... för att ta en promenad och möta pensionatsvärden vid bussen.
Solen på väg ned.
Total tystnad.
Och jag passerar öde sommarhus och villor där det ryker ur skorstenarna.
Vid busshållsplatsen är det tomt.
Kanske är jag för tidig, rent av alldeles för tidig?
Så jag bara fortsätter längs gamla kustvägen ., promenerar i lagom takt .., hör något enstaka litet fågelkvitter .., och ser spår av harar nästan överallt.
Och där är segelbåten som väntar på sommar och där är det gula huset på kullen.
Då är jag hemma.
2 kommentarer:
..."haren skuttar fram så fort, klappar på dess port"...
kom jag på när jag såg bilden.
"I ett hus vid skogens slut" börjar sången om tomten och den rädda haren, om nån undrar. ellem
ellem: ååå, den sjöng jag ofta med yngsta dottern när hon var liten .-)
Skicka en kommentar