onsdag 18 november 2026

En onsdag i november ...



En hitochdit-dag. 

Pv visar upp sig på vikarieenheten i Halmstad .., (har i förtvivlan letat sitt lärarintyg som till slut dök upp i en pärm ..) och ska nu signera diverse handlingar. 

Medan han är där, besöker jag Rammakeriet och lämnar in den teckning/målning Hilda gjorde för evigheter sedan och som jag bara älskar! 

Rammakaren säger att "så underbart fin den där, ja, jag tycker det är hundra gånger roligare att rama in en sån här barnteckning, än en aldrig så dyrbar målning!" 

Ett besök i Falkenberg hinns också med. På Röda Korsets "Kupan" inhandlar jag en emaljerad/orangefärgad gjutjärnspanna från Husqvarna. Den ser ut som sprillans ny, men är det inte. Kvinnan i kassan tycker att priset är för högt .., 125:-, det tycker inte jag. 

Två små juldukar för totalt 20 kr får också följa med hem; den ena har redan kommit på plats. 

Så har jag tittat på två nya avsnitt av NRK:s 112 Ambulans; programmet som visar arbetet i Nordnorge och som är så alldeles omåttligt intressant. 

"Nej, vet du vad, nu ska jag skicka ett tackbrev till ambulanspersonalen som medverkar i programmet!" säger jag efteråt till pv. 

Men ett lika stort tack borde producenten till programmet få. Han heter för övrigt Hans Aage Hansen (när jag letar efter hans namn på nätet, ser jag en begravningsannons med samma namn, en man född 1942. ) För regin stod Helga Bones. Tack NRK! säger jag i alla fall.

Dagens fönster ...

Och så här skriver avsändaren, som är ellem i Skellefteå: "Här kommer vinterfönster vid vinterns första snöfall, drygt 60 cm på 1,5 dygn. Brukar skotta upp snö mot väggen. Då blir det lite mindre golvkallt." 


Ja, tänk vilket land att leva i! Mängder med snö i norr och gröna gräsmattor i södra Sverige! 

Tack ellem för bilderna!

tisdag 17 november 2026

Tisdag vid 15-tiden, nästan +7 C ute.


Det går framåt med nya-rummet. Idag fixar pv brädor runt öppningen från "mellanhallen" och ner till det som en gång var en inglasad altan. Nu är den tunga dörren (en gång en ytterdörr i ek) bortplockad och dörrar har vi minsann nog av i det här huset. 

Plötsligt plingar det till i min mobil!

Aha, Ulf Kristersson vill ha utökad tid för sin sondering. Och Jeffrey Epstein blev mest troligt mördad (läs: strypt ...) menar tre forskare, varav en av dem var svensk och heter Anders Eriksson, precis som min alltid så snälle klasskamrat.

Från Småland fick vi igår veta att pv:s äldste bror - vid en ren rutinundersökning - fick veta att hans hjärta så gott som hela tiden slår dubbla slag. Detta hade han själv absolut ingen aning om. Jo, så är det, det liksom rister i fogarna på oss .., nu när vi svingat (nåja ..) oss över 70-årsstrecket. 

Från Eva i Tyresö, som inte längre lagar mat (förklarar att det är minnet som är orsaken) kommer ofta ett dagligt telefonsamtal och idag berättar hon att maken, han som aldrig agerat kock förr om åren, nu blir allt djärvare vid spisen. Idag till exempel bjöd han dotter med man, plus Eva förstås, på spenatsoppa med halverade ägg som simmade bland allt det gröna. 
"Hur gott som helst!" säger Eva.  



Något helt annat. 
I mitten på bilden står min mormors mor, allmänt kallad "Mor Lotta". Vilka kvinnorna intill henne, har jag noll koll på. 

Egentligen hette hon Vilhelmina Charlotta Vesterlund, född den 14:e april 1867 och dog 1939. Blev alltså 72 år.  
Gift med folkskolläraren P-O Hansson från Kittelfjäll. 


Och så jag själv, i betydligt yngre ålder. Som ni ser går detta att "vara utan hals" i arv. (Jfr med fotografiet ovanför). Huvudet bara skruvades på, ungefär som på en docka. 

Tänk, att man har klarat sig ändå.

Uppdatering: Nu gick det för fort med räkningen .., min mammas mormor blev 72 år. Lika gammal som jag är nu. 

Dagens fönster ...



Från Porto och annannan kommer flera fönster .., dels från husen intill, men det som drog ögonen till sig, var väl ändå bilen med den läckra färgen och alla lönnlöv som hamnat just där. 

"Annnorlunda fönsterbild, men jag tyckte det var så fin kombination av färger", skriver annannan.

För mig blev det direkt igenkänning .., ja, just färgerna. 

Tack annannan!









Kanske inte exakt samma klara färg som på den övre bilden, men ändå.  Lite lika ändå. 

Den här bilden togs på Stortorget i Malmö.

måndag 16 november 2026

Tack Rexxie! 

 Det allra bästa med att vara pensionär, det är att man själv styr sin tid. 

Ja, det är ju ingen sensationell nyhet, men likväl är den känslan så stark och nästan varje dag tänker jag att vilken lycka det är .., detta att inte vara styrd av ett schema. Ändå tyckte jag ju så mycket om mitt arbete.

Igår tipsade Rexxie om en japansk film - "Under körsbärsträden" - som han trodde att jag skulle tycka om. Det visade sig att jag redan sett den, förmodligen genom Halmstad Filmstudio eller möjligen via Triart.se .., och jag föll pladask för den då. (Finns på SVT.play.)

Nu tittar jag på den än en gång och har samma känsla. 

"Filmen, i regi av Naomi Kawasi, f.1969, (kom 2015) handlar om en japansk man - Sentaro - som driver ett litet gatukök i utkanten av Tokyo där han säljer japanska pannkakor fyllda med söt bönpasta. 

Sentaros liv förändras när den 75-åriga kvinnan Tokue erbjuder sig att hjälpa till. Hennes hemliga recpet på hemgjord bönpasta får rörelsen att blomstra och en djup vänskap uppstår. 

Efter hand uppenbaras dock Tokues smärtsamma livshistoria och hennes bakgrund som före detta patient på en koloni för spetälska."

Den här filmen - som inte är någon actionvariant, tvärtom - är närapå 2 timmar lång, lika lång som den film vi har valt att avstå från hos filmstudion ikväll, då jag får så ont i benen och höften av att sitta stilla så länge. Här hemma kan jag göra paus och ta mig kaffe och ändra ställning i soffan. 

För mig får "Under körsbärsträden" högsta betyg.

Jaha .... 

Så är vi då tillbaka på ruta 1, vad gäller det politiska spelet och regeringsbildandet. Inte förvånande .., jag trodde också (enkelt att säga, chansen att få rätt är ju femtio procent) att utfallet från Centerpartiet skulle bli just detta. 

Nåja. Bara på´t igen. 

Men  h u r   ska detta sluta?

Uppdatering: När jag står i duschen kommer jag ihåg att jag för några dagar sedan var sååå säker på att V skulle backa. "Nu börjar hon vackla ..., Ida Gabrielsson!" skrev jag.

Så, nä, jag hade fel.

Djur som vet vad dom vill ...



Letar en bild, hittar andra. Dessa, till exempel .., som verkligen visar hur det kan vara att ha katt. 

Här är någon som inte bryr sig särskilt mycket om kattmat hit och dit .., eller så vet hen precis vilken sorts mat katten vill ha, så det räcker med att skriva "kattmat". 

Jag tror att det är en något yngre kund .., kanske i 30-35-årsåldern som skrivit listan.









Här är det en äldre person som skrivit (tror jag, alltså). 

Här ska det vara 12 burkar kattmat av olika smak (Pussy, ej kött), samt 12 burkar Sheba paté olika smak. 

Kanske är det någon som har flera katter?

(Och den som skrivit listan - kanske till någon hemtjänstpersonal eller äkta make - har specificerat det hela. Jarlsberg ost ... det är inte alldeles så vanligt förekommande på en inköpslista.)

Ler åt näst sista raden. 

En halv Koskenkorva.

Men "Dunk vatten" ....?




Här är det noga specificerat vad gäller kattmaten, ja, det tycks vara kräsna katter i hushållet.

Och jag förstår precis ..., nu har vi själva köpt en billig variant på Ica Maxi (7:95/burk) och det är i mousse-form och accepteras ÄNNU fullt ut, men det är givetvis enbart en tidsfråga innan dessa kommer att ratas.

Just så är det med katter och deras mat.

Dagens fönster ...



Så här skriver avsändaren som är Annica/Turtlan: 

"Hej!

Ett fönsterbidrag från Naturum i vårt kära Mariebergsskogen. Ett Naturum som har en fin utställning om Värmland, Klarälven och Vänerns flora och fauna.

Ja, visserligen för barn men lika intressant om man är (någorlunda) vuxen

Där utanför fönstren är det strandängar som är fint att vandra runt bland. Strandängar som ingår i Klarälvsdeltat.

Sen har de go fika på Naturum!"

/Tack Annica! Är det en bäverhydda eller kanske för uttrar .., den här skapelsen till vänster?

söndag 15 november 2026

Dagens fönster ...


Tycker nog att Harry bör få en kompis här på sidan och när så den här bilden kom susande från Porto, då får det bli dagens fönster.

Hunden ser ut att inte vara alldeles purung, den är lite vit om nosen. 

Och tänk .., om man hade så slanka spiror till ben, som de som skymtar under tavlan.

Fönstret tillhör för övrigt ett galleri, berättar annannan, ja, som hade håven redo.

T a c k! säger jag.

Ljuvlig söndag i landet Halland ....



Mellan damernas och herrarnas skidskytte tar vi oss an Johanssonrun-dan. 

Precis som alltid, kommer vi då att prata om Harry. 

"Jaaa .., här gick man otaliga gånger med honom ...", säger pv. 

Och när vi kommer till pausstenen, den på toppen av åsen, den där jag ofta slog mig ned och hade Harry intill mig, då säger jag att "men här, just här kanske vi kunde strö ut hans aska?" Så kanske det blir. Det har tagit oss snart tre år att i så fall komma till den insikten. Eller: Det har tagit  m i g   så lång tid. 



Solen flödar och det är nånting så otroligt vackert idag! 

Inga djur i hagen. Inga hästar (har där alls varit några hästar på ett par års tid ..?) och inga får. 



Och två nya grindar har kommit på plats och vi stannar till och läser vad som står på skylten. 

"Underligt att den som skrev detta inte talade om vilken sällsynt och hotad växt det gäller ...?" säger jag. 

Kanske klockgentianan?


Nere vid bäcken stannar vi till .., slår oss ner på murkna brädor och tittar ut över havet. Det blåser friska vindar! Pv säger att han inte har någon lust att bada .., .det blåser för mycket. 

Enstaka måsar flaxar omkring i vinden.

lördag 14 november 2026

Dagens fönster ...


Bildtexten lyder: "Skolcafeteria klockan åtta på morgonen. Porto."

Då vet man vem avsändaren är, nämligen den skånska madamen annannan. 

Tack! säger jag .., och tänker, så smart med större, platta stenar i mitten, in  mot sjäva entrén. Så mycket enklare att gå där, än på gatstenarna.

Och så leds ju blicken in till cafeterian. 

Lördagmorgon i Halland ...



Så här såg det ut vid halv nio nu på morgonen. Då hade pv redan för en halvtimme sedan susat iväg till Skallkroken, där det är bomupptagning idag. 

Igårkväll kollade han på SMHI, ja, vad skulle det bli för väder idag? 

Jo, duggregn, men det skulle troligen upphöra ungefär lagom tills herrarna är klara med allt det tunga jobbet, det vill säga, mitt på dagen. 

Och Paddan .., hon hänger med när jag går ut med soporna och funderar vad matte sysslar med, varför blev det nu plötsligt tvärstopp?






En enda ros kämpar på. 


















Och dagens utsikt över grannens tomt. När detta skrivs är klockan strax tio över nio. Halv tio börjar Vinterstudion i SVT 1. Så vansinnigt roligt!

fredag 13 november 2026

Dagens fönster ... 


Bilden visar utsikten från hotellet Windsor på Fyn. 

Under höstlovet år 2016 tog vi bilen och körde till Jylland i Danmark, närmare bestämt till Skagen, men vi hann med en övernattning i Odense på Fyn också.

Så här skrev jag då: "Första övernattning blir i Odense på Fyn.
Då har vi bytt chaufför  (första gången som jag kör bil utomlands!) sedan ett tag tillbaka och det är jag himla glad för, ty nåt värre än att hitta i den här staden - där var och varannan gata i city antingen är avspärrad eller enkelriktad, ja, eller så är det en återvändsgata -  det kan jag knappt tänka mig! I en timmes tid snurrar vi runt och gps-damen har noll koll på avspärrningarna och pv sliter sitt hår.

Till slut - halleluja - kommer vi fram till hotell Windsor på Vindegade 45.
Vi får ett helt okej vindsrum och det här (bilden längst uppe) visar utsikten.
Åååå, det är som en gammaldags adventskalender där fönstren blir luckor att öppna!"

Tänker att skorstenarna påminner lite om dem man ser i England.

Allt möjligt får man vara med om ....

Har ikväll, av en ren händelse på TV2, råkat hamna mitt i ett ambulansprogram från norra Norge.

Jag har nu sett två avsnitt och det ska jag säga, att av alla dylika program som jag tidgare har sett, har inget varit så intressant och så fint och så ömsint som det här. 

Här är dels vyer som är så vackra så man bara häpar .., och där är så rara och vänliga människor som arbetar i ambulanserna .., och så mycket som händer. Det är verkligen som livet själv. 

Och till Tromsö vill jag någon gång åka. 

Pv har sovit gott i ett par timmar, men själv är jag pigg, nu när klockan är lite över midnatt.

torsdag 12 november 2026

Torsdag och Dagens Fönster ...

Och pv ligger nu totaldäckad efter gårdagens covid/influensavaccin! Den här gången började vi hoppas att det  i n t e  skulle bli som alla andra gånger, det vill säga, hög feber och så blir han totalt utslagen. Jo, han klarade sig från niotiden igårförmiddag, till tolv timmar senare, sen var det ajöss. Nu ligger han uppe i sitt rum och inväntar bättring.  Själv känner jag aldrig av det här med vaccinationerna. 

Funderar på att räfsa upp alla eklöv som blåste ner natten mot idag; nu är eken så gott som helt avlövad.

Läser Emma Bouvins krönika i dagens DN. Rubriken är: "Jag är sträng och sur - men jag hämtar dig."

Det handlar om att vara mamma/förälder till barn som tycker att man inte är speciellt poppis. Så här skriver hon, bland annat: Jag kommer från en familj av känslomässigt lågmälda människor, det har aldrig kastats runt några ömhetsbetygelser eller uttryckts särskilt många stora ord.

S o m  jag känner igen mig. Pappa var den mest ömsinte .., mamma hade väl aldrig tid, men var glad och snäll. Vi sade nog aldrig att vi älskade varandra. Numera hör jag ofta ungdomar säga "älskar dig!" så snart dom avslutar ett samtal och det är samma sak med mina barn. 

Mina dagliga mejl till min syster i Australien avslutas med "Kram, kram, ha det så gott!"  Det är väl ungefär så långt vi har kommit. Tack Emma Bouvin vill jag säga! Dina rader var så befriande! 


För övrigt ...? 

Kan man hoppas på några solstrålar i köket  idag ...?

Och i Skellefteå väntas det komma upp mot halvmetern med snö, ja, mer än så! 

Hu!

onsdag 11 november 2026

Dagens fönster ...


En onsdagmorgon i november - dagen innan min syster i Australien fyller 82 år - kan det se ut så här på det gamla ekbordet här hemma. 

På väggen hänger köksklockan som fanns i mitt barndomshem och som mina systrar så ofta kivades om, ja, vem som skulle ärva dem. 

När pappa dog och mamma gav sig iväg till Sydamerika, då hamnade klockan hos Tommy och mig, som då köpt huset.

I omgångar har den  avlidit och mirakulöst nog blivit återuppväckt av urmakaren i Falkenberg - herr Glamheden - men till slut gav vi upp. Eller klockan gav upp.

Nu hänger den på väggen och i dess innandöme ligger mammas dödsannons.

Vid bordet satt jag själv nu på morgonen och skrev ett långt brev till Eva i Tyresö. Fyra sidor, men enbart skrivna på ena sidan av papperet, då pennan "färgar av sig" på baksidan. Att skriva brev för hand, är för mig ren mental terapi. Man kan också kalla det för glädje.

Senare idag blev det ett besök på vårdcentralen i Slöinge, för influensa/covid-vaccination. Nästan alla platser i väntrummet var upptagna av människor i vår ålder och äldre. 

Nu kommer det att ta ett antal timmar, oftast till kvällen, så blir pv dålig ., får feber, blir flammig om kinderna, somnar på soffan och däckar totalt. Så blir det var gång. Själv är jag helt opåverkad; kanske har jag sämre immunförsvar?

Nåväl, efter sprutbesöket  tänkte vi oss att ta 11-kaffe i Skallkroken, ja, efter ett efterlängtat dopp. 

På väg dit kom regnet .., som upphörde lika snabbt .., och vi chansade och gick ut på piren, men det blåste för mycket och vi struntade i det hela.

Ingenting på agendan idag och inte i morgon heller, då Edvin ska hämtas från fritids av mormor Mymmel. 

Tittar just nu flite förstrött på Nyhetsmorgon (läs: tv:n är påslagen) där man knappt känner igen vare sig den rara meteorologen Ulrika eller Jenny Strömstedt. 

Måhända har där idag arbetat någon make-up-människa som ansett att nu var dags .., ty här var det nästan kolsvarta ögonbryn på kvinnorna och såå mycket rouge på kinderna!



Och på väg till bilen  - från det uteblivna badet - passerade jag den här lilla grästuvan. 

Visst är den fin!



På väg hem från Slöinge upptäckte vi mängder med kor vilka gick och betade ute på ängen. Där var ingen inhägnad och vi anade att det rörde sig om virtuella stängsel. 

Jo, det är ju himla finurligt, men ta t.ex får som går ute på samma vis .., ja, hur blir det då med eventuella rovdjur eller t.ex lösspringande hundar som ju då kan komma in till dem? 

Nej, jag förstår det inte.

tisdag 10 november 2026

Ekonomi hit och dit ...


Tittade tillsammans med pv på SVT:s Ekonomibyrån tidigare idag. Där var förre riksbankschefen Stefan Ingves, Elinor Odeberg (chefsekonom i Handels), samt Robert Boije, chefsekonom hos SBAB. Programledare var Carolina Neurath Bengtsson. 

Själv är jag urdålig på detta med ekonomi på högre nivåer, men tycker ändå att det är intressant att titta på det här programmet och jag gillar programledaren  s k a r p t. 

Intressant var det också att se samspelet mellan de tre gästerna. Eller emellanåt: bristen på samspel. En mer allvarsam människa än Elinor Odeberg har jag nog inte sett på länge i tv, men hon hade pondus och lät skärpt.

Resumé från en morgon i november ...

Rensar bort bilder från arkivet och råkar då även ta bort ett tidigare inlägg skrivet nu på morgonen. Det handlade om Nyhetsmorgon där Magdalena Andersson var inbjuden och jag tänkte att det kändes som vore hon ute på valturné igen och det var knappt att programledarna fick stopp på flödet av ord. 

Om detta diskuterar vi, pv och jag själv. 

"Ja, ja, men liberalernas Romina Pormoukhtari gjorde likadant igår ..", säger han. 

Personligen tror jag fortfarande att M.A. lyckas bilda regering, inte minst för att den numera ständigt närvarande Ida Gabrielsson (hon får sannerligen göra rätt för lönen .., hennes chef syns knappt till) tycks börja  v a c k l a. 



När jag rensade bilder i parti och minut, upptäckte jag den här.  S o m   jag log! 

Den som lagt in den på sitt instagram var Rasmus, lillebror till Anders skolkamrat Jonas (tillika bäste kompis) under en stor del av skoltiden.

Så uppmärksam denne Rasmus måtte ha varit! Hoppas innerligt att äktenskapet blev lyckligt.(Det är hans kommentar längst ner, som fick mig att le).

För övrigt? Plus 5 nu på morgonen och duggregn, vilket nu upphört. Inhandlade låtsasmöss i tyg till katterna igår. Intresset var väl si-så-där. 

Nu hittade vi däremot en huvudlös liten mus under vårt köksbord. En riktig mus med spretande små ben. Kanske ville jägaren visa att här är det minsann inga leksaker som gäller.

Dagens fönster ...



..... finns i ett gult hus på en kulle, allt uti det vackra landet Halland.

Bilden togs förra året i november. Någon fågelmatare finns inte längre - tyvärr -.

måndag 9 november 2026

Ny vecka igen ...


Bilden: Utanför Centralstationen i Malmö. 

Måndag. Vaknar tidigt. Har haft helt osannolika drömmar och kan inte somna om; bland annat hade jag i drömmen köpt stora mängder Löfbergs Lila kaffe och ångrade mig .., förstod liksom inte varför detta stora inköp blev av och skulle jag få lämna igen kaffet till butiken ...? 

Lyssnar därefter till podden "Gräns" som Anders tipsade om och som, bland annat, tar upp Sveriges militära stöd till Ukraina. Väldigt intressant, tycker jag. 

Igårkväll fiskmiddag tillsammans med friherrinnan och Ann-Marie och med prat om allt från spel på hästar, julaftonsfirande i kyrkans regi i Steninge, musik som vi tycker om, hur lång tid laxen skulle vara i ugnen och så blev det gosande med katterna, framför allt den lurviga Paddan som friherrinnan fick hålla i. 

Men nu, efter en tämligen hektisk vecka, ska det nog bli lugnare. Matrester ska tas om hand .., pv har mattelektion med D i eftermiddag och så är det ju filmstudio ikväll. 

Veckans film har titeln Poet och har fått fina recensioner rent allmänt. Här kan man läsa lite om vad den handlar om. Filmen är lång, 123 minuter .., det är en nackdel och då gäller det att få bra plats för benen.

Bra mycket trivsammare att gå på bio när man har sällskap, det tycker jag.

För övrigt?

Hilda, som sedan en tid tillbaka börjat löpträna, deltog i lördags i Mustaschmilen i Göteborg, sprang 1 mil, ringde därefter pv när vi var på väg hem från Skåne och det första hon sa var "Nu är det gjort!". Det gick inte att ta miste på glädjen och lättnaden! För en tid sedan var det ett lopp i Falkenberg på halva distansen. Det tar sig! Grattis Hilda! 

Efter besöket av friherrinnan och A-M igår, var katterna totalt dötrötta efteråt. Vickan låg som vanligt i sin bädd intill mig, men hade ett helt annat kroppspråk .., som vore hon sövd och så var det hela natten. Jo, minsann .., spännande med gäster som man inte har träffat tidigare!