Sylvia och Sigfrid. 

Sylvia som alltid var så glad och skrattig, som en dröm-mamma, tyckte jag. Bjöd på "mormors-saft" med apelsinsmak och mot deras garagevägg växte ärtskidor. 

Sylvia arbetade på barnbespisningen och Sigfrid i gruvan. Tre söner fanns i familjen, Eilert, Runar och Bo. (allmänt kallad Lille-Bo). Eilert blev min förste make, vi vigdes kanske 1960-1961 av en annan granne, Åke Magnusson. 

Eilert var sommartid alltid klädd som en safariupptäckare, med beigefarägade shorts och skjorta. Numera bor han i Värmland och har en äkta maka som också heter Elisabet, men med h. 

Hos Sylvia och Sigfrid fanns den första tv:n bland våra grannar och där fanns också coronne-spel och det spelades ofta kort i familjen. Det kändes alltid så välkomnande att vara där. 

På kylskåpsdörren för många år sedan. 

Idag är det lördag. Birgitta har namnsdag, alltså min syster, men även grannen snett över gatan .., och Birgitta i Västmanland som odlar chili och Britt har väl också namnsdag, ja, då blir det till att gratulera även henne. 

Grattis, grattis alla Birgittor!

Och vilket bra val! 

Så fick vi veta vem som tilldelats Nobels Fredspris, nämligen den iranska journalisten, fysikern och människorättsaktivisten Narges Mohammadi.  Hon är född 1972 och sitter fängslad sedan många år tillbaka. 

Oj, vad styrande män i Iran ska skära tänder just nu.

En av pärlorna ....

Igår skrev jag om Arkitekturens pärlor, det här underbara programmet som sänds i SVT. Idag tog jag mig an något av det som jag - av någon outgrundlig anledning - har missat. 

Började med S:t Petri kyrka i Klippan, t.ex. 

Var gång vi besöker min syster med familj i Västerstad, passerar vi skylten till Klippan. Ibland har vi tagit den vägen hem och tittat in i Klippans yllefabrik, men se den här kyrkan, den har vi helt missat. 

Här en länk som handlar såväl om kyrkan, som arkitekten bakom det hela - Sigurd Lewerentz -, för övrigt uppvuxen på Sandö, Bjärtrå församling i Västernorrland.

De båda bilderna kommer från programmet och togs bara så där mot datorskärmen.

Dagens fönster ...

Riga, Lettland. 

I ena kvarteret eleganta Art Noveau-byggnader .., krusidulliga och utsmyckade.

Några hundra meter bort .., detta. 

Skamfilat, lite allmänt kludd - ingen direkt tanke bakom, förmodar jag . 

På taket växer gräs.

Arkitekturens pärlor ... 

Allt medan jag satt här och skrev det dagliga mejlet till min syster i Australien, gick programmet, det med samma namn som rubriken här ovanför, igång. Å, så jag tycker om Martin Rörby som programledare, men ååå, så jag saknar Christoffer Barnekow! 

Programmet som sändes nu, handlade om det nya stadshuset i Kiruna. Så intressant!

Med hjälp av samma länk hittar man mängder av dessa program,vilka kan ses i hela världen. Hurra !

 Spridda skurar från ett gult hus ...

Så här  är det; för att vara så icke-kulturell som jag är, så är det ju förunderligt att jag finner det så oerhört spännande att invänta vem som tilldelas Nobelpriset i litteratur.

Eller måhända ser jag det enbart som en vanlig  tävling? 

Allra mest intressant är att lyssna till SVT:s litteraturexperter (och jag tänker att en av dem, Ingrid Elam, har så otroligt vackra knappar på sin jacka/kofta/klänning!) och  detta att få ta del av deras tankar och vem tror dom nu ska vinna, kanske någon från Kina ... ?

Nu vet vi. 

Det blev en norrman. Jon Fosse. Nej, jag har inte tagit del av hans alster, men det kanske ni andra, mer belästa har ..? 

För övrigt har dagen bjudit på ösregn, därefter solsken .., ett besök i affären (mötte den alltid så rara Britt som stod framför mig i kassan, allt medan Ecke satt i bilen och väntade) .., jag har postat ett handskrivet brev och strax ska jag gå ut en sväng.

På arbetsbänken i köket står en stor form med kålpudding. Den blev inte särskilt märkvärdig, faktiskt inte alls. Färsen är för hård. Nåväl, med potatis och lingonsylt till blir det nog bra.

Dagens fönster ...

Från Oslo kommer dagens fönsterskörd och det var Babsan (f.d. Barbro i Uppsala) som hade "storhåven" med sig i bagaget. 

Tack Babsan! 

Googlade på Hennig Olsen - skylten på taket -. Aha, det handlar om glass. 

Det är nästan femtio år sedan jag besökte Oslo; det är ju rent bedrövligt!

(Och postlådorna är röda som i Danmark och Storbritannien).

Onsdagkväll i landet Halland ....

Regn och rusk och väldig blåst mest hela dagen, förutom när pv kom hem från jobbet. Då satt vi ute i solskenet och firade Kanelbullens Dag med kaffe till denna ljuvlighet. 

Jag hade tidigare hämtat ut ett paket på Matöppet i Slöinge och precis när jag kom in i butiken, ja, då kom en man bärande på en plåt med alldeles nygräddade kanelbullar. Den doften lockade fler än undertecknad .., kan jag säga. 

Upptäckte ikväll ett meddelande från Booking.com där jag nästan alltid bokar hotellboende. 

Som vanligt hade jag lite för bråttom och läste att vi hade 1100:- i rabatt om vi bokade fram till den 7:e oktober. Helt fantastiskt, tänkte jag .., och började kolla olika boende här i närheten, ja, det visade sig ju att vi kunde bo helt gratis en natt och det vore väl trevligt? Varberg, Falkenberg, Båstad, Laholm .., Halmstad .., jodå, det fanns flera hotell att välja på, och på de jag tittat på, fick även hundar följa med.

Tog mig så en extra-titt på mejlet som lockade till allt detta. Aha! Det handlade om tio procent, upp till 1100:-, i rabatt på ett boende, ja, ja, då förstod jag. Nåja, det var roligt så länge det varade. 

 Gjorde kålsoppa igår och det var första gången någonsin. Bedrövligt! 

Den blev hur ljuvligt god som helst, men Bert i Luleå knorrade och menade att njaaa, det där var väl ingen kålsoppa, det var ju mest potatis och morötter! 

Ja, på den här bilden var det nog så, det hade han rätt i. 

Jag tycker oerhört mycket om potatis i soppor, lägg därtill persilja! Mums!

 Så här såg den ut idag. Här syns hur mycket kål det fanns ..., men det ska jag säga, att den övre varianten var mycket godare! 

För övrigt är allt sig likt.

Eländes, elände och ännu mera elände. 

Underbart roligt var det ändå att upptäcka ett vanligt (numera ovanligt) handskrivet brev bland dagens post. 

Tack du underbara Eva på Frösön!

Annat? 

Har tänkt mycket på den olycksaliga människan (om det nu var den mänskliga faktorn) som råkat klicka iväg meddelandet - alldeles för tidigt! - om vilka som tilldelats Nobels kemipris, ja, till pressen alltså. Det hade kunnat vara jag!

Vilken FASA!

Dagens fönster ...

När jag valde mellan olika rumsalternativ på hotellet i Riga, tvekade jag lite mellan "utsikt  över innergård", enbart "utsikt" eller "stadsutsikt". 

Drömmen vore ju att titta ut mot något vilsamt, gärna en trädgård, men hur ofta blir det så? Har det alls hänt mig? 

I Berlin hade vi ett dagis alldeles intill hotellet och det var helt UNDERBART. Att lyssna till småttingar som leker eller skrattar (ja, ja, skriker också), kändes som bäst.

Och rum mot staden .., i Riga det lät ju inte så dumt. Kanske en massa vackra byggnader att vila ögonen på?

Så här blev det.  Visserligen utsikt mot vackra byggnader, men rakt under oss finns ett trafikljus och i korsningen två andra och ni kan inte ens drömma om vilket trafikbrus där var! 

Men ..., "rum mot gård" kanske inte alltid är så himla trevligt ...? Som det här till vänster.

Nej, med facit i hand väljer jag ändå trafikbruset.

I morgon kommer tjusiga fönster från systerlandet i väster, närmare bestämt från Oslo.

Spridda skurar från Riga ....

Somliga (pv) fascinerades av olika trafikskyltar och den här stod inte långt från vårt hotell.  

Längst till höger syns en av alla ungdomar som kom susande på elsparkcykel. 

Men tänk, att vi aldrig såg några cyklar ligga och skräpa på trottoarerna.

37 m .., var något som också intresserade pv. 

"Men varför just trettiosju meter ..?" sa han förundrat. 

En annan skylt visade "Sjutton meter".

Det gällde förstås parkeringsavstånd, men det var väl det ojämna antalet meter som matteläraren grunnade på.

Själv fascineras jag av vackra brunnslock; som det här, t.ex. 

Och alltid när jag står där och tar bilden och någon människa passerar, vänder dom sig om för att förstå vad det nu var som var sååå intressant ..? 

Tro bara inte att jag är den enda som har dille på brunnslock, nej, titta här bara

 Grafitti såg vi inte sååå mycket av, i alla fall inte i Gamla Stan, nej, det blev mera i utkanterna och så är det kanske överallt?

Den fjärde och sista dagen i Riga - innan vi skulle ta bussen till flygplatsen - stannade vi till vid en liten enkel bar/krog och åt lunch. 

Här hade några tagit fram sina sprayburkar och lämnat avtryck. 

Kvinnan som sitter nere till vänster, stod bakom bardisken och av henne beställde vi lunch - kyckling med stekt ris -. 

Måhända hade hon rast när bilden togs?

En avstickare från allt det tjusiga i Gamla delen av Riga .., en tvärgata bara .., så kan det se ut så här. En kvinna som slänger ut frön till ett sällskap duvor. En hund som väntar på att matte ska bli klar. Puts som ramlat av från husväggen .., en ukrainsk flagga. Och all denna vackra gatsten.

Dagens fönster ...

Och fönstret fångades idag i det som en gång var lill-stugan hos Ecke och Britt. 

Numera är det sonen Anders med fru som äger det hela och det har blivit ommålat och utbyggt (med stort utekök, bland annat) och det är sååå fint. 

Just det här fönstret sitter  i det som väl är ett förråd, ja, det kommer säkerligen att renoveras det också, vad det lider.

Ny vecka, ny giv ...

Efter allt elände som rapporteras hundra gånger om dagen, känner jag i alla fall stor glädje över meddelandet om Nobelpriset i medicin. 

Den kvinnliga pristagaren -  Katalin Karikó - lär ha vuxit upp under enkla förhållanden, men detta till trots hade hennes mor stor tilltro till sin dotters möjlighet att en gång tilldelas Nobelpriset. Så ledsamt att denna, då så hoppfulla mamma, inte längre är i livet. 

Har känt en sådan enorm trötthet idag. Satte mig ute i solstolen och genast kom Sigge och hoppade upp i min famn. 

S o m  han spinner när jag rör honom bara det minsta lilla. Allra helst uppe på huvudet eller under hakan. Råkar handen nudda hans lena mage, biter han mig.  

Har ni inget annat för er, kan jag rekommendera en brittisk kriminalserie (baserad på verkliga händelser) hos SVT-play. Den här. Började titta igårkväll, men eftersom pv gått till sängs långt före mig, vågade jag inte titta klart; det blev alldeles på tok för ruggigt. 

En av huvudrollsinnehavarna var Timothy Spall. Honom såg jag i "Hemligheter och lögner" , en film som kom 1996, för tjugosju år sedan alltså. En film som jag bara älskade och fortfarande tycker så mycket om.

Denne Timothy var då excellent i rollen som morbror till en strulig systerdotter, men än mer fantastisk var han nu, som en pensionerad universitetslärare som i hela sitt liv levt ungkarlsliv.

En annan bekant var en av systrarna från tv-serien "The Split", nämligen hon som stal kläder, Annabel Scholey.

Serien består av fyra avsnitt.

Dagens fönster ...

 

 "Hej!

Här kommer ett fönster i kvällsljus från lördagskvällens restaurangutflykt.

Maten var god. Servicen likaså. Underhållningen… ja den var visst igår.
Vi tog fel på datumet….

Men ett fönster blev fångat och skickat till dig.

Turtlan."

//Tack Turtlan! Och vilket härligt ljus!

Filmtajm i soffan Ektorp ...

Om nu någon som tittar in här på sidan känner ett behov av att rensa tårkanalerna, så kan jag varmt rekommendera den här underbara filmen, vars titel är "Close". (Hyrde den hos triart.se och då kan man streama den under 48 timmar).

Att tonårspojkar kan spela så trovärdigt, det övergår mitt förstånd. Men inte enbart dessa två, alla som medverkar agerar sååå bra! 

Eftersom jag aldrig någonsin skulle få tjänst som vare sig film, - eller bokrecensent, överlåter jag det till andra. Fredrik Sahlin på SVT, till exempel. Tack Fredrik!

Aftonbladets recensent Emma Gray Munthe, gav filmen en 3:a. 

Själv ger jag den en 5:a och fotot en 6:a.  

Passande musik också, av Valentin Hadjadj (född -89).

Regissör var belgaren Lukas Dhont (född -91) och de två pojkarna (huvudrollsinnehavarna) spelas av Eden Dambrine och Gustav de Waele. Bilden togs från min laptopskärm, därav oskärpan.

Söndagmorgon ....

Eld i kaminen .., och det brinner fint i fotogenlampan. 

Ihopkurad på soffan ligger Harry, ja, Sigge har ju eget boende i uterummet (obs. självvalt).

Nyhetsmorgon på tv. Det är det vanliga, förstås, men inte en enda skjutning. Inte ännu. 

Tänk, om inget köpsug fanns efter kokain och andra droger .., så skulle i alla fall den inkomstkällan till kriminella kretsar minska.

I Australien råder från och med idag sommartid och min syster skriver att då - ja, lite ironiskt - försvann förstås värmen, nu visade termometern endast + 21 utomhus.

När detta inlägg skrivs är klockan snart 08.30, hos min syster är då klockan 16.58. 

Hos henne gick solen upp klockan 06:51, i morgonbitti något tidigare. Solnedgång vid 19:19. Här i Halmstad var det idag, den första dagen i oktober, soluppgång 07:11 och solen tackar för sig klockan 18:44. Ja, nu visste man det.  

För övrigt? Kammarkören har konsert i Simlångsdalen klockan 16.00, själv tänker jag titta på film hemma i soffan. Det blir filmen Close, vars länk jag inte fick till. 

Dagens fönster ...

... fångades i flykten,  faktiskt under bussresan från flygplatsen in till Riga. Den turen tog kanske en halvtimme och kostade ungefär 18 svenska kronor. 

När jag såg den här byggnaden, tänkte jag på Belgrad 1986, då vi (exet och jag själv) var på väg till Australien.

Bilder att fästa minnen i .... och lite annat.

Bloggen är ju en slags dagbok för mig själv - en öppen dagbok - och även om jag har visat många av bilderna på instagram, så vill jag ännu hellre ha dem här. 

För mig själv är det så oändligt mycket enklare att leta efter text eller bilder på bloggen, än på instagram. 

Så jag kör på, så där som jag brukar och tänker lägga in några bilder per dag, för att kunna gå tillbaka och läsa/titta om det är så det känns.

Den här jättelika banderollen hänger på den ukrainska ambassaden i Riga. Men varför just där?

Jo, mitt emot - på andra sidan gatan - är den ryska ambassaden belägen och hur roligt kan det vara för personalen där att titta på en mindre angenäm Putin? Nej, just det. 

Inte undra på att gardinerna var fördragna. "Seger åt Ukraina!"

S o m   vi promenerade! Inte långt från hotellet (som heter Monika) och på gatan som heter Elizabets iela, ligger en jättestor park som är så vacker så det är inte sant! 

Där finns flera alternativa promenadvägar att nå Gamla Stan och en av dem löper längs kanalen. 

I Riga för övrigt är trafiken sååå hetsig och att då vandra genom parkerna, ja, men det var så oerhört fridfullt. 

Vi såväl såg som hörde (inte det minst det senare) män med lövblåsare och redan vid sjutiden om  morgnarna var dessa igång. 

Gott om gatsten/kullersten förstås, särskilt i den gamla delen av Riga. 

Sååå vackert! 

Gatsten är inte det ultimata underlaget om man har stela ben och första kvällen hade jag så ont i såväl benen, som  den högra höften och fötterna. Och vanvettigt trött var jag. Hade sovit dåligt två nätter på raken och så all denna väntan på Kastrup. 

Väl inne på hotellrummet fyllde jag upp badkaret (har inte badat i badkar på säkert tjugofem år!), lade mig raklång i badkaret, tog duschkräm som badskum, vecklade ut min frodiga lekamen i det heta vattnet och somnade rakt av! 

Vaknade och kände mig helbrägdagjord. I alla fall nästan. Och så skulle man ju krångla sig upp ur badkaret. Jo,det blev ett äventyr som hette duga.

Buss åkte vi dagligen och jag tycker att det är ett bra sätt att få en blick över hur det ser ut i omgivningarna.  

Ett 24-timmars busskort kostade ungefär 65:- och då kunde man använda sig av såväl buss, tåg, som trådbussar. Det hade varit mer lönsamt att köpa ett 3-dagarspass, men det glömde vi. 

Rena och fina bussar och även om det på eftermiddagarna var fullsatt, så var det inga bekymmer. 

Kollektivtrafik valde vi när vi till exempel skulle till stranden. 

Det kändes som om det var mest äldre kvinnor på bussarna och på sträckan till eller ifrån universitet, ja, det motsatta förstås .., mest ungdomar.

Där fanns flera träd som jag aldrig någonsin hade blivit presenterad för tidigare och det här var ett av dem. 

Bildgooglade och fick svaret: Catalpa bignonioides. 

Såå vackert när solen lyste upp bladnerverna. Påminde om ett hjärta eller en moderkaka.

Nu är klockan snart 18.00 och idag har vi tömt båten på allt som inte ska vara där under vintern. 

På klädstrecket hänger nu sängkläder för vädring eller på tork och i två kassar har pv tagit hem torrvaror, typ fisksoppa och tonfisk och annat som vi inte använt oss av. 

Over and out.

Om man tittar noga ....

Alldeles nära stranden ligger den här bron som kallas den södra och den promenerade vi över en av dagarna. 

På varje sida av bron finns en kombinerad gång/cykelbana, vilken användes flitigt.  (Har aldrig någonsin sett så många människor på elsparkcykel som i Riga! Och vi noterade att där låg knappt en enda cykel slängd på trottoaren.)

Om ni tittar på bilden, så ser ni längst till vänster själva broräcket, medan intill räcket finns såna här avspärrnings-staket. 

Pv konstaterade att räcket i sig var rejält rostigt och kanske tänkte någon ansvarig att ..., ja, ja, vi ställer några staket framför, så ramlar ingen ner i floden.

Dagens fönster ...

Gamla trähus kunde man upptäcka, särskilt när vi åkte lokalbuss och kom en bit utanför centrum. 

Där stod dom - husen - lite halvt dolda bland höga träd och tycktes ensamma och bedrövade, men ack, så själfulla!

Återbördade ....

Så här såg det ut, när vi igår tillbringade nära på fyra timmar på stranden - den som heter Kipsalas Pludmale - och som blev till sådan glädje! (Pludmale betyder badstrand). Lägg därtill att inte långt därifrån låg ett "konditorej" där pv köpte en liten köttfärsfylld pirog till mig och en slags kanelbulle till sig själv, lagom till 11-kaffet.

Under alla fyra dagarna i Riga strålade solen .. det var ljuvliga höstdagar som lika gärna kunnat vara sommardagar och igår, den sista dagen, var det plus tjugofem grader varmt! 

Vi badade flera gånger i det som ju inte är havet, utan floden Daugava och det var helt okej. Eller rättare sagt: underbart! Ganska tvärdjupt, eller mycket .., och behagligt  på det stora hela. 

Jag saknade fågelkvitter i Riga, men kråkor fanns det gott om och på stranden höll fyra, fem stycken till och kraxade och hade sig och ville gärna få några smakbitar.

Kråkorna förgyllde tillvaron. 

Inte en enda sädesärla eller annan småfågel såg jag till .., jo, kanske några finkar. Mest kråkor och duvor. 

Och aldrig har jag sett så många vackra planteringar och vilka helt ljuvliga parker!

Vad gjorde vi mera?

Promenerade och promenerade och hoppade på och av lokalbussar .., jag fotograferade enormt mycket .., vi åkte en kanalbåt tillsammans med ett brittiskt par och så kaptenen förstås som var guide och det var mer än underbart. 

Vi besökte den enorma marknaden under två dagar .., åt på två riktiga restauranger och två gånger på marknaden (hade vi kunnat avvara) .., vandrade i Gamla Stan och där vimlar av vackra och pråliga husfasader, men det var inte dessa som slog an en sträng hos mig. Det gjorde däremot alla gamla och skruttiga trähus (alltid med liggande panel) som man såg lite här och där, mest där ., och vilka ofta tycktes närapå obebodda.

Pv besökte muséet som berättar om Lettland och dess livsöde med ideliga ockupationer, själv var jag den dagen trött och satt utanför hotellet och hade lagt upp trötta benen på en stol och hon som jag tänkte var prostituerad (helt klädd i svart, kolsvart långt hår, höga skinnstövlar och kort kjol) kom ut från hotellet och grät och var förtvivlad (hon hade innan dessförinnan suttit och pratat med en man i 40-årsåldern och jag förstod att dom inte kände varandra ..) och han gick in först och efter tio minuter lämnade hon bordet och gick också in och kom sen tillbaka efter en halvtimme och var som förbytt. 

Jag tvekade en stund .., lämnade så bordet, gick fram till henne och undrade om hon behövde hjälp .., ja, att hon hade problem kunde ju vem som helst se. 

Nej, hon behövde ingen hjälp, men sa "Thank you miss, thank you  miss!" och så försvann hon - ivrigt vinkandes och med mascaran utsmetad på kinden - in i baksätet på en svart taxibil och jag undrade till vad hon försvann.

Men det fanns förstås andra möten, men inte många, det satte språkförbistringen stopp för. 

Nu ska jag bara njuta av att vara hemma igen. Vaknade fyra natten mot idag, lämnade Bunkeflo vid niotiden, kom hem hit vid femtiden.