Dagens fönster ...

 

Eller kanske mera "kvällens fönster". 

Flera stycken, till och med. 

Och pv i målarklädena och gröna figurnr som dinglar i fönstret .., och tavelramen i uterummet, med bilden av Harry.

Tisdagkväll ....

Den här otroligt varma sommaren - hittills i alla fall - har sannerligen tärt på mina blommor. 

Ja, "mina och mina" .., men det är jag som köper, planterar eller sår, så det får stå "mina". 

Men, men. 

Dels värmen, dels att jag mådde så dåligt när det flimrade som värst och när jag kände (och fortfarande känner) av medicinen och blev så förfärligt trött .., ja, allt detta sammantaget tog knäcken på det mesta. 

I den hår lådan växte de allra ljuvligaste små violer/penséer, men dessa deppade ihop förfärligt efter på tok för kort tid. Bert i Luleå tipsade om att jag kunde klippa ner dem rejält, då skulle det komma nya, fina violer, men jag gav upp. Nu har där vuxit ogräs och det ser ut så här. Pv tycker att det är hemskt. Själv säger jag att det är en slags installation. 

"Ja, ja .. ,men det är ju så här naturen är .., nu får vi se vad som händer i den blomlådan!" svarade jag. 

Han tycktes tveksam. 

Så här såg det ut i våras, ja, i alla tre blomlådorna. 

I den stora glaserade krukan, den som jag kånkade på och höll i famnen när jag ramlade och bröt handleden (då med hårdpackad fjolårsjord i krukan), där ser det nu ut så här. 

Förr om åren växte där salvia. Det var då det. 

Liiite fint är det ändå, även om ogräset tränger sig på. 

Och så här fint var det sommaren 2023.

Men nu är det 2026, alltså. Ingrid-Bergman-rosorna ser mest ut så här. 

Längst till höger syns blåregnet; det enda som vuxit rekordartat i sommar!

Nåväl, det är ju ändå inte hela världen om ens rabatt tappar geisten .., men det känns lite trist att det så fort blev så här. 

Vi får se hur det blir. 

För några veckor sedan, var den rabatten så fin, så fin. 

Nu .., väller gurkörten åt alla håll och kanter och jag har sparat den till alla humlor och andra flygfän vilka troget kommer och besöker dess blå blommor, men nu är den enbart risig. 
Och stickig. 

Lavendeln har brett ut sig och hänger ut mot gräsmattan. Har i flera dagar tänkt klippa ner den, då blommorna nu mest är skräpiga .., men det känns inte rätt, då mängder med kålfjärilar fladdrar omkring bland själva blomdelen, även om den är på upphällningen. 

Ja, så här eländigt är det just nu. Sekatören är redo .., det mesta ska klippas ned i den här rabatten. 

För övrigt är allt gott och väl. Långa bad i såväl havet här hos oss (med brännmaneter som brände mig REJÄLT på såväl benen som armarna!) och manetfria bad senare på dagen, vid 18-tiden, men då i Skallkroken. Härligt!

Äntligen ....!

Av en händelse råkar jag titta på det andra avsnittet av danska. "Matadorerna - Dynastin Maersk", det som sändes ikväll. 

Det första avsnittet av tre har jag missat, men ska titta på det nu. Som alltid med danska serier vimlar det av bra skådespelare. 

Med kompromisslös disciplin utmanar Møller H.N. Andersen, mannen bakom handelskompaniet ØK. Hemma uppfostrar han sönerna Hans och Mærsk med samma hårda hand. Mærsk drömmer om en plats i rederiet, men fadern tvivlar på att han duger.

I rollerna syns Jacob Lohmann, Oscar Giese, Sonja Richter och Jesper Christensen. Regi av Johannes Fonnesberg och Giacomo Campeotto. Serien har originaltiteln Dynastiet Mærsk och 7.7 på IMDb. Går att se på SVT Play.

Slut på ....

 

För några timmar sedan tackade han för sig och åkte hem med pappa och mamma som kom från bröllopet i Onsala och hämtade upp minstingen. 

A hade varit fotograf - det har han varit ett par gånger nu när det gäller bröllopsbilder - och jag tycker att han är himla bra på det hela.

Nu är här tomt och tyst. 

Igår blev det ett glapp när Viggo inte hade nånting att göra och pv sa att "vad ska vi nu hitta på ...?" 

Jag svarade att det är ingen absolut lag att barn konstant måste vara sysselsatta .., det kan vara väl så hälsosamt att inte ha ett späckat schema. 

Att ha tråkigt. Man överlever det med. 

Så småningom kom jag ihåg en hemköpskasse där diverse Legogrejer fanns och bland dessa upptäckte vi två små, små gubbar - en polis och en bandit - och dessa höll minstingen sysselsatt hur länge som helst.

Men körde till Skallkroken gjorde vi, där en i sällskpet tog ett skönt dopp, medan pv hämtade sin kvarglömda laddsladd till mobilen och Viggo fick kika i en hink där fem krabbor kalasade på en räka. 

En strid ström med badande kom - mest via cykel - trots att regn och åska hängde i luften.

Det var inte fullt bland ställplatserna, men det kanske berodde på att vi var där innan klockan var 13.00. då det är bytestid. Så småningom kom såväl regn som mullrande åska och ett rejält dunder var det. 

Nittonde juli idag. Ännu är det mycket kvar av sommaren, i alla fall här i Halland. Att temperaturen sjunkit rejält gör mig inget  - tvärtom - jag tycker att det är ljuvligt. Även natten mot idag låg jag i gästrummet. Fönstret rejält på glänt. Katterna hoppade ut och kom in igen .., Vickan kurade ihop sig bakom vid mina ben och Paddan låg på golvet, på trasmattan. 

Jag kände mig som den rikaste människan på jorden.

Lördag ....

Tanken var ju att pv och Viggo skulle övernatta i tältet, men se, av detta blev intet. 

"Farmor, det var jättemånga spindlar och flugor i tältet!" sa Viggo, som annars är en tämligen modig ung herre. 

Själv låg jag i gästrmmet, det som en gång hette Gunnars Rum , sedemera Marias rum och numera bara Gästrummet. 

Fönstret på glänt.

Lugnt och fridfullt. 

Och idag ett morgondopp efter frukosten. 

Ska man till stranden - där det är grusväg - måste man såklart springa och jag bara  v ä n t a d e  och jodå, plötsligt stöp han med ansiktet i smågruset. 

Väl hemma igen lekte vi sjukstuga. Jag var sjuksyster förstås och rengjorde såret med handdesinfektion och en spruta fick han såklart och ett fint plåster.

Därefter var allt frid och fröjd. 

För övrigt har dagen bestått av boccia-spel (alla tre vinner lika ofta)  och det är himla roligt. 

Nu spelas fotboll ute på gräsmattan och jag undrar vem som har roligast, den yngre eller  sjuttioåringen?

Igårkväll upptäckte jag hos SVT-play en helt underbar dokumentär-serie som heter "Sjukhuset - Med livet i händerna". 

Det handlar om tillvaron på Rigshospitalet i Köpenhamn och var verkligen så intressant. 

Varmt. 

Mänskligt. 

I ett av avsnitten sägs det att detta med ablation (när man bränner av vissa nerver kring hjärtat, för att blockera impulserna, de, vilka skapar flimret) var danska läkare först med, men se, det förstår jag inte.

Inte när jag läser 

på om det hela, i alla fall. 

Två av sköterskorna är kompletta änglar och kanske är det det danska språket som gör att det låter så mjukt och vänligt .., men jag upplever att det är en så familjär stämning på avdelningarna. 

"Ja, ja .., det är väl för att det är tv-inspelning ...?" säger den mer cyniske (eller realistiske) tittaren, men jag känner ändå så här. Men oj, så omodern inredning på vissa avdelningar! 

Just nu säger Viggo att "det är som evighet innan pappa och mamma kommer ....!" Det hjälper dock att slå ihjäl flugor med flugsmällan för att den känslan - åtminstone tillfälligt - ska försvinna. 

Så är det här i gula huset.

Dagens fönster ...

... finns i vår hall och dörren är inte svart, utan ganska mörkt grön.

Och så blev det fredag ..

Snart lär värmen ska tacka för sig .., regn och rusk väntar runt hörnet och om inte annat, så torde växtligheten bli lycklig. 

Mina pelargonior (ja, jag skriver med i) har sannerligen inte mått bra av den här närapå tropiska hettan. 

Och allt i växthuset exploderar fram! Aldrig under de år vi haft växthuset, har jag sett sådana mängder med druvor! 

Och krusbären vid husknuten är snart övermogna. 

Vaknade som vanligt tidigt i morse och hörde råbocken skälla här utanför. Läste senare att även geten kan låta likadant, men när vi tidigare sett varifrån skällandet kommer, har det varit en bock. 

Paddan som gjorde mig sällskap ut, fick väldigt brått att springa in ..., och ligger nu uppe på min säng. 

Körde sedan in till affären och handlade det viktigaste. Hela butiken svämmade över av dagens leverans! Höga staplar med grå backar innehållande frukt & grönt .., Carro (som går på semester i morgon) fyllde in i ostdisken .., en ung tös stod i delikatessen .., mellan gångarna upptäckte jag sommarjobbare .., pojkar och flickor och kön växte i kassa 1. 

Jag valde snabbkassan, där man själv sköter betalningen. Broccolin visade sig kosta 19 998:- styck, ja, det var ett kilopris som hette duga, men var väl något fel i datorn, förstås. Nåja, det löste sig snabbt, Carro - som nu var i kassa 2 - tog sig an att ändra priset.

Ååå, jag kom så väl ihåg känslan av att inte räcka till .., man fyllde in varor och det var bråttom (särskilt kylvaror) och så behövde någon kund - eller flera - hjälp och kanske skulle man även hoppa in som kassörska eller hjälpa till i posten eller fylla in kvällstidningarna. 

Den där  s t r e s s e n.  Detta att aldrig känna att man blir klar, den hade jag inte mäktat med nu.

Ja, halleluja att man fick uppleva detta att bli pensionär. Att bli FRI, hur underbart roligt jobbet än var.

Idag kommer tre fjärdelar av gänget från Bunkeflo. Viggo blir kvar här, Elliot hos mormor och morfar i Limhamn och föräldrarna ska på bröllop i Onsala. Tänk .., två kvällar och nätter med egentid .., det är dom (mor och far) minsann inte bortskämda med!

En skink, - och broccolipaj är på gång och pv har lovat Viggo att få bygga nånting till sig själv. En alldeles egen låda till exempel? Kanske med lås? Vi får väl se vad det blir.

Ps. Gjorde DN:s quiz som handlade om världens huvudstäder i tjugofem olika länder. Pv vann. Han hade 23 av 25 rätt, vilket jag tycker var imponerande. Själv hade jag 18 och får öva lite mera. Eller mycket. Ds.

Dagens fönster ....

Lite ovanliga fönster och många och ett fint hus .., fångade ellem under besöket i Österbotten. 

Jag säger  t a c k,   för att du tog dig tid!

Dagens fönster ....

Ännu ett fönster från Bjurbäckens slussar i östra Värmland. 

Den som hade håven redo, var Turtlan/Annica.

Tänk, så vackert det blir när solljuset silas in genom spetsgardinerna!

Spridda skurar en onsdag i juli ....

Varmt och ännu varmare. Katterna drar sig undan ..., Vickan ligger i vedboden och var Paddan är - dagtid - övergår vårt förstånd. 

Själva dricker vi 11-kaffe klockan 12 i skuggan under ett av körsbärsträden. 

Efteråt testar Pv segelbåten , går för motor ut från hamnen och redan efter tio minuter inser vi att motorn inte går som den ska. 

Vänder om till vår plats. Jag åker hem, cyklar med solstolen i höger hand ner till stranden och blir där i kanske två timmar. 

Barnfamiljer i den södra delen av hamnen och många äldre utan barn i den norra. Mellan oss finns Badskäret med klippor och flata stenar där människor sitter i sina brassestolar. Jag tillhör de äldre. Sitter nära vattenbrynet. 

Och så finns ju klipphällarna längs strandlinjen. Hala, slemmiga stenar närmast vattnet, som gjorda att halka på och halvt slå ihjäl sig. På hällarna ligger ofta de som bara vill sola och en kvinna i min ålder säger att "nej, där vågar jag inte gå i .., jag går i från stranden och sen åter till klipporna."

Fortsätter läsandet av boken "Smör" av japanska Asako Yuzuki. Jysses ., så många japanska namn och ord att hålla reda på! 

Pv ringer. Säger att det kanske är bränslefiltret som måste rengöras. Å, dessa båtar. 

Jag känner mig ALDRIG helt trygg på segelbåten .., bara väntar att nånting ska gå galet. Det har det ofta inte gjort, inte med den nya motorn, men ändå. Oroskänslan finns kvar. Ligger där och lurar och bara väntar på att tjoppa upp. 

Vid halv sju ringer Maria och berättar att det varit mängder med patienter på eftermiddagen och många provtagningar. En av läkarna kommer från Karlstad, heter Katarina och är en klippa, enligt Maria. Någon slags stafettläkare kanske, omtyckt bland patienterna och trivs bra i Malå. 

Det var väl allt.

Dagens fönster ..,

Så här skriver avsändaren som är Turltan i Värmland: 

"Hej!

Här kommer två fönster från huset vid Bjurbäckens slussar i östra Värmland.

Där finns fika och mat att köpa och en fin miljö utanför att slå sig ner i skuggan. Ja man kan sitta inomhus också men inget som någon valde idag.

Annica på tur."

// Tack! säger jag.

Onsdag och värmen fortsätter ...

Undrar just om inte frasen "ja, man ska väl ändå inte klaga ...?" är en av de mer frekvent använda i vårt land just nu. 

S o m  väl de flesta här i Norden har längtat efter sol, sommar och värme och nu, ja, nu är det bara att tacka och ta emot. 

Jag ställer ut vattenskålar lite här och där på tomten .., här vimlar av kålfjärilar just nu (särskilt bland lavendel och gurkört) och igår när jag satt ute i trädgårdsstolen, hörde jag - var det tornseglare eller svalor - som småtjattrade? Så underbart!

Nyheterna vittnar om regeringens nye säkerhetsrådgivare som  glömt en anteckningsbok under Natomötet i Turkiet. Ja, käre värld.

Och på Kuba råder mörker.

Dagens fönster ...

Ännu ett fönster från Österbotten i Finland! Kanske ett ödehus ..?

Tack ellem!

Tisdag och många flaggor som är hissade ...

Ja, det är väl allmän flaggdag idag, nu när Victoria fyller år. Grattis, grattis! Om monarkin består, så blir du säkerligen en klok drottning! 

Här fyller ingen år just idag. Pv målar däremot den nya panelen och blir getingstungen mot halsen. 

Själva getingboeet upptäcktes av Anders och pojkarna och irritationen hos dess invånare är  påtaglig .., kanske är det doften av målarfärgen? (Själva känner vi den inte alls). 

Vid 12-tiden tog vi 11-kaffe under körsbärsträdet; det som är lite skruttigt, men ändå ger skugga. 

Paddan kom bums springande rakt emot oss .., vi trodde inte våra ögon, ty hon brukar mest lulla på lite lugnt och stillsamt. Önskade gos, kanske? Och Vickan håller sig hemma, tack och lov. 

Så har fluginvasionen återvänt och nu tog jag helt sonika fram burken med Radar och sprayade lite. Ettriga är dom också. 

"Ja, det där är ju blindknaggar" säger pv. Läser på nätet att det enbart är honorna som bits, ja, rent av tar sig en bit kött från huden och hjälp, vad det kliar efteråt! 

Nåväl. Det är i alla fall ingen s.k. Helveteslarv.

Bilden visar den jättelika ängen vid Särdal, helt fylld av den allra ljuvligaste Honungsfacelia! Bilden togs igårkväll och vi körde dit enbart för att ta bilden.

För övrigt? Jo, det blir besök av Eva, Ulf , deras barnbarn Daniel och hans far Ted, ja, i eftermiddag. Det behövs ingen gissningstävling för att räkna ut vad vi bjuder på .., nej, just det, våfflor. Å andra sidan var det vad Eva önskade sig, så det blir nog bra.

Reprislyssnade till Sommarprataren Maria Maunsbach (från den 2/7; alltså jag missade det då) och har inte hört hela, men tyckte om det som jag lyssnade till. Får ta resten senare.

Dagens fönster ...

I fredags, efter besöket hos Sonja, överraskades vi (jag) av hunger och frågade pv om vi inte kunde titta in på närliggande Spice & Rice och äta lunch? 

Det kunde vi. 

Sedvanlig thai-mat .., jag valde fel och det visade sig vara alldeles vanvettigt stora portioner! 

För första gången någonsin bad vi om en "doggy-bag". 

Hälften av respektive portion fick följa med hem.

Ny vecka.

Måndag.

Gulmåra, röllekor, bad i havet, lång simtur. samt en känsla av att vara frisk. 

Havet saltare än vanligt. 

Ettriga bitflugor, men inga maneter. 

Lördag och söndag besök från Skåne och flera timmar på stranden. Boulespel och bad, kaffe i termos och mackor och frukt i kylväskan. 

På kvällen Nicke Nyfiken på tv. 

"Farmor, bara ett avsnitt till!" ber Elliot. 

Det blir flera.

Sjuåringen sover i tältet med pv. 

Och idag. Vickan har hållit sig borta. Vi letar och letar. Skriver efterlysning på Facebook. Lockar med kattgodis-skrammel, då kommer Paddan som legat i skuggan i slänten. 

Pv kör in till stan och hämtar färgprover till huset. Jag lockar och lockar. 

En bordsfläkt surrar.

Dagens fönster ...

Från Österbotten (tror mig minnas att det var från Nykarleby) kommer tre fönster och så mycket härlig grönska! Ellem var den som hade håven redo och jag säger  t a c k!

Nya områden ....

Och så åker vi till Sonja och hälsar på. Det vill säga .., vi köper var sin vaniljbulle från närbelägna Östras Bageri (nära Sonjas boende, alltså) och har med oss kaffepulver. 

Lite läskigt är det, att när pv är klar med arbetsterapeuten och vi är på väg från sjukhuset, tar jag sikte på Nymansgården där Sonja bodde för några veckor sedan. Pv hinner hojta i tid! 

"Men vad gör du ....!?" utbrister han häpet.

Ja, det kan man fråga sig. 

Sonjas nya boende, det där hon - enligt egen utsago - "väl ska bo tills döden kommer", ligger i en del av Halmstad som är tämligen obekant för mig. 

Många av hyreshusen intill är byggda i den där stilen som är så vanlig numera .., jag tycker om den! Och vilken vacker dörr och vilket enkelt och vackert handtag!

Grå betong kan verkligen vara fint, tycker jag. För att inte tala om typsnittet på husnumret. Sonja bor på nr 23, alltså mitt emot. 

Och tänk vad det betyder  med några gröna träd och buskar intill trottoaren och grindstolparna med "lock" som i färg matchar betongen! Snyggt!

På nätet kan jag läsa att de flesta husen är byggda på 1990 - 2000-talet. 

Här ett exempel på hur en bostadsrättslägenhet kan se ut. Ja, där skulle man väl kunna tänka sig ....

På intilliggande Stationsgatan var det grönt och gult i mittremsan. Säkerligen mindre kostsamt än blommor i oilka färger, men det ger ju i alla fall ett mjukt och lummigt intryck. 

Men allt är inte vackert. År 2017 tilldelades Skanskas kontorhus det mindre åtråvärda Kasper Kalkonpriset som Sveriges fulaste byggnad. 

Det huset ligger på Gamleullsgatan, som är en fortsättning på Stationsgatan. 

Hur var det då med Sonja? Jo, tack bara bra! Vi drack kaffe inne i hennes lägenhet, bland fotografier av barn och barnbarn. 

Två från personalen kom in och frågade henne om något .., den ena var från Somalia, hade bott i Sverige i tjugo år, de första två åren i KIRUNA, av alla ställen! S o m  hon hade trivts, bland snö och kyla! 

Den andra, betydligt yngre kvinnan, hade tagit studenten förra året, påbörjat en förskollärarutbildning och sommarjobbade nu för att få tillskott i kassan. Båda två tycktes rara och fina. Den senare hade vid 1 års ålder kommit till Halmstad tillsammans med sin mamma, ja, mamman och morföräldrarna var från Skåne.

Glimtar från Sonjas liv, då, när allt begav sig. Sonja, uppvuxen i Markaryd, yngst bland 12 syskon. En av syskonen, Arthur, dog endast 3 år gammal. "Men sen kom en ny Arthur", berättade Sonja. Bilden längst uppe till vänster .., skulle inte Sonja ha kunnat vara född i Italien? Vilket leende! Så vacker!

Att Sonja arbetat som distriktssköterska (jag berättade) kom som en överraskning för de båda kvinnorna och jag såg hur Sonja liksom lyste upp lite .., plötsligt var hon inte enbart en 93-årig kvinna på ett gruppboende, utan blev nånting mera. Det blev mera personligt. 

S o m  jag önskar att det utanför varje lägenhet satt ett litet anslag med det som varit viktigt för personen ifråga; intressen, yrkesval, ja, sånt, om man nu godkänner det. Tänk kvinnan på mammas gruppboende i Ystad, hon som hade en mörk, vacker röst och visade sig ha varit vårt lands första radiohallå! 

Jag frågade hur stor personalen är på arton patienter. Jo, en i köksavdelningen och tre övriga (där

ibland en ung man). Nu hade tydligen några gått hädan bland de boende, så då vankas det nya lägenhetsinnehavare

När vi lämnade Sonja, gick hon med sin rullator in i allrummet och slog sig ned i "sin" fåtölj; "den som har en kudde som jag kan ha bakom ryggen ...", förklarade hon och det märktes att där kände hon sig hemma. 

En tv-apparat var påslagen .., och en kvinna satt vid ett bord intill. Köksavdelningen var belägen alldeles i närheten och där stod en ur personalen och bakade kakor - det doftade riven citron -. 

Den kvinnan visade sig ha kommit från forna Jugoslavien. 

Ja, jag säger det igen .., hur skulle åldringsvården (eller vården öht ..) klara sig utan alla dessa kvinnor vilka likt flyttfåglar kommit till vårt land och valt att bli kvar. Att ha vågat språnget. Detta att börja ett helt nytt liv. 

Ja, detta var lite nytt från den här dagen, den tionde juli 2026.

Ps. Om nu någon vänlig själ skulle vilja skicka ett litet vykort till den alltid så rara Sonja, så är hennes adress Sonja Pehrson, Villa Hertig Knut, Westerbergs Gata 23, 3 trp, 302 26 HALMSTAD. Ds.

Dagens fönster ...

Ett fönster med gardin från Österbotten i Finland, det fångade ellem, ni vet, ellem som bor i Skellefteå, men har rötter i systerlandet i öster.

Tack! säger jag.

Fredagmorgon och Sommar i P1 ...

Vaknar tidigt. Lyssnar klart till Ann Heberleins Sommarprogram som var så sakligt och som jag tyckte mycket om. Därefter blir det Marie Göranssons tur .., en helt annorlunda variant på Sommar, men helt ljuvligt! Hade ingen aning om att hon var barnfödd i Linköping. 

Har även lyssnat till SVT:s före detta klimatkorrespondent Erika Bjerström. Tre helt olika program, men åtminstone för mig sååå intressanta. Tycker att det är ren skandal att någon som vittnar om hur klimatet påverkar oss människor ska överösas av hot och hat, garanterat mest av män. (Det senaste en killgissning från min sida).

SR:s USA-korrespondent Ginna Lindberg  är - enligt mitt sätt att se det - alltid värd att lyssna till, liksom Martin Kragh. (Rysslandsexperten). 

Lyssnar lite hit och dit .., förkortar oftast musiken och det slår mig att röstläget betyder mycket för mig.

Ärkebiskopen Martin Modeus har jag prickat in i  "Vill-gärna-lyssna-till-listan", ja, det får bli lite allt eftersom. 

Ungefär så är det. 

Pv, som numera sitter uppe längre än sin sambo och tittar på VM-fotboll -  och därför också sover längre - nämner Olof Wretlings Sommarprat. 

För övrigt? Tänker på i förrgår när vi var i Bunkeflo och Elliot och hans kamrat själva fick gå till lekparken och ut på stora ängen .., vilken oerhörd känsla av frihet för dem! Natten till den dagen låg E hos pv i tältet och lite rädd var han allt, inte bara att det skulle åska, det finns ju så mycket annat otäckt .., monster och ja, ni vet

"Vill du kanske hålla mig i handen ...?" frågade pv. 

Jo, det ville sjuåringen och sov sedan gott. 

Dagen därpå ..., känslan av att få utforska världen tillsammans med en kompis.