Dagen efter .... 

 .... men kvällen före, blir vi sittande i vardagsrummet framför tv:n i timmar! 

Vi växlar lite mellan SVT och fyrans valvaka, men allra mest håller vi oss till den förstnämnda kanalen. 

Foad har det sjåigt med skärmen med alla valdistrikt .., letar frenetiskt efter såväl Sickla som Graninge och VALU-mannen säger redan tidigt i sändningen att nu är det nog avgjort, vilket visar sig inte alls vara fallet. 

Jag googlar på Malås valdistrikt, men där var rösterna inte räknade ännu. Nu vet jag mera. 

I kommunalvalet (Malå 1) vann S och fick 26.5 % av rösterna, Malålistan 24,8, Liberalerna 23.5, SD 7.3, därefter följer M (6.9) och MP (2.9). Centern och KD fick 0 röster. 

Valdeltagandet var lågt, 65.7 %.

Kollar på Liberalernas lista hemma i Malå, ja, det kan jag säga, då hade valet blivit lätt som en plätt för mig. Flera kloka människor där. (Finns säkert kloka personer i andra partier också).

I vårt eget valdistrikt - Ugglarp-Långasand - är det annorlunda, i alla fall i kommunvalet. Där får M 29.6 %, sen följer S med 19,8, Centerpartiet 18,3, SD 10,7, Miljöpartiet 8,3, V 4,6, Liberalerna 4,1, KD 3,6, Falkenbergspartiet 0,7%. Jämför med Malå där C inte fick en enda röst. Här 156 röster. Valdetagandet var stort: 90%! 

Ja, jag tycker att det här är hur intressant som helst. I gårdagens brev skrev min syster i Australien: "Jag förstår inte var du har fått intresset för politik ifrån, själv saknar jag det helt och ingen utav våra  bekanta - de som ännu är i livet - pratar någonsin politik eller vad dom tänker rösta på. 

Pv satt uppe till nästan halv 2 natten mot idag, själv gick jag i säng en timme tidigare. Några  partiledare tycker jag är sakliga och inte så påhoppiga som andra, nämligen Daniel Helldén /Amanda Lind, samt Elisabeth Tand Ringqvist. Och ja, jag vet att det är inte själva partiledaren man röstar på.

Kände mig mer död än levande i morse. Vi gjorde frukost under tystnad .., passerade varandra på väg till eller ifrån kylskåpet .., jag kokade äggen och gjorde kaffet .., pv hämtade in myntablad till sitt te. 

Följde sedan valanalyser kors och tvärs och till min förvåning var inte valet avgjort, vilket jag trodde när jag gick i säng. Paddan kom in och hoppade upp i soffan och låg en bra stund i min famn och lät sig villigt gullas med. (Gullas med = man kliar henne på magen ...). Vickan tror alltid att man tänker döda henne när hon lyfts upp och jag begriper det inte; ändå följer hon mig upp när det är sovdags, springer före mig, hoppar upp i sängen och spinner så fort jag råkar nudda min hand där hon sedan ligger hela natten. 

Mitt på dagen idag tog jag det som sportigajenny i Jönköping kallar för "gubbvila", men väl för mig borde kallas "tantvila" (gumvila .., blir knepigt, ett eller två m .....?).  Somnade inte, men lyssnade till Kulturnytt i P1 där fullkomligt totalt underbare Björn Jansson berättade om hur filmen "Mannen på taket" blev till. 

Vilket inslag!!! Vi (Tommy och jag) såg den 1976 på biograf Röda Kvarn i Sthlm. Filmen var så gastkramande spännande och där var suveräna skådespelare (Carl-Gustaf Lindstedt, Sven Wollter, Thomas Hellberg och Håkan Serner, bland annat) och när eftertexten visades, utbröst jubel och hurra-rop i salongen. 

Det hade jag aldrig i mitt liv varit med om. Jag var då tjugotvå år.

Två dopp i ett ännu behagligt hav blev det igår. Som ett reningsbad. Simmade en liten bit, försökte hålla koll på eventuella maneter (det finns ju många sorter av dem numera) och hjälpte sedan pv att vika ihop seglen. På lördag ska båten mastas av, men då är jag i Skåne hos min syster.

Alternativ till kärnkraft kanske ....

I det gamla uterummet, det som i slutänden ska bli ett nytt sådant, där blir det vattenburen golvvärme. Perfekt för mig som aldrig går med "tjocksockar" inomhus, då vi har så hala golv, i alla fall i köket och hallen. Pv däremot använder vintertid tofflor (inköpta i Fatmomakke i den lilla, lilla turistbutiken, det var där vi var i fjolhöstas).

Och apropå Fatmomakke (här blir det tankeflykt så det står härliga till!) som ju var en så oändligt vacker och enkel begravningsplats, mitt ute i ingenstans, så fanns där bland annat min morbror Joakims gravplats. 

Nej, det här (bilden) är någon annans, men sååå vacker den ändå var och med höstlöv och renfana som naturens egenhändigt designade dekoration. 

Mera Fatmomakke. 

Kvinnan, Elisabet Johanna Ahlenius, f. Westerlund, har avlidit (hon blev 59 år) och ska nu få komma till Fatmomakke. Hon ligger i träsläden och precis så här fraktades min morfar Erhard, till och från sjukstugan från Dikanäs till Stensele flera mil bort (det var en nyårsafton och 30 grader kallt). Han blev bara trettio år.

Om detta, min morfar Erhards alltför tidiga död och hästfärden till och från sjukhuset (han dog där av brusten blindtarm), skrev jag på bloggen i november 2011 och fick då en kommentar av min kusin Barbro, hon vars blogg hette Mellansystern. Hon som vävde så mycket.

Barbro skriver då om vår gemensamma mormor, Betty, hon som i sin tur var så härligt egensinnig.

"Vilket öde vår gemensamma mormor fick.
Vad som hände sedan?
Jo, en stilig dräng (Haqvin Bergman) kom från Tresund och tycke uppstod.
Min mamma föddes 1930 och fyra år senare föddes moster Lisbeth. Mormor berättade att min morfar sa att om du inte gifter dig mig med mig, så kräver jag 6 års obetald dränglön. Det blev giftermål och så småningom föddes vår morbror Olaf. 

På ålderns höst gjorde vår mormor klart för oss att hon ville begravas tillsammans med sin  första man, Erhard.
Mormor (Anna Fransiska Elisabet, f. Hansson) dog 1980, 81 år gammal, och begravdes med sin första man.
Kram från kusinen."

Ja, det blev mycket om Fatmomakke, men så kan det gå när tanken skenar iväg. 

Och inte fick min kusin Barbro något långt liv heller. Hon blev bara 69 år. 

Här ett av hennes vävalster.

Och här ett annat, som blev vinst i lotteriet

Och här en gardin som hon vävt. Se där, nu fick den rara Barbro vara med på ett hörn och detta tack vare att det kom ett vykort från Portugal; ett vykort som handlade om småländsk golvvärme! Tack annannan!

Dagens fönster ...

Mina barns pappa Tommy är på liten holiday i Portugal, närmare bestämt i Tavira, där han är gäst hos ungdomsvännen från tiden i Ljungbyhed (flyget). Det här är utsikten mot terassen. Bilden togs av herrn själv.

Dagen ...

Först ett besök i Sankt Nicolaikyrkan i Halmstad för att lyssna till Halmstad Kammarkör där pv ju är medlem. 

Mycket folk var där, även om det inte ser ut så på bilden, men tänk, inte ett enda bekant ansikte såg jag! 

Vill ni ta en rundvandring i kyrkan, så varsågod!

Tegel var det tydligen gott om när kyrkan byggdes och kanske praktiskt också.

Redan innan konserten hade vi bestämt oss för att efteråt hälsa på hos Sonja, så det gjorde vi. Efter att ha köpt något gott till kaffet, tog vi av en tvärgata tidigare än vi brukar och då kunde jag konstatera hur mycket det betyder med lite grönt vid hyreshusen. 

Här var det stooora, bulliga buskar vid varje entré och så en liten park i mitten där små, små pjutthundar rastades när vi passerade. 

Fortsätter man rakt fram, kommer man till bibliotketet och Nissan. 

Även idag satt Sonja i "sin fåtölj" i dagrummet närmast köket och intill henne satt en kvinna som jag genast kände igen från min tid i affären i Haverdal.

Å, så trivsamt för Sonja med sällskap! 

Och idag var hon pigg och hade på sig sin scarf och det slog mig att det har hon nog inte haft på länge; annars är det det vanliga. 

Vi satte oss i det Sonja kallar för "Röda Salongen" och pulverkaffet var hur gott som helst och kakan också .., och det blev prat om vad vi hade för planer för dagen .., om Viggo och hans glädje över att ha fickor på byxorna (glömmer hon aldrig), om bygget av rummet hemma ., att hon älskar lever (vi ska bjuda hem henne nästa gång lever står på menyn) .., och att hon tänker att detta är sista utposten i hennes liv; ja, på det här boendet kommer hon förmodligen att sluta sina dagar. 

Ja, så är det ju, om inget annat händer. 

Det slår mig när vi är där, att männen allt som oftast sitter för sig själva vid något bord, medan kvinnorna bildar små grupper. 

Idag fick vi träffa Sonjas kontaktperson på boendet; en rar kvinna som visade sig ha fyra barn och ett av dem, en dotter, hade målat två av Sonjas naglar. 

"Titta här!" sa Sonja och loooog och sträckte fram handen. 

Minst en gång per vecka borde vi hälsa på henne, det tycker jag, men ändå blir det inte alltid så. Nu var det två veckor sedan sist. Aj, aj. 

Röstat har jag också gjort, den här gången i sporthallen i Haverdal.  S o m   jag ser fram emot den dagen när nyheterna inte enbart handlar om procentsiffror eller vem som har rätt eller fel! Saliga äro de som så självklart vet var deras röst ska hamna .., kanske har man alltid röstat på samma parti och känner att detta är det enda rätta. Så är det inte för mig.

Dagens fönster ... 

Så här skriver avsändare som är annannan: "I Hamburg är det fullt av flotta fönster! Man står på Hauptbahnhof och väntar på tåget till flygplatsen och lyfter blicken mot det här, till exempel.  

Det är konstmuseet Hamburger Kunsthalle. Mycket värt ett besök, men drick kaffe någon annanstans!"

//E: En utställning av Anders Zorns alster pågick under 2025 och januari 2026. Ja, den hade jag gärna velat titta på. 

Tack annannan att du så ofta tar dig tid och lyfter mobilen!

Till Hamburg åkte klass 9A på skolresa i maj 1969. Från Malå till Hamburg .., kan man tänka sig! 

Vad minns jag från den resan? Jo, blommande rapsfält i Skåne (stod i korridoren i tåget och häpnade .., hade aldrig sett nånting så vackert!), att vi besökte tv-tornet minns jag också .., ett besök i en zoologisk park (kan ha varit Hagenbecks zoo) och ett besök i enormt tält där delfiner simmade i en pool och av alla människor i detta tält, blev en för mig totalt främmande man och jag själäv utvalda att sätta oss i var sin gummibåt och så fick vi även var sin lång stång och över den stången skulle delfinerna hoppa. 

Till min stora fasa blev vi sedan intervjuade av "delintränaren", med mikrofon och allt och på tyska och vår tysklärare - underbare Carl-Olof Sjölund - satt bland klasskamraterna och på den tiden var jag blyg och ville bara sjunka genom jordens yta!

När det gäller Hamburg minns jag också att bloggvännen Annika Engström berättade att när hon gick i skola i just Hamburg, var eleverna tvungna att lära sig kajplatsernas nummer för olika företag  ..., typ Chiquita (bananerna) und so weiter.

 Elfte september ....

Året var 2001. 

Då arbetade jag i Ystad, på lilla Fridhems Livs. En äldre dam med rollator var den enda kunden och bakom min rygg, på en liten hylla, stod min pyttelilla radio påslagen. 

Plötsligt gick nyheterna in. Det var prat om flygplan som kraschat rakt in i de två tornen i New York. Tanten blev förfärad, lämnade varorna, började gråta och pratade om att kriget var nära. 

Vi förstod ingenting. 

Tjugofem år har passerat. På instagram ser jag filmer från just den dagen .., man hör brummet från flygplanet .., där är en polis som vänder sig om och tittar åt det hållet .., och så all panik och människor som hoppar rakt ner mot marken och man tänkte att nu har det totala vansinnet brutit ut. 

Det kanske det gjorde också, men så småningom blir det blir vardag och andra septemberdagar och många år har passerat. Jag har blivit pensionär; har sedan länge lämnat Ystad och den lilla affären och nu ägnar jag dagarna åt ....., ja, inte är det fruktbeställningar eller att texta skyltar, nej, jag kan sitta ute i trädgårdsstolen med en katt i famnen och låta blicken svepa över tomten och upp i slänten och jag kan tänka att bättre än så här blir det väl inte.

Som idag. 

Lite halvmulet ute, men sjutton plusgrader och först hämtar jag upp friherrinnan och tar med henne till Hemköp där hon storhandlar och därefter blir det dopp i havet för pv och mig själv och kaffe vid vindskyddet. 

När vi kommer hem igen blir det plantering av blodormrotens småttingar som slagit rot .., nu får två plantor flytta till rabatten fem meter bort. Förhoppningsvis tar dom sig. 

Den busken tycker jag om; inte minst bladen, men även "blomman" som mest liknar en liten färgad flaskborste i miniatyr. 

I helgen  m å s t e  jag köpa pingstlilje-lökar och kanske pärlhyacintdito, men inga tulpaner - då rådjuren ändå äter upp dem -. 

För övrigt? 

Har bokat tid för tvätt och hårklippning åt min äldsta syster i Skåne; det blir nästkommande torsdag och jag hoppas innerligt att hon går med på det hela. 

I fem dagar ska jag vara hos henne, allt medan övriga familjen är i Arvidsjaur på min f.d. svågers begravning. 

Min andra syster har tillbringat fem, sex veckor på raken under kanske två eller tre somrar, ja, hos dem i Västerstad, men själv har jag nog aldrig stannat mer än en enda natt. 

Varför? Ja, jag tycker helt enkelt om att sova hemma, eller på hotell eller i hyrd liten stuga.

Under vår semester i Skottland bodde vi ett flertal gånger på AirBnb, där vi bjöds på frukost av uthyrarna (alltid kvinnan som dukade fint och bjöd på omelett eller annat gott) och det kändes bara så .... underligt, detta att sitta på rumpan och bli servad i ett främmande hem.  

Här på bilden syns uthyrar-mannen, som så schangdobelt tog hand om min väska. (Om Ecke får det här uppläst för sig, kan jag berätta att mannen hade gröna byxor och en röd tröja och på huvudet  munkfrisyr). Såväl han som hustrun var hur vänliga och rara som helst och bodde vid  - vad som upplevdes som - vägens ände -. Eller kanske världens.

Sånt kan man tänka på när klockan närmar sig tre, denna den elfte september år 2026.

Onsdag ...

Följer Kung Haralds begravning på SVT, så värdigt och så vackert. 

Tidigare idag sedvanligt dopp i havet ..., och innan dess drog vi fram hörnsoffan Ektorp och där har skurats och gjorts fint och vi funderar på hur vi ska kunna stoppa den av katterna (vi gissar på Vickan) som tycker att det utrymmet passar som begravningsplats för små möss och kaniner.

På köksbordet den skål jag köpte hos en keramiker i Limhamn, till hälften fylld med de allra ljuvligaste (svenska) plommon. 

Jag undrar om det finns någon frukt som jag tycker så mycket om, som just svenska plommon.

Och solen flödar och en kör sjunger sååå vackert i den norska domkyrkan.

Onsdagsfönstret ...

I september 2013 kom det här fönstret till min inkorg (ja,det har inte legat och deppat i inkorgen i tretton år, men det visades på bloggen då) och avsändare var Helena/Cruella. 

Fönstret i sig är ju helt underbart och så här skrev hon:  

"Hej, skickar ett fönster från ett gammalt fabriksområde som nu hyser gallerier, ateljéer, små restauranger och han

Området heter Redtory och här låg Sydostasiens största konservfabrik på 50- och 60-talet, understödd av Sovjetunionen.

När Kina och Sovjet inte längre stod på god fot bar det sig inte längre och området förföll."

Ännu en .... 

Pomeransmarmelad

Jag läser om Karl XII
att han var mycket glad
i syltade aprikoser
och pomeransmarmelad.

Det var vad man kunde vänta,
det stämmer på alla sätt.
Historiens karlakarlar
tyckte allmänt om efterrätt.

På sina vunna slagfält
gick de på segerns kväll
och hörde de sårades jämmer
och sög på en karamell.

/ Alf Henrikson (kanske blir man förlåten för att bilden visar pv:s plommonmarmelad).

Under soffan ....

... kan man hitta en mumifierad kaninunge. 

Och just idag en liten död mus. 

Aja, baja fröknarna Katt.

Parketten

Parketten som golvet är utrustat med
har rimligen varit ett stort, stort träd

där grenarna gungat med mäktigt sus
och trastarna spelat i vårkvällens ljus

och det svirrat kring fågelbona
i den väldiga ekens krona.

/Dagsvers av Alf Henrikson

Dagens fönster ...

Så här skriver avsändaren, som är annannan: "Här snackar vi fönster! Dammtorbahnhof, Hamburg."

Järnvägsstationen är belägen inte långt från Dag Hammarskjöld Platz. 

Och här lite närmare ingången. 

Tack annannan som tog dig tid!

Måndag i september ...

Inleder veckan med två besök på två olika vårdcentraler, ni vet, där man själv kan kontrollera sitt tryck. (Vår egen blodtrycksmätare hade fått spatt, trodde vi).

Inte ett dugg bättre blev det i Slöinge (43 i undertryck) och vi loooog och pv undrade om vi skulle åka direkt till Fonus och ordna med Vita Arkivet, ja, jysses. 

Tredje testen blev i Getinge (bilden), där kom undertrycket upp i hela 60 och då skippade vi tanken på arkivet och jag kände mig rätt nöjd.

Ska ändå kontakta vårdcentralen och höra hur jag ska förfara. 

Tavlan på bilden är målad av Rosa Ekelund som har sin ateljé i Ugglarp. Här en länk där man kan titta på hennes alster.

På vårdcentralen i Slöinge (dit hör jag) var det närapå fullsatt i väntrummet; alla utom en hade nog sedan åtskilliga år tillbaka tagit skuttet in i pensionärshagen. Det var totalt knäpptyst i väntrummet. 

I Getinge hördes svag musik eller prat från P4 Halland. Sååå mycket trivsammare, ja, det tycker jag alltså. 

Efteråt bestämmer vi oss för att ta ett dopp i Skallkroken och på väg dit stannar vi till hos friherrinnan och lämnar en påse med gröna tomater, såna som hon brukar göra marmelad av. 

Ett vet man; är det inte regn ute, hittar man alltid friherrinnan sittandes ute på soffan eller i någon trädgårdsstol. 

Nu var hon elegant värre .., hade rullat håret (när såg man detta senast???) med finurliga rosa papiljotter där det inte behövdes någon plastpinne att fästa dem med.

Tjusigt! 

"Det är för att jag är så långhårig och skulle behöva klippas, men nu ska det väl bli någorlunda ..", säger hon leende.

Lyssnar samtidigt som jag skriver detta, till Lundströms Bokradio, där P C Jersild är gäst hos programledaren Marie Lundström. 

Denne P C Jersild är född 1935, är alltså 91 år - eller ska bli - men låter ju betydligt yngre! Och så himla intressant det är att lyssna till honom! Programrubriken är "Min bror fick praktiskt taget alla nitlotter i livet."

Så blir det ett livgivande dopp i ett betydligt svalare hav än vanligt. Ingen lång simtur. Pv är ovanligt snabb på att dyka i - tjopp bara - är han i vattnet och lika snabbt är han uppe igen, insvept i sin vita frottébadrock.

Efteråt blir det kaffe från termosen som pv fick i present när han lämnade Malå ..., och vi sitter där i solen och blåsten och konstaterar att Peter och Malin som har den största segelbåten och är dom som är ute till havs allra mest av oss alla, ännu inte är hemkomna. Deras båtplats är tom. 

Ett annat par har tillbringat nästan hela sommaren i sin segelbåt; den som ligger närmare gattet. Nästan var gång vi är i hamnen, ser vi kvinnan och mannen sitta i båten. 

I slutet av den här månaden är det båtupptagning och vecka 39 är pv hamnvärd och ska då vara på plats mellan 17- 19 måndag till och med söndag och detta trivs han med.

Inte mycket till blomster nu så här september .., men kortvuxen renfana .., några gula präskragar (såååå söta!), strandvita och diverse uttorkade blommor är vad som bjuds på. 

Inte är det mycket bättre vad gäller fågellivet, men ett sällskap sädesärlor ser jag i alla fall. 

Lyssnar fortfarande till P C Jersild. Måste ringa Eva i Tyresö (bokstavligen i just Tyresö nu efter ett par månader i landet Halland) och tipsa henne om det här programmet. Ja, så är det idag.

Måndagsfönstret ...

... fångades när vi i förrförra fredagen var bjudna på lunch hos grannen Birgitta. 

Vårt gula hus skymtar så där pyttelite uppe till höger .., men stenmuren tillhör vår granne.

Det bästa ....

Nja, bäst var förstås att umgås med Elliot, Viggo, Maja och Anders, men annars så var doppet i Öresund bara så underbart. 

Det är underligt .., jag tycker ofta att vattnet i såväl Malmö som i Helsingborg och Ystad, har en så mycket härligare kulör än här hos oss. Grönare. Lite grönturkost ibland. 

Såväl igår som idag var jag ensam om att gå nerför stegen (tänk, om vi hade sån beläggning på trappstegen, så mycket skönare det är!) och längst nere på räckena var det fullt med sjögräs; det påminde om hårtussar. 

Här hemma ser vi väldigt många människor som löptränar, mest kanske kvinnor och män i 40-45-årsåldern, men i Malmö, där VIMLAR det av dem! 

Pv har sedan några veckor tillbaka inlett träningen inför kommande års Vasalopp; det är rullskidor längs gångbanan .., senast var det 2.4 mil, från Halmstad och så hem hit. 

Nästa år har han INTE tänkt att bryta, den saken är säker.

Dagens fönster ...

 

"Här ett fönster från Staviks fyr ute på Värmlandsnäs.

Bilden togs den 16:e augusti och 3:e söndagen i augusti är det alltid Fyrarnas dag i Sverige."

//Så skrev Annica/Turtlan som hade storfångst i håven .., det kom fönster nästan varje dag under hennes semester! Tack, Annica!

Dagens fönster ...

Elva fönster fångade i Karlstad utav ellem, det är ju inte fy skam! Vackra fönster också. Kanske känner Turtlan/Annica  igen byggnaden? 

/Tack ellem som var så flink under din road-trip söderut!

Möte på Hemköps parkering och lite annat ...

Egentligen möts vi vid kassan, kunden och jag. Det är en man i 75-80-årsåldern och jag frågar så där lite i förbifarten hur han har det. 

Jo, det är bra, säger han. 

Sen visar det sig att vi har parkerat intill varandra och då stannar han upp och säger att ..., ja, han har haft lungcancer och kommer från sjukhuset precis nyss, där han genomgått en röntgenundersökning. 

Så blir det tyst några sekunder. Och så säger han att man hittade två små prickar, högst troligt metastaser. Att det spridit sig, alltså. 

Vad säger man då? 

Jag säger ingenting, för jag hittar inte orden .., men lägger vänsterhanden på hans arm och han förstår ändå. Vilken oro för honom! Men fin bil har han .., en nästan ny Audi och nu ska han åka hemåt och vi säger hejdå och i bilen tänker jag på alla dessa livsöden som passerar revy i affären, eller några ögonblick ute på parkeringen.

Och osäkt kommer jag ihåg den här dikten, den som mamma så ofta reciterade.

Om i ödslig skog
ångest dig betog,
kunde ett flyktigt möte
vara befrielse nog.

Giva om vägen besked,
därpå skiljas ifred:
sådant var främlingars möte
enligt uråldrig sed.

Byta ett ord eller två
gjorde det lätt att gå.
Alla människors möte
borde vara så.

/Hjalmar Gullberg

Därefter åkte vi till Sonja och hälsade på henne i någon dryg timme. På ett litet bord i hennes lägenhet stod det här fotografiet - säkert har det kommit på plats nu när Sonjas lägenhet är tömd -. 

Å, fina Sonja .., så ung du var! 

Och framför fotoramen låg en liten poesibok där Sonjas vänner skrivit hälsningar. Året var 1947 och då var hon fjorton år. 

En av hälsningarna fick mig att le så hääär mycket: "Måtte i din levnads soppa, lyckans frikadeller hoppa!" 

Klasskamraten som skrivit detta hette Carin Christiansson och kom från Strömsnäsbruk. 

Man undrar vad det blev alla dessa vänner som tecknat så fina blommor och lämnat avtryck i boken. 

Och så här fint tecknade och skrev någon som hette Marianne. 

"Om du en gång uti nattens timma, få se en stjärna på fästet glimma. Så tänk på vännen, så tänk på mig, som aldrig, aldrig kan glömma dig. 

Traryd den 23/1 1947."

Titta så fint hon fångat blåklockan!

När vi kom hem från besöket hos Sonja, blev pv alldeles yr i huvudet och fick bums gå och lägga sig på soffan. Lågt blodtryck hade han också; undertryck på kring 40 och 50. 

På uppmaning av "Dr Böhlander" - numera Eikedahl - kontaktade han 1177 och inte var det underligt att trycket ökade allt eftersom .., ty tre gånger kom han fram så han var nummer 1 i kön, då samtalet bröts! 

Nåväl, det blev besök på akuten och jag körde hem och tänkte att det kan bli många timmars väntan där. Det blev det inte alls. Efter dryga timmen ringde han och var färdig att hämtas. Nu mådde han bra och trycket hade ordnat sig. Så bra! Vi ska ju köra till Skåne i morgon och barnvakta medan mamman arbetar natt och pappan ska på 30-årsfest.

Dagens fönster ...

Tänk, vad det vimlar av kyrkor i Skåne! 

Från annannan kom den här bilden av Håslövs kyrka. Så här skriver hon: 

"Den (kyrkbilden från nätet)  ser verkligen helt absurd ut, tycker jag. Typisk skrytkyrka, tänker jag. 

Den var överdimensionerad redan när den byggdes, 300 platser! Men det är Skånes bästa jordar, så bönderna hade väl pengar. 

Här ligger Ängavallen, det är därför jag var där. Rekommenderar verkligen besök där om ni vill se djur som har det som djur ska ha det, och äta gott. 

Och här fönster mer på nära håll. 

Tack annannan! säger jag.

I september 2013 ..... 

... hajade jag till när jag i Dagens Nyheter råkade läsa minnesorden om den för mig okände Axel Mark. 

Nu läste jag detta ännu en gång och kom, precis som då, att förundras över vad som formar en människa och hur intressant det är att få ta del av olika livsöden.