Nyårsdagen ....

Ja, det gäller verkligen att hitta nyckeln.

Häromdagen när jag åkte tåg från Ystad till Malmö, råkade jag hamnade mitt emot en kvinna i min egen ålder, en som också hade en katt med sig.

Med den kvinnan behövdes ingen nyckel.

Ingen portkod.

Allt vara bara öppet.

I en knapp timmes tid pratar vi om glädjen i att ha djur .., om att hitta rätt arbete .., om drömmar .., om att bo på landet ..., om att sitta i särken på en stentrappa och ha en katt framför sig och älsklingskaffekoppen i ena handen ..., och med tårar i ögonen berättar kvinnan vad som händer med en förälder när ens barn vid tjugo års ålder skadas i en bilolycka och därefter blir förlamad från bröstet och neråt.

Sånt.

På perrongen i Malmö kramar vi om varandra och säger att ..."kanske ses vi någon gång .., det skulle vara roligt ..?" och sedan ..., är allt över.

Hjärtevärmen sitter i länge.