Här sitter jag och gråter över en liten älskad hund som jag aldrig träffat. Man kan ju undra varför jag gråter. Jag antar att det är för att du har gjort lilla Nelly så levande för oss som följer dig. Precis som det var med Pelle. Då grät jag om möjligt ännu mer. Så Elisabet nu önskar jag att ni tröstar varandra i det gula huset, särskilt bra på det är säkerligen Harry och Sigge Nilsson. Stor varm kram/Anne i Mantorp
Babsan: senaste tiden har Harry ägnat sååå mycket tid åt att pyssla med Nelly! Han har putsat hennes nos .., slickat henne på huvudet och blev överlycklig när hon i Sälen uppenbarade sig på morgnarna (hon låg på AP:s arm och sov om nätterna, nere i underjorden ....). Han är lite moloken idag, men det kan lika gärna bero på att pv är borta. I två veckors tid har dom varit som ler-och-långhalm. Ångrar bara att vi inte lät Harry se Nelly igårkväll, men det var så många känslor i svang ...
Anne i Mantorp: ja, pElle hade ju varit med så länge på bloggen, så det kan jag förstå. Men det är förfärligt ledsamt, även om jag vet att det väl var det bästa kanske som skedde. Det var ju ändå bara en tidsfråga. Och hon sov mest.
Fina lilla Nelly. Jag hade alldeles missat vad som hänt och såg först på min lunchrast idag. Det blir så himla himla tomt när ett älskat djur inte längre är kvar ❤️
Å vad jag har tänkt på dig idag. Å mycket på Nelly! Som andra skriver så har en och annan tår trillat fast vi inte träffat henne.
Måste ha varit en mycket tuff resa hemöver. Många långa bil med oro. Sen det där tuffa beslutet. Man vet att det kommer men så är det så tufft ta det där beslutet.
Så tomt det måste vara nu. Tänker på Harry också. Han måste ju undra? Eller hur funkar sånt hos hundar?
Ta hand om dig, pv och Harry. Å Sigge så klart.
Min favoritbild är den med baconpåsen på nosen. Dels fånga ögonblicket, hur han du ner på golvet? Sen den där blicken hon har på bilden! Betagande!
Jag förstod ju på fb att det hänt nåt - och jag förstår ju att hon var en familjemedlem. Jag har inte haft hund själv, men jag vet hur fäst man kan bli vid djur.
Steel City Anna: ja, förfärligt ledsamt! mossfolk: alla som har haft nåt husdjur vet ju hur det där ..., man tror att man är förberedd - det är man inte -. Turtlan: igårkväll gick harry omkring och gnydde, men det kan lika gärna vara att han läser av stämningen här hemma. Jag har gråtit så mycket och dom läser av mer än man tror. Tror jag ,-) Bloggblad: precis! Dom blir ju som familjemedlemmar. Jag minns att Anders en gång tog ett kort ute i skogen .., någon hade begravt en liten hamster och satt ett fint träkors vid "graven" och så namnet på hamstern. Det tänkte jag på idag. Walkaboutsweden: ja, hon ska få hedersplatsen på vår fotovägg ,-)
9 kommentarer:
Underbara bilder på en speciell lite vovve.Förstår er saknad ❤️Hur beter sig Harry när Nelly inte syns till?
Här sitter jag och gråter över en liten älskad hund som jag aldrig träffat. Man kan ju undra varför jag gråter. Jag antar att det är för att du har gjort lilla Nelly så levande för oss som följer dig. Precis som det var med Pelle. Då grät jag om möjligt ännu mer. Så Elisabet nu önskar jag att ni tröstar varandra i det gula huset, särskilt bra på det är säkerligen Harry och Sigge Nilsson.
Stor varm kram/Anne i Mantorp
Babsan: senaste tiden har Harry ägnat sååå mycket tid åt att pyssla med Nelly! Han har putsat hennes nos .., slickat henne på huvudet och blev överlycklig när hon i Sälen uppenbarade sig på morgnarna (hon låg på AP:s arm och sov om nätterna, nere i underjorden ....). Han är lite moloken idag, men det kan lika gärna bero på att pv är borta. I två veckors tid har dom varit som ler-och-långhalm. Ångrar bara att vi inte lät Harry se Nelly igårkväll, men det var så många känslor i svang ...
Anne i Mantorp: ja, pElle hade ju varit med så länge på bloggen, så det kan jag förstå. Men det är förfärligt ledsamt, även om jag vet att det väl var det bästa kanske som skedde. Det var ju ändå bara en tidsfråga. Och hon sov mest.
Nej så tråkigt :( har inte läst på ett tag här.
Fina lilla Nelly. Jag hade alldeles missat vad som hänt och såg först på min lunchrast idag. Det blir så himla himla tomt när ett älskat djur inte längre är kvar ❤️
Å vad jag har tänkt på dig idag. Å mycket på Nelly! Som andra skriver så har en och annan tår trillat fast vi inte träffat henne.
Måste ha varit en mycket tuff resa hemöver. Många långa bil med oro. Sen det där tuffa beslutet. Man vet att det kommer men så är det så tufft ta det där beslutet.
Så tomt det måste vara nu. Tänker på Harry också. Han måste ju undra? Eller hur funkar sånt hos hundar?
Ta hand om dig, pv och Harry. Å Sigge så klart.
Min favoritbild är den med baconpåsen på nosen. Dels fånga ögonblicket, hur han du ner på golvet? Sen den där blicken hon har på bilden! Betagande!
Stor kram till er alla!
Annica
Jag förstod ju på fb att det hänt nåt - och jag förstår ju att hon var en familjemedlem. Jag har inte haft hund själv, men jag vet hur fäst man kan bli vid djur.
Vilket fint hyllningscollage Elisabet.
Ler stort åt bilden med baconförpackningen.
Kram! ♥
Steel City Anna: ja, förfärligt ledsamt!
mossfolk: alla som har haft nåt husdjur vet ju hur det där ..., man tror att man är förberedd - det är man inte -.
Turtlan: igårkväll gick harry omkring och gnydde, men det kan lika gärna vara att han läser av stämningen här hemma. Jag har gråtit så mycket och dom läser av mer än man tror. Tror jag ,-)
Bloggblad: precis! Dom blir ju som familjemedlemmar. Jag minns att Anders en gång tog ett kort ute i skogen .., någon hade begravt en liten hamster och satt ett fint träkors vid "graven" och så namnet på hamstern. Det tänkte jag på idag.
Walkaboutsweden: ja, hon ska få hedersplatsen på vår fotovägg ,-)
Skicka en kommentar