Dagens fönster ...

Bildtexten lyder: "Skolcafeteria klockan åtta på morgonen. Porto."

Då vet man vem avsändaren är, nämligen den skånska madamen annannan. 

Tack! säger jag .., och tänker, så smart med större, platta stenar i mitten, in  mot sjäva entrén. Så mycket enklare att gå där, än på gatstenarna.

Och så leds ju blicken in till cafeterian. 

Lördagmorgon i Halland ...

Så här såg det ut vid halv nio nu på morgonen. Då hade pv redan för en halvtimme sedan susat iväg till Skallkroken, där det är bomupptagning idag. 

Igårkväll kollade han på SMHI, ja, vad skulle det bli för väder idag? 

Jo, duggregn, men det skulle troligen upphöra ungefär lagom tills herrarna är klara med allt det tunga jobbet, det vill säga, mitt på dagen. 

Och Paddan .., hon hänger med när jag går ut med soporna och funderar vad matte sysslar med, varför blev det nu plötsligt tvärstopp?

En enda ros kämpar på. 

Och dagens utsikt över grannens tomt. När detta skrivs är klockan strax tio över nio. Halv tio börjar Vinterstudion i SVT 1. Så vansinnigt roligt!

Dagens fönster ... 

Bilden visar utsikten från hotellet Windsor på Fyn. 

Under höstlovet år 2016 tog vi bilen och körde till Jylland i Danmark, närmare bestämt till Skagen, men vi hann med en övernattning i Odense på Fyn också.

Så här skrev jag då: "Första övernattning blir i Odense på Fyn.

Då har vi bytt chaufför  (första gången som jag kör bil utomlands!) sedan ett tag tillbaka och det är jag himla glad för, ty nåt värre än att hitta i den här staden - där var och varannan gata i city antingen är avspärrad eller enkelriktad, ja, eller så är det en återvändsgata -  det kan jag knappt tänka mig! I en timmes tid snurrar vi runt och gps-damen har noll koll på avspärrningarna och pv sliter sitt hår.

Till slut - halleluja - kommer vi fram till hotell Windsor på Vindegade 45.
Vi får ett helt okej vindsrum och det här (bilden längst uppe) visar utsikten.
Åååå, det är som en gammaldags adventskalender där fönstren blir luckor att öppna!"

Tänker att skorstenarna påminner lite om dem man ser i England.

Allt möjligt får man vara med om ....

Har ikväll, av en ren händelse på TV2, råkat hamna mitt i ett ambulansprogram från norra Norge.

Jag har nu sett två avsnitt och det ska jag säga, att av alla dylika program som jag tidgare har sett, har inget varit så intressant och så fint och så ömsint som det här. 

Här är dels vyer som är så vackra så man bara häpar .., och där är så rara och vänliga människor som arbetar i ambulanserna .., och så mycket som händer. Det är verkligen som livet själv. 

Och till Tromsö vill jag någon gång åka. 

Pv har sovit gott i ett par timmar, men själv är jag pigg, nu när klockan är lite över midnatt.

Torsdag och Dagens Fönster ...

Och pv ligger nu totaldäckad efter gårdagens covid/influensavaccin! Den här gången började vi hoppas att det  i n t e  skulle bli som alla andra gånger, det vill säga, hög feber och så blir han totalt utslagen. Jo, han klarade sig från niotiden igårförmiddag, till tolv timmar senare, sen var det ajöss. Nu ligger han uppe i sitt rum och inväntar bättring.  Själv känner jag aldrig av det här med vaccinationerna. 

Funderar på att räfsa upp alla eklöv som blåste ner natten mot idag; nu är eken så gott som helt avlövad.

Läser Emma Bouvins krönika i dagens DN. Rubriken är: "Jag är sträng och sur - men jag hämtar dig."

Det handlar om att vara mamma/förälder till barn som tycker att man inte är speciellt poppis. Så här skriver hon, bland annat: Jag kommer från en familj av känslomässigt lågmälda människor, det har aldrig kastats runt några ömhetsbetygelser eller uttryckts särskilt många stora ord.

S o m  jag känner igen mig. Pappa var den mest ömsinte .., mamma hade väl aldrig tid, men var glad och snäll. Vi sade nog aldrig att vi älskade varandra. Numera hör jag ofta ungdomar säga "älskar dig!" så snart dom avslutar ett samtal och det är samma sak med mina barn. 

Mina dagliga mejl till min syster i Australien avslutas med "Kram, kram, ha det så gott!"  Det är väl ungefär så långt vi har kommit. Tack Emma Bouvin vill jag säga! Dina rader var så befriande! 

För övrigt ...? 

Kan man hoppas på några solstrålar i köket  idag ...?

Och i Skellefteå väntas det komma upp mot halvmetern med snö, ja, mer än så! 

Hu!

Dagens fönster ...

En onsdagmorgon i november - dagen innan min syster i Australien fyller 82 år - kan det se ut så här på det gamla ekbordet här hemma. 

På väggen hänger köksklockan som fanns i mitt barndomshem och som mina systrar så ofta kivades om, ja, vem som skulle ärva dem. 

När pappa dog och mamma gav sig iväg till Sydamerika, då hamnade klockan hos Tommy och mig, som då köpt huset.

I omgångar har den  avlidit och mirakulöst nog blivit återuppväckt av urmakaren i Falkenberg - herr Glamheden - men till slut gav vi upp. Eller klockan gav upp.

Nu hänger den på väggen och i dess innandöme ligger mammas dödsannons.

Vid bordet satt jag själv nu på morgonen och skrev ett långt brev till Eva i Tyresö. Fyra sidor, men enbart skrivna på ena sidan av papperet, då pennan "färgar av sig" på baksidan. Att skriva brev för hand, är för mig ren mental terapi. Man kan också kalla det för glädje.

Senare idag blev det ett besök på vårdcentralen i Slöinge, för influensa/covid-vaccination. Nästan alla platser i väntrummet var upptagna av människor i vår ålder och äldre. 

Nu kommer det att ta ett antal timmar, oftast till kvällen, så blir pv dålig ., får feber, blir flammig om kinderna, somnar på soffan och däckar totalt. Så blir det var gång. Själv är jag helt opåverkad; kanske har jag sämre immunförsvar?

Nåväl, efter sprutbesöket  tänkte vi oss att ta 11-kaffe i Skallkroken, ja, efter ett efterlängtat dopp. 

På väg dit kom regnet .., som upphörde lika snabbt .., och vi chansade och gick ut på piren, men det blåste för mycket och vi struntade i det hela.

Ingenting på agendan idag och inte i morgon heller, då Edvin ska hämtas från fritids av mormor Mymmel. 

Tittar just nu flite förstrött på Nyhetsmorgon (läs: tv:n är påslagen) där man knappt känner igen vare sig den rara meteorologen Ulrika eller Jenny Strömstedt. 

Måhända har där idag arbetat någon make-up-människa som ansett att nu var dags .., ty här var det nästan kolsvarta ögonbryn på kvinnorna och såå mycket rouge på kinderna!

Och på väg till bilen  - från det uteblivna badet - passerade jag den här lilla grästuvan. 

Visst är den fin!

På väg hem från Slöinge upptäckte vi mängder med kor vilka gick och betade ute på ängen. Där var ingen inhägnad och vi anade att det rörde sig om virtuella stängsel. 

Jo, det är ju himla finurligt, men ta t.ex får som går ute på samma vis .., ja, hur blir det då med eventuella rovdjur eller t.ex lösspringande hundar som ju då kan komma in till dem? 

Nej, jag förstår det inte.

Ekonomi hit och dit ...

Tittade tillsammans med pv på SVT:s Ekonomibyrån tidigare idag. Där var förre riksbankschefen Stefan Ingves, Elinor Odeberg (chefsekonom i Handels), samt Robert Boije, chefsekonom hos SBAB. Programledare var Carolina Neurath Bengtsson. 

Själv är jag urdålig på detta med ekonomi på högre nivåer, men tycker ändå att det är intressant att titta på det här programmet och jag gillar programledaren  s k a r p t. 

Intressant var det också att se samspelet mellan de tre gästerna. Eller emellanåt: bristen på samspel. En mer allvarsam människa än Elinor Odeberg har jag nog inte sett på länge i tv, men hon hade pondus och lät skärpt.

Resumé från en morgon i november ...

Rensar bort bilder från arkivet och råkar då även ta bort ett tidigare inlägg skrivet nu på morgonen. Det handlade om Nyhetsmorgon där Magdalena Andersson var inbjuden och jag tänkte att det kändes som vore hon ute på valturné igen och det var knappt att programledarna fick stopp på flödet av ord. 

Om detta diskuterar vi, pv och jag själv. 

"Ja, ja, men liberalernas Romina Pormoukhtari gjorde likadant igår ..", säger han. 

Personligen tror jag fortfarande att M.A. lyckas bilda regering, inte minst för att den numera ständigt närvarande Ida Gabrielsson (hon får sannerligen göra rätt för lönen .., hennes chef syns knappt till) tycks börja  v a c k l a. 

När jag rensade bilder i parti och minut, upptäckte jag den här.  S o m   jag log! 

Den som lagt in den på sitt instagram var Rasmus, lillebror till Anders skolkamrat Jonas (tillika bäste kompis) under en stor del av skoltiden.

Så uppmärksam denne Rasmus måtte ha varit! Hoppas innerligt att äktenskapet blev lyckligt.(Det är hans kommentar längst ner, som fick mig att le).

För övrigt? Plus 5 nu på morgonen och duggregn, vilket nu upphört. Inhandlade låtsasmöss i tyg till katterna igår. Intresset var väl si-så-där. 

Nu hittade vi däremot en huvudlös liten mus under vårt köksbord. En riktig mus med spretande små ben. Kanske ville jägaren visa att här är det minsann inga leksaker som gäller.

Dagens fönster ...

..... finns i ett gult hus på en kulle, allt uti det vackra landet Halland.

Bilden togs förra året i november. Någon fågelmatare finns inte längre - tyvärr -.

Ny vecka igen ...

Bilden: Utanför Centralstationen i Malmö. 

Måndag. Vaknar tidigt. Har haft helt osannolika drömmar och kan inte somna om; bland annat hade jag i drömmen köpt stora mängder Löfbergs Lila kaffe och ångrade mig .., förstod liksom inte varför detta stora inköp blev av och skulle jag få lämna igen kaffet till butiken ...? 

Lyssnar därefter till podden "Gräns" som Anders tipsade om och som, bland annat, tar upp Sveriges militära stöd till Ukraina. Väldigt intressant, tycker jag. 

Igårkväll fiskmiddag tillsammans med friherrinnan och Ann-Marie och med prat om allt från spel på hästar, julaftonsfirande i kyrkans regi i Steninge, musik som vi tycker om, hur lång tid laxen skulle vara i ugnen och så blev det gosande med katterna, framför allt den lurviga Paddan som friherrinnan fick hålla i. 

Men nu, efter en tämligen hektisk vecka, ska det nog bli lugnare. Matrester ska tas om hand .., pv har mattelektion med D i eftermiddag och så är det ju filmstudio ikväll. 

Veckans film har titeln Poet och har fått fina recensioner rent allmänt. Här kan man läsa lite om vad den handlar om. Filmen är lång, 123 minuter .., det är en nackdel och då gäller det att få bra plats för benen.

Bra mycket trivsammare att gå på bio när man har sällskap, det tycker jag.

För övrigt?

Hilda, som sedan en tid tillbaka börjat löpträna, deltog i lördags i Mustaschmilen i Göteborg, sprang 1 mil, ringde därefter pv när vi var på väg hem från Skåne och det första hon sa var "Nu är det gjort!". Det gick inte att ta miste på glädjen och lättnaden! För en tid sedan var det ett lopp i Falkenberg på halva distansen. Det tar sig! Grattis Hilda! 

Efter besöket av friherrinnan och A-M igår, var katterna totalt dötrötta efteråt. Vickan låg som vanligt i sin bädd intill mig, men hade ett helt annat kroppspråk .., som vore hon sövd och så var det hela natten. Jo, minsann .., spännande med gäster som man inte har träffat tidigare!

Måndagsfönstret ...

... fångades på Maldiverna, där Mange och Bodil var på semester för en tid sedan. 

När jag nu skriver namnet "Bodil", då blir mitt inre sååå varmt. 

Det var Bodil som satt vid min sida när jag, några timmar efter knäprotesoperationen, vaknade upp. 

Alldeles tyst och stilla hade hon suttit där. 

"Ja du sov så gott Bettan, jag ville inte väcka dig", förklarade hon. 

Själv hade jag kanske lämnat en hälsning via personalen, men Bodil blev kvar. 

Det finns nästan inte ord för hur mycket det betydde.

Besök i Skåneland ...

Tidigt fredagmorgon tar vi sikte på Bunkeflo och ger oss av söderut. Pv har erbjudit sig att bistå med röjningen av de enorma mängder blåbetong vilka ligger som pyramider på tomten. 

Majas föräldrar är då redan i full gång tillsammans med Anders - och Maja, som skulle arbeta från 6 på morgon till kl 16, fick som så ofta annars, stanna på övertid och kom inte hem förrän två timmar senare -. 

Själv sköter jag markservicen och tillsammans med Viggo hämtar vi Elliot från skolan.

Majas mamma Monica - jämnårig med mig - kånkar och bär hela tiden, Pv fyller skottkärran med lass efter lass med betong .., alla - utom jag - bär ansiktsmask, pojkarna hoppar i studsmattan.

Tommy är förhindrad att komma, då han har läkarbesök hemma i Ystad på programmet. Bilden: Lördagmorgon på väg till buss nr 12, som ska ta oss till Bunkeflo. 

Och vi sitter bland all byggbråte vid uterummet och dricker pulverkaffe och äter paj och Dagmarkaka och Viggo säger, när jag skär loss en liten bit av kakan till honom ja, innan fatet bärs ut till alla ..., "farmor, om jag får den här lilla biten, får jag ingen bit sen ...?" 

"Såklart att du får lille vän .., det här är bara en liten smakbit för att du är så snäll och hjälper farmor att bära ut kaffemuggarna", säger jag och då blir han nöjd.

På kvällen bjuder Claes och Monica på kycklinggryta med ris och vi får var sitt glas Martini och gott rött vin till maten och det blir så mycket prat och skratt runt bordet och mycket surr om den tekniska utvecklingen från 50-talet och framåt - det är ju liksom vår tid det -. Claes är född 1953, Monica och jag själv 1954 och pv 1955. 

En vecka till av renoveringen av huset och borttagandet av blåbetongen, sen är det slut med att bo hos Claes och Monica, där gästrummet nu upptas av dotter, svärson och pojkarna.

Det blir sen buss från Limhamn till hotellet och tänk, vad en sån här liten detalj kan betyda! (Bilden här intill).

Tidigare på dagen när vi checkade in, var vi tre personer i hissen på väg upp; en äldre och en yngre kvinna och jag själv och kvinnorna pratar tyska och jag frågar om dom är här på semester? 

Jo, så är det! Det visar sig vara dottern som överraskat sin mamma med en resa till Malmö och mamman säger - brett leende - att det ska bli så roligt, ja, så spännande! Jag önskar dem en trevlig resa och mer prat än så blir det inte. (Tänker ofta att det var tur att jag valde tyska i skolan, det har jag haft glädje av mer än en gång, även om det är skraltigt med minnet.)

Morgonen därpå, vid frukosten .., passerar kvinnorna vårt bord och vinkar så glatt. T ä n k, så glad man blir! Det är ju sånt här som förgyller tillvaron.

Annat som förgyllar hotellboendet .., en väggkontakt med två funktioner. Suveränt bra. Den förlängningssladd jag själv tagit med - utifall att - får ligga kvar i min väska. 

Vid 10-tiden på lördagmorgonen tar vi åter bussen, nu till Bunkeflo. Claes, Monica och Maja är redan i full gång .., medan Anders har åkt till jobbet. Släpvagnen - modell större - är redan lastad med trävirke och annan bråte. 

Medan Elliot hoppar högt i studsmattan, gör Viggo mig sällskap till affären och här, på bilden, har han gjort en liten gubbe av en bit tuja. Det är just innan vi ska gå in i bilen.

"Titta farmor .., här har han armar och här ...!" förklarar han. 

I affären får han välja bröd till 11-kaffet. Det blir mjukt tunnbröd. 

Det är lång morgonkö till kassan på Ica Supermarket och framför mig står en kvinna i svart kappa, svarta strumpor och svarta skor med klack. 

Jag tänker att aldrig i mitt liv har jag sett någon med vackrare ben, än hos den kvinnan!

När vi är färdiga ber jag Viggo att vänta på farmor och så går jag försiktigt fram till kvinnan som just då packar sina varor .., jag väntar lite tills ingen är i närheten .., och så knackar jag lite försiktigt på hennes axlar och säger precis det jag tänkte på. 

"Bara så du vet, så har jag aldrig i hela mitt 72-åriga liv sett några vackrare ben!"

Och sen går vi till bilen, Viggo och jag själv 

Så var helgen i Bunkeflo.

Dagens fönster ...

På väg till biograf Röda Kvarn i Halmstad, just innan vi nådde entrén, upptäckte jag den här porten och stannade tvärt. 

Så vacker! tycker jag. 

Utrikesbyrån och kvinnor i panelen ...

Tittade på ovanstående program (kändes dock väldigt forcerat i tempot igårkväll ...) och tänkte flera gånger att Mona Sahlin är så bra och ja, helt enkelt klok. Det tyckte jag kanske inte förr, inte på samma sätt, men nu gör jag det. Finge jag välja, hade jag hellre valt Mona Sahlin än nuvarande partiledare i (s).

Samma sak med förra utrikesministern Ann Linde som vi såg i antingen Politikbyrån eller Utrikesbyrån .., jag minns inte vilket, men också såå bra! Nu tycker jag att Maria Malmer Stenegard (M) har skött sitt värv med den äran, men det tyckte jag även om Ann Linde. Starka, kloka kvinnor!

En hel del på gång ...

Kommer till Hemköp i Haverdal och upptäcker att nu byggs det om även där. 

Eller "byggs till", smart .., så är det ju, ty butiken ska utökas rätt rejält. Nuvarande handikapp-parkering måste väl flyttas och det ska bli egen ingång till pantrummet och helt ny pantmaskin .., så där så man bara kan tömma en hel säck med tomburkar, ja, det blir nog bra.

Utanför entrén står flera kunder och tittar och läser på skylten. 

"140 nya kvadratmeter, inte illa ...", säger en äldre herre och det hela beräknas alltså vara klart i mitten av mars 2027.

Framför mig i kassakön står en man som alltid, alltid, alltid ser så glad ut. En sån som man själv blir glad av. Född 1949. 

Jag frågar vad han har arbetat med? Jo, när han var mycket ung gick han raka spåret till Getingeverken och fick jobb direkt .., inget avancerat, men han blev kvar där tämligen länge och med nya uppgifter. 

Så småningom slutade han som tv-reparatör.

Och vid bilen möter jag en kvinna som bär på två tunga kassar; hennes armar ser ut att nästan nå till marken. 

Lite småprat blir det, mest om hur man parkerar bilar och att det kanske nu blir aningen trångt på kundparkeringen, ja, vid tillbyggnaden. Alla möten med kunderna ., å, så dessa berikar ens tillvaro!

Så här ser det ut. Nu blir det nog många frågor att besvara för personalen. 

Och så något helt annat.  

Är jag den enda som upplever att Wettextrasorna har blivit sååå mycket sämre? 

Att dom helt enkelt inte har samma uppsugningsförmåga som tidigare?

Svar till "Undrande madame i landet Halland."

(Söker på nätet och upptäcker då detta. )

Jaha, då vet man det.

I rabatten håller Gurkörten ännu stånd mot kylan. Vilken växtkraft den ändå har! Från de första späda gröna bladen på våren, till mer än nu meterhöga och lite stickiga, men så fina ändå! 

I sallader blir dom blå blommorna sååå fina som dekoration, ja, jag har ätit upp flera stycken och lever ännu! Har smak av gurka, därav namnet.

Dessutom så populära bland allehanda flygfän, bland annat humlor! Ni kan ju tänka er hur det surrar där inne bland allt det gröna sommartid!

Wikipedia skriver så här: 

"Inom folkmedicinen har gurkört använts mot "hjärtesorg", melankoli, premenstruel-la besvär, reumatiska besvär, luftvägsbesvär och som omslag på sår och inflammerad hud."

Dagens fönster ...

"Nyfångade fönster i Göteborg!" skrev avsändaren som var annannan. 

Det var i måndags det. 

Tack! säger jag, som tänker att nu är det nog dags att besöka Göteborg .., det känns som om det var länge sedan. 

Bara tolv mil härifrån.

Det bästa med hemtidningen ...

Jo, det är att man, alldeles gratis, kan läsa avdelningen dödsfall och minnesrunor. Minst ett par gånger per vecka tittar jag in och ser om där är någon bekant som inte längre är äi livet, men själva minnesrunorna, dessa läser jag oftare.

Som igår, till exempel .., då var det den här och som handlade om en kvinna som, åtminstone på bilden av henne, såg ut att vara så snäll och som tycks ha haft någon slags inre drivkraft.

Och för den som har DN, finns en annan helt underbar minnesruna om en skäggig och egensinnig man. 

Här är den.

 Upp-och-nervända-världen ....

Först av allt .., Trump som erkänner sig besegrad och till och med gratulerar demokraterna till att ha gjort ett bra mellanårsval. 

Det är inte långt ifrån att man sätter morgonkaffet i halsen. Är det ens möjligt att detta händer ...?

Kollar blodtrycket. Nittofem/sextiotre. Hade flimmer i förrgår och låg i princip på soffan hela dagen. Sov djupt. Igår - en underbar dag - på alla sätt och vis. Uppochner-tillvaron. Å andra sidan .., hur tacksam blir man inte  när allt känns bra?

Morgon-tv har gäster vilka analyserar världens tillstånd. Där är Ann Linde och Fredrik Rheinfeldt och Marcus Oskarsson förstås (med 2 s i efternamnet, annars brukar kändisar ta bort det ena ...) och lite blir det om det svenska valet och det mesta tycks omöjligt. Nej då, jag tror att det löser sig. Och jag tänker att jag tyckte så bra om Ann Linde som utrikesminister. Trygg och klok. Rheinfeldt verkar trött och slut på.

Lämnar sedan dem alla och går ut och klipper ner en dyster klematis .., rycker upp ogräs .., klipper lite i blåregnet som har en växtkraft av den mer osannolika sorten!  Pv, vars energi tycks omåttlig, ger sig ut på rullskidor och kommer att missa 11-kaffet. 

Själv gör jag en stor bytta råkostsallad (river rotselleri och morötter, skär äpplen och apelsiner i bitar, strimlar vitkål, pytsar i solrosfrön och presar citron och duttar i lite flingsalt över det hela, ja, bladpersilja också!) och går sedan ner till soptunnan och slänger allt skal. Passerar eken och tänker att idag ska vi nog ändå ta och räfsa ihop alla löv och fylla komposten, den som nästan redan svämmar över. Ja, jag vet .., man kan låta det ligga kvar. Om man vill. 

Pv satte upp ljusslingan i eken nu på morgonen. Vi struntar i att det inte är advent eller jul, den får komma upp och fungerar därmed som medicin mot mörkerdepp, 

För övrigt har det varit på gränsen till minusgrader natten mot idag och då ser det ut så här. Å, så jag tycker om det här landskapet med mjuka linjer. Minns en inflygning någonstans i södra England .., det var ungefär så här jag kommer ihåg det ., sååå mjukt och kulligt!

Dagens fönster ...

Ännu ett rart litet fönster (och en lika rar liten stuga i knähöjd) fångat på gräsmattan vid Lövångers kyrka. Tack ellem! Så vänligt av dig!

När vi berättade om våra smultronställen ...

Året var 2010. 

Det var tider det.