Elisabet

snart två veckor .....

... sedan lillpigan somnade in och livet går vidare, men oj, så saknar jag henne!

Det här att hon inte längre står och viftar på svansen när matte kommer hem .., hon som nästan brukade ta ett skutt rakt ner i min väska eller i hemköpskassen, för kanske, kanske .., fanns där nånting gott .., grillad kyckling, t ex .., ja, men det vore ju rena himmelriket!

Förmiddagspass på jobbet igår.

Det är en sån otrolig skillnad på att arbeta för, - eller eftermiddag!
På förmiddagen är det lugnare .., ett helt annat tempo och inte minsta lilla stress känner jag.
Brooks har hand om frukten .., underbara Carina (som egentligen gått i pension lite i förtid, men hoppar in när det behövs) är i delikatessen ("men hej Carina, jobbar du idag!") och vid elva dyker Carolina upp och gör Carina sällskap .., det är smörgåstårtor och annat som ska göras i ordning.

Och trevliga kunder!
Fem stycken på raken hade sett ett tv-program och alla kommenterade att i det programmet finns en kvinna som pratar "PRECIS som jag själv, ja, vi kunde nästan vara systrar!"
Det visade sig vara ett mästerkockprogram i tv4, nånting jag aldrig har sett, men det är tydligen populärt bland kunderna (och hos friherrinnan).

Med en annan kund blev det prat om vad man minns och inte.
Han tog bland annat upp det här med "vägförvaltningen i Skulltorp" ... och alla vi som är lite till åren komna, vi minns nog ihåg den sketchen och jag sa att så trist det skulle vara att ha en äkta hälft som inte skulle ha en a n i n g  om vad man pratar om, just när det gäller såna minnen!
(Tänk, så rolig man tyckte den var - då -!)

Den här mannen hade, tillsammans med sin son, kört bil genom Skulltorp och hade då, nästan per automatik, hänvisat till hur det hela lät och sonen fattade ingenting ..., vad var det som var så roligt med det?




Eller den här.

Kom hem vid halv två och var obegripligt trött.
Låg på soffan och bläddrade i de allra ljuvligaste trädgårdstidningar och tänkte att ja, ja, så här är det varje vår. Det är då man översköljs av inspiration (läs: vackra bilder) och vill ändra om och plantera nytt och skapa gångar kantade av rosor .., men sen blir det aldrig av.
Det stannar vid det gamla vanliga, det som man ju ändå tycker så mycket om.

Igår var också tredje dagen på raken som ett alldeles vanligt brev kom med posten.
Först var det lillkillen Noahs fina teckning .., sen det handmålade påskliljekortet från Eckes Britt och igår två A4 från Solbritt (solupp på instagram) i Ystad!
Å, hur glad blir man inte!

Solbritt berättade om en riktig solskenshistoria!
Under ett års tid hade hon varje dag skrivit ned det som gjort henne glad."Det kunde vara en sak eller flera. Det var inga märkvärdiga saker men det var väldigt personliga upplevelser. Att bli tilltalad av en främmande person, att få ett leende från någon; att få en hälsning med posten osv".

Allt detta skrevs ner i en "gladbok".
"Det kändes som om jag hade svårt att hitta glädjen i vardagen och därför tänkte jag att denna bok skulle underlätta detta för mig. Dessutom kunde jag bli glad en extra gång när jag bläddrade tillbaka i den".

Så hände det som inte fick hända: boken försvann!
"Som jag letade .....
I byrålådor, i tvättkorgen, i kylskåpet, på alla möjliga och omöjliga ställen!"

Och Solbritt som varje dag då promenerade från Ystad och mot Svarte till, kom ihåg att hon hade haft med sig boken och suttit på en bänk på cykelvägen till Svarte. Hon tog sig dit, men ingen bok. Besvikelsen var stor och letandet fortsatte.

Nu har gladboken kommit till rätta, på det mest fantastiska sätt och - om jag får för Solbritt - ska jag berätta om det i morgon!

Senare på eftermiddagen - när jag en stund legat skavfötters med harry på soffan Ektorp - mötte jag upp pv i Haverdal och vi åkte och hämtade ved som goda vänner till friherrinnan lämnat till oss.
På väg hem var solen på väg ned och jag bad pv att köra ner till stranden.
Harry fick springa lös och var överlycklig!
Just där han står på bilden, var det som Nelly blev ormbiten!

Så här såg det i motljus.

Lagom till Rapport blev det prat om pensionen (jag hade tidigare på dagen sett ett inslag från Hallandsnytt om lärare som bytt arbetsplats och fått upp sin månadslön nåt helt ofattbart mycket .., hmmm, nu började pv fundera i andra banor ....., kanske skulle han testa detta och skjuta upp pensionen något år ..?) , men för min del är det som tidigare.
Tre månader kvar nu.

Och nu fredag och kvällspass .. och i morgon personalfest i stan.
Och i skrivande stund sker mirakelet: solen  f l ö d a r!