En förmiddag i mars ...

Som jag tycker om detta med att vi har en "familjechatt", särskilt som vi ju är utspridda i landet. En i Västerbotten, en i Uppland, en i Halland och två i Skåne! Det är ett så perfekt och roligt sätt att ta del av ursprungsfamiljens dagar! 

Så här såg det ut idag på morgonen.

Maria började sitt pass på sjukstugan klockan 08.00 (slutar kl. 17.00) och jag tycker fortfarande att det är en sådan fantastisk service att ha lördags,-  och söndagsöppet hemma i Malå! På en hälsocentral/vårdcentral/sjukstuga!

I Uppland var Anna uppe tidigt och då kom den här bilden! Kylig morgon kanske .., med tanke på hur rosiga kinderna är?

"Vi har jobbat på utebanan ..", skriver hon 

Och den här bilden också. Tristan är såå otålig att hans nya hag-kompis ska komma och göra honom sällskap

Bilden är ett egentligen från ett filmklipp och ni kanske kan höra inom er hur han gnäggar ... 

Anders skickar den här bilden, som är egentligen också är en film och här står han vid vardagsrumsfönstret med nån av pojkarna intill sig och visar vem som just nu är på besök hos grannen mitt emot. 

Egentligen var det två rådjur och oj, så fina!

En till - det gäller sonen -. Detta är hans nya hobby - att fixa med sin 3D-skrivare! 

I veckan har vi fått flera bilder och man frågar .."men vad är det du har gjort för nånting ..?" och så berättar han ..., "jo, men det är ju till ...!".

Så var det. 

Det är sånt man kan ha en familjechatt till. Jag älskar den!

Dagens fönster ...

"Det ösregnade, och jag och den här katten som är drottningen av sin gata skulade (tog skydd från regnet) på min väg till jobbet." 

Vem som skrev detta? Jo, hon som tittar fram där nere till vänster .., såklart annannan! 

Tack! Underbart med såväl fönsterfångerska som drottningkatt i bild!

(E skriver: Ordet skula var totalt obekant för mig innan jag kom till Skåne. Låter det inte danskt, egentligen?)

Idag ....

.. hörde jag honom. 

Herr Gransångaren. 

Nästan så att jag blev glad.

Full sprutt på Edjervägen ...

Hos grannen Alexandra pågår någon slags markarbete och det grävs och jord och grus flyttas utan att jag riktigt får någon hum om vad som är på gång. Alexandra som en gång arbetade på en oljeplattform utanför Norges kust, ja, "bangen" är hon inte.

Riset längsts till höger, vid varningsmärkena, är björnbärsris som växer lite som dom vill. I det hiet får pv husera .., allt fastnar taggarna i!

Igår blev det väldigt dålig stämning när vi satt ute i solskenet och jag frågade när pv möjligen hade tänkt ta sig an det gamla uterummet - ja, på allvar -. Det har tagit oändligt många år av stillestånd vad gäller bygget (eller rivningen av det gamla) och under tiden har han ju byggt ett uterum på andra sidan huset, det där rummet som vi tycker så mycket om. 

Mitt i allt sammans när han (säkerligen i vredesmod) lämnat  trädgårdsstolen och den urdruckna kaffekoppen och jag själv fyllde på med två säckar plantjord i rabatten, hörde jag plötsligt hammarslag. Då var han plötsligt igång! Och den dåliga stämningen igår, den försvann när vi åkte till Skallkroken (och tappade min mobil) och idag är det som bäst. 

Från vårt vardagsrum finns ett fönster, det är därifrån jag tagit bilden. Taket i bygget, det kommer att täcka en del av fönstret och pv tycker att det är bara att ta bort det hela och göra en hel vägg på den sidan i vardagsrummet. 

"Men då har vi bara ett enda fönster här inne .., det kommer ju att bli hur mörkt som helst och det då enda fönstret vetter mot havet och vår, sommar och höst döljs ju det mesta av av eken och dessutom har vi då fönstret bakom oss!" utbrast jag häpet.

Jo, det tyckte han kunde gå an. I det fönstret som då skulle bli del av en vägg, har jag ställt fyra krukor med gröna växter .., det är hur fint som helst! Då slog det mig att vi ("vi .?") kan ju riva väggen mellan vardagsrummet och rummet närmast köket; då blir det öppet och fint och vi får då ljusinsläpp från  totalt tre fönster; två från väster och ett från söder. 

Om han blev lycklig över mitt förslag? 

Gissa två gånger.

När grannen fyller år ...

Jo, idag är det Birgittas tur att ha födelsedag! Birgitta - som sitter till höger på bilden - är världens snällaste granne, född i Dalarna, har arbetat som kanslist på bland annat den skola där Ecke var rektor och här sitter hon vid vårt bord på altanen, tillsammans med Eckes Britt. Båda är alltid lika tjusiga. 

Att Birgitta fyller åttioåtta kan ingen människa begripa!!

Grattis på födelsedagen, du kära Birgitta!

Återseendets glädje en torsdagkväll i mars ...

Jo, då kom mobilen tillrätta! 

Den hade tydligen legat längst uppe i badväskan (en blå Ikeakasse, där vi har badskor, neoprenhandskar, handduk och min baddräkt) och pv, som bar väskan, tror att telefonen trillat ut när han lastade in den i baksätet. 

Det är inte asfalt heller där vi står med bilen, utan fjolårsgräs. 

På kvällen skrev jag på Haverdalssidan och berättade vad som hänt och om nu någon skulle upptäcka den, så kunde hen höra av sig till pv på hans mobil. 

Så blev det också. Den kvinna som hade parkerat sin bil intill vår, hade - när hon åkte hemåt - skymtat något lilafärgat på marken, men hade brått till jobbet och drömde väl inte om att det var en telefon där nere. 

Vid tiotiden på kvällen körde vi återigen till hamnen .., och där låg den så fint, längst ner på Bengts båtkärra. Så omtänksamt av den som hittaat den!

Nu är det fredag. Vi hade lika många rätt på DN:s Nutidsquiz, men idag vann jag med 1 ynka rätt över pv på Ordquizzen. Strålande solsken ute. Pv är igång med det gamla uterummet och Sigge sover på soffan Ektorp.

Dagens fönster ...

Fönstret fångades i Dikanäs i min mammas barndomshem. 

Kanske är det barndomsminnen därifrån som gör att jag tycker så oerhört mycket om såväl humle som hundkäx?

På trappan till min lägenhet i Ystad brukade jag sommartid ställa ett stoooort krus med just hundkäx och å, vad det gjorde mig glad!

Bilden togs i juni 2014, då vi var på bilsemester norröver.

Eländes elände och lite annat. 

Allt är förstås relativt här i livet, men att förlora sin mobil och utan att man har den blekaste aning vart den tagit vägen, känns inget vidare. S o m  vi har försökt ringa in var den höll hus när vi (mobilen och jag själv) hade kontakt! 

Överallt har vi letat! I växthuset där jag röjde och gjorde lite fint, eller vid trädgårdsstolarna där vi satt och drack kaffe och där jag pratade med Eva i Tyresö .., eller följde den med när vi tog eftermiddagsdoppet i Skallkroken ..., eller kan den ha trillat bakom soffan ..., eller mellan bilens säten ..., kanske i badväskan .., ? 

Ingenstans finns den. 

Nåväl, den som hittar den måste ju kunna min pin-kod för att ta sig in i telefonen och samma sak är det ju med bank-id, så egentligen är jag inte orolig, men det är ju så ONÖDIGT. Kommer den inte fram, så blir det ju sååå mycket krångligare att installera allt igen i en ny telefon! 

Nåväl. Det är krig i Ukraina, bomber och granater faller på Gazaremsan och den amerikanske presidenten har många ytterligare år kvar att ställa till oreda, så vad är en förlorad Iphone? 

Att solfångarna strulat gjorde väl också sitt till. Nu får vi invänta expertis vilka lär ska komma "nån gång nästa vecka". Nån gång nästa vecka, låter inte alltför hoppfullt. 

Men annat har varit desto bättre! Vilken underbar promenad det blev idag! På väg till Skallkroken släppte pv av mig mitt emot väderkvarnen i Särdal .., gick prick rakt ner mot havet till .., hörde inte bara EN, utan flera lärkor .., framme vid havet tog jag av söderut - solen i ansiktet - och hamnen långt där framme.

Gick längs havet och förundrades över hur oerhört många snäckor där var på stranden, små vita och så mängder med blåmusslor och innan jag var framme hos pv som höll på med båten, upptäckte jag strandskator, fiskmåsar, skrattmåsar och gravänder. 

Lägg därtill en husbil och en husvagn och senare ikväll hade husvagnen försvunnit, men ytterligare två husbilar kommit. 

Det lär nog bli blil fullt på den parkeringen i helgen, då det utlovas sol och mera sol! 

Tog ett dopp senare i eftermiddag. Eller: jag tog två, pv avstod. Sju grader plus i havet. Ingen ångest alls. Djupandades och tog det lugnt.

Nu två havskräftor och ett glas vin, bara för att. Resterande tar vi i morgon.

Uppdatering: Allt löste sig till det bästa!

Dagens fönster .....

... finns i det gula huset och vetter mot väster, mot havet till. Detta är mitt sovrum. Och SOM jag älskar det gamla trägolvet och jag älskar också tavlan, målad av Bodil Hedlund. 

Om ni tittar noga, så kanske ni upptäcker någon som tycker väldigt mycket om att ligga i den gamla knarriga korgstolen. Just det. Sigge. Den grå (söndertrampade (så där som katter gör tramp-tramp) pläden är Sigges; den sover han på de gånger han behagar ligga på sängen. 

När man är lättfångad ...

Under en tid har jag haft en superbillig prenumeration på Svenska Dagbladet, men nu var den på upphällningen och jag tänkte att nej, det får vara. Det blir helt enkelt för dyrt. 

På väg hem från Falkenberg förra veckan ringde min mobil. Det visade sig vara en man som befann sig i Östersund och som erbjöd mig en billig digital prenumeration på just SvD. Jag skulle då betala 179:-/månaden och det lät väl i och för sig ganska bra. Ordinarie pris är 229:-. 

Pv som då var chaufför .., loooog när han insåg att säljaren hade mig på kroken och jag tänkte själv att det var nog just för att han var så himla trevlig (LÄT trevlig) som jag tackade "ja". 

Senare på dagen greps jag av ånger. Försökte då via min sida på SvD hitta ett sätt att ångra köpet, men det var sannerligen inte det enklaste. Precis som när man vill säga upp Viaplay eller något annat, så får man verkligen kämpa för att - på ett enkelt sätt - avsluta kontot och det är ju såklart uträknat. Förmodligen hoppas prenumerationsavdelningen att man ska tröttna på att leta och till slut ge upp. Nåja det lyckades till slut. 

Igår fick jag ett nytt erbjudande på mejlen. SvD i 2 månader för totalt 2 kronor, därefter 99 kr/månaden om jag vill fortsätta. Om jag nappade på erbjudandet ....? Det kan ni tro!

Apropå de två astronauterna ....

Ja, de som nu lyckligen återvänt till jorden, efter nio månader ute i rymden. 

"Tur att kvinnan inte visade sig vara gravid i alla fall, ja, utifall att hon inte hade en konstaterad graviditet just vid uppskjutningen", konstaterade pv. 

Och själv funderade jag på vad som händer om någon av besättningen plötsligt skulle bli svårt sjuk eller avlida? Tänk,en hjärtinfarkt när man snurrar där runt jorden, det är långt värre än de tio milen malåborna har till närmaste lasare

Men dessa funderingar har säkerligen Rexxie svar på, jag bara väntar. 

Dagens fönster ...

.... fångades i Stationens  frukostmatsal i Ystad. 

Endast några få rum var uthyrda natten mot söndag, så det var gott om plats och bara att välja bord.

Pv föredrar ofta att sitta mjukt (typ, som på bilden) om möjligheten finns, medan jag själv vill sitta på en stol.

Bäst på morgonen ....

"Människor känner sig som gladast på morgonen och har mest ångest kring midnatt, visar en studie gjord av forskare vid bland annat University College i London. Och tvärtemot vad många kanske tror så visade sig måndag vara en toppendag i sällskap av fredag. Känslor av lycka och meningsfullhet var högre på måndagar och fredagar än på söndagar. Känslor av ensamhet var däremot konstanta över veckan."

Nu vet vi det. 

Utdrag från SvD nu på morgonen.

En bättre dag ...

Tisdagar tillhör inte favoriterna. Tisdag blir som en mellandag. Men om solen flödar och det blåser lite lagom bara, så där så man kan sitta i trädgårdsstolen och lyssna till vågor som slår mot land - det är inte ofta det hörs ända hit - och man kan lyssna till fiskmåsar och förbipasserande motionärer som går med stavar .., ja, men då blir det ändå en bra dag. 

Hann med det mesta som jag tänkt mig. Tvättade bilen, ..., gosade med Sigge .., slängde mattor i maskinen och hängde upp dem på klädstrecket. Gjorde fint i uterummet. 

Vissa dagar finns gott om energi. Med andra är det precis tvärtom. Eller kanske beror det på att det nu inte är så mycket skidåkning på tv?

Med posten kom ett härligt brev från Eva i Tyresö och med ett "hemgjort" kuvert - förfärdigat av Evas dotter Maja -. Hon använder sig ofta av sidor från utrangerade böcker .., eller som här; när Aspuddens skola firade sjuttioårsjubileum och då visade den här bilden från 1948, ja, som omslag på skolkatalogen! Denna Maja är så  kreativ, precis som sin mor. Och man kan undra vad det blev av barnen på bilden? Dom borde vara i åttioårsåldern eller lite mera, om dom ännu är i livet?

På tv ikväll: Utrikesbyrån med underbara programledaren Rebecca Randhawa. En av gästerna är Cecilia Khavar (tidigare SR:s utrikeskorrespondent), så det programmet ser jag fram emot. 

För övrigt lär Donald Trump ha samtalat med Putin och det lär ha gått bra. Säger han. Pv är helt övertygad om att ryssarna har någon hållhake på den amerikanske presidenten.

Ännu mera för övrigt: Läste på fjolårets kalender att jag såg sädesärlan på grannens gräsmatta, just det här datumet. Det har jag inte gjort idag, däremot upptäckte jag två lugnt spankulerande rådjur på vår gräsmatta, det var i morse när jag stod och fixade frukost och slängde en blick ut mot slänten. Härligt!

Dagens fönster ....

... fångades i helgen och visar den gamla järnvägsstationen, den som nu innehåller dels en restaurant, men även Stationens Bed & Breakfast, ja, det är alltså där vi alltid bor när vi besöker Ystad. Fönstret längst uppe till höger, i det rummet bodde vi och kunde höra plinget när bommarna gick ner och Pågatåget var på ingång, eller strax skulle ge sig av.

Under mina år i Ystad fanns biljettförsäljningen fortfarande kvar och det var i den nedre delen av byggnaden.

Bakom Stationen finns färjeterminalen (Polen och Bornholm) och havet.

Husdrömmar ...

Tittar på kvällens program som har texten "Livsprojekt i Lye" under huvudrubriken. Ja, gode tid. Jag satt mest hela tiden med något som påminde om ångest - från början till slut - och säger bara att måtte dessa ungdomar orka hela vägen!

"Ja, men du får tänka på att vi är sjuttio år och dom är unga och fyllda med energi!" säger pv. 

Själv tänker jag på pv:s gamla utrerum som efter hur många år som helst, ännu inte är klart.

Veckans första dag ...

Bilden: Det var då det. Minns jag rätt togs bilden 2001 och att det var i Bjäresjö och två år innan jag blev ensamseglare, jo, så var det nog. Nästan varje dag den sommaren körde jag till havet och lyssnade då i bilen till Uno Svenningsson som sjöng den här sången. 

Längst till vänster i övre raden står min syster Birgitta som kommit på besök från Australien, så är det AP, Peter och så min äldsta syster Rigmor (som bor i Hörby). På undre raden är det Anders, min systerdotterdotter Natahlie (längst av alla, tror jag), jag själv med lilla Emma, Maria med Emil och min systerdotter Rita.

Igår, när vi hade lämnat av Viggo i Bunkeflo, tog vi sikte på Västerstad. Vi körde förbi Lund, därefter mot Hurva, Löberöd, Västerstad (såg kyrkogården och sa till pv att .., tänk, där ska väl troligen R begravas den dagen hon inte längre är i livet), sen vänster ut på vägen som kommer från Sjöbo och så är det bara någon kilometer innan vi ska svänga vänster mot ridskolan och då är man framme. 

Det var skidskytte på tv eller kanske längdskidåkning och min syster satt på sin vanliga plats i soffan och med dalmatinern på golvet intill. Vi pratade om hur det gick med minstingen att övernatta på hotellet .., men också om eventuella resor till sommaren ("kanske Egypten, kanske att glida fram på Nilen ...?" sa min systerdotter som i fjol besökte Uzbekistan av alla jordens ställen!) .

Jag berättade att Kammarkören ska ha några konserter på Åland i slutet av augusti, kanske kommer Emil med kompisar hit precis som två tidigare somrar .., Maria planerar att ta hundarna och hälsa på och hoppas då på besök från Skåne och så är det ju seglingen förstås. Kanske att segla omkring runt Danmark, alltså inte Jylland, men Själland osv. Ja, ja, inget vet man om framtiden.

För övrigt idag?  Jo, jag har känt mig som en God Husmor och köpte en stor färsk kyckling, klöv den i två delar och har snart kokat båda halvorna. Perfekt med ris och stark currysås; det blir minst två middagar! Bregott på extrapris (45:-) fick följa med hem, liksom en påse mandelpotatis, en falukorv (ska bli stroganoff)  och lite annat. 

Postade även det långa brevet till Eva i Tyresö. Vi pratade länge i morse om den förfärliga mardröm hon hade haft natten mot idag och som gjorde hennes alldeles "oriven" inombords. Fy, så hemskt. Och pv har varit bosatt nere i slänten (eldar det sista), men har även sågat ner diverse fläder, ekplantor modell tonåringar, några aspar och vänt potatislandet och jag tog mig an mitt sovrum. Med andra ord har det varit fullt upp. 

När jag svängde förbi friherrinnan tidigare idag, hade hon inte ord nog att berömma hur fint det blivit där nere vid vägen, särskilt nu när själva berggrunden kom i dagen! Så glada vi blev!

Efteråt ...

Det var i fredags som jag pratade lite med Per-Ola, min bästa kompis från ungdomstiden, han som i flera år kämpat mot cancer, men som nu inte hade mer att sätta emot. 

Det blev ett kort samtal - hans son som då var där, satte sin mobil på högtalarfunktion och höll i den, så där så att P-O kunde lyssna - men det kändes knepigt tyckte jag och föreslog i stället att jag skulle skicka filmen till sonen, som då kunde visa den för P-O. Ja, det var inga problem, han skulle få se den på en gång, sa den vänlige sonen. 

Så det gjorde jag, pytsade iväg filmen, den som avslutades med "Puss och kram från Potentilla Fruticosa!"

Senare på dagen upptäckte jag en en sms-hälsning från hans son. "Pappa blev jätteglad när han såg din film. Han ville se den igen efter en stund", stod det och jag blev så varm inombords.

Igår, just när vi nästan var hemkomna från Skåne, fick jag ett meddelande på mobilen. 

"Pappa har gått bort idag på morgonen. Ville bara meddela dig om det. Mvh M."

Så gick det alltså. Fyrtiofem sekunders prat till en ungdomsvän, blev till en allra sista hälsning.

Måndagfönstret ...

... fångades på biblioteket i Harplinge i fredags. 

Det sitter någon slags plast på fönstrets utsida, kanske håller det värmen ute?

 Nåja, så värst mycket till värme har det inte varit hittills, men det kan ju bli.

Lördagkväll ...

Framme i Bunkeflo kl 11.00 och vid halv två tackade vi för god lunch och tänkte ta sikte på Ystad och och när vi skulle åka, sa jag att om minstingen VILLE, så fick han gärna följa oss till Ystad. Frågan var bara: skulle han våga? 

Hans tre år äldre bror var i samma ålder när han för första gången glatt hoppade in i bilen och gjorde oss sällskap hem till Stensjö, men honom hade vi passat oftare än med minstingen. Men jodå, Viggo vågade!

Efter att ha installerat oss på Stationen och frågat om det var okej att vi blev tre istf två på rummet, åkte vi till Bjäresjö till farfar, Karin och hundarna Mila och Lykke. Där blev det ljuvlig souvas med potatisgratäng till middag och som alltid trivsamt surr. 

Tre timmar senare åter till hotellet. Minstingen sover .., (tog väl max 20 minuter), vi tittar på tv och hör färjan från antingen Bornholm eller Polen lägga till här utanför. 

Här testas sängen. Vårt rum har utsikt mot Pressbyrån och Pågatågen. I det här rummet, nr14, övernattade jag själv i tre nätter för flera år sedan, ja, då Elliot bara var liten baby. Jag tog tåget till Köpenhamn och besökte konstmuseum och ville väl helt enkelt ha lite egentid.

Frukost 07:30. Hoppas att den lille sängkamraten är vaken då.