Om man är yngst av tre systrar och då menar jag rejält yngst; tio, respektive tretton år yngre, då blir det lätt att man förblir lillasyster mest hela livet.
I vanliga fall känner jag mig aldrig kuvad eller att jag inte gör som jag vill eller har lust, men när jag träffar min störstasyster, då är det annorlunda. Nej, inte så att jag känner mig kuvad .., men vi faller lätt in i våra tidigare roller.
Nu i helgen hade jag på mig min älsklingsklänning, den limegröna .., det var just som vi var på väg till pv:s släkt i Bjärlöv utanför Kristianstad och då säger min syster ..."men ska du verkligen ha den, den turkosa är ju så jättefin och mycket mer arbetad .., jag kan stryka den åt dig!"
Så sa hon.
Det händer att jag säger precis samma sak till pv.
Och ja, jag vet att sånt är oförlåtligt, man ska naturligtvis inte bry sig i vad motparten bär för kläder, men jag gör det ändå.
Och nu fick jag smaka min egen medicin ., jominsann .., vips, hade strykbrädan kommit fram och det gamla strykjärnet (min syster är inte av den sorten som måste ha det nyaste, tvärtom ...) och så står hon där och stryker så noggrant och efteråt byter jag förstås om (ja, förstås och förstås, men jag gör det ...) och känner mig ganska fin i den turkosa och jag tänker att just så där kan det vara med storasystrar.
 |
| Reijmyreskålen som fanns i vårt barndomshem. |
På det hela taget blev det en underbar vistelse där ute på den skånska bondvischan .., ni vet, där stora, maffiga traktorer parkerar utanför Ica eller Netto och där det vid sidan av vägen finns butiker - inte för flådiga kläder - men väl för jordbruksredskap.
Till min oerhörda glädje var min systerdotter också hemma och precis som att det skiljer tretton år mellan mig och min äldsta syster, skiljer det lika många år mellan mig som moster och min systers dotter.
Om jag skulle beskriva henne ...?
Tjaaa .., jag vet nog ingen som har ett så porlande skratt som hon har .., ingen som är så känslig .., ingen som är så lättrörd .... och jag tycker så mycket om henne.
Och vi fick världens godaste mat - tapas till förrätt -, ugnstekt lax på bädd av grovsalt till huvudrätt (med färskpotatis och såååå smarriga röror till) och så rabarberpaj med glass till dessert.
Så många skratt det blev!
Och så oändligt rik jag kände mig!
Och jag tänkte att jag är så glad för den där lilla pjutten av min släkt som bor här i närheten .., det betyder verkligen så mycket och känns tryggt.
6 kommentarer:
Jag fnissar lite för sådär låter det här med ibland. Ja när vi ska någonstans händer det att jag tittar på maken och undrar om han verkligen ska ha de där byxorna när han är så fin i de andra... Till exempel.
Min lillebror däremot har jag gett upp när det gäller kläder. Inte så att han inte kan klä sig, inte alls. Men jag tror (vet) att han ibland tar på sig vissa saker för att retas -som förrförra året när han gick i onepiece en hel julafton. I år visste han ju att jag skulle ha en åsikt om julaftonsklädseln och hade därför packat ner en kostym att svida om till när jag gnällde ;)
Det händer faktiskt också att han ringer till sin (totalt modeomedvetna) storasyster för att be om smakråd.
Jag är ju ensambarn och gör som jag vill, men jag kan förstå det du berättar om att falla tillbaka i sina roller. Det kan verka både mästrande och omtänksamt att påpeka något om någon annans klädsel.
Själv har jag klara åsikter om vad folk "ska" ha på sig, men det är inte alltid jag meddelar mina åsikter - faktiskt mer och mer sällan!
mossfolk: precis så lägger jag fram det också :) Pv harven gammal fodrad jeansjacka som är i trasor ..., när han kom in och handlade iklädd den, då höll jag på att DÅNA! "Men det är ju när jag sågar ved!" sa han ..., jag avskyr den! Men det gör han nog när det gäller mina anorakar också ;-)
Ruta Ett: i princip tycker jag förstås att var och en ska ha dom kläder som känns bäst. I princip, alltså ;-)
Elisabet, jag vet ingen som kan beskriva de små tinge så som du. Ljuvligt hjärtevarmt - alltid.
En storasyster... det har jag alltid önskat mig.
Pernilla: så varm jag blev av dina rader! Tack!
Skicka en kommentar