Det är inte allom givet att vid sextioett års ålder få träda in i ett helt nytt yrke; eller kanske mer som att man får praktisera .., jo, det är vad jag har gjort idag.
Upp i ottan - om sextiden räknas som otta -, fem minuter över sju är jag redo för mitt nya värv .., jag har då förvandlats från affärsbiträde till färdtjänstchaufför. Nu ska friherrinnan fraktas till den privata ögonkliniken med tjusigt namn och modern inredning och vi är såklart där i god tid.
Det visar sig bli en lång väntan.
Väntrummet med bakåtlutande snurrfåtöljer (helt perfekt med tanke på den höga medelåldern .., på så sätt snubblar eller ramlar många och bryter ben eller armar och någon annan vårdgivare får in lite pengar ...) fylls raskt på, ja, till slut är varenda fåtölj upptagen, plus två extrastolar som det nästan blir slagsmål om, ty dom är sittvänliga och betydligt enklare att ta sig ur.
Trevliga människor är där också!
I den ljusblå snurrfåtöljen sitter en man i knappa sjuttioårsåldern.
Stilig är han också.
"Ja, du har helt rätt, jag är från Jugoslavien och kom hit, ja - eller till Oskarström - på 70-talet, fick arbete inom en vecka och nu känner jag mig ju lika svensk som vilken infödd som helst ...", säger mannen leende.
Hans föräldrar är sedan länge döda och här, i vårt land, har han hela familjen - barn och barnbarn -, nej, aldrig i livet att han kan tänka sig att flytta tillbaka!
Och på min vänstra sida sitter Mekena, också hon från det som en gång hette Jugoslavien.
Blont hår .., nästan samiska drag.
Påminner lite om metorologen hos SVT, som nog är från samma område.
Även Mekena ska opereras för sin starr och berättar att hon arbetar inom vården, ja, hon har - under åren i Sverige -, haft hur många olika yrken som helst, men detta, vårdandet av äldre, ja där trivs hon allra bäst. Och jominsann, affärsbiträdelivet har hon minsann provat på, men det var alldeles för tungt.
"Mycket tyngre än i vården, vi har så bra hjälpmedel ..", säger hon leende.
I ett litet väntrum intill, sitter patienter som väntar på att bli helbrägdagjorda.
Oj, vilket kvitter det är där inifrån .., det pratas och skrattas så det står härliga till!
Vid tiotiden är det hela överstökat och då tar jag på mig färdtjänstuniformen igen och så tar vi sikte på Steninge och i sin hand håller den nyopererade madamen ett intyg om att hon inte får ägna sig åt sådant som t.ex. gräsklippning (under tre veckors tid! hon ser inte alltför olycklig ut ..) och hon får inte gnugga sig i ögat .., ja, det är mycket hon ska förhålla sig till och hon har tagit på sig svarta solglasögon och ser mest ut som en filmstjärna.
Och nu är färdtjänstbilen undanställd och jag har rastat hundar och funderar på en tur norrut, till Varberg.
Ajöken, sa fröken.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar