torsdag 13 oktober 2011
Fyrtiofem minuter ...
... i paradiset.
Det räcker gott.
Igår var havet brunt och dyigt; idag är allt annorlunda.
Idag är vattnet blått och biten mellan stranden och lilla "ön" varifrån vi går i och badar, har återvänt.
Luften är frisk och aningen kylig.
Och för ett ögonblick glömmer harry allt han har lärt sig; plötsligt börjar han att jaga undflyende svarta fåglar som nog är kråkor och helt galen blir han och bara rusar iväg längs klipphällarna!
"Harrryyyyy! Kom hiiiit!" ropar jag, men harry bryr sig inte det minsta.
Och så förvånad han tycks bli, när fåglarna bara försvinner!
Nästan hemma möter vi en liten ekorre som springer över vägen och där är en golden retriever och två små hundar som kunde vara syskon till Nelly och harry blir glad och viftar på svansen, men det gör inte dom små hundarna, som moooorrrar och har sig.
Vid sista färisten möter jag en kund från affären.
Hon går med raska och energiska steg .., och i öronen sitter hörlurar.
Nu är vi nästan hemma.
Och där, på ängen, står en ung kvinna med ett barn på magen, ja, barnet hänger i en sele .., och detta ser för ruskigt ut, tycker harry, som stoppar svansen mellan benen och knappt vågar gå förbi, trots att kvinnan säkerligen är femtio meter bort!
Nu ligger den svarte krabaten och sover på sin bädd och själv ska jag strax moppa till jobbet.
I morgon stundar ledig dag.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Så fin promenad att vara med på och så vackert. Tack!
Inte lätt att få hunden att förstå.
Kvällsjobb idag tar krafter..?
Kram Eva i Tyresö
Eva: ja, det går bra att jobba kväll ..., jag tycker om att variera .., bäst är eftermiddagarna ,-)
Skicka en kommentar