... är egentligen en dörr, men det ser ju i alla fall liiite ut som ett fönster!
Det här visar utsikten från mejerikylen och där brukade jag tillbringa varannan torsdagförmiddag.
Så inte idag - numera är jag i kassan från kvart i åtta till ett - och det är så himla trevligt!
Erik, som jag brukar fika med, han är i Spanien med chefen på nån slags belöningsresa (dom vann en säljtävling), så jag undrar vem jag ska kampera med nu på morgonen? Brooks, kankse?
Vaknade vid fem i morse och låg kvar i sängen och lyssnade till Vetandets värld i P1.
Det handlade om svarta hål och den nu bortgångne Stephen Hawking.
Ja, jag kan säga att där - vid beskrivningen av dom svarta hålen - tog min förmåga att föreställa mig saker slut.
Ni som missade det hela, men känner er betydligt mer klipska än övertecknad, kan klicka på den här länken så får ni veta lite mera om detta mysterium.
4 kommentarer:
I "svarta-hål-sammanhang" är du och jag lika kloka.
Ibland känner man sig som ett svart hål. Tex nu efter två kursdagar. Ju mer man lär sig ju mer förstår man att man inte kan...
Senfärdiga poletten som ska ramla ner. Var är den och när plingar den till?
Sen så ska jag plugga till hösten...
Ännu mer svarta hål då.
Läste nyligen om svarta hål i en bok av Christophe Galfard, och hade huvudvärk hela eftermiddagen. Ju mer man tillägnar sig av kunskap, desto mer inser man att man ingenting kan. Egentligen.
Bert Bodin, Turtlan och norbergbianblue: så skönt .., man är inte ensam om att känna sig mer än lovligt korkad när det gäller svarta hål ,-)
Skicka en kommentar