Till en början var harry alldeles olycklig, ja, så fort jag skulle ge mig av till jobbet.
Precis på pricken visste han när det var dags och så snart jag började göra mig i ordning, höll han sig nära, nära sin matte och när jag stängde dörren, då hörde jag hur han yyyylade av förtvivlan.
Men nu är det annorlunda.
När jag nu börjar ordna med anorak och moppehjälm, då går harry och lägger sig på soffan Ektorp och när jag stänger dörren, är det alldeles tyst där inifrån.
Och tänka sig, när jag sätter mig på moppen och gör mig redo att åka, då ser jag honom stå där på soffan och titta ut .., och han viftar så glatt på svansen .., ja, det är som om han säger "hej då!"
Så här såg det ut igår.
3 kommentarer:
Så söt han är! :)
Men söta Harry!
Han har lärt sig nya vanor från matte. Härlig hund, Elisabet
Min Märta skäller när någon närmar sig vår port och farstu. Försöker att lära henne att låta bli att föra väsen men hon är ju en extrem vakthund!
Fourmum och Cosifan: ja, han är så fin och tänk, vad dom lär sig! Han får gärna bli lite vaktig när vi är borta .., morrra friskt när någon knackar på dörren ,-)
I förebyggande syfte, alltså.
Skicka en kommentar